Livet är förändring

Jag har haft trevliga men lite intensiva dagar på semestern. Det är ju inte bara min släkt som ska firas, samt hundvaktsuppdraget, utan även Björns släkt som vill ses. Och eftersom jag har skilda föräldrar och Björn har skilda föräldrar så blir det som tidigare kunnat vara två släktträffa under tidigare generationer, nu blivit en splittring med fyra släktträffar. Alla ska ske under sommarledigheten, så man kan säga att jag bara hunnit hem, motionera Galishimo hjälpligt, samt konstaterat att jag inte har någon ledig tvätt-tid i tvättstugan, rensat ut mat som blivit gammal i kylen, köpt ny mat som jag vet att jag inte hinner äta upp, samt snabbjobbat med ett älghorn, innan jag åkt på nästa äventyr. Och alla som läst min blogg ett tag, vet att jag både är högkänslig och introvert. Det betyder att man gillar släktträffar men att man utöver detta behöver en jädrans massa återhämtning efteråt. Om jag och Björn hade skaffat barn och skilt oss och skaffat nya familjer så hade den stackars un

I går skulle jag på ridkurs och hämtade Galishimo från hagen i arla morgon för att göra honom redo för kursen klockan 08.00. Han var längst borta i den stora gröna hagen och var nästan glad att se mig. Nästan. Efter att vi vandrat hem i ca 10 minuter över den stora gröna ängen, så ser jag något blänka på en stig. "Vilken fin hästsko som någon tappat..." tänkte jag och plockade upp den. Den var vriden, alla sömmar satt kvar. "Så liten sko, det måste ju vara en dubbelnolla, precis som Galishimos skostorlek." tänkte jag, när jag lyft upp den och begrundat den. Sedan tittade jag mig omkring och funderade över vilken annan häst i hela denna stora hage av storhästar som möjligtvis kunde ha lika små skor som Galishimo. Jag och Galishimo spanade ut tillsammans, över den vida gröna ängen efter någon annan möjlig kandidat som tappat en liten sko i storlek dubbelnolla. Man kan säga att jag lät mig själv leva i förnekelse en stund tills jag var emotionellt mogen att ta

Den lokala hästsportsbutiken har tyvärr gått i konkurs och det har varit upp till 50% rabatt på det mesta i butiken. Jag åkte in dit bara för "att titta lite" och jag kom givetvis ut lite fattigare. Fast rikare. Fattigare på pengar. Rikare på prylar. Det går jämnt ut, tycker jag.  Det blev en jacka som jag absolut inte behöver eftersom jag har gott om jackor. Men den matchar hästtransporten, schabraket, grimman och bilen. Därför måste den inköpas. Och den glänste så fint, så den nästan såg ut att vara i guld, och bilden gör den inte rättvisa. Om jag ser fullständigt galen ut som köper in för mycket prylar i beige så tänker jag ha den som jobbjacka i stället. Jag har inte bestämt mig för om jag ska vara öppen med mitt nya tvångsbeteende eller om jag ska dölja det för allmänheten. Förmodligen blir jag öppen om det. Ca 1600 i nypris och jag fick den för 800 kr. En ridhjälm till som är extra stor så jag kan ha fluffiga mössor innanför hjälmen i vinter. Jättekonstig käns

Jag är äntligen klar med älghornet och detta projekt har fungerat utan missöden. Det har bara flutit på från början till slut. Att montera isär älghuvudet, hitta lämplig färg, och sätta ihop det igen gick helt perfekt trots att älghuvudet var både gammalt, lite skevt och dammigt. Borrhålen var lite för stora för skruvarna men väldigt enkla att sätta ihop med lite extra kilar. Jag vet faktiskt inte hur gammalt älghuvudet är men ska be pappa ta reda på det, eventuellt är det min farfar som skjutit älgen. Det kan vara över 40 år gammalt... Enda nackdelen är att det var lite svårt att veta torktiden mellan lager när jag sprayade då det inte stod på burken, men då tog jag det säkra före det osäkra och lät färgen härdas lite extra länge mellan varven. Det var detta som gjort att det tagit lite tid. Men slutresultatet blev fint!

