Inlägg

Visar inlägg från september, 2018

Domarsekreterare

Bild
Äntligen är helgens jobb klart som domarsekreterare. Söndagens jobb var fjärde gången jag skrev, och jag börjar bli lite säkrare och vet lite bättre vad jag ska skriva. Man kan nämligen inte alltid skriva ordagrant vad domarna säger. En domare är superenkel, väldigt kortfattad och anpassar sitt vokabulär så att allt ska hinnas skrivas ned, då kan man verkligen slappna av och hinner titta mer på ekipagen. Men andra domare pratar lite mer beskrivande om vad de ser, och då måste jag korta upp texten på rätt sätt om jag ska hinna med. Vid de flesta galoppmoment får man skriva fort som tusan eftersom det går så snabbt, och man hinner alltid skriva ikapp eller hämta andan lite vid skrittmomenten. Jag har skrivit för tre dressyrdomare nu, och den sista var väldigt nöjd, hon tyckte det kändes tryggt och säkert när jag skrev och att hon inte behövde dubbelchecka något. Men man blir lite mentalt trött av att fokusera. Den sista och svåraste klassen vanns av min tidigare tränare, som jag red

Höstpromenad

Bild
Denna helg är jag domarsekreterare på dressyrtävling på fredag och söndag. Igår kväll satt jag och antecknade och tittade på ponnyer som tävlade dressyr. Personligen tycker jag alla ekipage hade väldigt hög kvalitet, jag och Galishimo är ju inte riktigt på den nivån ännu. Särskilt det här med att gå rakt fram, det får vi jobba på. Och hörnpasseringar. Och avspänning. Jag tycker ändå det är väldigt roligt att se. "Jag skulle behöva gå på ett rakställnings-bootcamp..." muttrade jag för mig själv under tiden jag antecknade. Eftersom Galishimo ridits en hel del hela veckan, nu när jag kom på att jag får ridbanan för mig själv, innan jobbet, så blev det i stället en timmes höstpromenad med häst, pojkvän och hunden H. Skönt för oss alla fyra!

Kroppshets på SVT

Bild
Jag har inte sett Mia Skäringers serie om kroppshets på SVT ännu, men jag tänker väl göra det när jag har tid och lust. Ämnet är väl intressant men jag känner mig inte så berörd. Jag gillar min kropp. Det känns ganska skönt att vara i den här kroppen oavsett vikt, faktiskt. Förutom att jag ibland drabbas av ihållande trötthet som gör dagarna lite jobbiga, och har gjort så i hela mitt vuxna liv, så lider jag inte av någon som helst form av smärta eller obehag. Jag vet inte om jag har min träning och ridning att tacka för det. Senast jag fokuserade på min kropp så var det att hålla hälarna neråt i min nya dressyrsadel, att verkligen trampa in ett stabilt stöd. Att inte ha för låga händer. Att inte ge för ledande tygeltag. Jag tror också att det var bra att jag ofta ägnade mig åt ensamma konditionsidrotter och inte gick på grupp-pass och jämförde mig med andra heller. Många gånger har jag tagit på mig kläder som redan luktat lite skumt och jag har många gånger joggat med ett jämnt och

Tack IF försäkringar!

Bild
Jag får rabatt varje år från IFs förmånsprogram då jag inte haft några skador på Galishimo de senaste fem åren. Det är ju väldigt tacksamt att jag ingår i förmånsprogrammet, med tanke på att IF fick punga ut med ca 50.000 kr när Galishimo var fyra och skadade sig lite allvarligare. Men tydligen så räknar de in en rabatt ändå, i och med att jag inte behövt hältutreda honom sedan dess. Helt ofattbart att han blev helt återställd. Jag har ju vänner som haft betydligt mindre skador på sina hästar som lett till snedheter och följdproblem som inte verkar ta slut. Det har börjat med att hästen fått problem med ett ben, och sedan så får den även problem med något av de andra benen som tagit för mycket vikt när det skadade benet avlastats, eller så har hästen stått snett länge och fått spänningar i muskler eller rygg. Eller så har de fått infektioner i sina sår som gjort det hela ännu mer långdraget. Jag minns hur rädd jag var när Galishimo skulle rehabiliteras efter skadan. Jag fick näs

Konsten att gilla (sadel)läget!

