Ett vanligt dressyrpass - mitt upplägg

Jag red hemma igår på uteridbanan men har inga bilder därifrån så jag använder de från ridhuset häromdagen. Hur fin är inte Galishimo?! Jag älskar att han byter färg och blir en nyans ljusare för varje år. Jag älskar ännu mer att han bara blir lugnare och lugnare. Trots att han är känslig och lätt blir orolig så är det enkelt att bara bortse från hans dåliga dagar, eftersom man vet att allt går framåt för honom oavsett.

Jag har gjort ett annorlunda upplägg nästan hela sommaren när jag rider, som jag trivs med. En tredjedel av passet, den första tredjedelen, så släpper jag i princip tyglarna helt och jobbar bara på bogkontroll med vikt och trängande tygeltag. Eller jobbar och jobbar, jag leker. För det är inte så jobbigt utan mest roligt. Jag skrittar runt på lösa tyglar och när jag lägger tyglarna mot G:s hals och förändrar min vikt så ska han svänga från trycket av tyglarna på halsen. Med bogen. I skritt. Han ska kunna göra tvära svängar och mindre tvära svängar, beroende på hur jag ber honom. Han får ha huvudet precis vart han vill och det utnyttjar han! Han stapplar omkring med hjorthals eller glor storögt omkring sig med spetsade öron. Särskilt från början eller om det händer något. Men det är bogarna jag fokuserar på och tydligen kan han multitaska ganska bra. Dvs han kan vända huvudet och glo storögt på en häst i horisonten åt höger och samtidigt lätt svänga bogen åt vänster för min vikt.

Sedan övar jag att öka och korta skritten med sitsen, utan att mecka i hans mun. Efter det så gör jag samma sak i trav. Detta ser förmodligen ganska roligt ut för en utomstående. Galishimo går med huvudet i vädret och glor på saker, skyggar lite lätt, med sänkt rygg, och mycket ojämn trav. Men det gör inget, för vi plockar ihop dessa bitar senare. Huvudsaken är att han svänger fint för vikten, och han måste lära sig att jag är med honom, trots att jag inte ger honom munkontakt. Det är tydligt att jag inte har kontroll på takten i traven när han har lösa tyglar eftersom han gärna ökar tempot, men jag har börjat sitta tillbaka lite och göra en sväng med hans bogar när det går för fort, i stället för att dra honom i munnen. Så det blir mest fokus på att hitta en takt, i traven.

Om jag inte har bråttom utan förnöjsamt pillar på en stund med detta, så blir han lugnare. Jag slutar inte när det är perfekt, utan jag slutar när jag slutar, ofta efter ca 9-12 svängar i trav.

Detta betyder att jag, efter ca 20 minuters ridning, oftast har väldigt bra koll på hans bogar. Plus att jag vant mig själv med att låta bli att styra honom med tyglarna, och i stället använder sätet, skänklar och vikt. Jag har också fått in i min egen hjärna att ge honom en uppgift och fånga upp hans energi, när han ökar tempot, i stället för att bromsa honom eller göra förhållningar.

Sådärja. När jag är där mentalt i min egen ridning, så börjar jag korta tyglarna. Inte innan dess.

När jag kortat tyglarna försöker jag få en jämn kontakt med honom. Jag travar runt lite och ser till att jag kan placera bogarna utefter långsidorna, där jag vill, och söker efter motstånd eller avsaknad av framåtbjudning och filar lite där det verkar vara sårbart för honom. Exempelvis att han kortar traven i öppnan i vänstervarvet, då lossar jag yttertygeln och länger honom en stund där för att få en jämnhet och kanske tar två varv extra i just den sidan.

Sedan plockar jag upp galoppen. Den kan vara vinglig och lite överallt, eftersom jag är lite försiktig och inte galopperar honom så mycket. Men jag har nu så pass bra bogkontroll att jag kan minska volten med ytter tygel och sedan trycka ut honom att göra en skänkelvikning ur den lilla volten till den stora volten med inner skänkel. I det stabila högervarvet har jag börjat rida i fyrkant och vända bogen i varje hörn, i galoppen! Har man gjort de första 20 minuterna rätt så har han inga problem med att göra detta om jag inte tar så snäva svängar.

Om jag flyttar bogarna inåt i galopp på samma sätt i vänster varv, där Galishimo tenderar att korta upp sig, så vänder han på en femöring och blir hyperkort som den lilla arabhäst han är, så det känns som en dålig övning för honom att befästa. I stället gör jag då långa linjer i galoppen där han får länga sig och rakrikta sig utan att bli framtung, vika sig, eller lägga över mig på sin högra sida.. Det tycker vi båda är svårt.

En annan övning jag gör i det korta, studsiga vänstervarvet, är en stor galoppvolt då hästrumpan sladdar liiite utanför spåret på halva sidan av volten. Eller så gör jag en mild, lång skänkelvikning i galopp. Jag bjuder in honom att länga på kroppen och skjuta in vänster bakben långt under sig, så han tar i på rätt sätt, och inte bara stelt studsar runt. Han slår huvudet i vädret och studsar runt ändå, i galoppen här och var, men det gör inget och är inget jag korrigerar så intensivt. Det får se ut lite hur som helst. Vi är på väg åt rätt håll.

Jag känner mig trygg med mitt upplägg nu, och har inga stora behov av att ändra något.

Det enda som är svårt är att inte göra detta för ofta. Han gick ju inte så mycket i vintras och jag kan inte stegra träningen för mycket om jag vill att han ska hålla. Så jag tvingar på mig vilodagar och ser till att han aldrig går mer än två dressyrpass på raken, så han håller sig så frisk som han är.

Men han är så go nu! Vilken tur jag har som har en så frisk och snäll häst, så jag får en chans att utveckla mig, finna min egen ridning och struktur, och göra de upplägg vi trivs med!