Livet är förändring

  Jag vet inte hur jag tänkte riktigt, när jag satte upp Ida på Ares rygg i förrgår. Jag frågade åtminstone hennes mamma innan. Det blåste lite och snöade lite, ansåg jag. Sedan red vi ut och insåg att det blåste rejält och snöade rejält .  Ares kände sig trygg i början men oron började växa lite när det knakade i träden och vinden susade. Han höll ihop sig gnaska hyfsat, tills en fasansfull stalltjej på den ännu mer fasansfulla araben Alladin dök upp bakom honom och dessutom travade hemåt. De måste ju trava hemåt av en anledning tänkte Ares. Så det blev lite stök.  Ida kämpade på bra med honom när han varvade lugn skritt med några popcorn-pop, men de sista 500 metrarna fick hon sitta av, så ledde jag Ares sista biten.  Det är inte tufft att sitta kvar till varje pris och Ares måste känna att han klarar av sina uppgifter.  Men Ida red jättebra, mjukt och följsamt. Precis som jag önskade, så hade hon ett ganska generöst "toleransfönster" om vad som är okej eller inte. Och de

  Gårdagen har jag längtat efter - dagen det vände! Igår var det mörkaste dagen på året. Som jag sett från tidigare inlägg så är jag åter igen lite sjuk som jag tyvärr brukar vara den här tiden på året. Jag har motvilligt tvingats sjukanmäla mig från jobbet igår och idag, och nu kommer det lite semesterdagar, så nästa arbetsdag blir inte förrän den 2 januari! Så jag har rejält med tid att återhämta mig och ta nya tag.  Idag fick jag min lön, och tidigare i veckan fick jag även mitt arvode som ordförande på bostadsrättsföreningen. Så nu har min ekonomi äntligen återhämtat sig helt, efter det där spontana sadelköpet i augusti där jag beställde en ny sadel från Danmark, som jag skrev om HÄR. Den sadeln är jag dock fortfarande otroligt nöjd med. Men det är jätteskönt att det finns pengar på mina konton igen.  Jag är verkligen taggad på att få in en bättre träningsrutin med Ares snart också. Jag har tittat på filmen "Hästens inlärning i teori och praktik" och ledövningarna med An

  Jag tror jag blivit bättre på att bromsa. Det är helt klart en träningsfråga och fråga om mental inställning. Det bästa är om man klarar av att bromsa  innan man obönhörligt måste vila. Jag har en hel del på arbetet som processledare, och väldigt mycket jobb på bostadsrättsföreningen.  Jag håller på att föra över det administrativa arbetet från bostadsrättsföreningen till HSB och behöver scanna in överlåtelsekontrakt, pantbrev och personuppgifter. Det låter lätt, men förra styrelsen har inte sorterat uppgifter, eller använt sig av digitala medel alls, så det ligger hundratals gamla kontrakt huller om buller i osorterad ordning. Det är handskrivna lappar med oläslig text och mycket behöver det tas omtag om. Det har tagit månader att skapa lägenhetsbilder med uppgifter om hur varje bostad ser ut och nu måste jag växla upp ytterligare. De behöver personnummer på varje person som bor i bostäderna också, jag kan hitta det i överlåtelsekontrakten. Min tröst är att det är ett engångsjobb s

  Det har knappt varit ljust alls på dagarna nu. Vi har bara fyra timmars solljus och när det är mulet så blir det inte mycket solljus alls. Lägg på en lite mer intensiv arbetsvecka, ett julbord till med Jonatans kollegor, och en liten förkylning, så har man inte så mycket energi kvar. Det är fyra dagar kvar till vintersolståndet och jag längtar verkligen till bättre tider. Jag tog Ares till ridbanan och tömkörde honom lite och fortsatte med öppnan. Rörelsen "Öppna" kallas på engelska "Shoulder in" och innebär att hästen går böjd i kroppen, fast i riktningen rakt fram. Den är ganska bra att ha, särskilt i vänstervarvet då Ares gärna tippar inåt i stället för bär sig inåt med vänsterbenet.  Jonatan var med och filmade lite, jag uppskattar att han står där i -12 grader och försöker filma när jag grejar på, och det är verkligen inget jag begär av honom... men jag brukar titta på filmerna länge, och ofta upptäcker jag saker som jag behöver ändra på. Bland annat så märkt

