Dressyrkurs

Efter lite tvekan så bestämde jag mig för att testa en ny dressyrtränare med Galishimo. De senaste månaderna har jag ju inte haft någon succé i ridningen och pengarna har mest känts kastade i sjön. Men man kan ju inte ge upp alldeles och nu har jag ju både tid och energi. Dessutom var det Sara och hästen Juan som ville ha sällskap på deras ridkurs och jag känner mig trygg att rida med dem.

Dressyrtränaren placerade ut koner och vi fick rida en enklare bana och träna på ridvägar och volter. Väldigt basic och precis vad jag och Galishimo behöver. Tränaren hade även knytt fast en liten whippethund efter kortsidan på ridbanan. Trots att det var en väldigt klok och stillsam whippet så tyckte Galishimo att det hela var galet spännande. Både konen på marken och den stillsamma whippeten.



"KON! KON! KON! KON!" utropade Galishimo upphetsat med hela sin hästkropp, när vi passerade konerna.  Sedan utropade han:
"HUND! HUND! HUND!" varje gång vi passerade hunden. Under en timmes tid.

Tränaren lät lugn och metodisk och guidade mig med väldigt mjuk och bestämd röst hur jag skulle svara med kroppen när Galishimo utropade "KON!". Jag vågade inte trava förbi konerna och hunden från början utan gjorde det med guidning av tränaren, men på slutet gick det alldeles utmärkt.

Saker jag fick med mig att tänka på:

1. Galishimo är ingen unghäst längre och behöver varken låga händer eller ledande tygeltag för att begripa vad jag menar. Han må titta storögt på saker, men han är inte en bäbis i kroppen.

2. Jag gör för kraftiga galoppfattningar med ytter ben, så jag ska bara fatta med det inre benet i stället, och sätta en väldig tyngd på det, så kommer han att lättare begripa fattningarna.

3. Han får icket korta stegen i skritten när vi passerar "KON! KON! KON!"-områden utan måste marschera raskt och förskräckt rakt mot döden. Jag menar konen. Rakt mot konen.

Generellt var Galishimo faktiskt bättre än någonsin. Man måste få signalera "KON! KON! KON!" med stora ögon och spetsade öron, när man är en liten arab. Men han gjorde i övrigt precis vad jag bad honom om. Han gick fram för skänkeln, och varken sprattlade eller brallade en enda gång.

"Hur tycker du träningen gick?" frågade tränaren och jag svarade precis som det var, jag var överlycklig och supernöjd! 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer