Livet är förändring

Ja det verkar ta några dagar att komma ned på jorden efter detta bröllop! Jag såg inte att det skulle bli så här fint, och trots att vi höll det enkelt så blev det väldigt känslosamt. Inte bara att jag får dela livet med en så fantastisk man som Jonatan, utan även att min avlidna moster Katrin (som dog i bilolyckan i januari 2025) fortfarande lyste med sin frånvaro, och var saknad av många. Man jublade och sörjde om vartannat. Jag fick lite snapsglas från min kusin som tidigare ägdes av Katrin. Det var både sorgligt och fint.  Men så är ju livet. Man sörjer och är glad, och kasten är ibland tvära och oberäkneliga, och till och med fina.  Det är i sådana här sammanhang som jag verkligen imponeras av Jonatan också, lite som när vi åkte på resan till Island tillsammans år 2024, och han kommer in i ett nytt sammanhang. Han är så otroligt lugn, positiv, och stöttande mot alla på bröllopet. Han tar alltid ansvar, både i det stora och i det lilla. Hans trygghet och ansvarskänsla är j...

Igår den 13 juni gifte vi oss! Det var tre år sedan jag, som 42-åring, gick på en Tinder-dejt, och jag var jättenervös. Jag minns första gången jag hälsade på honom i Sjöbotten och vi tog en hundpromenad, det var vår andra dejt. Jag var inte riktigt skyddad mot sommarens första myggsvärm och blev allergisk mot myggbetten och kände mig som en nervöst fnissande blobba med röda utslag över hela kroppen. Han var lite lågmäld och allvarlig, lång och jättesnygg.  När jag åkte hemåt från den dejten så var jag så osäker, och hade bara känslan av att han troligen inte var särskilt intresserad. Jag tänkte ändå att han var så tydligt intelligent och sympatisk och att jag inte kunde gömma mig bara för att jag kände mig lite utdaterad och... rödflammigt allergisk.  Så redan innan jag hade kommit hem hade jag knåpat ihop ett käckt meddelande i mobilen där jag skrivit att jag hade en trevlig hundpromenad och att han gärna fick höra av sig igen om han ville ses igen, (samtidigt som myggbetten...

Igår fyllde Ares sex år! Jag köpte ju honom när han var två år, och man kan väl säga att unghästtiden snart är slut med honom och att han börjar räknas som vuxen. Man brukar ju kalla en häst för en unghäst tills de fyllt sju år, men det handlar ju mer om moderna sporthästar som behöver en viss typ av träning och förberedelser för att högprestera.  Ares ger i alla fall ett intryck av att vara väldigt vuxen nu, och jag är mer än nöjd med hur trevlig han är att rida. Det har inte varit någon större berg och dalbana med honom utan det är väl mer jag som behövt ställa om mig lite, och ställa om mina metoder, från att passa ett känsligt arabiskt fullblod till att passa en lite stadigare Welsh cob, både i bemötande och vad jag (inte) ska utfodra honom med.  Exempelvis så kunde jag ge min arab Galishimo "fick-godis" i tid och otid. Galishimo tindrade med de stora, mörka, djupa, ögonen, för varje godis och tog glatt emot varje liten belöning. Han blev alldeles lycklig och såg ut att s...

Ja nu försöker vi växla upp inför bröllopet. Vi testade vår högtalare och dubbelcheckade att uppkopplingen fungerade som den skulle och det kändes jättebra! Gräsmattan var dock en annan femma. Efter att allt markarbete gjorts på gården så blev vår gräsmatta en avställningsyta med fällda träd och maskindelar, så den gräsmattan var väldigt tråkig och vildvuxen och platt och gul om vartannat. Så Jonatan tog ett jättegrepp om detta och har försökt få ned gräsmattan till en rimlig proportion igår.  Jag gick till butiken "PARTAJ" i stan och frågade om de kunde plocka ihop ett litet "bröllopspaket" för 1000 kronor med typ lite vimplar och ballonger och de nappade direkt på min förfrågan och hade ett gulligt litet paket i ordning åt mig igår. Så skönt att slippa tänka på det med!  Jag har ju haft lite bekymmer med trötthet och huvudvärk i två veckor så huset var väldigt ostädat. Ja det låter kanske lite ojämställt att städningen beror på mig, men Jonatan tar ofta huvudansva...

