Konsten att bromsa in

 

Jag tror jag blivit bättre på att bromsa. Det är helt klart en träningsfråga och fråga om mental inställning. Det bästa är om man klarar av att bromsa innan man obönhörligt måste vila. Jag har en hel del på arbetet som processledare, och väldigt mycket jobb på bostadsrättsföreningen. 

Jag håller på att föra över det administrativa arbetet från bostadsrättsföreningen till HSB och behöver scanna in överlåtelsekontrakt, pantbrev och personuppgifter. Det låter lätt, men förra styrelsen har inte sorterat uppgifter, eller använt sig av digitala medel alls, så det ligger hundratals gamla kontrakt huller om buller i osorterad ordning. Det är handskrivna lappar med oläslig text och mycket behöver det tas omtag om.

Det har tagit månader att skapa lägenhetsbilder med uppgifter om hur varje bostad ser ut och nu måste jag växla upp ytterligare. De behöver personnummer på varje person som bor i bostäderna också, jag kan hitta det i överlåtelsekontrakten. Min tröst är att det är ett engångsjobb som jag aldrig behöver göra igen. 

Jag tränar på att bromsa mig igenom både jobb, bostadsförening och med hästen. Jag meddelar HSB i god tid att jag kommer att spränga tidsgränser och planering. Jag kommer inte att komma in med saker i tid. Allt kommer inte alls att vara klart inför överlämningen i februari. Så är det bara. 

På jobbet så har jag märkt att kollegor och medarbetare pustar ut lite när jag bromsar. Förändringsarbete blir inte bra om det går för snabbt. Folk hinner inte hänga med. Man behöver tänka på förändringen en stund. Så oftast ser jag en lättnad när jag beslutat "Det här tar vi nya tag i, efter jul." 
Ingen har sett besviken eller frustrerad ut. Jag lär mig. 

Med hästen kan det vara svårare att bromsa. Han vill vara med, inget hindrar oss förutom mitt jobb i bostadsrättsförening och heltidsjobbet som verksamhetsutvecklare. Jag kan ofta tänka att jag borde ha kört in honom nu, jag borde rida mer, jag borde ha kommit längre. Men det är december och entusiasmen räcker inte hela vägen. 

Men Ares är kvar. Som en liten chokladboll i kylskåpet. Som man kan längta efter. 

.