Inlägg

Ända in i kaklet

Bild
  Ares fortsätter att må bra efter sin fångdiagnos och rör sig jättebra. De största problemet vi haft just nu är att tillgodose hans tuggbehov på begränsad energi. Han hade en dag då han var väldigt stressad och luftsnappade oavbrutet, men mera ris och halm hjälpte honom att hitta lugnet. Jag är ovan att väga hö och ge givor och blev ju beroende av att fler på stallet samarbetade med gemensamma givor. Det är ju över två mil mellan gården och stallet Ares är på, så jag har behövt åka fram och tillbaka en hel del. Det har varit lite jobbigt att släppa kontrollen och lita på att andra har koll på läget. Men det går bra! Jonatan har ju ridit ett år på ridskola och fick sitta upp på Ares i några minuter, i skritt och trav, under tiden jag granskade, och filmade, hur Ares rörde sig och betedde sig. Självklart i dialog med veterinären som behandlade Ares. Det såg jättefint ut på alla sätt. Ares hade trevlig bjudning, var glad, och gick upp i trav på eget initiativ. Det känns lite overklig...

Ringar på vattnet

Bild
  Ares börjar bli bättre från fången och rörde sig väldigt bra igår! Helt symtomfri, skulle jag vilja säga! Vilken otrolig lättnad det varit, Ares har varit jättesnäll och positiv hela denna sjukresa.  (För 12 år sedan, när jag var 32 år, hade jag ju Galishimo i sjukhage och det var en fruktansvärd upplevelse, framför allt för Galishimo som behövde sin flock och mådde riktigt dåligt i isoleringen. Jag var totalt knäckt, den perioden kan du bland annat läsa om HÄR.  Så jag vet ju att många hästar kan ha riktigt svårt för sjukhage. Det är så skönt att det går så mycket bättre för Ares!) Men Ares hade varit utan smärtmedicin i fyra dagar igår, och rörde sig fint, utan några problem alls. Men då går ju tankarna vidare, som ringar på vattnet. Är det lönt att Ares står kvar på ett lösdriftstall i stan, när han ska få vägd mat regelbundet, i stället för grönbete?  Kan det vara värt att ta Ares och Sessan till Sjöbotten och flytta dit, när det ändå är dit vi är på väg? Är de...

Fång - En omställning

Bild
Nog var det fång Ares hade, och det har blivit väldigt lite vila och knappt tid för bloggande eftertanke sedan dess. Varje morgon och kväll åker jag till honom och sköter om honom så gott jag kan, jag tycker det är jobbigt att se honom gå på diet efter att ha ätit fri tillgång på gräs i tre veckor. Har jag möjlighet är jag där tre gånger. Och jag har sovit väldigt dåligt på nätterna. Har vaknat på natten och gråtit en stund. Men det finns en sak som är bra med att vara 44 år, och det är att man kan gråta ögonen ur sig och ändå vara fullt medveten om att det är en krisprocess och att det troligen kommer att kännas bättre för oss allihopa, snart. Man måste bara få vara ledsen och sörja några dagar och låta tankarna studsa runt, både högt och lågt, ta på sig mjukisbyxorna bak och fram och inte märka det på två timmar, oroa sig över hur man ska orka, och allt det andra. Det är en omställning. Sedan reser man sig långsamt, med skitiga knän, och fokuserar på ponnyn.  Ares prognos ser gan...

Fång?

Bild
  Har Ares fått fång? Veterinären, som kom på stört, visste inte.  Ares har i alla fall väldigt ont och vill inte gå. Jag fick knappt ut honom från hagen och de 200 metrarna till stallet. Han ville verkligen inte röra på sig. Jag ville inte driva honom för hårt då han hade så tydligt ont. Ingen tydlig hälta i något särskilt ben, ingen puls i hovarna, ingen hovömhet vid provokation med tång, ingen värme. Veterinären funderade på korsförlamning, men det stämmer inte då han vilat i tre dagar och inte gick särskilt hårt senast.  Vad är fång då? På exempelvis Agrias hemsida står det bland annat:  "Fång hos häst är en vanlig sjukdom, där inflammation i hovens lamellager leder till stor smärta. Forskning visar att så mycket som 85 procent av de hästar som drabbas av fång också har underliggande metaboliska sjukdomar som ekvint metabolt syndrom (EMS). Den mest välkända orsaken till fång är en underliggande metabolisk sjukdom, framför allt EMS eller insulin dysreglering (ID)....

Upplevelsebakis

Bild
  Ares var ju också en stjärna i helgen. Det går bara bättre och bättre nu hela tiden! Jag har inte så mycket att säga mer än att jag ler så kinderna nästan värker när jag rider. Han är absolut inte perfekt och vi har många moment i basträningen som vi behöver träna på framöver, men han är så fin och medgörlig nu så jag vill inte överfalla honom med en massa nya övningar nu när han är så mjuk och positiv. Vi kör serpentinbågar i skritt och trav, vi har börjat avbryta traven för att skritta sex steg här och var för att sedan sedan komma upp i trav igen, och jag har lite mer medvetet börjat träna in galoppfattningarna. Och så jobbar vi lite extra i vänster varv för att mjuka upp honom där. Det går bättre för varje dag.  Vi tränar ungefär 20 minuter på ridbanan och efter det rider vi eller promenerar en liten sväng i skogen. Det brukar sammanlagt bli ungefär en timmes rörelse. Jag rider 3-4 dagar i veckan. Uteritterna går också bättre och bättre hela tiden. Både för mig och Ares....

Sessan besökte Kågedalens ryttarförening

Bild
  Kågedalens westernsektion hade lite svårt att få ihop ett tillräckligt stort intresse för att kunna rida för en westerntränare, och vi fick frågan om vi kunde delta med Super-Sessan så att det blev tillräckligt många för att få hit tränaren. Från början kändes det lite onödigt, hon är bara två år gammal och vi anser väl inte att vi behöver göra jättemycket med henne. Men när det bara var någon dag kvar till sista anmälning och wersternsektionen ännu inte fått med sig sin sista anmälare, så tänkte vi att det blir bra miljöträning för Sessan att åka iväg, komma in i ett ridhus för första gången och titta på folk på läktaren och sådant.  Så vi anmälde oss och åkte iväg med henne. Och jag måste säga att jag aldrig någonsin varit så obrydd och lugn med att åka iväg med en unghäst. Självklart tycker Sessan att det är lite spännande att åka transport och hon blir lite svettig i transporten, men hon har ju det där sunda förnuftet och ställer inte till med något dramatiskt. Dock hade...

Mr Bombastic

Bild
  Oj vad det händer mycket med Ares på ridbanan nu! Det är verkligen kul att rida. För några veckor sedan började vi med serpentinbågar i trav, eller kanske inte perfekta serpentiner, vi började med att svänga lite kors och tvärs och byta ställning och böjning i traven, och i början av våren så tyckte Ares att det var så, sååå tungt. Han ville stanna av, jag fick driva, han tappade formen. "Pust!" såg han ut att säga. Igår så gasade han sig genom serpentinerna med behållen form och kraftfulla tramp och jag fick svänga lite tvärare här och var för att han inte skulle dundra iväg för fort, eller till och med någon annanstans.  Han ville nämligen väldigt gärna dundra iväg till Jonatan och Sessan som var på andra sidan ridbanan. Så vi hade ganska hög energi under passet och även en liten konflikt varje gång vi skulle passera dem. Han försöker helt enkelt ta bettet med så mycket kraft han kunde, och springa mot Sessan. Det har hittills aldrig fungerat, men han ger inte upp!  N...