Idag har vi kämpat mot helt vansinniga solkatter. Det var växlande molnighet ute, så solkatterna kom och gick precis som de ville. Mycket uppkäftigt av dem. Så snart vi laddat för att konfrontera dem så försvann de, när vi försökte göra annat så dök de plötsligt upp. Men efter lite skrik och panik och modiga solkatts-attacker från vår sida så gick det slutligen riktigt bra. Det tog ca 15-20 minuter. Detta var mycket stora framsteg motför ridpasset för några veckor sedan då det tog en timme för oss och 590 kronor att komma över en solreflex... Sedan galopperade vi runt lite och Galishimo (NIO ÅR GAMMAL) blev rädd för något som bara han själv upplevde, men ingen annan levande varelse kunde upptäcka. Vi var inte nära väggen. Vi såg inga solreflexer, det fanns inga koner i närheten, inga ljud fanns i närheten. Bara Galishimo (NIO ÅR GAMMAL) och hans egna tankar och slutsatser. Nåja, efter ett kort resonemang med honom så kunde vi galoppera vidare. Galishimo: "Oh no!" Jag

Jag åkte till ridhuset idag tillsammans med Björn för att kämpa på med väggar och hörn i ridhuset. Galishimo tar det hela ganska bra, men vi pressade ju honom ytterligare med livsfarliga koner ("KON! KON! KON!") som han var tvungen att klämma in sig mellan, idag. Han skötte det strålande. Blott en gång så fick han lite panik och tvärvägrade passera den farliga extremt utmanande hörnpassagen (skrivet med viss ironi), men i det stora hela så var han ganska med på utmaningen. Jag var inte helt avspänd jag heller men det blev bättre för varje varv. Sedan var det några som skulle ha lektion på ridhuset och jag kom av mig lite. Det blev lite för mycket liv och rörelse trots att alla var lugna och trevliga. Efter att jag suttit av på Galishimo kom instruktören fram och presenterade sig, då vi aldrig setts. Jag presenterade mig i min tur, och berättade att jag var lite ridrädd och att jag själv funderat på att gå på regelbundna ridlektioner med Galishimo, men att jag var lite

När jag var hos pappa så gick vi in i ett av hans förråd. Pappa undrade om det var något jag ville ta med mig därifrån, och ta med mig hem. "Där! Är de där älghornen hela?!" frågade jag förtjust över några välbekanta, vita, taggar som skymtade nästan högst upp på en hylla vid taket. Pappa tog en liten stegpall och plockade ned det lilla älghornshuvudet. "Den här kan du absolut få ta, här gör den ingen nytta." sa han och jag lade den genast i bilen, för att inte glömma den. Jag blev så taggad att jag genast åkte på Biltema innan jag åkte hem till min lägenhet. Köpte Primer (underlagsspray) och sedan en slags stenliknande färg att ha på plattan, och sedan kom ju den stora frågan vilken färg själva älghornen skulle få. För att få ett vettigt val på älghornen tänkte jag vilken färg som skulle passa bäst i min lägenhet. Inte vad som skulle passa hornen bäst. Så det föll på kopparfärg. Koppar, alltså! Från början kände jag mig väldigt osäker och undrad

I måndags avverkade jag det årliga besöket till pappa och Kristina i Sandfors. Brorsan var där med brorsbarnen och hundarna Buddah och Bönan, så det blev två toppendagar med härligt sällskap och fantastiskt god mat. Vi körde fyrhjuling och hade roligt. Jag hade även med mig mountainbiken så jag och brorsan cyklade och besökte Sejten, och kollade att den samiska heliga stenen var nöjd. Jag fick även träffa Inger från Gotland som jag har många barndomsminnen av, och som jag mest haft kontakt genom facebook med, på senare år. Hon var eld och lågor över Galishimo, sällan har hon hört talas om en häst som väckt så mycket engagemang hos henne som denna lilla arab. "Det var så spännande när du lasttränade honom förra året! Man undrade ju verkligen hur det skulle sluta!" skrattade hon och fortsatte: "Men ni lyckades!" Sedan fnissade hon vidare och sade: "Du vet väl om att den där hästen har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, va? Sanna mina ord, om män

Idag red jag ut med Julia och Katarina. De tog det lugnt och det blev en mysig tur i skritt, Galishimo skötte sig strålande största delen och jag känner verkligen att jag kan slappna av bättre med honom nu. Jag kunde länga tyglarna helt och behövde inte vara uppmärksam på Galishimo alls, största delen! Man kan njuta av vädret och prata med Julia och Katarina och bara ha det trevligt. Katarina som rider Corzo har regeln "Den som är mest ridrädd, åskrädd eller på annat sätt rädd, styr takt och tempo." så jag var enväldig härskare över ridningens riktning och intensitet. Mycket snällt av dem och jag är väldigt tacksam! Mina ben hänger mer avspänt efter sidorna på Galishimo nu, och jag är inte lika utmattad som jag varit förut när jag ridit ut med honom. Skillnaden syns nog inte så tydligt men den känns verkligen. Sedan är det lite finslip kvar. Såsom att Galishimo blev mycket kränkt av att det regnade på honom på slutet, och att han därför började spänna sig och blänga på mi

