Inlägg

Visar inlägg från 2017

Bogseringen börjar likna tolkning

Bild
Veronica har köpt en ny häst, och vilken häst sedan! Stor (i mina ögon åtminstone), svart, nätt och tydligen en stamtavla med hoppkanoner! Det verkar vara ett väldigt lyckat köp. Hästen är lite grön, men väldigt rar. Det blir spännande att se om de börjar tävla till våren eller sommaren! Galishimo fortsätter bli lugnare och finare nu, trots sporadisk ridning. Elin har ridit honom både igår och idag, och jag har följt med på skidor. Det har med andra ord blivit fyra skidturer med Galishimo  december. Jag är ju inte helt frisk ännu men det börjar ta sig. Galishimo sköter sig kanonfint och jobbar på jättebra när Elin rider. Jag tog med mig ett grimskaft som jag fäste vid bröstan på Galishimo, och han fick som vanligt bogsera mig lite på hemvägen. Han verkar nu helt ha vant sig vid skidorna, och han har nu inga problem med att dra mig, och låta mig åka efter honom.   Fast lite nyfiken blir han ibland, och måste kika lite... 

Året 2017

Bild
Nu börjar ju året närma sig sitt slut och det är dags att summera året 2017. Året blev ett otroligt bra år, detta år har varit betydligt lättare än tidigare år. Jag har haft riktigt bra människor omkring mig och det har blivit massor av fina bilder. Jag kan inte vara annat än tacksam. Till att börja med sålde min kompis John mig sin fyrhjulsdrivna Honda CR-V! Efter flera års längtan och sparande så hade jag ÄNTLIGEN en bil med dragkrok OCH en fungerande hästtransport! Det var Veronica som hjälpte mig att övningsköra med bilen och transporten, och hon lärde mig grunderna i hur man kör och backar transporten rätt. Sedan blev det en hel del transportträning, och Galishimo var mindre nöjd. Han var livrädd, rent ut sagt. Det hände ju en transportolycka år 2015 så han kanske kom ihåg den. Vi transporttränade grundligt i flera veckor innan jag ens körde ett långsamt varv runt stallplanen. Han tränades faktisk att vara i transporten varje helg i två månader , innan vi åkte på den för

Skröppelsjukan dag 26

Bild
Jag är fortfarande krasslig! Det har gått 26 dagar! Men det har varit olika symptom så jag tror jag från början bara var väldigt utpumpad efter en hektiskt tid på arbetet, och sedan har immunförsvaret blivit sänkt och jag drog på mig olika förkylningar/influensor. Men nu är jag varken stressad eller utpumpad och väntar bara på att kroppen ska komma ifatt med "storstädningen" inne i kroppen. Jag är definitivt på bättringsvägen så jag känner ingen jättestor panik. Jag har ju varit långdraget sjuk flera gånger detta år så jag börjar acceptera det. Jag har i alla fall tvättat undan en stor mängd smutstvätt och gjort lite kycklingsoppa i crock-poten. Hemmet börjar se okej ut. Jag orkar ju jobba också, men absolut inget mer. Saker jag är tacksam över nu när jag är långdraget krasslig igen: 1. Jag har inte barn. Att vara så här krasslig och ha barn hade inte varit någon hit för varken mig, barnet eller barnets pappa. 2. Jag sover som en stock och har alla kognitiva funktion

Underställ från Kari Traa

Bild
 Kläder som passar aktiva tjejer! Jag vill presentera årets bästa julklapp: Ett underställ från Kari Traa. Det fick jag av min mamma. Kari är en norsk freestyle-skidåkare som är lika lång som jag är, och väger lika mycket som jag gör. 168 cm och 65 kilo. På ett ungefär. Det skulle inte förvåna mig om vi har ungefär samma kroppstyp också då även jag har en uppsättning muskler under mitt fett, trots att jag inte är elitidrottare. MEN, när en sådan tjej designar friluftskläder, så kan det inte bli fel för mig. Omöjligt. Så jag fick detta set av min mamma, och jag älskar det! Jag har haft det varje dag sedan julafton. Och det var julafton för fyra dagar sedan. Jag borde skämmas över detta faktum av att såsa runt i ett underställ så många dagar, men jag kan inte. Jag kan icke!

Coys bogseringsjobb

Bild
Julafton och juldagen spenderades hos mamma. Det blev löjligt mycket mat, precis som det ska vara på julafton, och presenter, ännu mer mat, och sedan skidåkning med hundarna. Det var bordercollien Coy, även kallad "fluffy" som fick bogsera mig största delen av rundan på 6,6 kilometer. Mammas karl Lennart är den som drar upp skidspåret åt henne, varje vinter, så hon har ett eget skidspår att åka på! Vilken lyx! Rentjärn är vackrast den här tiden på året! Magiskt, är det!

