20:e turen till ridhuset

Jag och Galishimo kämpar på! Denna gång kom vi oss iväg tack vare Elin! Hon har varit kräksjuk i ett par dagar och ville ut och aktivera sig nu när hon började känna sig lite bättre. Jag var den enda modig nog att vilja hänga med henne trots denna mindre mysiga åkomma. Vi får se om det kommer något magsjukeinlägg från mig längre fram eller om jag överlevde.

Det blev ett litet projekt att skotta fram transporten, men är man två så tar det inte lika lång tid och är lite trevligare.
"Kom ihåg att sopa bort snön på taket också!" påminde stallägaren.
"Det kan man få böter för, som 'ej fastsurrad last'!" lade hon till. Det förstår man ju, man vill inte ligga bakom en transport som släpper av sig ett lager is och snö på vindrutan när man kör 80 km/h. Värt att komma ihåg!

Sedan fick vi peta in överladdad arabhäst i transporten. Han såg mäkta förskräckt och gravt chockad ut och stod och skakade som vanligt, och såg ut som han skulle explodera som en kinapuff när som helst. Nu har jag börjat vänja mig vid det där beteendet och puttade bara in honom i transporten och reglade fast mellanväggen och bakbommen, utan att egentligen oroa mig över det där. Det är som sagt 20:e turen till ridhuset.

Väl på plats var Galishimo som en annan farbror. Jag och Elin kom inte in i nya ridhuset så gick en längre omväg för att komma in i ridhuset. Elin gick först och bar på sadel och utrustning. Jag gick efter och Galishimo gick sist. Som en liten glad karavan, som alla tre artigt hälsade på alla vi såg. Vi gick till andra änden av ridanläggningen, genom ett stall med boxar och människor, genom det gamla ridhuset och ridande hästar, och så genom en liten mörk gång och metallport, och sedan var vi i rätt ridhus, som gick låsa upp inifrån.

Jag körde longering nu, som vår nya rutin, och Galishimo verkar tycka det är en okej start. Han ruskar på sig, härjar och vevar i spiltan innan vi sätter igång, sedan får han springa några varv i ridhuset med longerlinan. Då lugnar han snabbt ned sig och börjar slicka sig om munnen och ser nöjd ut. Det är tydligen skönt att springa av sig det värsta, först.

Sedan gjorde vi lite övningar och pillade på. Elin konstaterade att Galishimo blivit ordentligt smalare på sista tiden, och detta utan att tappa muskler! Hon tyckte också att han blivit ännu finare i traven och jag måste nästan hålla med. En liten gradskillnad har det faktiskt blivit. Galoppen är jättefin men Galishimo orkar inte bära sig mer än några stunder åt gången. Det finns inga tydliga tekniska problem i ridningen utan vi behöver bara repetera tills styrka kommer.

Sedan bjöd jag Elin på sjukt mycket mat hemma hos mig, inklusive efterätt. Sedan bjöd jag Björn på sjukt mycket mat hemma hos mig inklusive efterätt. Idag (söndag) kommer mamma och då tänker jag även bjuda henne på sjukt mycket mat inklusive efterätt. Jag har hållit crockpoten igång hela veckan och nu är kylen igenmurad med matlådor av alla de slag och storlekar. Det är högrev, broccolipudding, rödbetor, oumph, coleslaw, pannkaka och givetvis ris från riskokaren. Vild blandning!