Små grejer som väcker stor glädje
Det här med uteritter med Galishimo brukar ju alltid bli små äventyr och jag brukar skämta om att han går som hästens schackpjäs. Två steg fram och ett steg åt sidan. Sedan börjar jag garva och sedan börjar andra le lite. Nu såhär i efterhand så har jag kommit på att alla kanske inte kan spela chack alls och inte alls vet hur hästens schackpjäs går när man spelar. Och så känner jag mig plötsligt som en väldigt, väldigt, gammal person omgiven av ungdomar.
Så jag ska sluta skämta om att Galshimo går som hästens schackpjäs. Det kanske bara är jag som skrattar åt det. Men den går i alla fall aldrig rakt framåt. Den gör alltid en sidovändning.
Tillbaka till verkligheten. Jag har ridit ut med Galishimo ensam igen! Och han gick på intet sätt som en schackpjäs, han gick rakt fram som en liten pil, med blott liten, liten turbulens. Och jag jublade...
Så jag ska sluta skämta om att Galshimo går som hästens schackpjäs. Det kanske bara är jag som skrattar åt det. Men den går i alla fall aldrig rakt framåt. Den gör alltid en sidovändning.
Tillbaka till verkligheten. Jag har ridit ut med Galishimo ensam igen! Och han gick på intet sätt som en schackpjäs, han gick rakt fram som en liten pil, med blott liten, liten turbulens. Och jag jublade...
O du är ju drottningen. Kan gå hur långt som helst var som helst :D
SvaraRaderaFinaste, bästa, David! :)
SvaraRadera