Listan jag aldrig skrev till hästvakten
När jag var hundvakt så behövde jag i min tur en hästvakt. Det blir liksom en dominoeffekt av tjänster ibland under semestertider. Det finns en tjej på stallet som heter Viktoria, vars häst lite oturligt blivit halt, så hon fick långa Galishimo i fredags. Jag har sett henne rida sin egen häst och vet att hon är en duktig ryttare så jag släppte på kontrollbehovet så gott jag kunde. Hon fick rida ut med Galishimo och lugnt hästsällskap (Ebba och Måns!) utan närmare introduktion från min sida.
Det är en svår balansgång det där när man lånar ut sin häst. Ibland vill man ju varna för precis allt och jag skulle ha kunnat sätta upp en lista på 20 punkter på stallskåpet med information, i stil med:
1. Han är bakskygg
2. Han är rädd om bakfötterna vid ridning
3. Han ogillar alla former av siktskymmande hörn exempelvis lador
4. Han gillar inte när det prasslar i buskar när vinden blåser
5. Han gillar inte att komma för långt efter andra ekipage
6. Han kan tvärstanna under lättridning så man gör klokt i att sitta ned i sadeln och luta sig lite bakåt om han travar spänt på uteritterna.
7. Han vet alltid när en runda börjar vända hemåt och kan då drabbas av kraftig hemlängtan
8. Han blir ofta 20 cm lägre när han går över broar eftersom han breddar bakbenen extremt mycket när han är osäker
9. Han tror alltid att vita höbalar i plast är ute efter honom.
och så vidare och så vidare.
Men jag vill ju inte att hästvakten ska rida lika fegt som jag rider heller. Jag vill ju att dom ska hitta varandra själva, utan att jag målar upp olika dåliga erfarenheter. Galishimo får ju ingen chans att gå BÄTTRE med en annan ryttare, om jag hela tiden ska sätta röda kryss över vad man måste passa sig för, och inte.
Å andra sidan så fick Elin en allvarlig kotkompression med efterföljande sjukskrivning när hon skulle rida Galishimo för två år sedan och han blev rädd. Men då såg jag åtminstone inte den reaktionen komma...
Hur som helst så hade Viktoria ett glatt leende på läpparna efter att ha ridit ut med Galishimo. Han hade skött sig utmärkt, och tillsammans hade de utforskat väldigt många punkter på listan jag aldrig skrev, med gemensamma krafter.
Viktoria fick även uppleva hur Galishimo hanterade punkt 5 och punkt 9 i kombination, när han till sin förskräckelse detekterade vita höbalar. I samma ögonblick blev han omsprungen av trygga Måns, som inte hade en tanke på mystiska höbalar, utan bara ville motionera. Galishimo visste då plötsligt inte om han skulle öka takten för att komma förbi de farliga höbalarna, för att komma närmare Måns, eller om han ensam skulle stanna och glo på höbalarna med förskräckelse. Galishimo fick lösa problemet själv, så enligt Viktoria blev det en märkligt spänd och hoppig sidvärtes krabbgång förbi höbalarna, med andan i halsen, för att komma ifatt Måns. Men han löste problemet!
Viktoria upptäckte även punkt 8 vilket lockade till skratt när Galishimo helhjärtat försökte ta sig över bron som om han vore en lätt bajsnödig ninja.
Eftersom jag inte sett dem rida tillsammans så passade Viktoria även på att hoppa upp på Galishimo idag efter att jag ridit honom lite, så jag fick se hur de funkade ihop. Hon red så stillsamt och fint och de såg så harmoniska ut, samtidigt som hon satte lite krav på följsamhet och fokus. Vilken lättnad! Under tiden hennes häst är halt så får hon låna Galishimo när hon har lust att rida och jag inte har lust att rida. Vi får se när dessa tillfällen sammanfaller. Jag känner mig själv supernöjd över hjälpen, i alla fall!
Det är en svår balansgång det där när man lånar ut sin häst. Ibland vill man ju varna för precis allt och jag skulle ha kunnat sätta upp en lista på 20 punkter på stallskåpet med information, i stil med:
1. Han är bakskygg
2. Han är rädd om bakfötterna vid ridning
3. Han ogillar alla former av siktskymmande hörn exempelvis lador
4. Han gillar inte när det prasslar i buskar när vinden blåser
5. Han gillar inte att komma för långt efter andra ekipage
6. Han kan tvärstanna under lättridning så man gör klokt i att sitta ned i sadeln och luta sig lite bakåt om han travar spänt på uteritterna.
7. Han vet alltid när en runda börjar vända hemåt och kan då drabbas av kraftig hemlängtan
8. Han blir ofta 20 cm lägre när han går över broar eftersom han breddar bakbenen extremt mycket när han är osäker
9. Han tror alltid att vita höbalar i plast är ute efter honom.
och så vidare och så vidare.
Men jag vill ju inte att hästvakten ska rida lika fegt som jag rider heller. Jag vill ju att dom ska hitta varandra själva, utan att jag målar upp olika dåliga erfarenheter. Galishimo får ju ingen chans att gå BÄTTRE med en annan ryttare, om jag hela tiden ska sätta röda kryss över vad man måste passa sig för, och inte.
Å andra sidan så fick Elin en allvarlig kotkompression med efterföljande sjukskrivning när hon skulle rida Galishimo för två år sedan och han blev rädd. Men då såg jag åtminstone inte den reaktionen komma...
Hur som helst så hade Viktoria ett glatt leende på läpparna efter att ha ridit ut med Galishimo. Han hade skött sig utmärkt, och tillsammans hade de utforskat väldigt många punkter på listan jag aldrig skrev, med gemensamma krafter.
Viktoria fick även uppleva hur Galishimo hanterade punkt 5 och punkt 9 i kombination, när han till sin förskräckelse detekterade vita höbalar. I samma ögonblick blev han omsprungen av trygga Måns, som inte hade en tanke på mystiska höbalar, utan bara ville motionera. Galishimo visste då plötsligt inte om han skulle öka takten för att komma förbi de farliga höbalarna, för att komma närmare Måns, eller om han ensam skulle stanna och glo på höbalarna med förskräckelse. Galishimo fick lösa problemet själv, så enligt Viktoria blev det en märkligt spänd och hoppig sidvärtes krabbgång förbi höbalarna, med andan i halsen, för att komma ifatt Måns. Men han löste problemet!
Viktoria upptäckte även punkt 8 vilket lockade till skratt när Galishimo helhjärtat försökte ta sig över bron som om han vore en lätt bajsnödig ninja.
Eftersom jag inte sett dem rida tillsammans så passade Viktoria även på att hoppa upp på Galishimo idag efter att jag ridit honom lite, så jag fick se hur de funkade ihop. Hon red så stillsamt och fint och de såg så harmoniska ut, samtidigt som hon satte lite krav på följsamhet och fokus. Vilken lättnad! Under tiden hennes häst är halt så får hon låna Galishimo när hon har lust att rida och jag inte har lust att rida. Vi får se när dessa tillfällen sammanfaller. Jag känner mig själv supernöjd över hjälpen, i alla fall!
Kommentarer
Skicka en kommentar