Livet är förändring

Jag försökte leda Galo över en bom idag. Galo tog sats och skyndade sig över bom med viftande ben och ruskande huvud. "Men du gjorde ju det här igår! Du lugnade ned dig till slut." sa jag pedagogiskt. Galo tog sats igen och skyndade sig över bomen under stor dramatik. Det är ju då man ska skärpa kraven lite och säga att nu är det dags för lite ordning och reda. Om man inte är svag i själen. Jag råkar ju vara svag i själen emellanåt. Nu är det ju tyvärr så här att Galo såg gräsligt söt ut när han med stor entusiasm brallade över bomen. Han har ju gjort det ett par gånger förut, och nu börjar han inse att att detta med en bom på marken, är spännande och inte alls så otäckt som han tyckte förut. Han är med andra ord inte lika skeptisk utan klart mer entusiastisk. Och det är ju en liten vinst i sig...

Jag började tröttna på Galos bom-träning så jag överlät uppdraget till sambon. Uppdrag: Galo ska gå över en bom, lugnt och avspänt, utan någon som helst dramatik. Det är en bom. Det är inte farligt. Man måste bara lyfta på bakbenen. Sambon tog helhjärtat på sig uppgiften och visst blev det framsteg! :)

Hittills har jag bara njutit av helgen. Solen värmer. Sommaren är i antågande. Vi har äntligen ett hem som ser ut som ett riktigt hem. Ett. Riktigt. Hem . Sambon har kommit hem från sin sjuveckors-utbildning och vi umgås mer igen. Idag köpte han en grill, så vi marinerade kött och grillade på baksidan, och pratade med grannarna. Jag köpte en fotomontage-ram och stoppade in lite foton i den, och så hängde vi upp den ovanför arbetsbordet. :)

"Du gör helt rätt. Fortsätt att göra det du gör!" sa instruktören denna gång, när jag visade upp min träning med Galo. Jag har tränat honom varannan dag, paralellt med renovering och annat. Det kändes märkligt. Han hade ingenting alls att anmärka på oss. Galo blir finare och finare och utvecklas steg för steg. Träningen går bra. Instruktören verkar hysa förtroende för mig och Galo. Allt är lugna gatan. Jag börjar långsamt slappna av lite. Jag känner att jag växer lite mer. Jag tappade en hel del självförtroende under vintern när jag slutade sitta på honom, men nu kommer självförtroendet krypande tillbaka. Det handlar inte om brister i ledarskap, teknikträning, hästpsykologi eller Horsemanship. Det handlar om tid. Vanlig tid. Om jag ger hästen tid så ger han mig framsteg. En väldigt fair deal. "Jag funderar på att köpa en sele till honom. Tänkte att han så småningom skulle kunna dra en vagn." sa jag lite dröjande. "Det låter som en bra idé!" sa instruktö

Nu när liksom bollen blivit satt i rullning så fortsätter vi bara göra det fint hemma. Vi köpte en ny soffa... ...vi gick in på blomsterlandet och köpte nya blommor till vardagsrummet. :) Vi har inte vetat vad vi ska göra av "vita väggen" som stått och gapat tom, så jag bestämde mig för att helt enkelt hänga en gardin där, tills vidare. Det blev fint det också. JA, terven får sova i nya soffan. D et är hennes hundliga rättighet, efter 11 år i trogen tjänst. Då får man ligga på nya soffan. Utan bråk. .

Jag har stirrat på Galo en hel del och nu är jag väldigt säker på min sak. Han blir en ponny. En väldigt söt ponny. Han kommer inte att uppnå en så pass stor storlek att han kan kallas häst. Han växer bara på bredden, det har inte hänt mycket på höjden. Vuxna människor får tyvärr inte tävla ponnier i ponnyklasser så om jag vill tävla med honom i framtiden så måste vi tävla med de stora hästarna. Vilket skulle kunna bli en ganska lustig syn då vi MINST kommer att vara ett huvud mindre än alla andra, stora, svenska-halvblods-hästar. Så om man tänker på det på DET viset så kommer vi inte att sopa någon bana konkurrensmässigt. Troligen kan vi nog hamna sist både här och var i resultatlistorna. Det känns lite befriande, faktiskt. Vi kommer att vara där på våra egna villkor. Och mer för nöjes skull än att för prestera. Huvudsaken är ju att vi någon gång per år klär upp oss lite och visar vad vi går för. Och att jag ber sambon tar lite bilder så jag kommer ihåg hur det var. Man kanske t

