Livet är förändring

Nu är det fredag och den sista officiella semesterdagen. På måndag börjar jobbet igen. Jag är nöjd för jag känner att jag kommit ned i varv och stressar mindre. Jag har vilat en hel del. Jag har städat, sorterat och ordnat bland mina prylar och känner att jag är i bättre fas med livet. Bilen är välstädad, hästskåpet är fint, sadel och träns är välsmorda och blänker, hemmet är fint, förråden är fina och välsorterade med nya lådor. Jag har köpt nya ryktborstar, ridhandskar och ridbyxor.  Jag har lämnat in tre av Galishimos täcken på tvätt, impregnering och lagning, så de ligger nu fina i förrådet och väntar på att användas. Jag vet vart jag har allt. Björns sovrum är renoverat. Vi kom undan på ca 3000 kronor. Skillnaden blev jättestor och det är nu mysigare att sova över hos honom.  Jag har inte hunnit blogga allt men Galishimo har varit på långpromeand i Medle och badat hovarna i en sjö för första gången. Just den dagen var det lågvatten och väldigt stilla så han var relativt obrydd öve

Det finns speciella tävlingar för arabhästar, och i år vore det ju ett guldläge för mig och Galishimo att tävla, eftersom de flesta tävlingar körs on line. Det är ju perfekt för oss i norra Sverige eftersom arabhäst-tävlingar oftast hålls i södra Sverige, och det känns inte värt mödan att resa så långt för min del. Det är ju perfekt om någon (läs: Björn) bara kan stå och filma så rider jag en bana! Men tyvärr så är jag ju en hybridryttare och vi hamnar tyvärr mellan stolarna i de flesta klasser.  Dressyren vore ju den mest självklara grenen för oss att ställa upp i, men westernsadel räknas tyvärr inte som godkänd utrustning för att man ska få tävla. Eftersom jag haft diverse engelska dressyrsadlar, av varierande modell och pris, på Galishimos rygg genom åren, så vet jag att han inte trivs i dem och att de i regel sitter dåligt på honom. Westernsadeln han har nu är den enda sadel jag verkligen känner att jag kan ha på honom med gott samvete i flera timmar.  Okej, westerngre

Jag pratade med en jättetrevlig tjej i stallet idag. Det visade sig att hon också haft en arab. Hon tittade på ett klipp jag visade på Galishimo och log och suckade: "Vilken bärig galopp din häst har. Min arab hade inte alls en bärig galopp. Den var stötig och entaktig. Det var aldrig kul att sitta ner i den." Jag förstod precis vad hon menade, men det kändes inte riktigt socialt smidigt om jag skulle börja berätta Den Långa Historien Om En Bärig Galopp för henne. Men här på bloggen kan jag i godan ro hålla monolog hur länge som helst, för mig själv, och visa pedagogiska bilder. För vem som nu är uttråkad nog att läsa. Till att börja med så var Galishimos galopp inte bärig efter inridningen. Inte. Bärig. Alls. Den var entaktig, studsig och han landade hårt på frambenen med högt buret huvud. Precis som han idag galopperar i frihet i hagen när han får chansen, huvudet rakt upp och med ryggen sänkt. När han springer så i hagen så blir ju galoppen fantastiskt lätt och flytan

Jag kom till Björn klockan 10.00 på morgonen och sedan har vi fortsatt greja på med hans sovrum. Vi har slängt de stora gamla nattduksborden som var blytunga på återvinningscentralen. Vi slängde även Björns bäddmadrasser som varken var i rätt storlek eller särskilt fräscha. Vi slängde även lite annat som vi tänkt "vore bra och ha" men som vi inte använt utan som bara tagit plats. Björn är verkligen en jättefin människa, men han hjälper hellre andra än lägger energi på sig själv och sina egna saker. Men nu har jag insett att han tar direkta order, utan knorr, så då finns det ju inga hinder, egentligen. Vi åkte först till Jysk här i stan, och jag var helt säker på att de skulle ha två bäddmadrasser i 80x200 eller en 160 bäddmadrass. Nope. De hade en bäddmadrass för 4500 kronor men det var långt över vår budget. "Vi åker direkt till IKEA, det är ju bara 14 mil..." sade jag och Björn nickade. Sagt och gjort, det blev en spontan roadtrip till IKEA och vi köpte sängkl

