Uppvaknandet

Jag klev plötsligt in i min lägenhet igår och tänkte förfärat:
"Men HERREGUD så det ser ut!"
Sedan gick jag på toaletten och tänkte:
"Men HERREGUD tvättkorgen går ju knappt stänga!"
och sedan tittade jag på sockorna och tänkte
"Men HERREGUD renskinnet släpper ju en massa päls nu som fastnar överallt."

Sedan tittade jag på den stora hallspegeln, lite från sidan. Sådär så jag inte såg mig själv utan bara spegeln. Sedan övervägde jag länge och väl om jag skulle titta på mig själv i spegeln. Reaktionen skulle ju kunna vara likvärdig. Är detta något jag är redo för, eller inte? Jag tog ett djupt andetag, gick fram till spegeln, tittade på mig själv, och tänkte förfärat:
"Men HERREGUD så jag ser ut!"

Detta tillstånd kallar jag Uppvaknandet, och är ett tillstånd som kommer efter att jag varit väldigt fokuserad på andra saker än min faktiska vardag. Det har varit mycket på jobbet ett tag, tankarna om hästköp har snurrat, jag har lagt en massa pengar på att finna en ny sadel till Galishimo och köpa nya grejer. Jobbet har haft hög belastning. Jag har känt mig väldigt sjuk i olika typer av förkylningar och efterföljande magåkommor. Inte så jag blivit sjukskriven, men det har legat där och molat.

Innan jag skulle börja åtgärda mitt liv så skulle jag bara ta ett glas mjölk i kylen men fick även ett knytnävsslag där:
"Men HERREGUD hur länge har löken legat där?! Och burken med sås?! Tomatpeston går snart ut själv från kylen?! Är det MÖGEL jag ser frodas i äppelmoset?!"

Det underbara med Uppvaknandet är att jag även har energi att åtgärda majoriteten av mina "Herregud!".

Så igår blev det storstädning när jag kom hem. Hallen fylldes med kartonger från inköp, presenter, julklappar, äggkartonger. Jag skyndade mig till affären och köpte ny hårfärg för att fräscha upp håret. Fyra maskintvättar senare så blev tvättkorgen tom. I morse åkte jag med en full bil tillåtervinningscentralen och lämnade allsköns prylar.

Under tiden jag skjutsade prylar till återvinningen tänkte jag:
"Men HERREGUD hur länge har jag varit i denna mentala dvala av fokus?!" och tittade på min Productive-app på mobilen där jag brukar registrera hur produktiv jag varit under dagen. Den blev totalt tom och inget blev registrerat alls från och med den 11 december.

"Vad hände den 11 december?!" tänkte jag förvånat och bläddrade tillbaka i bloggen.
Just ja. Det var då Galishimo sprang omkull mig. Den smällen ja. Det var då allt började.

.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Den där silverbjälken

Planering med att måla hästtransport

Ett tungt beslut om gårdskatterna