När jag var hundvakt så behövde jag i min tur en hästvakt. Det blir liksom en dominoeffekt av tjänster ibland under semestertider. Det finns en tjej på stallet som heter Viktoria, vars häst lite oturligt blivit halt, så hon fick långa Galishimo i fredags. Jag har sett henne rida sin egen häst och vet att hon är en duktig ryttare så jag släppte på kontrollbehovet så gott jag kunde. Hon fick rida ut med Galishimo och lugnt hästsällskap (Ebba och Måns!) utan närmare introduktion från min sida. Det är en svår balansgång det där när man lånar ut sin häst. Ibland vill man ju varna för precis allt och jag skulle ha kunnat sätta upp en lista på 20 punkter på stallskåpet med information, i stil med: 1. Han är bakskygg 2. Han är rädd om bakfötterna vid ridning 3. Han ogillar alla former av siktskymmande hörn exempelvis lador 4. Han gillar inte när det prasslar i buskar när vinden blåser 5. Han gillar inte att komma för långt efter andra ekipage 6. Han kan tvärstanna under lättridning så man

Min mamma ville fjällvandra så jag har varit i Rentjärn och tagit hand om hennes hundar under tiden hon varit borta. Jag hade så tur att jag fick med mig Björn till byn. På torsdagen passade vi på att cykla med våra Mountainbikes uppför Åmliberget och klättra uppför ett utkikstorn. Temperaturen har stadigt varit på ca 30 grader, liksom hela denna sommar, så hundarna fick vara hemma. Efter att ha klättrat uppför tornet så följde vi en snitslad bana ned på andra sidan berget till Källans Hotell och Restauarang som hade lunchbuffé där. Sedan återstod en tuff klättring tillbaka till utkikstornet innan vi kunde rulla hem nedför berget. Mycket trevligt!  

Den där panikartade fredagen, i början på min semester, är fortfarande ett väldigt fräscht minne. Jag fick en liten, liiten inflammation i ryggen. Som inte bara var liten utan tydligen ganska lätt eftersom den gick över efter något dygn. Själv trodde jag att jag skulle dö. Jag var övertygad. Så jag bad till gud att jag lovade att börja röra på mig mer om hon tog bort smärtan i ryggen. Och det gjorde hon ju. Med hjälp av Björn som plötsligt var diplomerad massör. Efter denna panikartade incident så har jag funderat lite på hur jag bär på saker. Jag går ofta till arbetet och har ofta en sidoväska där jag bär arbetsdatorn (en tyngre typ av laptop), eller så har jag en väldigt enkel ryggsäck som sätter all vikt på axlarna. Eftersom jag tidigare vandrat med riktig vandringsryggsäck, så har jag ju känt att det bästa vore om jag gick till arbetet med en ordentlig ryggsäck där tyngden från laptop, matlådor och annat fördelades bättre. Det skulle också underlätta när jag hälsar på Björn,

Efter lite tvekan så bestämde jag mig för att testa en ny dressyrtränare med Galishimo. De senaste månaderna har jag ju inte haft någon succé i ridningen och pengarna har mest känts kastade i sjön. Men man kan ju inte ge upp alldeles och nu har jag ju både tid och energi. Dessutom var det Sara och hästen Juan som ville ha sällskap på deras ridkurs och jag känner mig trygg att rida med dem. Dressyrtränaren placerade ut koner och vi fick rida en enklare bana och träna på ridvägar och volter. Väldigt basic och precis vad jag och Galishimo behöver. Tränaren hade även knytt fast en liten whippethund efter kortsidan på ridbanan. Trots att det var en väldigt klok och stillsam whippet så tyckte Galishimo att det hela var galet spännande. Både konen på marken och den stillsamma whippeten. "KON! KON! KON! KON!" utropade Galishimo upphetsat med hela sin hästkropp, när vi passerade konerna.  Sedan utropade han: "HUND! HUND! HUND!" varje gång vi passerade hunden. Under e

För ett år sedan så hade jag skippat datingsiter för ett par veckor, och känt mig allmänt uppgiven om att träffa någon. Sedan så fick jag denna förfrågan på facebook från Björn. Björn har berättat i efterhand att han kände sig som en creepy stalker som letade upp mig på facebook och att han var så nervös att han gömde mobilen under en kudde i två timmar, för att slippa se om jag läst meddelandet och vilket slags svar som skulle komma. Jag hade ju min långvariga luddiga obestämdbara sommarsjuka förra året, så jag orkade inga promenader på ett tag. Men vi började prata, väldigt sporadiskt, och han fick senare hälsa på lite då och då, trots att jag kände mig krasslig. En gång kom han bara för att spela tre omgångar "finns i sjön" med en kortlek. En annan gång lämnade han en bok. Eller en rulle ballerinakex. Jag var inte så imponerad alls av honom från början. Jag tyckte inte han var min typ av man. Framför allt ogillade jag att han rökte. När vi träffats ett par veckor, oc