Bild
Jag fick en kommentar om sadelläget på Galishimo, och jag kan givetvis förklara läget igen. Galishimo är överviktig just nu efter sommarbetet, vilket innebär att magen skjuter sadelgjorden framåt. Och ja, det är en svindyr Eric le Tixerant dressyrgjord specialanpassad för att inte glida fram. En tjock mage är en tjock mage och man kan inte undslippa konsekvenserna av en tjock mage med märkesprylar. Detta gäller både människor och djur. Sadeln sitter bra om man inte spänner sadelgjorden så hårt. Den är inköpt och tillpassad enligt konstens alla regler. Samtidigt så kan hela sadeln givetvis glida ur sitt läge fullständigt om man inte spänner sadelgjorden hårt och Galishimo sprätter till. Ungefär så här. Anno 2016. Detta betyder att jag måste göra en bedömning inför varje ridning om det är värt att riskera att Galishimo får sadeln under magen och sparkar hål på den när han skenar runt (anno 2015) eller att den sitter lite för långt fram och eventuellt trycker på bogarna. Se

Regn, rusk och ridglädje

Bild
Det har varit riktigt blåsigt i veckan, och värre ska det bli, men jag har nu två dagar på raken klivit upp tidigare och ridit en stund innan jobbet. Det har inte blåst lika hårt på morgonen och det är ju även oftast då jag har mest energi. Detta var en större hit än vad jag väntat mig. Helt tyst och lugnt i stallet. Ingen att ta hänsyn till på ridbanan. Bara jag och Galishimo. Det går snabbt att åka dit, snabbt att göra honom i ordning, passen blir precis som jag tänkt mig och planerat upp inför, och sedan är man löjligt glad när man åker till jobbet för att starta dagen. Galishimo har varit superfin, i mina ögon. Jag gillar verkligen grundövningar och det är nog så svårt för oss att göra. Tempoväxlingar och serpentiner, galopp på volt, han får ställa sig utåt och inåt på volt, galoppfattningar, stora cirklar och mindre cirklar, ökningar och avsaktningar. Det går ju att fila på i oändlighet. Jag tränar på att få honom att svara på mindre och mindre hjälper. Jag tränar på att t

Vacker höstbild

Bild
Maud Björkstrand tog en bild på Galishimo från hagen i söndags, och jag tycker att bilden är så fin. Jag tycker att bilden fångar hur jag upplever honom allt oftare nu. Lugn och lagom vaken. Han slappnar av mer och mer och har inte den här inre oron och flyktbenägenheten är dämpad. Han börjar bli äldre och klokare. Han kan titta lite nyfiket men ränner inte runt. Han kan gå från att vara ganska uppjagad, till att nästan somna till, på ganska kort tid. När vi var på den andra equiturumkursen förra veckan, innan sadelköpet, så stod vi stilla en stund i början när vi skulle utvärdera hur träningen gått sedan sist. När ena tjejen, med sin sagotinker, berättade om veckan lite mer ingående för instruktören, så red jag upp bredvid henne och lyssnade. Då tog Galishimo en lätt powernap bredvid dem. Med mig på ryggen. Han ställde sig på tre ben, och öronen kopplades bort, och han halvslöt ögonen, och jag fick sitta väldigt snett av lutningen av hans viloställning. Tränaren bara stirrade på G

Fem månaders flätning!

Bild
Söndagseftermiddagen spenderades med lite terapeutisk manvård. Det är så skönt att pyssla och fläta. Så här ser Galishimo ut nu. Lätt uttråkad. Men betydligt hårigare. Jag har en etikett längst ned i blogginlägget som heter "manvård" om man vill se hur det artat sig. Sedan flätar jag långa flätor av allt. Pannluggen räcker ända ned till nosgrimman. Sedan viker jag flätorna dubbelt, eller trippelt och gör mina små stumpar av dem. Nu är flätorna genomborstade, fuktade, torkade, omflätade och ihopbuntade igen. Det går ca två veckor till nästa gång jag flätar ut dem, igen!

Dressyr i ridhuset och nya sadeln

Bild
Nu ska det blåsa ordentligt i tio dagar. Jag är lite inställd på att skippa dressyren nästa vecka, delvis eftersom han varit så duktig denna vecka, men även eftersom han kan ha svårt att slappna av när det blåser, och då kan han få gå ut på promenad i tryggt sällskap i stället. Det är ingen equiturum nästa vecka heller, och ridhuset är upptaget nästa helg för dressyrtävling. Så här, som i bilden ovan, hamnade jag lätt i den gamla sadeln. En s.k. stolsits där benen åker fram lite och rumpan kommer lite bakåt. Det blir lite skumpigt. Så här hamnar jag lätt i den nya sadeln. Nu har jag inte riktigt vant mig vid dem och man ser att jag drar upp knäna och inte tynger fötterna i stigbyglarna. Men jag hamnar lite mer rakt ovanför Galishimo och följer också lättare med i hans rörelser. Då blir det mindre skumpigt. Och Galishimo tycker förmodligen att detta är ganska trevligt för han har flera gånger liksom inviterat till att bocka lite. Inte stress-bocka utan lite mer som om han vill

Premiärturen i dressyrsadeln!