Dagen började med att Anna och Ebba ville ha en liten dressyrlektion med mig. Jag är väldigt långt utanför min komfortzon när jag ska säga åt andra hur de ska rida, när jag själv tycker att ridning är otroligt svårt, men Anna och Ebba gillar att jag kommer och hejar på dem ibland. Det här med signaler och eftergift är väl det som jag själv tycker jag är bra på och kan hjälpa till med. När man gör en förhållning - hur ska man göra den och när ska man lätta - kan jag bidra med. Jag är också bra på att hjälpa till med drivande hjälper. När ska man driva, hur ska man driva, och när ska man sluta, för att få en känslig och inlyssnande häst - det kan jag också bidra med. I de flesta fall. Nu känner jag ju Pride och vet exempelvis att han inte alls är lat, men att han kopplar bort skänkeln om man börjar tjata. Så då behöver man hitta ett konsekvent sätt att skänkla som han förstår och inte koppar bort. Anna började ganska snabbt känna igen mitt prat och det tog bara ca 10 minuter så red hon

Jag fortsätter med träningen och kör samma program som jag kört ett tag nu och det känns otroligt bra. Han gör små framsteg hela tiden. Exempelvis så travar han, ökar traven och minskar traven, samt vänder betydligt bättre på lösa tyglar nu än han gjorde för bara tre pass sedan. Dessutom så är det väldigt skönt för mitt sinne att bara köra ett program och inte nöta eller fixera mig på det som inte fungerar, utan göra ett visst antal repetitioner och sedan bara gå vidare. Klarar vi alla moment i hela programmet så är vi i mål! Det är inte svårare än så! Jag tror att detta är en nyttig läxa för mig att lära mig också. Jag ska inte rida på ridbanan utan att ha ett program i mitt sinne redan innan vi går in på banan. Jag behöver ett program att följa, för att inte bli för fixerad vid det som inte fungerar, eller för att inte forcera träningen och rida för intensivt.  Och för att inte glömma skrittarbetet. Nu är ju bilden från tidigare i veckan, och nu rider jag ju även med mina Slan

I förrgår kom mina Slanted Stirrups! Jag har gett Galishimo en vilodag efter all galoppträning, och idag så red vi ut tillsammans själva i dem. Galishimo blev rädd för dem. Det tog 20 minuter innan jag vågade sitta upp. Stigbyglarna lät annorlunda när aluminiumet tog mot sadelgjorden, och de blingade lite. Inte roligt för araben. Nåja, Galishimo är som vanligt, och inget jag varken tänker beklaga eller fästa mig vid i denna blogg. Han är min känsliga prins och han skötte sig kanonfint efter han vant sig! Till att börja med var stigbyglarna snyggare i verkligheten än på bild. Mönstret var mindre kantigt och gick i mjukare mönster, de passade min sadel bättre. Jag blev jätteglad. Galishimo blev hur snygg som helst i dem, riktigt fint med bling på stigbyglarna. När jag väl suttit mig upp så blev jag faktiskt genast positivt överraskad. Jag tyckte skillnaden blev påtaglig och kände att jag verkligen fick till ett bättre tramp i stigbygeln. Hela fotbladet fick kontakt m

Jag blir bara sämre i halsen och börjar svälja fel och greja nu, då den börjar bli svullen. Slem rinner oavsiktligt i luftröret och idag svalde jag ris fel och fick kämpa länge med att hosta upp det. Jag börjar tröttna på att känna mig småsjuk. Jag antar att jag måste ge upp lite semesterplaner och fokusera på att vila. Har faktiskt aldrig haft så här mycket halsont förut eller svullna halsmandlar. Just nu så ignorerar jag att jag känner mig sjuk tills jag lägger mig ned och då kraschar jag. Min mamma kom i alla fall på besök och Björn filmade Galishimo. Jag lyckades med stor framgång ignorera att jag kände mig krasslig eftersom jag så gärna ville visa upp Galishimo. Precis som jag hade på känn så har han blivit starkare i galoppen och helt klart fått mer power. Han bryter inte av till trav längre på eget bevåg, och har hela tiden en fin bjudning. Jag behöver ju aldrig sporrar men knackar jag till med hälen så är han inte sen att svara. Det program vi gjort och tränat på, har nog g

