Livet är förändring

  Halva ridbanan var upptinad och jag funderade vad för kul övning man kunde göra om man bara har en långsida att jobba med. Jag kom fram till att vi kan ta och skritta över ett kryss några gånger och sedan trava över det. Huvudfokus låg egentligen på Super-Sessan som Jonatan tömkörde och jag och Ares chillade mest och hade det gott i morgonsolen. Sedan fick Ares gå före Sessan och visa henne vägen lite när Jonatan körde henne. Vid ett tillfälle var Sessan lite slamsig och började gå väldigt nära Ares rumpa. Jonatan började småbromsa henne.  "Bromsa henne inte, hon förstår inte en förhållning ännu. Låt henne gå in i rumpan på Ares, han lessnar nog och säger ifrån." sade jag till Jonatan. Vi skulle träna på start, stopp och sväng, bara. Jag hade rätt. Till slut ledsnade Ares och tog till sin berömda vänliga men bestämda fösande spark som han även använde på mig när han var ung och inte ville att jag skulle kratsa hovarna på honom. En sån där fösning som inte ger blåmärken men ...

  Vi letade nya ridvägar och var ute i över två timmar på långfredagen. Jag både red och gick bredvid Ares när vi krånglade oss genom tät skog och riktigt svår terräng, i hopp om att hitta några trevliga vägar som vi anat på kartor och flygfoton. Tyvärr kom vi oss inte riktigt dit vi hade hoppats och fick ge upp och vända på grund av terrängen. Men vi hittade en annan väg som var riktigt trevlig!  Jag har fortsatt med att rida barbacka och i repgrimma och tycker fortfarande att Ares är jättetrevlig att rida på detta sätt. Jag kan tycka det är lite läskigt de första 10 minutrarna när jag rider för Ares kan vara lite extra tittig just i början, men resten av ridturen så åker jag mest bara, och njuter.  Super-Sessan, som är nyfyllda tre år, får ju också en så himla fin start på livet som bara kravlöst får följa med och promenera med husse och en (nästan) vuxen och (nästan) stabil Ares, dessa härliga turer. För Sessan är det verkligen ingen grej att gå på långpromenad och man...

  Igår longerade jag Ares med inspänningstyglar, och det känns alltid väldigt bra. Jag önskar att jag inte varit så rädd för inspänning utifrån allt negativt om dem. Det förekommer ju diskussioner om att förbjuda inspänningstyglar av djurskyddsskäl så jag har förut tänkt att det inte är ett nödvändigt redskap. Men största orsaken till dessa diskussioner är ju att några få personer spänner in hästar för hårt, och att det orsakar lidande. Jag tycker jag har en ganska bra balans på hur inspänningstyglarna ska sitta på Ares för att rama in honom på ett bra sätt.  En väldigt stor skillnad är att Ares upplevs tryggare och trevligare när han longeras med inspänning då och då. Hade jag vetat detta om Ares tidigare, så hade jag longerat honom med inspänning betydligt mer när han var yngre. Han hade ju lite åsikter om tygeltag när han skulle fylla fyra år, och han behövde i första hand förstå att det inte är så lönsamt att argumentera mot tyglarna.  När jag red honom då så tog jag ...

  Ketoinfluensan gav sig efter ganska precis en vecka. Men det var en jobbig vecka! På helgen måste jag äta lite mer hur som helst för att klara av att fysiskt göra allt som vi planerat. Men jag tror kroppen anpassat sig ganska bra till underskottet på veckodagarna.  Det här med att rensa höladan har jag velat göra en bra stund, men som ni vet så har vi haft en hel del andra projekt. Höladan såg någorlunda okej ut tills vi fick den där brådskande flytten med hästarna till gården i höstas. Vi rensade ut hela kostallet på ett ganska brådskande sätt och det som vi inte riktigt visste vad vi skulle göra något av med hamnade i höladans främre del.  Jag är väldigt dålig på att ta förebilder för här ser vi ju bara en del ev röran. Jag har absolut bidragit till några delar i röran, såsom vägkonerna i högra hörnet som jag kom på vore en bra grej att köpa in när jag ska börja rida mer dressyr med Ares. Men det mesta är saker som vi tänkte ta itu med senare efter att kostallet gjort...

Det finns ett ord som blivit lite vanligare i sociala medier som på engelska kallas "Keto flu" vilket går att översätta till ketoinfluensa. Det började med att jag tycker att jag blivit för rund (igen) och behöver sätta mig på kaloriunderskott (igen!) och behövde en plan. Förut har jag bara ätit mindre och även provat periodisk fasta, vilket fungerat bra, men som jag skrivit förut, kroppen förändras, livet är förändring och nu när jag är 45 så kan jag bli riktigt dålig av att bara skippa några måltider. Skippar jag frukost så känner jag mig kräksjuk och dålig i bilen till jobbet.  Så jag får köra den ack så irriterande, men ändå gångbara "äta ofta väldigt lite"-metoden. Den innebär typ 1 morot och te på morgonen, en banan som mellanmål, en portion over night oats med chiafrön och hallon som lunch, ett äpple på eftermiddagen, en mindre Findus matlåda (500 kcal) till middag och ett ägg och en kopp te som kvällsfika. Då hamnar jag kring 1300 kalorier per dag och borde...

  Igår var jag ute och red med Hackamore (ett bettlöst träns med en liten hävstång med lite styvare nosgrimma så man kan ta i hästarna lite bättre ifall de vill något annat) men sedan såg vi "Road to the horse", vilket är lite av ett inridnings-WM för ohanterade unghästar, och jag blev lite inspirerad. Några riktiga proffs får ca tre timmar på sig, fördelat på två tillfällen, att få en ohanterad unghäst inriden, och sedan ska de tävla i en slags hinderbana. Många av proffsen rider in unghästarna i repgrimma. Så i morse så började jag leta igenom förråden efter repgrimman jag hade på Ares när han var liten. För visst hade han en liten repgrimma när jag skulle lära honom att följa med mig på promenad, när han var två?  Här är en bild från min och Ares första promenad från oktober 2022, då hade jag en repgrimma. Efter bara en korts stund letande fann jag den, och satte på Ares den. Vill ni förresten få ett litet gott skratt så var ju första promenaden med Ares ganska kämpig. Ni ...