tisdag 31 mars 2020

Piggare och utlånad häst

Jag vaknade i morse och kände en känsla jag inte känt på länge - jag är hungrig! Äntligen! Jag vill äta allt jag kommer över och behöver inte alls plikttroget truga i mig mat för att fungera. Jag har ätit en butterbulle och plopp med djungelvrål. Jag känner mig utvilad, i stället för sliten, när jag vaknar på morgonen. Jag blir lite trött när jag promenerar men inte alls så magen vill krascha eller att jag blir yr. Det går lättare att jobba och fokusera nu, och eftersom vi har nya restriktioner att jobba hemma om vi inte känner oss friska, så är det inga problem att jag jobbar hemifrån och har digitala möten.

Jag var på väg att rida Galishimo efter rakbanan och jobba på hans runda kalaskula efter jobbet i måndags, men orken tröt och Ebba hoppade spontant upp på honom och for ut med en kompis. De travade på ordentligt för arabmagens skull. Galishimo hade varit lite "på nippran" några gånger men Ebba är duktig att hantera hononom. Det blev med andra ord en bra kväll för både mig och Galishimo.

Jag längtar efter att få rida honom mer nu. Det är äntligen sommartid och det går att rida ute efter arbetet. Man behöver inte stressa mot klockan och solen på samma sätt. Snart har ridbanan tinat fram och den riktiga träningen börjar.

Bara jag får vila några dagar till, så är jag ready to go!


måndag 30 mars 2020

Lugn häst och tillbakablick

Nu när jag sovit på saken så har tjockis-ångesten lagt sig lite. Jag får satsa lite på travhästarnas rakbana vid tågrälsen och försöka få in ett sådant svettigt snabb-pass i veckan. Han har ju blivit lugnare med tåget när det passerar, och jag satt ju till och med kvar i sadeln när tåget kom i vintras. Så, om vi har en bra rakbana, och jag fortsätter försöka träna intervaller på den, så kanske det blir bättre för den lilla trinda arab-magen. Förra året så övade jag mycket på att rida rakbanan så snabbt som möjligt, men det skapade mycket spänningar. Nu ska jag dra lärdom av detta och i stället göra tvärtom, rida länge och fram och tillbaka flera gånger innan jag bygger upp ett tempo. Så får vi utvärdera om detta blir bättre! 

Han har ju verkligen blivit lugnare. 

I går åkte jag med honom till ridhuset för att träffa Anna och angloaraben Pride. Vi var i gamla ridhuset igen och jag kan inte låta bli att läsa text som jag tidigare skrivit om hur han varit där, bland annat från september 2018: 

"Sedan skulle vi rida i det gamla ridhuset och tyvärr så höll sig oron kvar hos Galishimo som blev stel som en pinne och väldigt vaksam. Jag är ju inte ett proffs på att hantera detta. Det var livliga konversationer i en korridor längre bort och det sopades och fixades. Varje ljud resonerade genom Galishimos lilla hästkropp men han skötte sig ändå och fokuserade på mig. En handikappramp fälldes ut för handikappridning och ett stort draperi drogs ut för att avskilja ridbanan.


Då bröt Galishimo ihop. Han skakade och pulsen slog kraftigt genom hela kroppen. Jag tyckte lite synd om honom. Ska man verkligen utsätta honom för allt detta?"


Det var under sadelprovningen och vi fick lämna det gamla ridhuset för att ens kunna genomföra sadelprovningen. Idag så mötte vi åter vår ärkefiende draperiet och vad kan jag säga? Det är som att jag har en helt annan häst. Vi gick förbi draperiet ett par gånger och jag ledde honom runt lite extra. Sedan kunde jag till och med lugnt och försiktigt skritta genom den lilla glipan mellan ridhusväggen och draperiet. Nu rörde draperiet sig ju inte, vilket det gjorde när förra blogginlägget skrevs, men jag tror inte att han skulle komma upp till samma stressnivå då heller. 


