Uppvaknandet

Jag klev plötsligt in i min lägenhet igår och tänkte förfärat:
"Men HERREGUD så det ser ut!"
Sedan gick jag på toaletten och tänkte:
"Men HERREGUD tvättkorgen går ju knappt stänga!"
och sedan tittade jag på sockorna och tänkte
"Men HERREGUD renskinnet släpper ju en massa päls nu som fastnar överallt."

Sedan tittade jag på den stora hallspegeln, lite från sidan. Sådär så jag inte såg mig själv utan bara spegeln. Sedan övervägde jag länge och väl om jag skulle titta på mig själv i spegeln. Reaktionen skulle ju kunna vara likvärdig. Är detta något jag är redo för, eller inte? Jag tog ett djupt andetag, gick fram till spegeln, tittade på mig själv, och tänkte förfärat:
"Men HERREGUD så jag ser ut!"

Detta tillstånd kallar jag Uppvaknandet, och är ett tillstånd som kommer efter att jag varit väldigt fokuserad på andra saker än min faktiska vardag. Det har varit mycket på jobbet ett tag, tankarna om hästköp har snurrat, jag har lagt en massa pengar på att finna en ny sadel till Galishimo och köpa nya grejer. Jobbet har haft hög belastning. Jag har känt mig väldigt sjuk i olika typer av förkylningar och efterföljande magåkommor. Inte så jag blivit sjukskriven, men det har legat där och molat.

Innan jag skulle börja åtgärda mitt liv så skulle jag bara ta ett glas mjölk i kylen men fick även ett knytnävsslag där:
"Men HERREGUD hur länge har löken legat där?! Och burken med sås?! Tomatpeston går snart ut själv från kylen?! Är det MÖGEL jag ser frodas i äppelmoset?!"

Det underbara med Uppvaknandet är att jag även har energi att åtgärda majoriteten av mina "Herregud!".

Så igår blev det storstädning när jag kom hem. Hallen fylldes med kartonger från inköp, presenter, julklappar, äggkartonger. Jag skyndade mig till affären och köpte ny hårfärg för att fräscha upp håret. Fyra maskintvättar senare så blev tvättkorgen tom. I morse åkte jag med en full bil tillåtervinningscentralen och lämnade allsköns prylar.

Under tiden jag skjutsade prylar till återvinningen tänkte jag:
"Men HERREGUD hur länge har jag varit i denna mentala dvala av fokus?!" och tittade på min Productive-app på mobilen där jag brukar registrera hur produktiv jag varit under dagen. Den blev totalt tom och inget blev registrerat alls från och med den 11 december.

"Vad hände den 11 december?!" tänkte jag förvånat och bläddrade tillbaka i bloggen.
Just ja. Det var då Galishimo sprang omkull mig. Den smällen ja. Det var då allt började.

.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Flashback

Bild
Jag pratade med John i telefonen, som vi brukar på kvällarna, och utan att jag tänkte på det så kändes det som om hon låg alldeles vid mitt ben och sov. Terven. Jag tänkte inte på det, det kändes bara som att hon var där. Det var inte förrän jag sagt godnatt och lagt på, och rörde på benet som jag insåg att sängen var helt tom. Plötsligt så gråter jag hejdlöst igen. Jag har ju nästan vant mig vid att vara utan henne men plötsligt så känns det sådär ovant och nytt och tomt igen. Det kändes som det bara var alldeles nyss man kunde sträcka ut en hand och klappa henne. Hon låg ju alltid i närheten på kvällen. Hon var ju alltid där. Jag önskar att det var "vi" igen. Jag och terven...
Läs mer