Inlägg

Visar inlägg från mars, 2014

Galishimos Soulmate

Bild
Jag höll på att sätta kaffet i halsen när jag såg denna annons på hästnet. Det finns en liten arabtjej som på pricken liknar Galishimo. Det såg nästan ut som samma häst. Hon är två år yngre och om man jämför henne med Galishimo i den åldern så är de lika som bär. Så gudomligt gulligt. Döm om min förvåning när hennes pris var reducerat till enbart 6500 kronor eftersom hon nyligen skadat sig ordentligt i ena bakbenet, precis som Galishimo gjort. Hon har skadat sig och läkt ihop i vänster bakben och Galishimo har ju skadat sig och läkt ihop i höger bakben. Så här ser hon ut, som på bilden ovan, och hon heter Rahnanah. Det här är Galishimo, när han var i hennes ålder. Åhh hade jag varit rik så hade jag köpt tösabiten. Tänk vad söta de hade sett ut. De kunde ju springa runt i cirklar, utan vett och sans, och vara upprörda tillsammans. De kunde strutta omkring med blottade ögonvitor och ha panik över saker. Tillsammans. Sedan har dom båda "nonsens&

Blir jag rik av att blogga?

Bild
Nej det blir jag inte. Idag har jag tjänat nästan två kronor. Sammanlagt har jag tjänat tio kronor på att blogga. När jag har tjänat 100 kronor så ska jag köpa en aktie. Enligt prognosen så har jag tjänat 100 kronor om fem månader. Sedan ska jag sköta denna aktie som jag sköter... som en liten... vad hette de nu... tamagotchi. En sån där liten digital sak man ska sköta om. Så ska jag sköta min aktie. Rik lär jag inte bli på ett tag, i alla fall... Varför gör jag då detta? Det kan man undra. Kanske för att det låter coolt att säga att jag "använder mina intäkter från bloggen till att investera i aktier" och sedan kan jag "le hemlighetsfullt" när folk frågar hur mycket jag har tjänat. Men då måste jag ju faktiskt tjäna ihop tillräckligt med pengar för att köpa två aktier och inte en. Så jag kan använda plural när jag säger "AKTIER". Som i flera . SEDAN ska jag le hemlighetsfullt!  .

Ponnyförbud!

Bild
"Ponnyförbud!" sa pojkvännen när han insåg att jag hostar lite blod ibland, nu när jag är lite sjuk. Troligen har jag någon mindre inflammation i luftvägarna. Jag känner det när jag andas. Så länge jag hostar "rosa" så har jag lovat honom att inte rida. Det känns onödigt att ringa en läkare för jag har inte gjort åtgärd 1 först och främst: Vilat. Först vilar man. Fungerar inte det så ringer man läkare. Man kan inte köra 150 knyck och sedan be om ett piller. Kroppen måste få en chans att lösa saker den naturliga vägen först, innan man tillsätter kemikalier.  Men angående Ponnyförbudet så är det bra med pojkvänner ibland. De kan fatta de där kloka besluten jag inte orkar fatta själv. Som att jag Måste Vila. Ibland när han säger "nu tar ditt ansvar slut, och mitt ansvar tar vid" så blir jag irriterad och lättad på samma gång. Terven tycker dock INTE att jag ska vila. Det är ju vår ute. Terven tar ingen hänsyn. Med orubblig bestämdhet (som nästan bara ga

Självpepp...

Bild
Jag känner mig sjuk och orkar inte så mycket efter jobbet nu. Galishimo har två skor för lite. Deppigt känns det. Jag tappar motivation när jag tänker på hur obalanserade passen känns ibland och hur svårt det faktiskt är att rida Galishimo med balans och lugn. Jag försöker peppa mig själv med att titta på videor och de tillfällen det gått som bäst. Det är långt ifrån alltid vi är så här fina... men... det kommer. Bara jag blir bra snart. Bara jag fortsätter... Man kanske skulle sluta klä sig som en tomte och finklä sig någon gång... också... .

Bakslag

Bild
Galishimo har tappat en sko, en stallkompis var snäll och drog av den andra skon på andra sidan, så han inte skulle bli sned. Själv är jag lite trött på att aldrig riktigt "komma igång" med honom. Att inte bara kunna träna. Antingen skadar han mig eller så skadar han sig själv eller så blir jag rädd att rida honom eller så byter vi stall och måste rida ute i mörkret eller så kastar han av mig eller så är underlaget för dåligt, eller så tappar han en sko. Mutter. Är det något jag lärt mig så är det i alla fall tålamod. Mod att tåla. Snart vänder det. Vi kanske får en awesome sommar. Massor av ridning och stora framsteg. Det kan bli så.

Blir jag rik av att lägga in reklam i min blogg?