Sambon kom hem i måndags och blev mycket glad över min renovering. Nu är hans utbildning klar och hans sju veckors frånvaro ska bli många veckors närvaro, framöver. Fast nu har vi ju i princip ett nytt hem att bo i. Som tack så fick jag åka till vilken-möbelaffär-jag-vill och köpa vilket-arbetsbord-jag-vill . Han tyckte att jag förtjänade en fin plats att blogga och surfa på. Fram tills nu har jag bloggat på golvet, i sängen, framför TV:n eller i köket. Eller i hallen. Jag har alltså även bloggat på hallgolvet. Det har berott lite på vad som varit på G i de andra rummen... Jag undrar hur vi ser ut  utifrån, jag och sambon, inför andra? Jag spatserar stolt runt i hela möbelaffären, och provsitter stolar, med ett leende över hela ansiktet. Han bara står bredvid med plånboken, redo att plocka fram betalkortet. Jag ser nog ut som en bortskämd tös som bara går omkring med en snäll karl redo att skämma bort mig. Att jag jobbat heltid, renoverat en hel tvåa ensam på kvällarna, v

Fredag kväll. En kväll då jag hade lust att sitta hemma framför TV:n men i själva verket måste träna Galishimo. Vi har ett uppdrag tills nästa gång vi träffar den där instruktören och jag vill att vi ska kunna hemläxan med stil även denna gång. Regnet öste ned och det kändes motigt att ta på honom utrustningen. Sedan tassade vi in i ridhuset som var tomt och ödsligt. Jag tömkörde honom i ridhuset samtidigt som regnet stillsamt trummade på ridhustaket. På stallgången gav han ifrån sig ett konstigt ljud. "Flhupp" lät det. Sedan låg det en tand på stallgången. En mjölktand. Jag plockade upp den och visade den för en stallkompis. "Herre gud." sa jag. "Vad kantig den ser ut." sa hon. "Han har tappat en mjölktand!" sa jag. "Tänk om något av mjölktanden ligger kvar där i tandköttet?!" utbrast kompisen. "HERRE GUD!" sa jag. Vi stirrade på varandra en stund. "Om det blir infekterat så kan han få feber." sa hon. &

Eller man kanske ska kalla det post-renoverings-stress. Inte depression. "Post" som i det latinska ordet "efteråt". Nu när allt är fixat. Nu när jag äntligen är klar så gnäller jag konstant över hur sliten jag känner mig. Sedan är det ju enormt många delar som jag inte hunnit engagera mig i som plötsligt tornar upp sig som ett berg. Tvätt. Dammtorkning. Städ. Disk. Matplanering. Jag är ju ordförande i Skellefteå Ryttarsällskap också. Har ingen aning om  hur jag blev det men det blev så. Nu får jag använda alla tänkbara skills för att skapa strukturer som alla är nöjda med. Utan att folk klagar på för mycket struktur. Eller utan att folk klagar på för lite struktur. Mitt vanliga arbete kräver väldigt mycket fokus då vi har några sjuka och personalbrist. Toalettspegeln är skitig. Galo har tränats helt okej men behöver nu fortsätta tränas inför nästa kurstillfälle. Det ligger slipdamm i hörnen. Nu när jag trodde att jag skulle kunna slappna av så inser jag att det

