Den långa historien om en bärig galopp
Jag pratade med en jättetrevlig tjej i stallet idag. Det visade sig att hon också haft en arab. Hon tittade på ett klipp jag visade på Galishimo och log och suckade:
"Vilken bärig galopp din häst har. Min arab hade inte alls en bärig galopp. Den var stötig och entaktig. Det var aldrig kul att sitta ner i den."
Jag förstod precis vad hon menade, men det kändes inte riktigt socialt smidigt om jag skulle börja berätta Den Långa Historien Om En Bärig Galopp för henne. Men här på bloggen kan jag i godan ro hålla monolog hur länge som helst, för mig själv, och visa pedagogiska bilder. För vem som nu är uttråkad nog att läsa.
Till att börja med så var Galishimos galopp inte bärig efter inridningen. Inte. Bärig. Alls. Den var entaktig, studsig och han landade hårt på frambenen med högt buret huvud. Precis som han idag galopperar i frihet i hagen när han får chansen, huvudet rakt upp och med ryggen sänkt. När han springer så i hagen så blir ju galoppen fantastiskt lätt och flytande, det är bara det där när han får 70-80 kilo extravikt på ryggen som stötigheten uppkommer. Denna galopp är med andra ord vacker att se på i frihet, men inte så trevligt att sitta på. Förmodligen ledde detta även till att sadeln landade ganska obekvämt på bogarna också, så sadeln sköts fram ännu mer. Inget festligt startläge. Men en festlig häst. Så det gjorde mig inget.
Då blev ju steg två att se till att han får öva på sin rundhet utan skumpande ryttare eller dåligt sadelläge som förstärks av framtung galopp (japp, en häst kan ha högt buret huvud och ändå gå framtung). Så Galishimo fick gå en hel del på chambonlina. I väldigt stora cirklar. Väldigt länge. Faktiskt regelbundet i flera år. Jag återupptar det ofta på hösten fortfarande, när han är lite för livligt i övrigt. Jag gjorde det självklart i galopp en hel hel del, (i den största storlek på volten som det bara var möjligt, man får springa själv om man vill ge hästen ordentligt med plats) men av naturliga skäl är det ju lite svårt att filma samtidigt. Jag har alltid undvikit små volter.
Här är Galishimo under full verkan på chambonen. Han måste länga på kroppen och sträcka fram nosen. Som att göra plankan.
Sedan fick jag in en lite mer låg galopp, men den var väldigt svag och Galishimo var ganska sprättig, vilket gjorde att jag inte gasade på, så galoppen blev ganska fyrtaktig och lite utan krut. Han blev stressad av att galoppera så prioritet var alltid att galoppera så avspänt för honom som möjligt. Och galoppen blev ju lägre i formen. Jag fick känslan av att Galishimo började välja den formen frivilligt eftersom han kände att det blev bekvämare för hans rygg.
Sedan så har det blivit diverse avbrott av olika skäl. Jag har varit ridrädd i perioder, Galishimo har varit allmänt-rädd i andra perioder, men han blir stabilare för varje år, och jag började kunna variera galoppen mer, och även kunna göra galoppövningar regelbundet. När jag var redo kunde jag lägga till ökningar, mycket enkla och små sidoförflyttningar, förhållningar, volter och att flytta bogen. Westernsadeln hjälpte massor och skapade stabilitet för oss.
När jag kunde variera galoppen mer så kom trycket i hästen också, och bärigheten blev ännu mer påtaglig.
Men en quick fix på fem eller tio ridpass tror jag inte på. Inte ens tre månaders proffsträning heller. Det tar tid att bygga om en kropp och alla ni som gått på gymet regelbunder förstår vad jag menar.
Jag tror att det går fixa till en "ihålig" galopp till att förvandlas till en "rund" bärig galopp på alla hästar, oavsett hästras. Men självklart kommer inte en basjkirhäst få samma bärighet som ett dressyrstammat halvblod. (Det betyder dock inte automatiskt att en basjkirhäst håller dåligare för ridning, jag tror de är benhårda typer. Bokstavligt talat.)
"Vilken bärig galopp din häst har. Min arab hade inte alls en bärig galopp. Den var stötig och entaktig. Det var aldrig kul att sitta ner i den."
Jag förstod precis vad hon menade, men det kändes inte riktigt socialt smidigt om jag skulle börja berätta Den Långa Historien Om En Bärig Galopp för henne. Men här på bloggen kan jag i godan ro hålla monolog hur länge som helst, för mig själv, och visa pedagogiska bilder. För vem som nu är uttråkad nog att läsa.