I tisdags köpte jag ju den nya sadeln, och sadelutprovaren sade att jag skulle ta det lite försiktigt med nya sadeln, då hästar ibland kan få lite muskelvärk av ny utrustning, om än det är för det bättre. Så på onsdag kväll kom Elin och skrittade Galishimo på uteritt, under tiden jag gick bredvid, i regnet. Elin fick ha den gamla sadeln för att mjukstarta honom. Idag så tog jag ut honom själv på en premiärtur i den nya sadeln, på morgonen. Det kändes lite nervöst att sadla honom med nya sadeln. Sitter den för långt bak? För långt fram? De vanliga gamla in-nötta hålen i sadelgjordsstropparna finns inte längre, och jag funderade över vilket hål jag skulle ha sadelgjorden på. Sedan skulle vi rida på ridbanan ensamma och det blåste lite. Tänk om han blir orolig över den nya sadeln och blåsten? Hur hittar jag den nya balansen? Kommer jag att tippa framåt? Vi skrittade runt länge och väl och jag kände att Galishimo var lite kort i skritten och fundersam. Det är lite svårt att skänkla hon

En överraskning på hemnet

Bild
Ibland tittar jag på hemnet då jag funderar på att köpa en tvåa längre fram. Trillade över en annons och insåg att det är mitt ex som flyttar från en bostad. Jag kände inte igen bostaden, men jag kände igen alla möbler jag köpt och vi köpt tillsammans, för flera år sedan! Det ilade i bröstet och jag insåg hur mycket pengar jag förlorat ekonomiskt på den separationen. Jag lade ned mycket pengar på renovering, inredning, soffa, arbetsmöbler och annat men av olika skäl så fick jag inte så mycket tillbaka när jag separerade. Om jag nu ska uttrycka mig neutralt och diplomatiskt. Använd er fantasi. Lägg till i fantasin att jag vägrat flytta ihop med en man sedan dess, de senaste fem åren. Jag har tyvärr inte råd att separera. Igen. Jag vill ha kontroll på mina inkomster och utgifter och jag vill inte behöva spara alla kvitton på allt jag köper. Jag fantiserade själv friskt om att komma på husvisningen och ta med mig hästtransporten och bara helt resolut lasta tillbaka lite grejer. Nu efter

Sadelutprovning

Bild
Idag tog jag ledigt för att prova ut en dressyrsadel till Galishimo. Den nuvarande sadeln hamnar jag ju lätt i lite stolsits i, och jag har svårt att resa mig "rakt upp" bara av att stå i stigbyglarna. Sedan har jag ju velat ha en westernsadel men det finns ju tyvärr inga westernsadelutprovare, så jag började fundera på om jag skulle ha en djup dressyrsadel i stället. Det hela började lite spänt. Jag hade sett "utprovningsbåset" och visste att Galishimo inte skulle gilla det. Jag hade helt rätt. Han kände sig inte alls trygg och jag behövde gå fram och stryka över honom hela tiden för att han skulle bli lite lugnare. Dels var det trånga dörrar att passera och gummimattan var läskig att stå på, dessutom så ramade inte stolparna in honom tillräckligt för att han skulle se det som en spilta. Sedan är det en trång passage till ridbanan med många hinderstöd och annat, i halvmörker. Det var inte roligt någonstans att leda honom genom detta, men det gick. Seda

Galoppförbättringar, Equiturum

Bild
Jag följer ofta mina tränares råd bokstavligt. Inte för att jag tror att världen ska gå under om jag inte gör det, utan mest för att det är trevligt att få riktlinjer och pilla på med dem i godan ro sedan. Saker får ta den tid de tar. För ett halvår sedan så fick jag ju tipset att försöka peppa Galishimos galopp och dessutom hålla honom på den stora mittvolten så att han bygger upp sin galoppstyrka lite bättre. Så det är ju det jag grejat på med. Sedan, i mitten av sommaren, lade vi till lite galoppfattningar från skritt för att stärka bakbenen på honom. I går var det kurs via Equiturum igenom och då tyckte tränaren att det var dags att träna lite snävare svängar med Galishimo i galoppen. Ärligt talat så hade jag faktiskt aldrig provat det en enda gång. Vilket kändes nästan löjligt. Jag har inte svängt min häst snävt i galoppen och han är nio år fyllda. Så det blev väldigt märkvärdigt för mig helt plötsligt. Och pinsamt för att det blev märkvärdigt. "Orkar han bära sig i en snä

