Livet är förändring

Jag vaknade mitt i natten, i min lilla etta, och kände genast att något var fel. Jag hörde inte terven. Jag sträckte ut en hand för att känna om hon låg bredvid mig i sängen men det var tomt. Märkligt. Jag trevade mig fram genom mörkret för att gå på toaletten och tänkte genast "Något är väldigt fel. Hon brukar kliva upp och gå runt lite när jag går på toaletten... varför är hon inte här? Mår hon inte bra?" Sedan så vaknade jag till på riktigt. Ungefär samtidigt som rörlamporna på toaletten blinkat till och börjat lysa kallt. Min hund dog när hon var 13 år och hon har varit död i snart fem år. Vi har inte setts på snart fem år. Hon har inte sovit med mig på snart fem år. Det är väldigt, väldigt, många nätter. Men ändå känns det, innerst inne, som vi bara är ifrån varandra, tillfälligt. Insikten slog mig som en känga och jag begravde ansiktet i händerna och grät. Fingrarna kommer ihåg pälsen så väl för jag har strukit händerna över den så många gånger under så många år. Vi v

Idag kände jag redan på fyrkantsspåret att Galishimo Challenge ligger långt borta. Långt borta. Att skritta på lösa tyglar var inte riktigt ett alternativ. Galishimo var väldigt tittig. När vi började trava så var han väldigt mycket i gasen och ville skjuta iväg som en kanon, små och mycket ambitiösa ryck som han gjorde då och då. Det är jättebra på ett sätt, eftersom han varit lite spak efter förra ryttaren testat honom, och sedan så har han ju inte varit helt tillfreds med bettet och den låga formen. Så "skjuten-ur-en- kanon"-formen är ju bra och ett tecken på att han mår toppen. Så jag borde vara glad. Jag blev lite skeptisk. I stället för fina tempoväxlingar i trav och galopp efter fyrkantsspåret så tog jag ned honom på skritt-några-travsteg-skritt-igen för att få honom att varva ned och ge upp tankarna om galopp. Sedan så red jag kringelkrokar så han inte skulle få någon raksträcka att bralla iväg någonstans. Tyglarna kortades ytterligare. Sedan gjorde jag d

Det började komma några protester från Galishimo på stångbettet. Han slutade söka eftergift och några gånger i galoppen har han velat tvärstanna och kastat upp huvudet. Det skulle ju kunna bero på att jag inte vågar ta i honom så ordentligt då jag är rädd om hans mun, och den här hästen upptäcker snabbt nya trix om jag blir osäker över något. Exempelvis kan han märka att slutar ge signaler om han höjer huvudet, och då kan han tro att det är precis vad jag vill. Varför skulle jag annars sluta ge honom signaler? Om jag inte vore nöjd? Det kan ju också vara att han har lite trångt i sin lilla arab-mun och kanske fått något skav någonstans. Han har ju gått superfint på bettet fram tills nyss. Men jag tänkte också att det kan bero på att han är lite sliten av att gå i den låga formen som westernhästar ofta ska ha. Han har ju varit bekväm i den formen länge men kanske inte gått i den så långa stunder som jag ridit honom i den nu. Så det kan ju vara muskelvärk eller ledvärk, precis som man

Idag fick jag Galishimo trött. Det tog 1 timme och 40 minuter, i -21 grader. Det började med att han var väldigt spänd på ridbanan och fräste runt lite vilket gjorde mig osäker och spänd. Jag skrittade en hel del men vi försökte trava i serpentiner och kringelkrokar och jag försökte känna lugnet. Efter en halvtimme kom Sara och hästen Juan och då slappnade Galishimo av så pass att jag kunde galoppera honom ordentligt, och det var ju precis vad han ville och behövde. Han fick galoppera varv, på varv, på varv och jag satte mig tillrätta i sadeln och åkte bara med och försökte slappna av. Efter 20 minuters lite vildare ridning så kändes han liiite tröttare och vi kunde nöjt bege oss ut ur ridbanan för dagens uteritt. Det var ett mycket smart drag att rida ordentligt på ridbanan före uteritten för han är betydligt lättare att rida ut på om han inte har överskottsenergi. Vi träffade tre skotrar som genast stängde av motorerna och tog av sig hjälmarna, under tiden vi passerade. Galishi