Bild
Jag har ansökt om reklam för att få intäkter i min blogg. Så här strålande ser intäkterna ut just nu. Jag kommer att bli rik. Eller kanske inte. .

Det är bra med tanter

Bild
Idag fick jag äran att rida en stallkompis häst. Hästen är 21 år gammal och är faktiskt en av hästarna i Lena Furbergs tecknade "Stallgänget på Tuvan" som jag läste när jag var liten. Lite kul att få rida på ett kulturarv som påverkade mig när jag var liten. Men denna häst alltså... Så underbar tant. Hon var så lugn och fin och otroligt trevlig. Jag red henne barbacka och var lite rädd från början, men jag började snabbt slappna av. Jag sken i hela ansiktet efter att jag ridit henne. Hoppas, hoppas Galishimo blir lika fin när han blir stor. Just idag blev Galishimo helt fixerad vid snödroppet från taket på maskinhallen och bröt iväg i panik varje gång det rasade ned en snöklump, så det blev inte så mycket till träning idag. Men han kommer säkert också att bli 21 år en dag. Och då blir han kanske lika stadig som fina tanten.

Min fjäril

Bild
Idag var det dags att rida Galishimo igen, ensam på ridbanan, där han flippat förut. Jag var lite rädd och dessutom var underlaget jättedåligt. Snö packades under hans hovar och bildade små styltor som han halkade lite på. Pojkvännen följde med att coacha mig och filma lite. Det blev en kort tur utan varken skrik eller panik. Galishimo var lite orolig och fladdrade runt men några stunder åt gången glimtade han verkligen till. Jag måste bli bättre på att inte störa honom. Räta på ryggen. Titta framåt. Och inte dras med i hans fladder. Jag måste ha en stilla hand och bara låta honom jogga på. Varv på varv. Så han hinner slappna av någon gång. Myrorna i huvudet måste få lugna ned sig och han måste få en chans att få komma in i arbetslunken. Om jag klarar det så kommer detta att bli en kanonbra vår!

Älska hjälptyglar!

Bild
Innan jag köpte Galishimo så var jag skeptisk till det här med hjälptyglar. Jag tänkte att en bra ryttare kan rida en bra häst utan en massa extra snören och grejer som håller fast eller drar till. Har man två tyglar och lite hjärna så borde man kunna få hästen att gå fint på det, det anser de flesta. Personer som använder hjälptyglar kan utsättas för väldigt mycket skitsnack och det är inte ovanligt att någon som använder hjältyglar får höra: "Lär dig rida ordentligt i stället!" Det finns en kultur om att man får hacka på folk som använder sig av hjälptyglar, helt enkelt. Sedan så kom ju verkligheten ikapp mig.   Galishimo kan fladdra som en fjäril. Lite åt höger, lite åt vänster, en bog ut, en rumpa in, huvudet upp, ryggen ner... han är så rörlig och dynamisk och har alltid lite idéer om saker och ting. Hans hals är lika rörlig som en dinosauriehals av gummi. Den kan slingra sig överallt. Det är underbart med hjälptyglar så jag kan låta extralinan göra jobbe

Märkligt nog - fortfarande i form

Bild
  Märkligt nog är jag fortfarande i form. Trots att jag inte tränar så mycket alls. På riktigt länge. Jag antar att det beror på att jag "underhåller" musklerna när jag jobbar med hästen eller promenerar. Jag försöker också äta någorlunda rätt. Nu har jag dessutom varit sjuk i ett par dagar och tydligen så har jag tappat lite fett på det. Jag tror dock att jag kommer att plocka fram min racercykel ganska snart, det finns en fin tremila-runda här i området som jag hoppas kunna nöjescykla till våren. Det är viktigt att röra på kroppen. .

Ny brösta beställd! :)

Bild
Nej. Nya bröst är inte beställda. Nog för att mina bröst hänger och slänger mer än vad de gjorde när jag var femton, men de får duga helt enkelt. Det är Galishimo som har fått låna en "brösta" som man fäster framme vid bogen, jag har två linor dit som jag öglar genom tyglarna för att han inte ska kunna höja huvudet till skyarna. Hans brösta är dock alldeles för stor för honom och hänger en decimeter under magen när den egentligen ska ligga intill hans bröstkorg. Men nu har jag beställt en ny brösta till honom i storlek "ponny".  Jag har gjort en pedagogisk bild på bröstan i nuläget så ni vet vad jag pratar om. Galishimo har även en räv bakom örat som viskar sluga dumheter till honom emellanåt. Jag vet inte vad jag ska göra av den räven. Om man kan sälja räven på blocket eller vad man gör.