Sedan blev han lite rädd och ängslig när en annan häst galopperade bakom draperiet, men då får han stanna och lyssna lite och så klappar jag honom mjukt, så blir han lugn och glad igen. Vi hade sällskap av en ridskolehäst på vår sida av draperiet också så Galishimo betraktade hur den obrytt tuffade på trots att det var livligt på andra sidan. Det var otroligt enkelt att få honom lugn! Stannna - klappa och vänta. Sedan är han ready to go!



söndag 29 mars 2020

Tjockis-ångest och shopping

Såhär på kvällskvisten har jag tittat igenom filmerna från dagens ridning och jag har vansinnigt med "tjockis-ångest" över Galishimos mage. Han höll sig ganska okej för en månad sedan, men när jag blev sjuk och underlaget blev än värre så poppade han upp en storlek till och det... tja det ser inte bra ut. Lyckligtvis så har han inte så mycket fett på rumpa och hals, vilket brukar öka risken för hälsorelaterade sjukdomar, utan han har bara rätt och slätt en rund mage. 

Det är ju lite skambelagt att ha en tjock häst. Jag måste förklara mig genom en snårig väg av motargument om att jag inte alls tycker det känns bra att låna ut Galishimo för medryttare, av flera dåliga erfarenheter under flera års tid, det är inte säkert att rida honom i mörker eller efter trafikerade vägar. Det blir inte så bra heller att sätta honom på box och helst vill jag inte flytta honom till "Halm-hagen" heller, då han gått med samma flock i flera års tid och lätt blir ängslig. Det blev helt enkelt en skitvinter och jag har prioriterat Galishimo så gott jag kunnat. 

Men jag bävar redan nu om alla kommentarer om att han är tjock, och att man ska skratta på låtsas, och hitta på något fyndigt svar. Och så ska folk som inte känner honom förklara hur jag ska göra och jag ska förklara varför det kan bli problem och så vidare, och så vidare. 

Så det är ju två problem. Galishimo är tjock är det ena. Folk kommer att kommentera det är det andra. 

Jag har i alla fall tröstat mig med att shoppa en större sadelpad av lite bättre kvalitet och en hoodie som jag tänkte ha som min "hästhoodie" i sommar. 


Svart är bekvämt. Det drar inte till sig uppmärksamhet och är stilrent.  Det får bli så. 



lördag 28 mars 2020

Animeringar


Denna bloggplats hänger inte riktigt med i den tekniska utvecklingen. Jag hade velat lägga in en liten animering men blogspot kan inte länka animeringar. Denna lilla hemmaflagga både blinkar och wigglar enligt konstens alla regler. De små ljusa plupparna vandrar motsols runt dem, och hemmaflaggan ger ett allmänt festligt intryck. Nu försöker vi stanna hemma och inte sprida så mycket virus!

Det är riktigt roligt att vara kreativ. Jag har verkligen saknat det. Jag är glad och tacksam att jag blaffade på med 15.000 kr rakt av bara på impuls. Det var en bra impuls och jag kände väl intuitivt att detta var rätt för mig. Jag längtar till sommaren och att jag blir helt frisk så jag kan fortsätta utforska programmet.

Förresten, så blev inte bilderna på kollegorna så populära. Jag kunde inte hålla mig och visade stolt en bild på en kollega för denne, jag hade ansträngt mig för att rita fint och avspänt utan att göra mig rolig på någons bekostnad.. Hen blev dock inte alls nöjd. Hen undrade varför jag ritat hen så? Det blev en lite ansträngd tystnad. Teckningarna kommer inte att visas för någon, och får gömmas i det fördolda.

Jag insåg att porträtt på andra kan bli lite känsligare än vad jag bedömt, och att det vägs ganska noggrant för den avritade hur jag väljer att illustrera personen i fråga om vikt, kropp, situation, uttryck. Detta var en lite obekväm erfarenhet, men en vink om vilken bana jag egentligen tror att jag ska fortsätta på. Jag ska inte rita av andra! Det får bli mig själv och hästen. Ungefär som bloggen. Man får låta bli att skriva om andra, det är väldigt mycket känsligare än vad man kan ana. Bättre att hålla sig till sig själv eller de allra närmaste som man redan har ett väldigt bra förtroende för.  