Det hängde en present vid vårt sadelskåp i morse när jag kom till stallet. Jag blev väldigt förbryllad. Det följde en lapp med texten: "Vi på Brönet förväntar oss en bild på Galishimo när han använder denna. :)" och jag lade undan presenten en liten stund. Men visst måste jag få en bild på honom när han har sitt enhörningshorn... haha... första frågan blir ju hur jag ska få honom att acceptera att ha något sådant på huvudet och andra frågan är ju hur länge den blir kvar... Hehe, om denna häst var söt i sitt enhörningshorn... hur gullig blir då inte Galishimo?! Haha..

Termometern visade på -17 grader och dessvärre var det fuktigt och blåsigt så enligt prognosen så upplevdes det som -26 grader! Det gällde att klä på sig rejält i blåsten och snön. Lyckligtvis hade jag dragit med mig ett gäng att göra "blomman" och "Kyras fyrkant" med mig samt rida ut sedan. Som mest var vi sex stycken på ridbanan som delade upp oss och gjorde övningen. Det betydde att när jag för första gången skulle rida "Blomman" med Galishimo nu i skritt, så var han omgiven av sina bästa vänner som snurrade runt i samma mönster. Det var kompisar överallt. Han skötte sig super! Vi skrittade två varv i höger varv och två varv i vänster på blomman. Så han har skrittat över en bom med ryttare vid 16 tillfällen. Allt gick bra! Det kan ju låta märkligt att jag tar så försiktiga steg för att utföra en så enkel övning, men det blir lätt bakslag med Galishimo och han tappar lätt självförtroendet. Detta gäller ju även för mig, beroende på hur mentalt trött jag

Jag började på en gång att försöka klara GC Ettan. Galishimos Challenge nr 1. Det var -18 grader och svinkallt. Vi misslyckades på några punkter: Moment Galoppera två varv med tempoväxlingar Galishimo tyckte det var svinkul och blev överladdad efter första varvet, så när vi bytte varv så poppade han fram som ett popcorn, redo att göra sin ökade galopp på minsta tåviftning, med huvudet högt och tindrande ögon och små smattrande småhovar. Jag fegade ur och tog en lugn trav i stället. Eller varför inte skritt. Det är inte -18 grader hur länge som helst nu. Han kan vara lugnare redan i morgon! Moment skritta och trava över bommar, övningen "Blomman" Jag försökte inte ens med det uppsuttet. Jag satt av och ledde honom två varv i blomövningen i vardera håll i skritt, innan ridpasset startade. Han var lite stressad från början och fick ett litet utbrott när ena bakhoven tog i en bom, men vande sig ganska snabbt. Moment skritta och trava i öppna och sluta Han hade tupp

Jag vet inte om jag fixar detta, vi kör ju så lätt fast i saker. Men detta är mitt utmanande ridpass som jag tänker försöka klara av med Galishimo. Det absolut värsta är ju att skritta och trava över bommar i övningen "blomman" för det gruvar jag mig massor för. Jag gruvar mig också för att galoppera efter fyrkantsspåret för det kan hända lite grejer när vi följer kanten. Huu! Jag tror INTE jag klarar alla övningar på första försöket utan jag får nog kämpa på lite, om jag ska klara detta. De övningar som är lätta är ju öppna, sluta och bogflyttningar för det kan han hyfsat och blir avspänd. Men det andra... Men det är ingen challenge om jag inte försöker! 1. Framme för skänkeln och uppvärmd Skritt: 1 varv i skritt på lösa och 1 varv på korta tyglar i vardera varv.  Trav: 2 varv i låg form och 2 tempoväxlingar i vardera varv Galopp: 2 varv i låg form och 2 tempoväxlingar i vardera varv Skritta 1 varv efter fyrkantsspåret och klappa  2. Kunna svänga och vara uppmä

