Livet är förändring

I helgen har jag haft höstens obligatoriska förkylning och behövt vila. Jag kände mig sjuk redan i torsdags men haltade mig igenom fredagens arbetsuppgifter, och på fredagkvällen så ryckte jag upp mig och bjöd Jonatan på en trerätters middag på Kork och vinbaren. Han har nämligen gjort ett fantastiskt arbete med gjutgrunden till stallet och trots att jag kände mig trött så ville jag verkligen hylla jobbet han gjort och visa hur mycket jag uppskattade honom.  Det är så otroligt mycket jobb med stallgrunden, jag hade ingen aning. Alla avlopp som ska dras och grävas ned med rätt storlek på rören och i rätt vinkel och lutning, och så allt armeringsgjärn som läggas på små plast-tassar och najas ihop så det inte glider iväg när själva betongen kommer. Sedan behöver man för-gjuta vissa områden kring vissa rör och avlopp så inte även det börjar luta eller skeva när betongen kommer rinnandes, samt installera en åsk-avledare, eller vad det nu heter, som ska föra eventuella blixtar som kan sl...

Jag fortsätter ju träna på övergångar, att skritta och trava om vartannat, och det har varit så otroligt roligt, om än övningen låter jättetråkig och inte ser så märkvärdig ut heller. Jonatan filmade lite och jag tänkte att detta är ju egentligen inget särskilt att se, en ponny som skrittar och travar lite, men jag blev ändå jätteglad när jag såg filmen! Ares är mjuk och har fin bjudning, han svarar bättre och bättre på avsaktningarna, inget stretande med munnen och inget bråk, han har blivit mer lugn i traven, inväntar nästa signal lite mer uppmärksamt, och jag tycker verkligen att han dessutom är en snygg kille .  Han luftsnappade en hel del innan träningen, men vad gör väl det egentligen, nära han var så stilla och trevlig i ridningen? Lite trasig och knasig får han väl vara, han gör så många fler rätt än fel!  Upplevelsen är verkligen att han är ganska välriden nu ändå. Och det känns så otroligt roligt att det bara kommer att bli bättre och bättre för oss, i alla fall så l...

  Nu är den nya bilen här! Jag älskar den! Det är en Ford Ranger Wildtrak och trots att den har några år på nacken så ser den sprillans ny ut! Den måste vara pedantskött, för jag fick leta länge för att hitta någon repa eller annat tecken på användning. Jag älskar den! Ser ni så liten min BMW ser ut i jämförelse? Den där ska dra vår nya transport när vi är redo för det! Det har verkligen hänt mycket roligt detta år!  Sedan red jag Ares lite på ridbanan, och vi jobbar fortfarande på skritt och travövergångar då jag sitter ned i sadeln i traven. Jag försöker att inte nöta så länge på övningen, så han inte tröttnar på den. Han var jätteduktig, men jag märker att han tycker det är svårt att korta stegen och börja bära sig bättre. Så vi jobbar bara i ca 10 minuter på det innan vi rider ut i skogen. Jag tror att jag tog denna övning i rätt tid nu, för hade jag börjat göra detta är han var yngre så hade han nog inte blivit jätteglad över varför jag gasade och bromsade samtidigt. Nu n...

Han är som en skör viol, den här stadiga killen. Om än jag skrev tidigare att jag tyckte han började bli sig själv igen så var han ännu mer sig själv  idag. Det måste verkligen ha varit vaccinet som spökade och symtomen behövde tid på sig att klinga ut.  Han tyckte haglivet var tråkigt och ville ut och röra på sig. Jag tog honom på töm för säkerhets skull för att kolla vart jag hade honom, och det gick ju bra på ridbanan men blev katastrof i skogen då han drog mig som en vante på sin upptäcksfärd och matresa, med spetsade öron och sin gungande rumpa som gick upp i en hurtig trav titt som tätt! Livet var gott, tyckte han! Väldigt stor skillnad jämfört med i söndags förmiddag då han förskräckt tryckte sig mot boxväggen och inte ens ville att jag skulle röra honom, än mindre ta på honom grimma. Det är en sådan lättnad att han är sitt vanliga brötiga, buffliga jag!  Trots att jag inte är på topp själv med dåliga järnvärden så tycker jag att min 45-åriga kropp ändå börjar vara...

  Varför har jag så svårt att hålla inne med offentlig information i sociala medier?! Jag blir lite trött på mig själv. Jag har ju en ganska naiv bild av att människor mår bra och kan ge trevlig feedback, kanske även några kloka nya infallsvinklar, men det slutar alltid med att jag ångrar mig.  Jag har blivit betydligt bättre på detta de senaste åren och ett stort lyft är ju att jag inte är med i några hästforum på nätet. Varken anonyma eller öppna. Jag kan dela några bilder på typ Welsh cob-sidor men thats it. Jag har också lovat mig själv att inte lägga ut detaljer om Ares någonsin får fång igen, för det blev som en digital Stargate-portral för galna medelålders kvinnor att dyka upp från ingenstans och armbåga sig in med sina egna ovälkomna synpunkter. I hundratal. Det slog riktigt hårt. En armé av dysfunktionella kvinnor som i kör marscherade fram och sade: ”Jag vet att du inte vill ha tips MEN…”  Så vissa saker har jag lärt mig.  Men Ares betedde sig skumt i helg...

Åh, vad jag är besviken. Jag har fått dåliga järnvärden igen och har anemi! Igen! Jag som började gå på gym för en månad sedan och tyckte att det var läge att pressa mig lite. Jag hade ju dåliga järnvärden år 2022 också och det var en otroligt tuff tid, och jag blir ganska ledsen över att jag delvis är där igen.  Sedan kom ju den där följdeffekten av att jag inte känt mig jättetrött i vardagen, kanske har man vant sig när man långsamt blivit sämre, men när jag fick provresultaten svart på vitt så började jag plötsligt faktiskt känna mig trött och sliten. Typ som att jag hållit ihop mig och gnagt mig framåt men börjar erkänna att det är lite tufft och rasar ihop. Jag har ätit järntillskott varje dag och maken bjuder mig varje lördag på en underbar rejäl bit entré coté så jag blev överraskad att den järnrika kosten ändå inte hjälpt mig. Nu väntar jag på att få en läkartid om hur vi går vidare.  Jonatan och Ares kör sina söndagsintevaller! Men en sak som jag reagerat över, det är...