Det är lite tråkigt då jag tycker att andra människor är intressanta, och många har betydligt intressantare saker för sig, både på stallet och på jobbet, men better safe than sorry! 

.

fredag 27 mars 2020

Fylla på stallförrådet

Jag har blivit sämre igen, och igår natt kände jag mig krasslig igen och kunde inte somna förrän 02.00. Men jag är inspirerad att komma igång strax, och har besökt ICA för att fylla på mitt hästförråd med proteinbars igen. Det är svårt att veta vilken nivå jag ska lägga på isoleringen när man mår bra ena dagen och sedan får en dipp då man känner sig dålig i några timmar. Jag hostar åtminstone inte, jag använder handsprit, och jag har jobbat hemifrån.

Proteinbars är superbra att ha i stallskåpet. De håller i flera månader, de är inte tillräckligt goda för att man ska vilja äta det i onödan. Men om man verkligen är hungrig och vill stanna kvar i stallet en stund, så är de perfekta och slinker ned utan problem. De mättar länge också. Jag har inga favoriter så jag köper lite av varje. Det kan vara bra att kunna bjuda stallvänner också om de är trötta.


10 proteinbars är ca 200 kronor. Dyrast var denna Snickers Protein för 25 kronor. Hoppas de levererar!


Budget i coronatider

Sverige gör sig redo för en coronakris denna vår. Det är osäkert hur detta virus påverkar samhället, livet, marknaden, på sikt. Kanske märks det knappt alls, eller kommer det att slå hårdare än tänkt?

På jobbet så omprioriterar vi till att arbeta med olika scenarion och hur vi skulle kunna lösa dem. Regeringen planerar väl att ge näringslivet 300 miljarder och kommer förmodligen att stötta även andra verksamheter för att klara den eventuella krisen utan att gå under. Problemet är väl att pengar inte bara kan tryckas ut, utan att man på något sätt tar tillbaka detta i framtiden, med exempelvis höjda räntor på lån eller att man behöver betala högre skatt. Det skulle kanske inte komma i år, men om två år? Tre?

Vi hade redan en inkommande lågkonjuktur innan denna utmaning kom, och det känns som att stora sjuktal inte direkt kommer att stimulera samhället. Märkligt nog pratas det inte om exempelvis höjda reporäntor i framtiden, men man kan se en osäkerhet genom att Hemnet rapporterar en ökning av bostäder till salu, främst i Stockholm, med upp till 29% jämfört med samma månad tidigare år. Folk börjar fundera på om de klarar en räntehöjning på sina lån om de har en lägenhet som kostar ett par miljoner. Jobbar man inom restuarangbranschen eller som småföretagare kanske man blir ännu mer orolig.


En halv procents räntehöjning av ett lån på två miljoner blir väl över 10.000 kronor i månaden om jag tänker rätt. 0,25 procents räntehöjning blir 5000 i månaden. Samtidigt så blir det svårt för riksbanken att höja räntor för då kan hela samhället sluta konsumera och riskera stanna av. Så vad kan vi vänta oss? Jag såg just priset på en hästlastbil sänkas ned med över 50.000 kronor på blocket, och det kanske tyder på att även säljare är osäkra på hur svårt det blir att motivera köpare att konsumera just nu. 

Svenskarna står lite avvaktande och tittar sig förvirrat omkring. 

Just nu är jag väldigt glad över att jag gott ekonomiskt slack. Jag har haft en tidigare misstanke om att lågkonjukturen kan slå hårt, och att jag är särskilt sårbar som har eget boende och häst, så det är väl den misstanken som hindrat mig från större lån eller inköp. Lånet på min lilla etta, som jag avbetalat på i sju års tid nu, ligger nu på 160.000 kronor och en halv procents höjning av räntan skulle bli typ 800 kronor i månaden. Det skulle jag klara galant. En kvarts procent höjning och 400 kronor i månaden skulle nästan inte ens bli kännbart. Jag har inga lån på varken bil, häst eller transport och studieskulderna är bara på 76.000 kronor. Alla tänkbara scenarior om arbetslöshet, utebliven löneökning, sjukdom eller höjda låneräntor har jag tak för, och kan sova gott om natten.