På kvällen var jag lite trött av allt fixande i förrådet. Jag åkte två vändor till återvinningscentralen, en vända till Röda korset, samt ett besök till RUSTA, ett till JULA och två besök till JYSK då jag behövde fler lådor efter första vändan. Jag har fortfarande svullna lymfkörtlar, muskelvärk, och huvudvärk som kommer och går, så jag är inte på toppenhumör, trots att jag får mycket gjort om jag bara biter ihop lite. Därför ryktade jag Galishimo mer än grundligt och funderade länge och väl på om jag skulle rida honom eller inte. Jag bestämde mig för att sadla upp och dra ned till uteridbanan, vid halv nio på kvällen. Det är ju helt fantastiskt bra att min dressyrrutin sett likadan ut under så många pass nu. Jag tänker inte längre på att jag gör den utan följer bara mönstret. Vips så får Galishimo ett bra pass ändå då han både får träna bogförflyttningar, rakriktning och att flytta rumpan, i alla gångarter. Jag skulle nästan vilja påstå att det blir bättre pass när jag är trött oc

Jag fortsätter att maxa min semester med fantastiska upplevelser. Såsom att ordna upp mitt förråd. Okej, jag var lite ironisk där, men ändå inte. Det känns skönt att rensa upp lite. Om jag fick välja mellan att ligga och äta glass på stranden och att få ordning i förrådet så väljer jag förrådet. Jag har hållit på i ett par dagar och försöker ta lite i taget. Det är lite speciellt att rensa förrådet ändå. Man måste slänga saker i omgångar. Första rensningen:  Första omgången är det väldigt lätt att slänga saker. Jag blir förvånad undrar varför jag inte slängt detta skräp tidigare, vilken slarver jag är som låtit denna kasse med trasiga struntsaker ligga och samla damm i förrådet. Det är en enorm tillfredställelse att slänga grejerna. Man njuter lite av att åka till återvinningen och kasta dem i återvinningsbrukets containrar. Sedan hittar man en och annan rolig grej, en lampa eller en mugg, som man plötsligt inser att man älskar och som man plockar in i lägenheten igen och förnöjsam

Jag red hemma igår på uteridbanan men har inga bilder därifrån så jag använder de från ridhuset häromdagen. Hur fin är inte Galishimo?! Jag älskar att han byter färg och blir en nyans ljusare för varje år. Jag älskar ännu mer att han bara blir lugnare och lugnare. Trots att han är känslig och lätt blir orolig så är det enkelt att bara bortse från hans dåliga dagar, eftersom man vet att allt går framåt för honom oavsett. Jag har gjort ett annorlunda upplägg nästan hela sommaren när jag rider, som jag trivs med. En tredjedel av passet, den första tredjedelen, så släpper jag i princip tyglarna helt och jobbar bara på bogkontroll med vikt och trängande tygeltag. Eller jobbar och jobbar, jag leker. För det är inte så jobbigt utan mest roligt. Jag skrittar runt på lösa tyglar och när jag lägger tyglarna mot G:s hals och förändrar min vikt så ska han svänga från trycket av tyglarna på halsen. Med bogen. I skritt. Han ska kunna göra tvära svängar och mindre tvära svängar, beroende på hur

Jag har varit lite småkrasslig i veckan. Inte sådär så att jag blivit helt sängliggandes men jag har haft ont i halsen, muskelvärk och spänningshuvudvärk. Avslappningssjukan kommer alltså traditionsenligt då jag ofta blir lite krasslig på semestern. Jag har i alla fall lyssnat på lite poddar och städat upp badrummet ordentligt. Slängt alla hårsnoddar då jag numera har kort hår, samt slängt nagellack och annat jag inte tror jag kommer att använda. Tvättat, sorterat och torkat. Tydligen hamstrar jag på handtvål i refillpåsar. Jag verkar undermedvetet tro att jag har ständig brist på handtvål. Om världen går under så kanske handtvål blir en högprioriterad råvara på svarta marknaden och något för mig att bli förmögen på. Man vet aldrig. Men om någon grundligt vill tvätta händerna så är det bara att komma förbi! Sedan gick jag vidare till min "walk in closet" och började rensa även där. Jag har insett att jag har tendenser att spara på gamla saker som jag inte har användning a