  Jag har ridit Ares precis när flygplatsen hade en flyguppvisning med JAS-plan och nu har jag tuggat på det så många gånger att jag knappt orkar återberätta det. Men det är ju det som är så bra med en positiv bearbetning. Klarar man något riktigt svårt bra och kan återberätta det ett par gånger så tappar det sin laddning ganska snabbt. Men kortfattat blev det så här:  Jag red. JAS-flög förbi flera gånger i ca 10-15 minuters tid, på låg höjd med ett oförglömligt dån som jag aldrig förut upplevt så nära. Jag slängde mig av sadeln vid det första ljudet och kliade Ares och skakade och grät eftersom jag var ohyggligt rädd att han eller Sessan skulle skena och springa på mig.  Jag grät inte på det där ovärdiga sättet utan på det där värdiga sättet som en soldat i andra världskriget som står med rak rygg och har accepterat sitt öde och är redo att bli arkebuserad. Typ "nu är de kört och jag kommer att dö när jag blir översprungen av skenande hästar, och i mina sista ögonblick t...

Igår var jag inte riktigt heller i form. Jag hade lite huvudvärk och kände mig slö. Men jag märkte en stor skillnad i mitt beteende med Ares!  Så här brukar det vanligtvis gå när jag har en dålig dag:  1. Jag blir ridrädd.  2. Jag måste prata om att jag är ridrädd.  3. Jag måste ta ridningen i etapper och inte se hela passet framför mig, för då blir jag överväldigad.  Detta innebär att jag har tränat in ett "ridrädsle-snack" som Jonatan känner väl igen och som är ganska invant nu. Det kommer oftast när jag ska sadla, för att sadla är lite av en trigger som kan starta ridrädslan. Men nu har jag lärt mig gå runt den triggern och när jag sadlar så säger jag oftast högt till Jonatan "Bara för att jag tar på sadeln så behöver jag inte rida. Han kan få ha sadel ändå." dvs jag försöker mentalt ta ridningen i etapper och försöker att inte tvinga mig att rida. Sedan jobbar jag vidare med mina små etapper. Exempelvis "Bara för att vi går till ridbanan, så behöver jag int...

  Det tog 14 dagar och så var skogspartiet helt borta. Helt sjukt att grävmaskinisten lyckades så bra!  Så här såg ju området ut innan, och vi kunde egentligen inte använda ytan till något över huvudtaget.  Vi hade ställt av lite skräp där som Jonatan städade upp just innan.  Hela det här området här var stenig skog innan.  Måste ju säga att vi klarar det här gemensamma gårdslivet och dess prioriteringar ganska bra ändå. Jag hade ju aldrig, aldrig gått från att bo i en liten etta år 2023, till att hugga i med att renovera en äldre gård, om jag inte hittade Jonatan här. Jonatan var i valet och kvalet om han skulle växla upp med gårdsfixet, eller om han skulle sälja gården i befintligt skick, och valet att stanna kvar här kom ju med tiden, när vi upptäckte att vi samarbetade väldigt bra och ville samma saker. Jag har lärt mig köra traktor och kommer bara att bli bättre med mer träning!  Men hurra för mig, som då vid 42 års ålder, och från en väldigt minimalis...

  Det var verkligen otroligt mycket sten i skogen som markarbetarna rensar upp, men långsamt, långsamt börjar det gå mot sitt slut. Stenbumlingarna bli som en bred ramp ut mot hagen som fylls med jord men troligen kommer vi att behöva fylla med lite annat också, typ ännu mer jord och lite grus, längre fram. Det känns otroligt bra att få ordning på detta, och vi får så mycket mer yta på gården. Det kommer ju även att behövas en avlastningsplats på gården när vi köper in allt till stallet som vi ska bygga, också.  Men det börjar närma sig sitt slut! Det är kanske bara ca 20 % kvar och det sista är sluttningen mot hagen. Jag och Jonatan brukar gå runt lite där på kvällarna och plocka lite skräp som funnits i skogen och bara njuta av hur öppet det blir.  Redan nu är jag nöjd med hur mycket bra grejer vi hunnit med att göra denna vår, ändå! 