Så det kanske har varit bra att jag hindrat mig från att köpa en häst till, trots att hjärtat skrikit om det i perioder. Det har kanske varit bra att jag inte flyttat till en större bostad. Det kanske har varit bra att jag inte köpt hus.


Låga månatliga utgifter blir ju en slags billig livsförsäkring, att oavsett vad som händer, så kommer jag att klara det bra.  




onsdag 25 mars 2020

Kreativ tisdag

Jag har piffat upp torsdagens föreläsning med bilder. Bland annat en bild på mig själv när jag håller torsdagens föreläsning. Det går bara snabbare och lättare att teckna nu, riktigt roligt! Uppstartsträckan för att komma igång var ganska lång och motig men nu rullar det bara på, och jag kommer allt lättare in i tänket. Sedan ritade jag även av två av mina kollegor, som också varit med i projektet, och jag väntar med intresse på att få se deras reaktioner under föredraget.

Sedan tog jag Galishimo på en promenad som inte blev så behaglig tillsammans med Ebba och Rand. Jag kände mig yr och blev rädd för att behöva besöka toaletten akut, och det hade varit en synnerligen besvärlig situation eftersom vi var 30 minuters promenad från en toalett och gick i ett område fyllt med öppna vita fält och några ensliga lövlösa träd. Men magen sansade sig.

Galishimo var glad, rufsig och gul. Jag har inte orkat sköta om honom ordentligt och han har struttat runt utan täcke och rullat sig i bajs. Så han var gulfläckig på ena sidan och såg nästan vit ut på andra. Och han hårade massor. Jag och Ebba tog honom till spolspiltan, där han verkligen var förvånansvärt cool, och gnuggade honom ordentligt ren med dubbla krafter. Ebba tog svansen och så lämnade vi skimmelschampot inne i fem minuter innan vi spolade ut det, den blev magiskt fin. Galishimo gick med på allt utom pannluggen och verkade nästan tycka att det var lite trevligt med uppmärksamheten. Det är en så skön känsla att han går bra att duscha nu.

Sedan drog jag honom flera omgångar med en lite taggig svettskrapa i plåt och då föll det av mycket päls av honom (för att vara honom, kallblodsägarna skrattar hånfullt åt de små tussarna). Han fick torka i boxen, vilket han hade blandade känslor över, han bankade på boxdörren och skrek efter sina kompisar, men han lugnade ned sig efter en timme. Han hade gott om både mat och vatten. Det där kändes som ett utslag av ren ovana. Jag har honom sällan i box i flera timmar bara för at låta honom stå där, så han visste nog inte riktigt vad som var på gång. Om jag gör så tre eller fyra gånger till så är han nog ganska lugn med det.


Under tiden han torkade så gjorde jag en utrensning av hästprylar i hans skåp. Jag putsade sadeln och tog bort alla vita hår från den svarta fällen med roller, och bytte sadelpaden. Ryktkorgen tömdes och var full med hår och damm, jag vände ut och in på den, spolade den och hängde den sedan på tork så fukten försvinner snabbt.

Det är ju helt galet vad mycket prylar man har! Så jag försökte sätta in en ny regel: Allt som jag vet att jag använder inom två veckor är i själva skåpsdelen, och allt som jag tror att jag använder inom två månader kan vara i överslafen. (Undantaget är den lilla "första-hjälpen-väskan" och så ska jag fylla på med lite närings-bars, de är bra att äta om man stannar i stallet längre än tänkt och blir hungrig.) Resten kan jag ta hem. Vintertäcken och grimmor och träns som inte används kan hänga på krokar i mina hemförråd...

Som jag också vill städa...