Tippvagn till fyrhjulingen
Jag har blivit förkyld igen! Det går åt toarulle efter toarulle för näsan rinner oupphörligt. Denna gång ska jag i alla fall dricka rejäla mängder vatten så jag inte får njursten. Jag försöker påminna mig att ha en vattenflaska vid sängen och småsmutta på den ofta, och hoppas att detta inte slutar i kaos och förtvivlan som tidigare under vårvintern. Alltså känslan att vara trött och slut, och "bara" ta fyrhjulingen så hundarna får motionera, den är otroligt härlig. Hundarna tycker om när jag plockar fram fyrhjulingen, och jag kan vara hur klappslut som helst och de får även en toppendag då de får springa av sig. Den känslan är otrolig. Särskilt när jag stannar av fyrhjulingen och Keeva, 12 år, både skäller och ylar på mig och tycker att jag ska starta igång den så vi kan fortsätta jogga. Det känns så skönt att man gett dem sitt bästa, trots trötthet. Att man kan ge dem en så bra start på dagen, och att allt inte hänger på Jonatan. Sedan så har tippsläpet kommit och Jon...