  Det blir en märkbar positiv skillnad för varje pass nu, jag tar fler varv i galoppen och kan åka mer och driva mindre! Det känns extra bra att veta att det blir lättare att motionera honom mer i galopp i år, så risken för fång blir ännu mindre. Om jag bara fortsätter så här sommaren ut så kommer han att kännas väldigt stark och fin till hösten. Jag hade dessutom PMS och i vanliga fall så brukar jag inte sitta upp de dagarna, jag brukar inte sova så bra på natten och inte riktigt ha ork att reda ut problem, men nu är det så roligt och det kräver så lite av mig att rida på Ares, så jag får loss energi för detta! Sova och vila kan jag göra efteråt.  I traven går han som en klocka och det känns som att han kan tuffa på i evigheter och göra åttor när jag ber om det, i oändlighet. Det känns som att han alltid går på tygeln och alltid är lätt i handen. Det är lätt att bara rida lätt och låta honom tuffa på, helt underbar känsla!  Han har ett så härligt steg, jag älskar att sit...

  Jag har så otroligt trevliga dagar med Ares nu! Jag har kanske alltid sagt det förut, men jag skiner som en sol efter varje pass. Eller jag har väl alltid sagt det också. Men det blir verkligen bättre och bättre för varje ridtur. Även denna fras kan ha nämnts tidigare... Men vad gör man när man vill dela med sig av glädjen? Ja man kan råka upprepa sig. Jag älskar verkligen denna ponny!  Vi har ju tränat den lite svårare högra galoppen en hel del, och nu plockade jag tillbaka vänster galopp och det var riktigt roligt. Ares är så otroligt arbetsvillig och kämpar på superfint, väldigt mjuk i munnen och han anstränger sig verkligen för att göra rätt. Inget bråk och trams alls, förutom en obligatorisk test första två minutrarna men jag tänker inte på det alls längre. Det blev bara uppenbart att det faktiskt händer; att han frågar vem som bestämmer, när min kompis Jonas satt upp på honom, och om han inte svarade tydligt när frågan ställdes så börjar han ta över. Men det är väl var...

  Jag är så nöjd över Ares! Han galopperar fint och harmoniskt med fin bjudning, utan stress, och jag har jätteroligt på hästryggen! Det är lite träning för mig fortfarande att slappna av och njuta, men det går bättre och bättre. Idag hade vi en liten kvist som låg på marken, förmodligen kvarglömd efter att jag röjde ridbanan i helgen, och det var precis en sån där kvist som Galishimo hade upplevt väldigt märkvärdig. Jag låtsades som ingenting inför Ares, och red över kvisten nästan hela passet, och inte en enda gång reflekterade Ares över att det låg skräp på backen. Galishimo hade ju gått runt kvisten varje gång, och varit nöjd över sig själv och att han skyddat sin ryttare från den uppenbara faran. Men på slutet av passet med Ares, som fortfarande inte brydde sig över lite krafs runt hovarna, så kändes det övermäktigt att fortsätta rida över kvisten, så jag bad Jonatan ta bort den. Puh! Nu slapp jag den!  Ares undrade förmodligen vilken kvist vi pratade om när jag bad Jonat...

  Jag har ju kämpat på här med ett någorlunda kaloriunderskott, som jag gjort sedan slutet på mars. Det händer mycket annat i livet just nu och ibland måste man bara äta ordentligt för att orka med en utmaning. Jag har ju ingen våg heller. Men jag har ögon och ser en skillnad!  I februari i år kände jag mig lite rundare i ansiktet. (Men förmodligen gladare, eftersom jag åt mer!) Jag har definitivt gått ned i vikt men väldigt oklart hur mycket eftersom jag inte väger mig denna gång, utan har enbart fokuserat på att ändra mina rutiner och hålla fast vid dem. På ett vis har det varit lite skönt för som det var tidigare så kunde jag bli frustrerad om vågen inte visade någon skillnad eller om man hamnade i en "platå". Nu har jag ingen aning om stillastående och platåer. Jag har bara konstaterat att så länge jag vill gå ned i vikt mer så håller jag mig till dieten. Simple as that. En morot till frukost, en banan till mellanmål, en bar till lunch, ett äpple som mellanmål igen, en mi...