Bortskämdhetsprocessen

Bild
Björn har ju en egenskap som ingen annan man jag dejtat haft i samma utsträckning. Han tycker genuint om att skämma bort mig. Det började väl som en flirt men nu har det blivit en slags rutin. En slags rutin som eskalerar. Det är vissa saker som han bara gör och som jag till slut inte knappt tackar för, eftersom det blivit en del av vardagen. Exempelvis så serverar han alltid en kopp rykande färskt kaffe åt mig när jag vaknar. Först blev jag jätteglad och tackade stort för den fina gesten, men till slut, efter några månader, så blir det ju bara ett glatt "tack!" och sedan återgår jag till vad jag nu gjort för att starta dagen. Då avancerade han upp. Jag fick en macka rostat bröd med smör och ost på, tillsammans med kaffet. Och tända ljus. Jag blev lycklig, tacksam och hyllade honom storslaget för att göra så mysig frukost åt mig. Till slut så blev ju även detta normaliserat, till ett glatt "tack", och jag återgick till att titta på TV eller mobilen, eller

Equiturum och shopping

Bild
Jag är ju med i ett projekt som heter Equiturum på ridskolan, och bland annat så erbjöd dom att man kunde få projektets logotype broderad på sitt schabrak. Först fnös jag lite åt det. Till att börja med är jag ju ingen föredömlig ambassadör för projektet eftersom jag tillhör den lilla, lilla minoritet som inte tänker tävla, och inte heller ligger på den nivån. Sedan är det ju bara en brodyr på ett schabrak. Hur viktigt kan det vara? Men jag drog mitt strå till stacken och tog ett oanvänt schabrak och lämnade in det för brodyr. Det tog någon vecka bara så fick jag hämta det med logotypen på. Det blev SÅ snyggt! Min attityd är drastiskt förändrad och jag tycker nu nästan att schabraket är för snyggt för att användas. Galishimo kommer att se mycket proffsig ut, och vi ska högtidligt välja premiärritten med detta schabrak med stor omsorg. Jag har även shoppat lite jobbkläder idag också. Det började på exakt samma sätt och slutade ungefär likadant. Jag surade och tyckte det var ett

När mamma rider Galishimo

Bild
Mamma red Galishimo i helgen. Tänk att hon gick från att vara så rädd för Galishimo att hon inte vågade klappa honom, till att hon gärna spontant tar sig en liten ridtur på honom. Mamma har ingen agenda när hon rider honom. Jag försöker strukturera upp vad som är viktigt för henne: 1. Känna att hon har kontroll över Galishimo, att hon kan starta och stoppa honom. Att hon ska våga dra i tyglarna och använda benen. Han är inte gjord av glas! 2. Känna att det faktiskt är lite trevligt att gunga på honom. 3. Dressyrpilla. Prata sits, händer, balans och sådant. Väldigt underprioriterat. Jag tycker att priolistan är ganska viktig att hålla sig till. Jag märker ibland att mamma vill göra allting rätt på en gång, särskilt när hon inte känner sig helt trygg. "Sitter jag rätt? Håller jag benen rätt? Ska jag sänka hälarna?" kan hon fråga, men om jag hör på henne att hon inte känner sig trygg så frågar jag bara: "Känner du att det är du som rider honom? Eller känns det

Helghunden

Bild
Jag och Björn började ju ta hand om en svart hund för ungefär ett halvår sedan. Bara på helgerna eftersom vi båda jobbar heltid. Jag kallade henne fröken H här på bloggen i mars när vi hade henne första gången.   Sedan hade vi henne ett par gånger, men fick sedan (båda två) lite problem med allergi. Alltså jag och Björn. Hunden var inte allergisk mot någon av oss. Men i somras gick det ju att ha henne lite då och då. Ägarna är en växande småbarnsfamilj och har lite svårt att hinna med henne, men det var ju bara bra för oss! Man kunde ju ha fönster öppna för att inte få lika mycket allergisymtom. Och det är ju inte så besvärligt att snyta sig då och då. Så vi hade henne några gånger under semestern. Och lite till. Och i helgen. Hon är lite svår att helt plocka ut ur tillvaron. Hon är så mild med så kloka ögon. Ibland när man har henne liggandes vid fötterna, när man ser på TV, och man känner hur ögon och näsa vattnas, så man måste snyta sig, så kan man inte låta bli att tänka &q