Igår kom en barndomskompis på besök, en tjej jag ridit massor med under min tonårstid, och självklart tyckte jag att hon skulle provrida Galishimo. Jag vet att hon har många års ridskoleridning i ryggen, har haft egna, erkänt känsliga hästar, och är duktig på att rida. "Man får sitta väldigt stilla på Galishimo..." förklarade jag när jag satt på honom och han pinnade på. "Och så är han väldigt snabb på att gå böjt och svängt om du inte sitter helt centrerat i sadeln..." förklarade jag igen. Galishimo var i gasen och sprang på och var väldigt ambitiös. "Han verkar lite i farten, man måste sitta ganska djupt i sadeln...." funderade min barndomskompis under tiden jag red. Sedan fick hon rida. Och Galishimo ville inte gå framåt. Hon fick driva och driva. Han blev som uppstoppad. "Sa inte du att han var pigg?" "Det är han..." svarade jag. "Helvete vad jag måste driva, jag kommer ju att få träningsvärk om jag ska fortsätta så h

Jag måste slå ett slag för veckohandling on line. Jag började för sju veckor sedan (liite på grund av att jag blev stoppad och kontrollerad ganska ofta vid självscanningen och blev nervös av det) och sedan dess har jag knappt satt min fot i min affär. Jag har räknat ut att det nu tar mindre än två minuter att veckohandla, något som förut tog en timme eller mer, fördelat på ett eller fler tillfällen i veckan. Man åker till en station utanför ICA som heter "Avhämtning", skickar "HÄMTA" till deras nummer, och så kommer de ut direkt med färdigt packade kassar på det jag beställt! Man får lämna en liten signatur om att man hämtat grejerna och sedan är det bara att åka hem. Allt dras automatiskt från ICA-kortet så man behöver inte fippla med kort där ute på avhämtningsplatsen heller. Det var jättesurt och omständigt att komma igång. Det var koder och kort och överföringar och konstigheter som gjorde att jag körde fast i omgångar och kände mig för korkad för att del

Det var -21 grader ute. Galishimo är näst intill obefintligt tränad just nu, och Anita med haflingern Willgott (tillika Galishimos trygga hagkompis) föreslog att vi skulle rida ut tillsammans. Jag tänkte något i stil med att idag är det en bra dag att testa vad det där stångbettet egentligen går för. Man kan räkna ut med rumpan att Galishimo kommer att vara pigg och tittig. Och det är verkligen inte hans fel om det skulle var så. Bitande minusgrader, lätt blåst och mindre träning ger ju den effekten på honom. Hur tar han till sig förhållningar av stångbettet, med kedja under hakan, under skarpt läge? Det är ju lätt att göra invanda övningar på ridbanan, men på uteritter? Stångbett verkar på så många sätt. När man drar i tyglarna så roterar hela anordningen som en liten hävstång kring bettet. Kedjan under hakan (ljus läderrem) trycker på underifrån, och det kommer också ett tryck uppifrån som trycker på nacken. Hästen får en uppsjö signaler som talar om för den att den ska sänka

Jag har haft magsjuka i två omgånger nu, haft en lång och omständig influensa, samt ganska mycket att göra på jobbet. Trots att jag kämpat rätt så mycket med att skaffa Galishimo ny westernutrustning och sådant, så har ju inte ridningen fått så mycket plats de senaste två månaderna. Men nu. Nu.  Jag och Björn har skottat fram transporten, jag har tagit ett järnspett och hackat lös det nedsjunkna och djupfrysta stödhjulet, samt kört en liten vända med transporten tom, för att försäkra oss om att allt är i ordning inför nästa resa. Alla lampor fungerar och ingen bromsvajer har frusit i låst läge. Allt ser fint och fräscht ut. Det är bara att bege sig ut på vägarna, om jag vill det! Galishimo är lite rundare om magen än vad han brukar vara, men han kändes jättefin. Det var -20 grader och jag red honom bara en kort sväng på hans nya stångbett på ridbanan. Mamma kom med kameran och Björn var med och peppade. Det är kanske lika bra att Galishimo inte gått så mycket, eftersom han s

Jag klev plötsligt in i min lägenhet igår och tänkte förfärat: "Men HERREGUD så det ser ut!" Sedan gick jag på toaletten och tänkte: "Men HERREGUD tvättkorgen går ju knappt stänga!" och sedan tittade jag på sockorna och tänkte "Men HERREGUD renskinnet släpper ju en massa päls nu som fastnar överallt." Sedan tittade jag på den stora hallspegeln, lite från sidan. Sådär så jag inte såg mig själv utan bara spegeln. Sedan övervägde jag länge och väl om jag skulle titta på mig själv i spegeln. Reaktionen skulle ju kunna vara likvärdig. Är detta något jag är redo för, eller inte? Jag tog ett djupt andetag, gick fram till spegeln, tittade på mig själv, och tänkte förfärat: "Men HERREGUD så jag ser ut!" Detta tillstånd kallar jag Uppvaknandet, och är ett tillstånd som kommer efter att jag varit väldigt fokuserad på andra saker än min faktiska vardag. Det har varit mycket på jobbet ett tag, tankarna om hästköp har snurrat, jag har lagt en massa pe

Nä, det blir ingen ny häst. Skälen är de som jag nämnt tidigare. Jag har ett heltidsjobb och jag ansvarar ekonomiskt över ett ensamhushåll. Jag har teoretiskt råd med en häst till eftersom jag har fått betydligt bättre ekonomi senaste året, men det finns andra saker som jag vill vara säker på att jag har råd med i framtiden. Jag behöver ha råd med en ny bil i framtiden, kanske vill jag ha möjligheten att flytta till en tvåa, och denna dator som jag bloggar från nu går allt långsammare. Jag har också varit intresserad av att exempelvis skaffa Netflix eller HBO, och ha en liten hemmabio i min etta, det hade varit mysigt under nästa vinterhalvår. Grejen är ju den att jag även har ett ganska stort behov av återhämtning efter jobb och Galishimo, ibland. Beslutet var inte heller så lätt att ta då både Björn och mamma har varit intresserade av att ekonomiskt hjälpa till, om det skulle knipa. Men jag kan inte finna någon god motivering till varför de ska ta sina egna pengar, som de själva ar

Shit vad livet blev annorlunda än tänkt. Jag är alltså 38 år och närmar mig 40. Här bor jag alltså i en etta och fick inga barn.  Vilket är fruktansvärt ... fruktansvärt... bekvämt. Jag trodde på det där snacket om en biologisk klocka och att det skulle finnas någon form av underliggande panik som skulle stegras med åren. Men det är precis tvärtom. Jag blir mer nöjd över mindre. Jag känner mig aldrig ensam. Jag och Galishimo då jag var 33 år. Kanske lever jag just nu på en historisk våg av långvarig fred i landet, en historisk frihet för kvinnor utan tidigare jämförelse, och inga större klimatkatastrofer. Än. Enligt världsnaturfonden WWF så har antalet vilda ryggradsdjur minskat med 60 % på 50 år och det beror på människan. Medvetenheten om vad som verkligen händer i världen har man knappt vetat om förrän de senaste 15 åren. Kanske får nästa generationer det lite tuffare. Kanske är min lilla, lilla tid här en perfekt tid att leva, på en perfekt plats. Kanske blev det bra

Jag och Björn åkte till Coop för att hämta mitt paket som jag beställt från en westernbutik. Det var sporrar (som jag inte vågar använda ännu) en hantel.. jag menar ett stångbett... och kindkedja, som heter något annat än kindkedja på Western-iska. Jag har inte lärt mig det ännu. Poletten trillar nog ned snart. När alla western-substantiv sitter. Eftersom jag var lite piggare, men absolut inte helt frisk, så deppade jag lite över att mitt beställda westernträns inte kommit ännu. "Det är ju ändå träns och tyglar som är viktigast... det kommer att kännas bättre när jag har alla grejer på plats..." mumlade jag. Men vi bestämde oss för att åtminstone åka till stallet och packa upp grejerna så de finns på plats när tränset kommer. Men då kom Sara.  Sara rider western. Sara hade en hel jäkla plastbox av storlek större full med westernprylar som hon kom kånkandes på. "Är det något du behöver låna?!" sade hon glatt och jag höll på att tappa hakan. Där låg de

Jag fick en liten eftersläng av influensan som jag hade kring jul, och har haft precis samma symtom som innan. Jag har hostat på nätterna och inte kunnat sova, samt känt mig väldigt trött. Jag klarade arbetet nätt och jämt, men helgen fick innefatta lite mer vila än vad jag planerat. Nu är det ju så att jag fyller år i morgon, på måndag, och det passar ju bäst att bli firad nu till helgen. Tyvärr orkade jag inte så mycket firande i lördags. Jag hade ingen aptit, sedvanlig existensiell ångest som jag alltid får när jag är sjuk ("Vad är min jävla uppgift på den här jävla planeeeeteeen?") och orkade inte så mycket mer än att dammsuga ettan. Men Björn kom och hälsade på hos mig på lördagen, och hade med sig ett STORT och fjäderlätt paket. Jag höll på att dö av nyfikenhet (och sedvanlig existensiell ångest) så trots att vi tänkte skjuta på presenten till söndagen så öppnade jag den på lördag kväll i stället. Det var en taklampa till min lägenhet! Från början blev jag lite

Den där jämställdhetsanalysen jag tidigare pratat om blev många sidor. Jag gjorde även en tillhörande handbok för framtiden och en förenklad Powerpoint för den som vill veta det viktigaste på fem minuter. Analysen håller ungefär samma kvalitet som en C-uppsats på universitetsnivå. Ungefär. Lite förenklat och med kortare analysdel. Under universitetstiden var man tvungen att brodera ut texten för att visa lärarna att man förstått vad man håller på med, men i verkligheten och i mitt yrke måste jag ta bort en massa text för att kollegor och ledning ska orka med att läsa det.  Fast största skillnaden är att jag numera hade ungefär en vecka på mig att skapa något, som jag hade nästan ett halvår på mig att göra när jag utbildade mig år 2004. Grundjobbet är detsamma, definiera begrepp, välja frågeställningar, tydliggöra och motivera avgränsningar och så vidare.  Och då, på den tiden jag utbildade mig, kände jag mig lite överväldigad och att jag famlade runt i mörkret och att jag inte

Jag fick brev på posten idag från min bank att jag får låna 70.000 kr för kostnader kring hästköp och transport med lastbil från södra Sverige. Räntan är rörlig men i runda slängar så ska jag betala av lånet med ca 2000 kronor i månaden i tre år. När man ansöker om lån från banken så ansöker man först, sedan får man besked om man beviljas lånet eller inte, och SEDAN kan man skicka in papperna att man faktiskt vill genomföra dealen. Jag har ansökt, och fått besked om att jag kan få låna de pengar jag ansökt om, men inte skrivit under på att jag vill genomföra lånet. Det är nu man får sätta sig ned och fundera lite. Jag kan ju inte säga exakt vad den nya hästen kan komma att kosta i månaden, den är väldigt ung och det är svårt att veta vad den behöver i framtiden. Behöver den särskilda skor? Behöver den stort antal täcken, eller kan den vara utan? Täckesfrågan är ju både beroende på hur hästen lägger sin vinterpäls och även på vilka hästkompisar hon har i hagen och hur mycket de v

Jag kanske bör förtydliga get-looken för den oinvigda. Beskåda: Snarlikt: Snarlikt: Så när jag säger att Galishimo gör "geten" så menar jag inte någon avancerad stretchande yoga-övning eller liknande. Utan bara ovanstående. Den mindre vetande internetmaffian brukar vid sådana tillfällen slå på djungeltrumman och säga "Ser ni inte att hästen har ont? Han undviker bettet! Ryttaren har för hård hand!" men jag kan trygga er med att ingen tränare någonsin sagt att jag rider med hård hand. Snarare har mina händer varit något jag ofta får beröm för. Galishimo kan göra geten ändå. När han känner sig kränkt. Exempelvis när man utan förklaring byter varv. Eller rider mot ett staket. Eller som på bilden, när han hör en skoter axa i fjärran. Det är ett hårt liv.

Galishimo är både svår och rolig att rida ibland. Han tar ju egna initiativ och ena dagen kan man ha ett problem man inte visste att man hade dagen innan. Ibland har han vissa "platser" på ridanan då han kan krångla på särskilda sätt, och ett av dessa platser för dagen var mitten av ridbanan när man gör serpentiner. Ni vet man svänger på en mjuk och lösgjord häst, rakställer några steg *PANG Galishimo ser ut som en sur get* man fortsätter driva fram *släpar sig fram i sirap på motsträvig häst* sedan svänger man åt andra hållet, hästen blir jättemjuk och bärig, jag ska rakställa några steg *PANG Galishimo ser ut som en sur get* och så vidare och så vidare. Det blir som en slags rebus och ett slags mysterium som jag får försöka lösa. Första försöket var att tokdriva och ponnysparka honom framåt. Det gav lite motsatt effekt, Galishimo blev mycket kränkt, stannade nästan av helt, och undrade varför jag plötsligt hatade honom. Så det fick jag släppa ganska snabbt. A

Jag fick ett erbjudande om att köpa en unghäst idag. Det började genast snurra i huvudet, och huvudet har gått på högvarv sedan dess. Till att börja med är unghästen lite finare än... jag ska inte skriva "finare än vad jag förtjänar" men ja. Nästan. Nästan finare än vad jag förtjänar. Definitivt vackrare än vad jag tänkt mig när jag fantiserat om hästköp, i alla fall. Jag har hört mig för om hästens stamtavla till de som är insatta i rasen, och de säger "KÖP!" Både unghästens mor och far har fina stamtavlor på bra presterande hästar, enligt dem som kan. Ingen oseriös avel så långt ögat kan nå. Jag har vridit och vänt på ekonomin, och det känns lite så här... så här känns det.. kan jag spontanköpa två sadlar till Galishimo för sammanlagt 25.000 kronor så har jag råd att ha en häst till. Särskilt nu när sadlarna är inhandlade.  Säljaren frågade om hon kunde ringa mig idag och jag fick nästan en chock men skrev "Självklart!" och lämnade mitt nummer. S

Galishimo verkade ha lite träningsvärk när jag red honom i tisdags, så jag lät honom vila i två dagar.  Det var som att han reagerade långsamt och inte var så rapp på hjälperna. Galoppen såg fin ut i början men han tappade snabbt bärighet och svarade inte riktigt upp när jag bad honom plocka ihop sig lite. Han var jättelugn och fin i blåsten, så jag var jättenöjd, men jag noterade ändå att han var lite annorlunda att rida i tisdags. En av de mest värdefulla kunskaper man kan ha som ryttare, är att lära sig skilja på när en häst inte VILL, när den inte FÖRSTÅR eller när den inte ORKAR. VILL inte hästen så ska den ha lite smisk eftersom den är på jobbet och har i uppgift att lyda 1 timme per dygn. Denna timma ska inte ägnas åt förhandlingar. Hästen ska helst gladeligen säga "Ja fröken! Du är prinsessan och jag är din trogna undersåte." (Om det är en kvinnlig ryttare, alltså.) FÖRSTÅR inte hästen kan det vara värt att byta metod och se över sin egen verktygslåda om man

Confidence is not "they will like me" Confidence is "I'll be fine if they dont."

Denna nyårsafton fick Galishimo gå i hagen med kompisarna, och jag hade "hästvaka" med Björn och gick dit och kollade till dem. Enda gångerna hästarna sprang, var MOT fyrverkerierna i horisonten, och sedan ställde de sig alla efter hagkanten, som ett litet prydligt pärlband av hästar i mörkret, och spanade över alla smällarna borta i fjärran. Lite roligt att se. En häst i sjukhage kände sig lite ensam och travade runt lite, så jag och Björn ställde oss hos henne och handmatade henne med lite pellets, när det smällde som mest. Mat funkar tydligen nästan alltid. På årets första dag blåste det, och det kommer att blåsa ännu mer. Galishimo fick gå i väldigt låg form trots blåsten och göra lite gångartsändringar. Att gå i låg form och göra gångartsändringar är ju superenkelt för en låg och lite sävlig häst. För en pigg häst som helst vill ha uppsikt över allt, och som dessutom brukar tända till ordentligt av galoppfattningar, så är det lite knepigare. Om han ens är ridbar i blås