Power - när man ber om det!
Jag blir bara sämre i halsen och börjar svälja fel och greja nu, då den börjar bli svullen. Slem rinner oavsiktligt i luftröret och idag svalde jag ris fel och fick kämpa länge med att hosta upp det. Jag börjar tröttna på att känna mig småsjuk. Jag antar att jag måste ge upp lite semesterplaner och fokusera på att vila. Har faktiskt aldrig haft så här mycket halsont förut eller svullna halsmandlar. Just nu så ignorerar jag att jag känner mig sjuk tills jag lägger mig ned och då kraschar jag.
Min mamma kom i alla fall på besök och Björn filmade Galishimo. Jag lyckades med stor framgång ignorera att jag kände mig krasslig eftersom jag så gärna ville visa upp Galishimo.
Precis som jag hade på känn så har han blivit starkare i galoppen och helt klart fått mer power. Han bryter inte av till trav längre på eget bevåg, och har hela tiden en fin bjudning. Jag behöver ju aldrig sporrar men knackar jag till med hälen så är han inte sen att svara. Det program vi gjort och tränat på, har nog gjort väldigt gott för oss båda!
Han har ju också en stundvis superfin trav och jag är så glad att även den blir starkare. Jag tycker att han slutat stressa upp sig och trampa, och i stället stegar på lite mer framåt.
Här på bilden så lutar jag mig lite väl mycket bakåt men han vill fatta en galopp och jag försöker hålla tillbaka och säga "Inte än... inte än..." utan att dra honom i munnen och förlora den fina bjudningen. Så jag sitter tillbaka lite tungt och sedan så lättar jag bara på alla hjälper och släpper fram honom i en fin galoppfattning när jag tycker att han är med mig.
Det som är det absolut gulligaste med det hela är att mamma skulle rida honom efter att jag ridit honom. Och då finns det minsann ingen power i araben. Då strosar han försiktigt på, och smyger fram med lågt buret huvud i den mildaste traven han någonsin kunnat åstadkomma. Mycket bra, för mamma började tjoa och skratta när han råkade öka traven några steg, så då gick han ned i skritt. Det känns verkligen som han VET att mamma inte kan rida så bra och att det inte vore så klokt att tappa henne.
Jag blev så stolt över honom. Min fina, känsliga Galishimo!
Min mamma kom i alla fall på besök och Björn filmade Galishimo. Jag lyckades med stor framgång ignorera att jag kände mig krasslig eftersom jag så gärna ville visa upp Galishimo.
Precis som jag hade på känn så har han blivit starkare i galoppen och helt klart fått mer power. Han bryter inte av till trav längre på eget bevåg, och har hela tiden en fin bjudning. Jag behöver ju aldrig sporrar men knackar jag till med hälen så är han inte sen att svara. Det program vi gjort och tränat på, har nog gjort väldigt gott för oss båda!
Han har ju också en stundvis superfin trav och jag är så glad att även den blir starkare. Jag tycker att han slutat stressa upp sig och trampa, och i stället stegar på lite mer framåt.
Här på bilden så lutar jag mig lite väl mycket bakåt men han vill fatta en galopp och jag försöker hålla tillbaka och säga "Inte än... inte än..." utan att dra honom i munnen och förlora den fina bjudningen. Så jag sitter tillbaka lite tungt och sedan så lättar jag bara på alla hjälper och släpper fram honom i en fin galoppfattning när jag tycker att han är med mig.
Det som är det absolut gulligaste med det hela är att mamma skulle rida honom efter att jag ridit honom. Och då finns det minsann ingen power i araben. Då strosar han försiktigt på, och smyger fram med lågt buret huvud i den mildaste traven han någonsin kunnat åstadkomma. Mycket bra, för mamma började tjoa och skratta när han råkade öka traven några steg, så då gick han ned i skritt. Det känns verkligen som han VET att mamma inte kan rida så bra och att det inte vore så klokt att tappa henne.
Jag blev så stolt över honom. Min fina, känsliga Galishimo!
Kommentarer
Skicka en kommentar