Livet är förändring

  Jag har så otroligt trevliga dagar med Ares nu! Jag har kanske alltid sagt det förut, men jag skiner som en sol efter varje pass. Eller jag har väl alltid sagt det också. Men det blir verkligen bättre och bättre för varje ridtur. Även denna fras kan ha nämnts tidigare... Men vad gör man när man vill dela med sig av glädjen? Ja man kan råka upprepa sig. Jag älskar verkligen denna ponny!  Vi har ju tränat den lite svårare högra galoppen en hel del, och nu plockade jag tillbaka vänster galopp och det var riktigt roligt. Ares är så otroligt arbetsvillig och kämpar på superfint, väldigt mjuk i munnen och han anstränger sig verkligen för att göra rätt. Inget bråk och trams alls, förutom en obligatorisk test första två minutrarna men jag tänker inte på det alls längre. Det blev bara uppenbart att det faktiskt händer; att han frågar vem som bestämmer, när min kompis Jonas satt upp på honom, och om han inte svarade tydligt när frågan ställdes så börjar han ta över. Men det är väl var...

  Jag är så nöjd över Ares! Han galopperar fint och harmoniskt med fin bjudning, utan stress, och jag har jätteroligt på hästryggen! Det är lite träning för mig fortfarande att slappna av och njuta, men det går bättre och bättre. Idag hade vi en liten kvist som låg på marken, förmodligen kvarglömd efter att jag röjde ridbanan i helgen, och det var precis en sån där kvist som Galishimo hade upplevt väldigt märkvärdig. Jag låtsades som ingenting inför Ares, och red över kvisten nästan hela passet, och inte en enda gång reflekterade Ares över att det låg skräp på backen. Galishimo hade ju gått runt kvisten varje gång, och varit nöjd över sig själv och att han skyddat sin ryttare från den uppenbara faran. Men på slutet av passet med Ares, som fortfarande inte brydde sig över lite krafs runt hovarna, så kändes det övermäktigt att fortsätta rida över kvisten, så jag bad Jonatan ta bort den. Puh! Nu slapp jag den!  Ares undrade förmodligen vilken kvist vi pratade om när jag bad Jonat...

  Jag har ju kämpat på här med ett någorlunda kaloriunderskott, som jag gjort sedan slutet på mars. Det händer mycket annat i livet just nu och ibland måste man bara äta ordentligt för att orka med en utmaning. Jag har ju ingen våg heller. Men jag har ögon och ser en skillnad!  I februari i år kände jag mig lite rundare i ansiktet. (Men förmodligen gladare, eftersom jag åt mer!) Jag har definitivt gått ned i vikt men väldigt oklart hur mycket eftersom jag inte väger mig denna gång, utan har enbart fokuserat på att ändra mina rutiner och hålla fast vid dem. På ett vis har det varit lite skönt för som det var tidigare så kunde jag bli frustrerad om vågen inte visade någon skillnad eller om man hamnade i en "platå". Nu har jag ingen aning om stillastående och platåer. Jag har bara konstaterat att så länge jag vill gå ned i vikt mer så håller jag mig till dieten. Simple as that. En morot till frukost, en banan till mellanmål, en bar till lunch, ett äpple som mellanmål igen, en mi...

  Vi fick ju pausa vårt ursprungliga stallbygge när Ares blev dålig förra sommaren. ALLT ställdes på ända när han fick sitt fånganfall, men jag är samtidigt glad att vi verkligen ställde om oss för att han ska få vara kvar hos oss och få leva sitt bästa liv. Det som tog mest tid för oss förra sommaren, var att skogspartiet vi valt ut som Ares skogshage, i själva verket var full med sten. Och inte småstenar utan stora stenar som Jonatan fick kämpa upp med stötting eller grävmaskin. Vi har kvar många stenar i hagen men nu kan han åtminstone röra sig där i skritt och trav på ett bra sätt. Det är ju nyttigt att det är lite ojämnt i hagen så han får använda sina små muskler och manövrera sig fram.  Nu när grävmaskinisten tagit sig an skogspartiet på andra sidan hagen så var problemet med stenar ännu värre. Som ni ser så står Jonatan på stenarna som referens - de är stora! Och många! Skönt att vi anlitat ett proffs som kan markplanera detta och skapa lite ordning åt oss. Grävmaskine...

  Jag har röjt buskarna kring ridbanan med en röjsåg som jag köpte förra sommaren, och så har vi även sladdat ridbanan med en ridbaneharv som jag beställt till fyrhjulingen. Det blev mycket ris!  Men det är inte billiga grejer jag köpt. Ridbaneharv och röjsåg gick nog sammantaget på över 20.000 kr så det är inte budgetvarianter jag köpt. Lägger vi till kostnaden för fyrhjulingen så börjar vi närma oss 100.000 kr. Räknar man in den där fina vagnen där vi lastat allt ris så har vi sprängt 100.000 kronors-gränsen med råge. Men jag gillar verkligen att ha bra redskap och ser hellre till att vardagen ska fungera så bra som möjligt, än att ha en tävlingshäst för samma summa, och en krånglig och energikrävande vardag. Jag har ju redan min drömhäst Ares!  Ridbanan blev jättefin och jag ska bara kratta lite mer nästa helg och få ihop lite gamla löv från ena långsidan. Ridbanan är ju allmän, och alla i byn får använda den, så vi har också gjort andra hästägare i byn glada. Trots at...

I lördags hade vi nästan fullt hus! Mamma kom med bordercollien Liss och vi startade lördag morgon med att åka fyrhjuling med hundarna, innan vädret blev för varmt. Det är så skönt att se dem springa ordentligt och vi har en runda på ca sex kilometer som vi kör ganska snabbt, då är de lugnare och nöjdare resten av dagen. Hon har ridit Ares också och det går så bra!  Det är Keeva vi får vara lite rädda om. Jag vill inte att hon ska få värmeslag då hon har ganska mycket päls och blir 12 år, så hon fick promenera med Jonatan och springa sista biten tillbaka med oss. Annars klarar hon fint att springa en halvmil om man ligger på ca 11-20 km/h när man kör. Nu tog vi Skye och Liss som är lite yngre och spralligare så då låg de gärna på ca 27 km/h långa sträckor. Liss visste precis hur hon skulle bete sig och låg som ett litet spjut framför oss och sprang otroligt fint och energieffektivt. Skye har blandade känslor inför fyrhjulingen. Han springer bra och gärna, men är lite missnöjd med a...