 Mentalt börjar jag knyta ihop säcken för 2023, nu när det är två veckor kvar, men temat för 2023 är nog "Över förväntan". Det är så många saker i år som gått så mycket bättre än vad jag kunnat förvänta mig. Jag har ofta haft den här känslan av att det bara går FÖR bra, och det leder till både förvirring och tacksamhet.  Jag har märkt att Ares faller inåt lite, och ställer sig utåt, i vänstervarvet. Alla hästar gör det i början och man brukar säga att de är tydligt "högerhänta" eller "vänsterhänta" och att dressyr ofta handlar om att göra dem liksidiga. Men när är det dags att börja korrigera det mer?  Jag började googla en hel del om det är något som man ska åtgärda på töm, på en treåring eller inte. Jag har noterat det i ridningen och har en plan för det, men går det åtgärda på töm också? Jag fick inga jättetydliga svar på google utan lite luddigare svar. På femåriga unghästar åtgärdar man det, på sexåriga också. När en häst bara är tre så ska man väl va

Jag och Jonatan firade sex månader tillsammans i lördags, och han bjöd mig på sju rätters middag på Miss Voon, på 19:e våningen, på Sara Kulturhus. Man såg ut över hela staden som glittrade fint i vintermörkret. Maten var otroligt god och jag kände mig både viktig och bortskämd. Vi var båda uppklädda och stämningen var så mysig.  Det känns lite som att jag saknar ord för hur mycket som förändrats sedan jag träffade honom och hur mycket jag förändrats till det bättre. I början när vi dejtade så var jag väldigt trött och behövde sova mycket. Vi kom gemensamt fram att jag kanske behövde antibiotika och att det inte alls bara var "psykiskt" som jag själv trodde, och efter utredning och första tabletten antibiotika så var jag pigg redan inom 24 timmar! Så det är jag tacksam över. Jag hade inte dragit den slutsatsen på egen hand. Gud vet hur länge jag haft en låggradig infektion i kroppen. Jag är övertygad om att jag haft det i flera år. Så redan där förändrade han mycket.  Men sed

 I fredags hade jag fullt upp på jobbet, och den dagen krockade tyvärr med Ares tid hos tandläkaren. Så Jonatan tog semester för att hjälpa till med honom. De behövde åtminstone inte åka någonstans utan veterinären skulle komma till stallet. Det kändes väldigt skönt att kunna leja bort det uppdraget till Jonatan. Jag har inte riktigt kommit till ett läge där jag slappnar av vid veterinärbesök. Jag tycker det är obehagligt med sprutor och jag tycker även det ser obehagligt ut med den där munskenan som hästar har på sig under undersökningen. Såklart jag skulle klara av att ta Ares till veterinären om det behövdes, men just nu kändes det skönt att slippa. Och självklart så skulle man orka mer och klara av att utmana sig mer, om man inte hade ett heltidsjobb. Jobbet går ju alltid först och den energi man har kvar efteråt, är ju den man försöker skvätta över på hästen. I torsdags fick jag reda på att jag hade fått tre uppdrag från ledningsgruppen, och jag skulle redovisa uppdragen i en halv

  Jag har ju varit glad över min förbättrade fokus, de senaste tre veckorna, och denna vecka så har jag bytt rutin kring jobbet också. Jag har klivit upp samtidigt som Jonatan och låtit honom skjutsa mig till jobbet kring 06.45, och även hämta mig kring 16.30. Eftersom han arbetar lite längre bort så blir det en liten stunds övertid på jobbet för mig varje dag. Vilket gör att jag kan sluta tidigare en dag i veckan och åka till Ares. Jag tror detta blir jättebra och tycker jag fått ett bra flyt på jobbet. Jonatan tycker det är mysigt att lämna och hämta mig trots att det blir en liten omväg för honom. Jag slipper betala parkeringsplats i garaget också. Idag har jag i alla fall semester och har legat och dragit mig i sängen länge. Elementet är på och går för fullt, det är en amerikansk julfilm på tv, ljusstaken lyser i fönstret, och det börjar ljusna. Jag ska skotta fram hästtransporten som är begravd i snö efter förra veckans snösmocka, och Ares ska skos.  Sedan ska jag nog inte göra så

  Det kom ju en rejäl snösmocka med ca 80 cm snö förra veckan, vilket enligt vissa är den största snösmockan i Skellefteå sedan 1971. Om det stämmer eller inte vet jag inte. Men vi har mycket snö. Väldigt mycket snö. Det blev en hel del skottande. Först och främst blev det en hel del jobb att skotta fram garageporten hemma i stan. Den kräver en hel del handskottning varje år, för att snön drevar gärna upp just i det hörnet, dessutom är det balkonger ovanför oss så snöröjningen kommer inte åt just min plats. Det kändes lite jobbigt att komma igång men det tog lite mindre än två timmar, bara.  Vi stannade i stan och lämnade Jonatans hus hela den snöiga veckan och tänkte att vi väntar till helgen innan vi snöröjer. Han har ju inga djur på gården förutom gårdskatterna och de hade möjlighet att gå in och ut med kattlucka, och gott om mat inne. Jonatan har ju en bra traktor, och även en ny snöslunga, och nyköpta olika former av spadar, så vi hade bra utrustning att röja upp. Men det tog oss