Galishimos jobb som bogserare

Bild
Elin red Galishimo igen och jag åkte skidor, denna lördagmorgon. Det var ett mycket bra och trevligt upplägg, tyckte vi alla tre. Jag är fortfarande dålig på morgonen men tänkte att det vore bra att röra på sig lite grann åtminstone. Resten av dagen kan man ju vila. Elin och Galishimo galopperade fram och tillbaka och Galishimo blev alldeles fnittrig av allt springande och var tvungen att "trumpeta" med snoken högt i vädret i pur glädje, och för att det blev så spännande. Elin blev också lite fnittrig av fnittrig häst. Så där höll dom på. Jag åkte skidor och de brände förbi mig gång på gång, Galishimo med spetsade öron och stora ögon. Elin tränade förhållningar och tempoväxlingar och Galishimo lyssnade lydigt. Sedan så blev han så lugn och harmonisk i blicken, han mår verkligen bra av att springa av sig.  Som avslutning fick Elin greppa min skidstav och så fick de bogsera mig en liten bit på hemvägen. Det är bra för för honom att ha lite skidor och ljud bakom sig. Alla s

Fler kunder på kö

Bild
Det är ju helt makalöst. Fler personer har hört av sig och velat ställa sig på kö för mina tavlor. Och de är beredda att betala 1700 kr för dem. Trots att jag meddelat alla att jag är fullbokad och inte tar emot mer jobb. Trots att jag inte har tänkt måla dem "på tid" och alltså inte levererar något slutdatum. Inget "Leverans inom tre månader" här inte. Jag kan inte ha en deadline så här i början. Folk går med på det ändå. Jag känner mig väldigt tacksam och ärad, och väldigt sporrad att leverera fina resultat. Jag ska bara bli frisk först och komma in i mina vanliga träningsrutiner och ridrutiner. Sedan ska jag ta några tjänstlediga dagar från jobbet. Jag längtar verkligen!

Förb... jvla... skröppelsjuka

Bild
Jag tittade till Galishimo för att kontrollera att han levde och det gjorde han! Tur det! Jag tog in honom och ryktade upp honom och borstade hans svans länge och berömde honom för att han faktiskt hade riktigt fina lårmuskler. "Bra jobbat, gubben!" Sedan släppte jag ut honom igen, denna gång utan täcke, och hans besvikelse var stor. Han ville ju ut på äventyr. Och så släpptes han bara tillbaka till hagen, bara sådär. Efter blott en rykt. Snopet! Men snart är jag på hugget igen. Jag längtar! .

Första uppdragen till kunder

Bild
Jag har för första gången på... 24 år...(?) tagit på mig uppdrag att måla åt kunder. Jag satte ut en förfrågan om att måla personliga djurmotiv för 1700 kronor och det nappade direkt. När jag satte ut min förfrågan och mitt anspråk så ville jag nästan slänga bort datorn och be omvärlden om ursäkt för mitt fräcka anspråk. 1700 spänn! Men jag räknade ut, att om målandet verkligen ska bli gjort, så behöver jag ta ledigt en arbetsdag. Att jobba 5 dagar och sedan måla en dag funkar inte för mig, för måleriet är inte avslappning. Det är ett jobb som tar ca 10 timmar och som ska ge ett bra resultat. Det måste få ta tid och ansträngning! Så... nästa år börjar jag alltså. Jag ska planera för motiven nu under julledigheten och kolla upp att jag har färg och utrustning (särskilt belysning här hemma!) och sedan så börjar jag i januari. Första tavlan kommer jag att ta ledigt två dagar för, för jag räknar med att jag inte är helt avspänd i starten. Men jag tror detta kan bli bra!

Skröppelsjukan dag 17

Bild
Jag är inne på min tredje vecka i skröppelsjukan. Mer detaljerat blev jag sjuk den 3 december och det är ju 17 dagar sedan. Jag hade mamma hos mig då och kände att jag mådde dåligt. När mamma och Björn glatt pratade med varandra så var jag tvungen att gå därifrån för en stund, för jag behövde skärma av mig. Om än det bara blev under ett toalettbesök. Men det blev ett sånt där toalettbesök då man sitter fullt påklädd på toalettlocket och stirrar i väggen och tänker att man är jäkligt trött. Jag ville bara fäkta med armarna och skrika "TACK FÖR SÄLLSKAPET MEN NU GÅR ALLA OMEDELBART HÄRIFRÅN!" vilket jag inte gjorde utan log artigt och sa "Jag är inte sådär jättepigg just nu..."  Min söta mamma vid kyrkan, inte så långt ifrån där jag bor! Sedan har jag tvingat mig själv att jobba heltid och köpa julklappar, och ta hand om Galishimo och hälsa på pappa och mocka 40 hästspiltor och det blir man inte frisk av heller. Så snart jag stannar av, så får jag feber, och de

