Livet är förändring

Jag har verkligen haft en superhelg! I lördags var det alla hjärtans dag och på morgonen hade vi -23 grader. Kylan har nu hållit i sig i flera veckor och det var tacksamt att se på väderappen hur kölden skulle släppa taget om oss under dagen. Jag orkade inte sätta ett kallt metallbett i munnen på Ares och rida, utan vi bestämde oss för att bara promenera dem. Vädret var helt otroligt och det var skönt att erbjuda Ares en kravlös promenad när han varit så duktig att ridas ute.  Sedan hade Jonatan bokat trerätters middag på Kurjovikens Sjökrog och vi fick en jättemysig fönsterplats och jättegod mat! Jag dricker sällan men tog glatt både bubbel och vin. Det som kändes så bra med Kurjoviken, till skillnad från restaurangerna nära stan, är att det är otroligt tätt med bord i restauranger i centrum. Här var borden luftigt utspridda, ljudnivån blev ju naturligtvis lägre,  och det kändes mer privat och mysigt. Sedan toppade vi kvällen med lite lösgodis och låg i sängen och såg på Netf...

Till sommaren ska vi ju börja bygga på nya stallet och det kommer att finnas fler stallplatser lediga för oss. Vi har väl inte bestämt oss om vi ska köpa flera hästar nästa år, eller bara ha dem vi har. Jag funderar ju gärna på flera unghästar och tänker ofta på vad jag skulle vilja ha för framtiden. Jag "fönstershoppar" lite, kollar annonser, och tänker på det en hel del.  Vill man göra livet komplicerat så kan man faktiskt vrida och vända på detta hästköp väldigt många varv. Så därför skrev jag "del 1" här för det kommer nog fler tankar under det närmaste året.  Jag ska ju orka med ett krävande heltidsjobb, och om jag ska ha två hästar så måste ju unghästen vara ganska snäll och frisk, annars tippar det nog över till att bli väldigt jobbigt för mig. Jag skulle kunna tänka mig ett syskon till Ares, för han har verkligen varit en positiv upplevelse, men det vore ju också roligt att prova något nytt. Jag tittar just nu mest på den här typen av annonser:  Den här conn...

  Jag har minskat ned lite på sociala medier igen. Jag slutade ju vara aktiv i ett känt anonymt hästforum för ett år sedan och det blev ju bra, jag får betydligt mindre kritik från folk som aldrig sett mig jobba med min häst, och det blir mindre inre stress för mig. Jag trodde ju förut att det berodde på att jag hade en ganska speciell häst, när jag hade min älskade Galishimo, och att jag skulle vara mer accepterad när jag började visa upp mitt jobb med min helt vanliga goa bruna D-ponny, men så var det ju inte. Det var jag som var problemet. Inte vilken typ av häst jag hade.  Denna vecka tog jag även steget att gå ur alla Facebookgrupper som jag varit med i, och genom åren hade jag gått med i ganska många, faktiskt. Jag hör inte hemma där. Forumen polariseras allt för mycket och de som skriker mest får mest genomslag, inte dem som är klokast. Vissa forum är trevliga men egentligen evinnerligt upprepande, såsom alla unghästforum då varannan fråga är "Vilken mankhöjd får min tv...

Jag red ut i skogen idag, med Jonatan och Sessan, men februarisolen låg på hårt, och skapade en massa skuggor, och en massa rörelser! Korpar flög och både Ares och Sessan blev ganska tittiga. De har knappt sett varken solen eller fåglar i skogen. Det är inte så konstigt med tanke på att vi började rida ut i november och sedan dess har vi inte haft så mycket sol. Jag travade på lite här och var men skrittade mest, sedan gick vi ned på vår "hemmaridbana" och jag passade på att rida på lite mer på Ares. Jag gasade på något steg i galoppen och då kom det några riktigt trevliga och luftiga steg. Det känns så roligt att få jobba med honom och jag kände mig så nöjd när jag suttit av.   Bara vi får fortsätta så här så kommer det att kännas riktigt bra. Vi har bara haft tre veckor då jag kunnat ha sadel, och vi haft trevligt underlag, och känner verkligen att det hänt grejer på de tre veckorna. Jag hoppas detta bara är början på en säsong med bra träning och fortsatta framsteg. Om han...

  Äntligen, säger jag bara! I mina två tidigare pass har jag varit nervös inför att galoppera Ares, men nu känns det verkligen hur enkelt som helst! Han galopperar gärna och går som tåget. Varken för snabbt eller för långsamt, han tuffar stadigt på och är verkligen jättetrevlig både i fattningarna och inbromsningarna.  Han kan vara lite tittig, vilja vända, och ibland vara lite vinglig, när vi rider bortåt på vår vinterväg, så då travar jag oftast och har lite lägre krav på honom, men på vägen hem är han mjukare, lite lugnare, och har redan "sett allt" så då körde vi på utefter en uppförsbacke!  Nu har jag inte ont i magen, nu känner jag mig inte på helspänn, nu oroar jag mig inte över att behöva bromsa honom, nu känns det som att jag har en supersnäll dunderkille som snällt kommer att göra allt jag ber om. Det känns otroligt bra. Tänk om jag hade fått uppleva detta redan vintern 2025, men då hade jag fullt upp med att försöka landa honom efter att han blivit rädd för rid...

Ja nu rackarns vågade jag galoppera mer på vår söndagstur! Det var nära att det inte skulle bli av. Det blåste 9 sekundmeter och var 10 minusgrader (kändes som -17 enligt väderappen) och jag hade lite ångest innan uppsittning och innan vi kommit oss iväg. Olustkänslorna molade i magen. Vinden kändes väldigt kall och bet mot kinderna. Ares var lite tittig i skogen, och grenar och kvistar rörde sig av vinden. Jag började överväga om jag bara skulle promenera honom eller inte, men tänkte ändå att han borde bli lugnare om jag lyckas trava av honom lite överskottsenergi. Sagt och gjort. Jag travade lite fram och tillbaka under tiden Jonatan gick med Sessan, vilket för övrigt var otroligt bra mötesträning för båda unghästarna, och sedan så kom det lite trivselfrust och han började länga på halsen.  Då provade jag på lite galopp igen. Inte mindre än fyra fattningar blev det! Det var skillnad från förra helgen då jag mer eller mindre överraskade mig själv med en frisk kort liten galopp. Nu...