Förb... jvla... skröppelsjuka

Jag tittade till Galishimo för att kontrollera att han levde och det gjorde han! Tur det! Jag tog in honom och ryktade upp honom och borstade hans svans länge och berömde honom för att han faktiskt hade riktigt fina lårmuskler. "Bra jobbat, gubben!"


Sedan släppte jag ut honom igen, denna gång utan täcke, och hans besvikelse var stor. Han ville ju ut på äventyr. Och så släpptes han bara tillbaka till hagen, bara sådär. Efter blott en rykt. Snopet!

Men snart är jag på hugget igen. Jag längtar!

.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Den där silverbjälken

Planering med att måla hästtransport

Ett tungt beslut om gårdskatterna