Man hinner tänka sina tankar klart och tänka igenom saker ordentligt under semestern. Jag jobbar ju med mina knän och mitt tramp i stigbyglarna och jag tycker det blir bättre, min sits BLIR bättre! Det tar bara lite tid, men det är ju charmen med ridning. Det lönar sig att ha tid att tänka lite, kolla lite youtubeklipp och gå igenom utbildningsmaterialet jag fick i november när jag gick kursen i "Självbärig ryttare - självbärig häst". Anna och Pride, samt Ebba, var med till ridhuset idag. De är det perfekta sällskapet när jag rider. De är så omtänksamma. Vi har mest bara roligt och rider runt och pratar och skrattar. Ibland ber jag om feedback, och ibland ber dom om feedback, i det stora hela berömmer vi varandra helhjärtat och tar hand om varandra. Precis som det ska vara när man rider för skojs skull! Ebba var utan häst och tog på sig uppdraget som kamerakvinna. Hur praktiskt som helst! Här tycker jag att jag börjar närma mig en bra sits! Jag lutar mig kanske lit

Jag tycker jag har fått bättre ordning på mitt bäcken, mina händer, och min överkropp nu, så jag jobbar mig nedåt, mot det rätta trampet i stigbyglarna. Jag har i princip inget tramp i stigbyglarna. Jag sitter med 95% av vikten på röven, vilket gör att Galishimos ryggrad tar emot alla stötar när han travar runt.  Om jag lyckas lägga mer stabil vikt i stigbygeln, utan att börja vippa runt med skänkeln, så kan benet fungera som en stötabsorberande fjäder och hjälpa Galishimo svikta med ryggen. Jag fann faktiskt en bild i ett forum som jag snott. Benen ska vara som rörliga fjädrar som tar emot studsarna så Galishimo kan studsa med sin rygg och vara helt trygg på att jag inte dunsar tillbaka allt för hårt, med min rumpa mot hans rygg. Nu har vi alla ryttare olika kroppar och olika delar att åtgärda för ett bra tramp i stigbygeln, men för egen del så måste jag fokusera på att spänna baksidan av mitt lår och släppa insidan och framsidan  av låret. Ska man vara petig så är det nog de

Jag red en ardenner igen! Det var några år sedan! Tolv år närmare bestämt. För tolv år sedan red jag ardennern Atlas i Mackmyra tillsammans med Karin och Frieserhästen som hon var fodervärd åt. Jag hittade faktiskt en bild på oss från 2008. Idag, däremot så glömde jag av att be någon fotografera oss igår, men jag får nog fler tillfällen. Den häst jag red igår heter Odin och står i vårt stall, och han var förbluffande lik Atlas i temperament och energi. Färg också. De ser väldigt sävliga och tunga ut i första anblicken, men de är ganska lätta att blåsa liv i och få till riktigt rolig ridning. Man måste jobba mycket med kvicka hjälper och ännu kvickare eftergift, för börjar jag klämma eller tjata med skänklarna på en ardenner, så är det en kamp jag kommer att förlora. Nu baserar jag denna kunskap på två (2) ardennerhästar så jag kan ha väldigt fel ("Inte alla ardennerhästar!")  Men upplevelsen av dem var ganska lika varandra. Odin som jag red igår var fint grundskolad av

Ja, jag och Galishimo har mest myst runt i ridhuset idag. Det är så lätt att vara efterklok och säga saker som "att jag inte fattade att vi behövde detta tidigare..." men det beror nog mest på att man kanske inte minns hur svåra saker var tidigare. Idag hade jag både Björn och mamma med mig, och de var väldigt engagerade i mina och Galishimos förehavanden. Förut sade jag att Galishimo var en familjemedlem , men nu skulle jag vilja omformulera mig och säga att han är en familjeangelägenhet. Både min mamma och Björn är angelägna om att han får bra träning och blir väl omskött, och de följer gärna med på läktaren och hejjar på oss... varför vet jag inte. De kanske tycker om mig. Eller Galishimo. Mest Galishimo, förmodligen. Men jag ska komma till det där tipset till ägare till ängsliga hästar. Eventuellt även ängsliga ryttare. Det här med att bara hänga med Galishimo , det är det som i särklass gett det absolut bästa träningsresultatet för oss. Och jag har hållit på och pi