Dressyr behöver inte bara vara tävling

Bild
Jag och Anna och Pride åkte till ridhuset i stan i lördags för att rida lite dressyr. Björn, och Annas Markus följde också med för att hålla koll på oss, så vi kommer dit och hem tryggt och säkert. Under tiden jag var på hemmaplan och gjorde i ordning Galishimo för att åka i transporten så pratade jag med en annan stallkompis. "Jag kommer nog inte att lösa medlemskap i ridklubben i centrum." sade hon och såg lite fundersam ut. "Nähä... varför inte?" "Nja, vi passar nog inte in i den miljön. Det är ju mycket tävlingsekipage och så." "Åh, nej alltså...  det är sällan någon där alls på helgerna, vi har oftast hela ridhuset för oss själva." sade jag. "Nja, men jag är ju inte riktigt för det där med vanlig dressyr... Det är lite för... kanske lite för strikt. Du vet, korta tyglarna och driva ordentligt och sådant... jag är rädd att samspelet går förlorat." funderade stalltjejen. Och det upplever jag som ett vanligt missförstånd. Ja,

Dressyrlektion igen

Bild
Jag red mitt tredje eller fjärde pass för tränaren CL idag, hon hade semester och hade tid att hjälpa mig med kort varsel. Hon frågade vad jag ville träna på och jag sade liksidighet, serpentinbågar, rakriktning och ställning och böjning, samt galoppfattning. Och min sits. Den tränaren är fenomenal. Hon tog mig på orden och så gick vi grundligt igenom moment efter moment. Galishimo var lite trött eftersom jag även red dressyr med honom igår, men gjorde sitt bästa. "Han är verkligen FIN nu!" sade C och jag kunde inte låta bli att hålla med. Ja, han är faktiskt fin! Jag hörde det även igår när jag var på ridbanan och en kompis jag inte sett på något år var där och red också. "Vilken skillnad! Vad fin han blivit!" sade hon också och jag tackade av hela mitt hjärta. Det är så roligt att vi ändå kommit så långt som vi gjort nu.

Knoll och Tott

Bild
 Galishimo är ju fortfarande på sommarbete och han har en stor flock med valacker som han kan leka, äta och sova med. Men tydligen finns det bara en häst som håller måttet. Och det är Knoll.. Jag menar Corzo. De äter tillsammans, de sover tillsammans, de dricker tillsammans, de går tillsammans. Det roliga med det hela är att Corzo blir ohyggligt uppriven när jag ska ta in Galishimo. Corzo försökte tränga sig ut med oss häromdagen, när jag skulle få ut Galishimo ur hagen. Sedan står han och gnäggar olyckligt och gällt efter oss. Corzo är nio år och har ungefär lika många andra hästar i hagen att leka med. Galishimo, som är absolut lägst i rang, har dock inga problem med att byta ut Corzo när han är borta. Alla hästar på fyra ben duger. Han är inte kräsen. Han går bara till närmsta andra hästkompis när Corzo måste ut ur hagen. Galishimo har ju bland annat Alladin i hagen, de har varit kompisar och gått i samma hage till och från, sedan Galishimo var två år. Men andra hagkompisar

Varför sammanfaller inte universum?

Bild
Har ni hört talas om talesättet: "When you want something, all the universe conspires in helping you." Ja mamma, jag översätter det. Fast du egentligen kan engelska alldeles utmärkt. Man kan säga att det ungefär betyder: "När du verkligen vill något, så kommer hela universum att samverka för att hjälpa dig." Ofta är detta talesätt kombinerat med stjärnhimmel. Stjärnhimmel är viktigt. Okej, vi har nu konstaterat att talesättet finns. Men är det sant? Jag tycker att det borde vara sant. det är ju ett ganska djärvt påstående så någon form av evidens borde finnas. Och nu vill jag ju ha en dressyrsadel till Galishimo. Nu har jag bestämt mig. Kosta vad det kosta vill. Den lilla araben ska ha den finaste av dressyrsadlar, trots att våra gemensamma talanger som dressyrekipage är ytterst blygsamma. Men. En dressyrsadel måste det få bli. Till vilket pris som helst. Även om jag kan köpa en ny ponny av tryggare sort för samma pris som den nya dressyrsadeln, så