Jag har spenderat två dagar med mamma, brorsan, brorsbarnen och Björn. Mamma fyller 60 och brorsan fyller 40 denna sommar. Mamma bjöd oss alla på Scandic hotell, här i stan. Eftersom jag äntligen har bättre ekonomi så kunde jag bjuda alla sex på en lite finare uteservering , Nygatan 57. Alla var glada, hedrade och fnittriga och brorsbarnen tyckte mest att vi var pinsamma. Men det var underbart att njuta i sommarvärmen, dricka vin och äta gott. Scandic hotell Brorsan bjöd på världsutställningen Titanic och vi tittade på alla dörrar, fönster, porslin och vackra saker från Titanics rederi White Star Line, samtidigt som vi lyssnade på gripande livsöden. Det var skönt att spendera tid med familjen. Vi är ett gäng mjukisar och gör vad vi kan för att lossa fram lite fnitter hos varandra när vi kan. Björn passar in perfekt.

Jag känner mig lugnare idag över att Galishimo varit lite snubblig på vänsterfoten. Jag har böjt och bänt båda hans bakben och han kändes mjuk, böjbar och följsam i båda bakbenen. Men det skadar inte att ta det lugnt resten av denna vecka så han inte drar på sig någon inflammation. Han har ju varit fantastiskt frisk de år jag ägt honom. Vi har ju ingen tid att passa och han är så pass duktig nu att jag inte känner att vi måste utvecklas nämnvärt framöver. Bara han är framåt och lyhörd så har jag roligt! I går gick vi på en timmes promenad med Galishimo och idag tog jag honom på en timmes tur i skritt. med Sara och Juan. Björn fyllde år igår så vi fikade ute igår, träffade lite av hans släktingar, och så avslutade jag dagen genom att ge honom en ny födelsedagsfrisyr. Jag klippte mina killkompisar ibland, i enklare herrfrisyrer, när jag gick gymnasiet. Men efter att jag gått ut gymnasiet så har det inte blivit några klippningar. Så det var ju ca 17 år sedan jag klippte någon sen

Nu har jag rensat bort en massa vinterprylar och tömkörningsprylar för att äntligen få lite luft och space i sadelskåpet. Nu har jag sinnesfrid! Sanna mina ord! Till och med ridstövlarna är putsade. Konstigt förresten det där med att det känns så bra på insidan när man skapar ordning på utsidan.

Dagens ridpass var otroligt roligt! Vi tränade bland annat skänkelvikningar, i galopp. Han ger verkligen järnet nu och är med mig till 100%, och jag känner att jag verkligen får med mig hela honom när jag rider. Riktigt roligt! Han tar fel galopp fortfarande men då bromsar jag in till skritt och fattar rätt galopp från skritt och då blir det nästan alltid rätt. Det känns inte lika obalanserat som det gjort tidigare. Det tråkiga med det hela är att jag tror jag råkar rida lite för mycket och för hårt de senaste dagarna, nu när han är så framåt och duktig. Under dagens pass tappade han bakdelen flera gånger, en hel del i slutet av passet. När jag ledde ut honom till hagen så snubblade han till två gånger bara av att skritta rakt fram. Jag tror han har träningsvärk, framför allt i vänster bak som verkligen har jobbat hårdare än någonsin. I morgon ska jag böja igenom vänsterbaken lite, och så ska han få skritta och ta det lite lugnare veckan ut, så tar vi nya tag nästa vecka i stället. Jag

Idag har jag och Björn varit på återbesök i Umeå, 14 mil bort, för hans öronkoll. Tydligen så är det opererade örat ganska bra men det andra örat lite värre. Så det blir tyvärr fler undersökningar och han hör tyvärr inte så där fantastiskt mycket bättre. Min mamma brukar skämta och säga att Björn kommer att dumpa mig den dag han hör vad jag säger, så vi andas alla ut och tänker att jag sitter säkert en stund till. Efter öronkollen så åkte vi runt lite i olika affärer och spanade lite. Självklart blev det även ett besök på Hööks hästsportsbutik. Ni har kanske inte tänkt på det, men om man tittar på de senaste bilderna på mig så har jag faktiskt ridit Galishimo i ett slags långbyxor och gympaskor. Jag började med det för någon månad sedan och sedan har jag inte kunnat sluta. Nackdelen är ju självklar att gympaskor ger en ökad risk för att foten ska fasta i stigbygeln, men denna risk är ju något förminskad då jag har säkerhetsstigbyglar och bara ett gummiband som håller ihop byglarna på