Jag försökte förklara för hans höghet, skapad av Allah och de fyra vindarna, att han kommer att bli vit när han blir äldre, eftersom han är en skimmel. Hans höghet, skapad av Allah och de fyra vindarna, nickade stolt. Jag förklarade för honom att skimlar på lösdrift ofta ser väldigt leriga och skitiga ut. Hans höghet, skapad av Allah och de fyra vindarna, nickade återigen stolt. Då sa jag till honom att vita leriga hästar måste lära sig att bada. Hans höghet, skapad av Allah och de fyra vindarna, stirrade på mig med förakt och avsmak. "Det här är en blöt svamp och en hink." sa jag. Vi börjar där. Det droppade lite vatten från svampen. Hans höghet, skapad av Allah och de fyra vindarna, stirrade svampen i vitögat och insåg att detta skulle bli en strid med döden som enda utgång. Dripp dropp. Sa svampen. "Jag vill bara blöta svampen på dina leriga hovar lite. Vi börjar där." sa jag. Hans höghet, skapad av Allah och de fyra vindarna, stegrade, s

Idag, på vår tömkörningsträning, förvandlades Galo till det urtida legendariska arabiska fullblodet, som skapades av Allah och av de fyra vindarna. Galo använde sig av sin vishet, godhet och andlighet för att lyda mig på bästa sätt. Idag var han hästen som Allah en gång tilltalade, för tusentals år sedan, när han sade: "Jag skapar dig araben. Vid din pannlugg binder jag seger i strid. På din rygg sätter jag rikedomar. Jag fäster dig som en av jordens skatter. Jag ger dig flykt utan vingar." Sedan hade Allah tydligen gjort ett tillägg just till min häst: "Ha lite överseende åt din korviga ägare som på något vansinnigt sätt tror att hon är din mamma och att du är en 400-kilos bäbis. Försök att behålla din värdighet. Bli inte arg på henne. Detta är 2000-talet och vad du måste utstå. Ha förbarmande över hennes själ." Galo hade förbarmande över min själ. Jag fick styra och ställa som jag ville. Men jag glömde inte att lovprisa honom. Med vördnad. Och respekt.

Så här såg det ut före.... Nu är hela vår bostad färdigrenoverad! Jag låg i som en iller hela helgen, sambon är på jobb/utbildning under tio dagar och kommer inte hem på ett tag. Så nu var det dags att köra på! Det kändes nästan högtidligt sista gången jag pillade loss maskeringstejp från listerna och sista gången jag bar undan min kära stege som jag köpt och använt mig av under hela renoveringen. Jag kastade penslarna i soporna och ställde undan färghinkarna i förrådet. Nu är det över! Nu är det alltså över. Jag har renoverat köket, hallen, sovrummet och nu vardagsrummet, under de sex veckor som min sambo varit på utbildning. Han har ju kommit hem på helgerna och bidragit någon timme här och där men jag har gjort det mesta. Jag känner mig både väldigt trött och väldigt lättad. Under tiden jag målade vardagsrummet lyssnade jag på Rötter av Alex Haley och tiden flög iväg. Jag känner mig märkbart lättad och glad över att ha gjort allt detta. Jag har aldrig känt mig hemma hos s

Jag begav mig till stallet för att träna Galo idag. Vi tränar fortfarande på tömkörning och jag är ganska stolt över hans framsteg. Idag behövdes det inte många sekunder för att inse att det inte var lönt med någon träning just denna dag. Det var helt enkelt för mycket häst i hästen. När jag tittade på hur han spexade i hagen så insåg jag att det faktiskt är precis ett år sedan jag tittade på honom för första gången. Som köpare. Jag kan ju säga så här. Jag var inte så imponerad av honom första gången jag såg honom. Han var riktigt busig den dagen. Så det tog faktiskt tre månader innan jag besökte honom igen. Men då började jag intressera mig för honom. "Busiga hästar är intelligenta" har jag ju alltid sagt. Och eftersom diverse hästfolk alltid verkar tro det värsta om varandra: NEJ jag smackar inte på hästen. Jag jagar honom inte. Jag skjuter inte med luftgevär i luften. Jag kastar inte sand på honom. Jag viner inte med en piska i luften utanför kameravyn. Jag vif