Livet är förändring

Jag känner mig så otroligt inspirerad nu! I morgon åker vi till ridhuset igen och det blir bara roligare och roligare. Ares och Sessis var så lugna senast de var där och jag tänker mig att de fortsätter vara lugna och trevliga och att jag kommer att våga rida mer och mer allt eftersom. Vi försöker åka dit varannan lördag och hoppas det är några andra hästar där så de får miljötränas.  Innan våren så rider jag nog på där i ridhuset för fullt, med ökat förtroende, och då får vi nog även leta lite andra ridhus att besöka, så de fortsätter miljötränas.  Vi ska handla lite bilfika att ha med oss denna gång så vi kan ta pauser när vi behöver, också. Idag beställde jag två fleecetäcken till hästarna att ha i transporten när de åker, och även ett lite varmare skritt-täcke till Ares, för jag tänker att det blir en hel del skrittövningar för honom i början när vi är där. Men mest är det roligt att köpa fina saker till min fina ponny. Det är så härligt att han är lugn och trevlig även nu...

Vi är ute med hästarna två eller tre gånger på vardagskvällarna och det går otroligt bra! Jag har inte ridit utan mest longerat och promenerat i skogen. Första turerna tyckte jag var lite jobbiga, även hästarna var nog lite ovana, och de blev lite skrämda av en fotgängare med både paraply och hund i början, men efter det lilla momentet, så har det bara gått riktigt bra! Igår mockade vi hagen, gav dem en ny höbal, tvättade vattenkaret och lät hästarna vila på box. Vi fick ta en paus innan vi tog ut dem på promenad för Ares har börjat sova ganska djupt när vi lämnat honom. Även när man öppnat boxdörren så vaknar han bara kort upp och återgår till att sova, så då går vi och gör något annat en stund så han får fortsätta vila. Efter någon halvtimme är han pigg och vaken och på benen igen.  Väl på promenad så lyfte de knappt på öronen när vi träffade två motionärer med pannlampa mitt ute i skogen. De har träffat motionärer och hundägare i mörkret efter skogsstigen flera gånger nu, och de...

Ni som följt mig vet ju att jag begränsat mina aktiviteter i sociala medier och att det varit väldigt positivt för mig. Jag är inte med i några direkta forum eller diskussioner. Jag plockar bort vänner som inte ger mig energi. Det rensas.  Men de sjuka människorna nässlar sig ju in på min privata sida, eftersom den är öppen, och tycker att de har rätt att skriva vad som helst på min sida på grund av det. Lite som att folk tror att det har rätt att gå in och ta mat ur någons skafferi om ytterdörren är olåst. Helt irrationellt för mig, men tydligen logiskt för andra. Idag hade jag skrivit lite om min planerade träning och fick ägna hela lunchrasten åt att radera meddelanden och blockera otrevliga personer, eftersom jag har sporrar enligt bilden ovan. Alltså väldigt snälla sporrar, typ bara som en tydligare häl på foten. Och det känns som min personliga gräns börjar bli nådd även där.  Känslan att även börja stänga av mina egna inlägg, eller bara ha dem tillgängliga för ett fåtal...

"Det är nu det börjar!" sade maken mitt i natten, så jag vaknade.  "Vad är det som börjar?" frågade jag.  "Det är NU det börjar!" sade maken igen.  "VAD börjar?" frågade jag igen.  "Börje." sade han.  Efter denna konversation så kunde jag inte somna om, och maken var inte ens vaken när han väckte mig över denna okända Börje. Jag måste komma ihåg att fråga honom om Börje i morgon men är tacksam över att han åtminstone inte sade ett okänt kvinnonamn, för i sådana fall hade jag väckt honom direkt och bett honom förklara några saker...  Jag rider Ares alldeles för sällan, märker jag. Han var smått förvånad att jag satt upp och red honom idag (i min sprittas nya vinterjacka från Hööks!) och man rider för lite om hästen är smått förvånad och undrar vad man gör där uppe? Först red vi till gamla ridbanan och Ares var väldigt tveksam om det var en bra idé, sedan började vi fundera på om jag nog inte alltid brukar leda honom för hand till ridbana...

Jag har tittat på denna jacka från Uhip länge! Det började med att jag köpte den långa varianten av den förra sommaren, som jag absolut älskar! Ni ser den på bilden nedanför här. Den är varm, den är snygg, den skyddar mig, den är absolut perfekt. Den känns bara liiite lång när jag ska rida och jag känner mig kanske lite begränsad av den just när jag ska sitta upp. Och jag gillar ju att sitta upp och av några gånger under en ridtur så det känns lite bökigt att ta sig upp och ned ofta med den. Så jag har tittat på den kortare varianten länge och varit sugen på den. Nu när senaste lönen kom så klickade jag på "KÖP" och det känns otroligt roligt och kul. Jag älskar dessa varma, stilrena Uhip-jackor!  Jag tänkte att jag ska ha den när vi åker till ridhus eller när man vill känna att man har lite mer ordning på sig själv. Eller precis när som helst. Jag längtar tills den kommer på posten! Sedan var jag på HÖÖKS igår och provade denna vinterridjacka och den kändes jättebra också! Va...

Jag har longerat Ares en hel del över markliggande bommar och även ett litet hinder regelbundet denna höst, men måste nog ändå konstatera att hoppning inte riktigt är Ares grej, inte som det verkar nu.  Han hoppar villigt men han anpassar inte stegen mot hindret så avstampen kommer när de kommer, det kan både bli för nära eller för långt bort. Eventuellt så går jag tillbaka till en enskild markliggande bom, men helhetsintrycket är att detta kanske inte är hans paradgren, helt enkelt. Ibland blir det snubbligt och han har även landat på framknäna. Han vägrar aldrig och tar sig an uppgiften positivt, men det blir ändå inte riktigt bra timing i det hela, varken i fullt dagsljus och med ridbanebelysning.  En sak som också fick mig att reflektera är ju att vi faktiskt har två hästar och att Super-Sessan, nu tre år, hoppar betydligt enklare och kommer rätt på hindret mycket lättare. Hon kan dessutom slamsa väldigt mycket, både före och efter hindret, och ändå komma rätt på det. Ares...