Livet är förändring

 Jag vet inte om jag ska skylla på coronavirus eller om det bara är mitt allmänna kassa immunförsvar, men det är provocerande så mycket sämre jag blivit sedan jag började träna. Jag plockar bort belastning efter belastning, och har helt lagt ned löpningen sedan en vecka tillbaka. Jag orkar inte. Jag är jättetrött. Det finns inte energi. Men jag är ändå ganska nöjd med livet. Så det går inte bra men ändå bra.  Galishimo får också vila med mig. Jag har haft som ett mål i vinter att kunna galoppera 5 kilometer med honom på ett och samma ridpass, utomhus. Inte sammanhängande, utan bara i sektioner där det passat oss.  Som vi kämpat! Ju piggare han är, ju svårare är det ju att rida snabbt, och samtidigt måste jag utmana mig lite de gånger han har blivit spänd. Det blir en hel del bocksprång och bakut-sparkar men de är väldigt milda så det går bra att sitta stabilt ändå. Men så en dag, då jag var lite febrig och slutkörd, så hade han en riktigt bra och lugn dag, och då plötsligt så slog vi r

Det har verkligen varit en månad av långa samtal, tysta mjuka, ibland lite oroliga samtal. Ibland långt in på småtimmarna. Ukraina invaderas av Ryssland, dieselpriset skjuter upp till 28 kronor litern, transportföretag förbereder sig för konkurs, bussbolag förbereder sig för konkurs, matvaror kan bli dyrare. Importen av konstgödsel kan sina, och i kombination med högre diesel -och bensinpriser så kan Galishimos hö bli väldigt dyrt till sommaren om konflikterna fortsätter. Och så allt lidande. Alla människor som lider och flyr. Den största akuta flyktingströmmen i Europa sedan andra världskriget. Jag, som är ordförande för min bostadsrättsförening, har gett klartecken att vi går igenom våra skyddsrum och fyller på med vatten. Better safe than sorry! Och ju mer jag samtalar ju mer inser jag hur otroligt priviligierad jag är. Som kan bo i min lilla lägenhet och leva relativt tryggt. Jag har alltid haft en vaksamhet över världsekonomin och en livsstil där min budget skulle klara bakslag. J