Livet är förändring

  Äntligen, säger jag bara! I mina två tidigare pass har jag varit nervös inför att galoppera Ares, men nu känns det verkligen hur enkelt som helst! Han galopperar gärna och går som tåget. Varken för snabbt eller för långsamt, han tuffar stadigt på och är verkligen jättetrevlig både i fattningarna och inbromsningarna.  Han kan vara lite tittig, vilja vända, och ibland vara lite vinglig, när vi rider bortåt på vår vinterväg, så då travar jag oftast och har lite lägre krav på honom, men på vägen hem är han mjukare, lite lugnare, och har redan "sett allt" så då körde vi på utefter en uppförsbacke!  Nu har jag inte ont i magen, nu känner jag mig inte på helspänn, nu oroar jag mig inte över att behöva bromsa honom, nu känns det som att jag har en supersnäll dunderkille som snällt kommer att göra allt jag ber om. Det känns otroligt bra. Tänk om jag hade fått uppleva detta redan vintern 2025, men då hade jag fullt upp med att försöka landa honom efter att han blivit rädd för rid...

Ja nu rackarns vågade jag galoppera mer på vår söndagstur! Det var nära att det inte skulle bli av. Det blåste 9 sekundmeter och var 10 minusgrader (kändes som -17 enligt väderappen) och jag hade lite ångest innan uppsittning och innan vi kommit oss iväg. Olustkänslorna molade i magen. Vinden kändes väldigt kall och bet mot kinderna. Ares var lite tittig i skogen, och grenar och kvistar rörde sig av vinden. Jag började överväga om jag bara skulle promenera honom eller inte, men tänkte ändå att han borde bli lugnare om jag lyckas trava av honom lite överskottsenergi. Sagt och gjort. Jag travade lite fram och tillbaka under tiden Jonatan gick med Sessan, vilket för övrigt var otroligt bra mötesträning för båda unghästarna, och sedan så kom det lite trivselfrust och han började länga på halsen.  Då provade jag på lite galopp igen. Inte mindre än fyra fattningar blev det! Det var skillnad från förra helgen då jag mer eller mindre överraskade mig själv med en frisk kort liten galopp. Nu...

Jaha, det var alltså hela två år sedan vi renoverade hemmagymmet klart, jag trodde det var ett år sedan, men det är faktiskt två år sedan  i mars 2024, som vi färdigställde det! Jag har inte använt det så mycket men det har även fungerat att hänga tvätt i och är ett uppskattat gästrum åt min mamma när hon kommer med hunden Liz. Vi lade in en gästsäng och ett litet nattduksbord där i oktober 2024 och det blev verkligen jättebra.  Det har verkligen varit ett väldigt långt träningsuppehåll men det har ju sina förklaringar de senaste åren. Infektioner och järnbrist, nyförälskelse och nya livsval, corona och en bältros som höll i sig i månader, heltidsjobb, alla de otaliga renoveringar vi gjort på huset, en unghäst till, fotsmärta som gjorde mig oförmögen att ta ordentliga promenader i ca två år, och senast ganska mycket kring Ares fång och hagbygge, flytt, och renovering av det gamla kostallet. Det har inte varit läge att hålla fast vid gamla rutiner och träna. Jag sade upp gymkor...

I början av december, det vill säga för ca sju veckor sedan, så satte vi ju upp en gatubelysningslampa på nedre delen av hagen, för att kunna rida där så småningom. Sedan har man väl mest väntat, och väntat, på att underlaget ska bli bra. Och sedan har vi väntat, och väntat, på att Ares sår på ryggen ska läka.  Men nu har vi väntat klart! Jag longerade Ares några varv och han var pigg och glad. Jag ville se om det skulle komma några kreativa busbockningar på linan, eller om han skulle ta sig samman och "ta på sig jobbarmössan" direkt. Han tog på sig jobbarmössan på en gång och gjorde energiskt allt jag bad honom om.  Sedan satte jag mig upp och red. Jag märker tydligt att han blivit väldigt lätt att sitta upp på efter alla uteritter då jag suttit upp här och var i skogen, på honom. Så snart jag ställde mig på pallen så kom han till mig och ställde sig på eget initiativ i ett trevligt uppsittningsläge för mig. Då startar passet bra!  Sedan red vi och jag tyckte han var jät...

  Ytterligare en väldigt härlig vinterdag! Men det var ca -14 ute så vi fick klä oss ordentligt. Ares verkade jättelugn och nöjd efter gårdagens tur så det kändes lätt att sitta upp och rida honom på en gång idag, annars brukar jag gå bredvid honom en liten bit för att se hur han verkar, innan jag hittar en stubbe eller sten i skogen och sätter mig upp. Men idag kändes det lätt att sitta upp direkt utanför stallet. Sessan var givetvis med och min bästa coach och själsfrände Jonatan.  Det var skönt med blå himmel och sol, men jag längtar otroligt mycket efter vårvärme och mera sol. Tänk den dagen man sätter sig i bilen och den redan blivit uppvärmd av solen. Den känslan längtar jag efter!  Eftersom Ares kändes lite lugnare och tröttare idag så passade jag på att fråga om en galopp, och det var han inte alls sen att nappa på. Han galopperade stadigt och fint med lågt huvud ett par steg för mig i skogen, när vi red mot Jonatan och Sessan, och jag blev alldeles lyrisk!  ...

  Det är underbart att ha sadel igen! Jag och Ares var ute och travade lite fram och tillbaka och mötte upp Jonatan och Sessan som promenerade. Det var -13 minusgrader när vi började och jag var lite osäker från början hur pigg eller svår Ares skulle kunna bli i kylan. Det visade sig att jag nog inte hade något alls att oroa mig över.  Både Ares och Sessan blev lite spända från början när jag och Ares travade ifrån Jonatan och Sessan, men när de förstod konceptet att vi travar iväg en bit, och så småningom vänder och kommer tillbaka, för att sedan trava iväg igen, så verkade dom båda slappna av.  Ares verkade ha jättekul och var väldigt pigg i traven! Benen går som trumpinnar samtidigt som han är ganska tittig och periodvis vinglig. Jag tog ett rejält tag i hans man och försökte störa så lite som möjligt med sitsen under tiden han dundrar på! Under de perioder vi skrittar med Sessan och Jonatan, så länger han på halsen och frustar nöjt.  Han verkar verkligen gilla at...