  Vi fick ju pausa vårt ursprungliga stallbygge när Ares blev dålig förra sommaren. ALLT ställdes på ända när han fick sitt fånganfall, men jag är samtidigt glad att vi verkligen ställde om oss för att han ska få vara kvar hos oss och få leva sitt bästa liv. Det som tog mest tid för oss förra sommaren, var att skogspartiet vi valt ut som Ares skogshage, i själva verket var full med sten. Och inte småstenar utan stora stenar som Jonatan fick kämpa upp med stötting eller grävmaskin. Vi har kvar många stenar i hagen men nu kan han åtminstone röra sig där i skritt och trav på ett bra sätt. Det är ju nyttigt att det är lite ojämnt i hagen så han får använda sina små muskler och manövrera sig fram.  Nu när grävmaskinisten tagit sig an skogspartiet på andra sidan hagen så var problemet med stenar ännu värre. Som ni ser så står Jonatan på stenarna som referens - de är stora! Och många! Skönt att vi anlitat ett proffs som kan markplanera detta och skapa lite ordning åt oss. Grävmaskine...

  Jag har röjt buskarna kring ridbanan med en röjsåg som jag köpte förra sommaren, och så har vi även sladdat ridbanan med en ridbaneharv som jag beställt till fyrhjulingen. Det blev mycket ris!  Men det är inte billiga grejer jag köpt. Ridbaneharv och röjsåg gick nog sammantaget på över 20.000 kr så det är inte budgetvarianter jag köpt. Lägger vi till kostnaden för fyrhjulingen så börjar vi närma oss 100.000 kr. Räknar man in den där fina vagnen där vi lastat allt ris så har vi sprängt 100.000 kronors-gränsen med råge. Men jag gillar verkligen att ha bra redskap och ser hellre till att vardagen ska fungera så bra som möjligt, än att ha en tävlingshäst för samma summa, och en krånglig och energikrävande vardag. Jag har ju redan min drömhäst Ares!  Ridbanan blev jättefin och jag ska bara kratta lite mer nästa helg och få ihop lite gamla löv från ena långsidan. Ridbanan är ju allmän, och alla i byn får använda den, så vi har också gjort andra hästägare i byn glada. Trots at...

I lördags hade vi nästan fullt hus! Mamma kom med bordercollien Liss och vi startade lördag morgon med att åka fyrhjuling med hundarna, innan vädret blev för varmt. Det är så skönt att se dem springa ordentligt och vi har en runda på ca sex kilometer som vi kör ganska snabbt, då är de lugnare och nöjdare resten av dagen. Hon har ridit Ares också och det går så bra!  Det är Keeva vi får vara lite rädda om. Jag vill inte att hon ska få värmeslag då hon har ganska mycket päls och blir 12 år, så hon fick promenera med Jonatan och springa sista biten tillbaka med oss. Annars klarar hon fint att springa en halvmil om man ligger på ca 11-20 km/h när man kör. Nu tog vi Skye och Liss som är lite yngre och spralligare så då låg de gärna på ca 27 km/h långa sträckor. Liss visste precis hur hon skulle bete sig och låg som ett litet spjut framför oss och sprang otroligt fint och energieffektivt. Skye har blandade känslor inför fyrhjulingen. Han springer bra och gärna, men är lite missnöjd med a...

  Ja hej vad det går! Den trånga skogsdelen med sten och skräp som jag kallat "The walk of shame" finns inte längre. Nu fälls träd och en grävmaskin slätar ut marken. Vilket jobb som görs! Ares skogshage får dock vara kvar, och all röjning sker precis utanför hagen. Det verkar inte bekymra hästarna särskilt mycket. De blir väldigt miljötränade nu!  Det är otroligt hur stora stenar de lyckas gräva upp också! Det gick så väldigt snabbt från att vi bad någon titta på skogen, vilket de gjorde i söndags, till att de började jobba, vilket de gjorde redan i torsdags, och de har verkligen inte jobbat i små etapper utan väldigt många intensiva timmar. Kul att se!  Nu blir det mycket mer öppet här. Precis som det ska vara. Även bakom ladugården så har det blivit röjt och vi kommer att ha en större yta att ställa verktyg, hästtransport och annat på.  Jag känner mig väldigt nöjd. Jag tycker det känns som väl investerade pengar från bostadsrättsförsäljningen. Vi skapar yta och lu...