Till att börja med så var Galishimos galopp inte bärig efter inridningen. Inte. Bärig. Alls. Den var entaktig, studsig och han landade hårt på frambenen med högt buret huvud. Precis som han idag galopperar i frihet i hagen när han får chansen, huvudet rakt upp och med ryggen sänkt. När han springer så i hagen så blir ju galoppen fantastiskt lätt och flytande, det är bara det där när han får 70-80 kilo extravikt på ryggen som stötigheten uppkommer. Denna galopp är med andra ord vacker att se på i frihet, men inte så trevligt att sitta på. Förmodligen ledde detta även till att sadeln landade ganska obekvämt på bogarna också, så sadeln sköts fram ännu mer. Inget festligt startläge. Men en festlig häst. Så det gjorde mig inget.
Då blev ju steg två att se till att han får öva på sin rundhet utan skumpande ryttare eller dåligt sadelläge som förstärks av framtung galopp (japp, en häst kan ha högt buret huvud och ändå gå framtung). Så Galishimo fick gå en hel del på chambonlina. I väldigt stora cirklar. Väldigt länge. Faktiskt regelbundet i flera år. Jag återupptar det ofta på hösten fortfarande, när han är lite för livligt i övrigt. Jag gjorde det självklart i galopp en hel hel del, (i den största storlek på volten som det bara var möjligt, man får springa själv om man vill ge hästen ordentligt med plats) men av naturliga skäl är det ju lite svårt att filma samtidigt. Jag har alltid undvikit små volter.
Här är Galishimo under full verkan på chambonen. Han måste länga på kroppen och sträcka fram nosen. Som att göra plankan.
Sedan fick jag in en lite mer låg galopp, men den var väldigt svag och Galishimo var ganska sprättig, vilket gjorde att jag inte gasade på, så galoppen blev ganska fyrtaktig och lite utan krut. Han blev stressad av att galoppera så prioritet var alltid att galoppera så avspänt för honom som möjligt. Och galoppen blev ju lägre i formen. Jag fick känslan av att Galishimo började välja den formen frivilligt eftersom han kände att det blev bekvämare för hans rygg.
Sedan så har det blivit diverse avbrott av olika skäl. Jag har varit ridrädd i perioder, Galishimo har varit allmänt-rädd i andra perioder, men han blir stabilare för varje år, och jag började kunna variera galoppen mer, och även kunna göra galoppövningar regelbundet. När jag var redo kunde jag lägga till ökningar, mycket enkla och små sidoförflyttningar, förhållningar, volter och att flytta bogen. Westernsadeln hjälpte massor och skapade stabilitet för oss.
När jag kunde variera galoppen mer så kom trycket i hästen också, och bärigheten blev ännu mer påtaglig.
Så den där runda bäriga galoppen är inte något som Galishimo bara "har" utan något som jag lagt ned flera år på.
Jag ska inte säga något i stil med att det varit "en lång resa" eller att jag "kämpat" mycket med detta. För jag har inte riktigt sett detta som ett problem som ska åtgärdas, bara en övning som jag vet är är bra för honom, och för många andra hästar som inte hittar rundheten naturligt. Den tog väl ca 4-5 år för mig att få till bärigheten bra, men en duktigare, tryggare ryttare, klarar det nog på två år.
Men en quick fix på fem eller tio ridpass tror jag inte på. Inte ens tre månaders proffsträning heller. Det tar tid att bygga om en kropp och alla ni som gått på gymet regelbunder förstår vad jag menar.
Jag tror att det går fixa till en "ihålig" galopp till att förvandlas till en "rund" bärig galopp på alla hästar, oavsett hästras. Men självklart kommer inte en basjkirhäst få samma bärighet som ett dressyrstammat halvblod. (Det betyder dock inte automatiskt att en basjkirhäst håller dåligare för ridning, jag tror de är benhårda typer. Bokstavligt talat.)
Om bärighet är jätteviktig för ryttaren att uppnå så snabbt som möjligt, så letar man ju efter en häst som har en fallenhet för bärig galopp redan i hagen innan den rids in.
Men. Galishimo är ju en festlig häst.
Och han har alltid villigt varit min försökskanin under tiden jag lärt mig. Så självklart är han ju värd allt pyssel det innebär!
Kommentarer
Skicka en kommentar