Sandfors och utleasad arab

Bild
Jag åkte till pappa och Kristina i Sandfors för att göra mitt årliga vinterbesök där. Jag fick ett mycket kärt välkomnande av både folk och fä. Pappas norrbottenspets Rambo, 11 år, han har som uppdrag att dela säng med mig varje gång jag sover över.  Hälleforsaren Elsa. Snart 2 år. Hon har som uppdrag att... att.. hon har inte fått något uppdrag ännu i familjetraditionerna. Hon går omkring och bär på allt som tillhör mig och visar upp det för mig. Hon hittade till och med en bekants bilnycklar i somras som hon stolt visade upp för ägaren, som han tappat och letat i sin förtvivlan. Trevlig tjej! Jag hade lite dåligt samvete över att Elin skulle rida Galishimo och oroade mig lite för att han skulle vara en chapeaux de cul , det vill säga en "rövhatt" på finaste franska, när hon skulle rida honom. Men hon satte honom i ordenligt jobb och det var nog det han behövde. (Jag skrittade ju honom bara i fredags, när jag hade feber, och han var så jobbig. Det var kanske i

Ryggträning

Bild
Jag är småsjuk och eländig nu, sedan två veckor tillbaka. Det har i sin tur lett till att Galishimo inte fått så mycket träning. Det har i sin tur lett till att han blivit ett litet pain in the ass. Han skyggar inte så farligt, och han skötte sig faktiskt strålande igår,  när jag febrig red ut med honom. Vi träffade både bilar och hundar. Men han tjurar ihop lite på hemvägen då han vill springa snabbt och får förhållningar. Då både stegrar han och bockar. Inga svåra stegringar och bockningar men man måste ta några djupa andetag och prata lugnt med honom. Och ställa honom sned så han inte får så mycket kraft i bakvagnen. Det är dumt och onödigt att bråka med honom för mycket då huvudproblemet är att han är understimulerad. Det har i sin tur lett till att Elin fått fjorton förmaningar om att hon ska ta det försiktigt om hon ska rida honom på söndag. Nu när det börjar närma sig slutet på året så vill jag ändå känna mig nöjd. Den vanligaste kommentaren jag fått i år är nog: "Oj,

Fundering om dressyrsadel

Bild
Idag åkte jag lite spontant till en sadelutprovare och pratade lite löst om eventuellt nytt sadelköp. Westernsadeln jag köpte förra vintern satt inte så bra på Galishimo så jag fick sälja vidare den. Den sadeln jag oftast rider i, som provades ut av samma utprovare för över tre år sedan, var en sadel för islandshästar. Den var bra passad till Galishimos rygg, för han har inte haft några problem alls med den och lagt på sig fina muskler och rört sig obehindrat av den. Det var den bästa sadel hon kunde erbjuda utifrån den budget jag hade då. Men nu när jag och Galishimo börjar bli bättre, och börjar kunna finlira lite mer, så behöver vi en sadel mer lämpad för dressyrridning. Exempelvis en sadel som gör att man lättare kommer upp i en mer balanserad dressyrsits, och så vidare. Sadelutprovaren kom ihåg mig och Galishimo alldeles utmärkt, trots att det var ett tag sedan vi sågs. Hon sken upp och trodde hon hade en sadel som skulle kunna passa för oss. Jag fick provsitta i en riktig dr

Den ofrivillige transportexperten

Bild
Nu är transporten fixad igen. Jag har kanske en dålig dag just idag, men jag börjar se den där transporten som min ärkefiende. Det började som en förälskelse, en gemensam bekant trodde vi skulle passa ihop. Jag såg den och föll genast för den. Jag lade tassarna på den omedelbart så ingen annan skulle ta den. Den var MIN! Jag visste inte vilka varningstecken jag skulle hålla utkik efter utan följde bara hjärtat. Jag tyckte den hade en fin färg. Ett vackert yttre. Sedan började den bryta löften. Och jag förlät den och lappade ihop den. Gång, på gång... Jag kan ju säga att nu, efter att ha ägt transporten i snart två år, så vet jag precis vad man ska titta på när man tittar på en hästtransport. Jag vet exakt precis vad som bör granskas. Och nu vet jag inte bara vad en "kulhandske" är för något, utan även hur man kontrollerar om kulhandsken är sliten eller inte. Jag börjar bli en ofrivillig transportexpert.  Nu är i alla fall den slitna kulhandsken ersatt med en ny kulhandske

Ridskolejobb avklarat

Bild
Nu har jag jobbat på ridskolan. Det var ungefär 40 boxar och spiltor som behövde mockas och vi var två personer som gjorde det. 40! Som guide och medmockare hade jag en äldre herre som hette Nisse och som jobbat på ridskolan sedan Dackefejden. Min lilla ovana kontorskropp började värka i protest efter tre spiltors mockning, särskilt ena axeln, men sedan fick jag upp tekniken och fann en lite bättre teknik. Ni kanske inte vet om detta men jag jobbade faktiskt som stallskötare på ett elitstall söder om Stockholm år 2002, när jag var 21 år. Jag ansvarade för unghästarna under tiden som ägarna åkte utomlands och tävlade med sina rutinerade hästar. Så jag har mockat ofantligt mycket när jag var yngre, och hanterat både okända och ystra hästar. Nu, 15 år senare, går jag mest runt som en tomte och försöker komma ihåg hur man gjorde. Det var jättefina ponnyer på ridskolan. Alla hästar  och ponnyer såg så friska och sunda ut och hade namn som "Putte" och "Kalle" och