Det här med "otroliga framsteg"

Bild
Jag har tömkört Galishimo två gånger efter olyckan och jag får väldiga konstiga känslor när jag tömkör honom. Intellektuellt så förstår jag att han han är en "medioker" ridhäst. Kanske "under medioker". Jag har inte gett honom en bra grundutbildning än, och vi har inte börjat galoppera ännu utan kör mest trav. Han fyller snart fem. Vi är lite "efter i utbildningen" som man skulle kunna säga. När jag har tömkört honom har han bockat emellanåt och lugnat ned sig i slutet. Alltså. Han är alltså inte märkvärdig på något sätt. Han är en helt vanlig häst. Ändå. Trots detta. Så hör jag heroisk musik och trumpetfanfarer när jag tränar honom. Jag får alltid lust att säga att det gick helt "fantastiskt" och att jag har en "otrolig" unghäst. Han är så duktig. Han är så smart. Han är så vacker. Och jag tänker hela tiden "Det här blir bra." och sedan får jag pirr i magen och längtar till nästa pass. Jag har insett det märkliga me

Nytt stall och nya vänner

Bild
Jag gillar verkligen det nya stallet. Både hästarna och tjejerna där. Idag var det svårt att dra sig hemåt efter att jag tränat Galishimo, jag hade kameran med mig och passade på att fotografera kompisarna lite. En tjej frågade om hon fick låna Galishimos tömkörningsutrustning och testa den på hennes medryttarhäst. Det fick hon! Det var kul att se hur fint de jobbade ihop, och hästen verkade gilla uppgiften. En annan trevlig kompis som har en häst som är väldigt lik Galishimo i personligheten, fast denna dam är 19 år. "Men hon är lika vild fortfarande!" skrattar ryttaren som nu blivit väldigt skicklig, orädd, och gärna rider utan sadel, som här på bilden. En annan stallkompis som bara dundrade förbi på sin ståtliga welsh cob... Det har med andra ord varit en riktigt härlig stalldag med solsken och glada ansikten! .

Ibland är det bra att det går dåligt

Bild
Dagens inlägg skrivs med en vinkning till min stallkamrat Anita, som inspirerat mig att skriva idag... Det är alltid kul att veta att någon läser. (Som inte är min mamma. Nej, mamma, det är inget fel med att du alltid troget läser min blogg, men.. ja. Eh. Ju fler desto roligare.) Plötsligt händer det. Jag känner hur Galishimo får panik och hur energin plötsligt kokar över. Jag hinner inte greppa sadelknoppen för i samma ögonblick exploderar han i en serie bocksprång. Och han kan bocka. Helt otroligt vad han kan bocka. Jag håller mig fast tre eller fyra bocksprång och sedan flyger jag i en båge, framlänges över honom. Jag hinner faktiskt känna en slags lättnad innan jag hamnar på marken. "Det här blir bra." hinner jag tänka i fallet. Jag faller ju "framlänges" och kommer att kunna ta emot mig med både armbågar och knän. Mycket riktigt. Knäet tar den första "huvudstöten" och sedan handled och armbåge. Jag reser mig och och titta

Lugnet självt...

Bild
Jag fick lite fler bilder på Galishimo från gårdagen. Jag tömkörde honom ute i blåsten, och en kompis tog lite bilder. Bilderna bekräftade vad jag kände - han ser så lugn ut. Ögonen är lugna. Han arbetar lugnt. Allt är lugnt. Precis som jag noterat så har han tappat lite av sin eldiga "hingstkaraktär" som han hade förut, men jag vill hellre ha en snäll häst som jag kan lita på, med lite mindre krut. Han var likadan när jag red honom idag. Han var otroligt lugn och trevlig. Jag tog ut honom själv på fältet och longerade honom lite, sedan var det bara att be honom stå stilla under tiden jag hävde mig upp i sadeln. Mitt ute på ängen. Utan andra hästar. Utan någon som höll i honom. Utan någon hjälpande pall. Bara jag och han. Och jag kände mig helt trygg. Sedan red vi runt, nära vallack-hagen. Han var väldigt trevlig och rar, han hade inte bråttom någonstans. Det kändes som att han gick i en trevlig form. Det var bara att klappa och njuta. :)

Mindre trams och mera jobb

Bild
Så känns han nu, Galishimo. Lite mindre tramsig. Mycket mera arbetsam. Och avslappnad. Han börjar växa upp. Han har tappat lite "hingstkaraktär" som han haft under hela uppväxten och blivit lite mer snäll och "ponny-lik" nu. Jag är inte säker på vad som hänt. Jag tror att han slappnar av mer och har funnit sin rang i flocken. Och så växer han ju upp. Idag blåste det rejält och var nästan stormvarning. Han brallade en hel del men så fort vi kom ut på fältet så slappnade han av och ville jobba. Trots att det nästan stormade. Mattes duktiga...

Vad är väl lite blåst gentemot fantasimonster?

Bild
Idag blåste det ute på fältet där jag ville träna Galishimo. Det var kallt och fuktigt och väldigt blåsigt. Hästar brukar bli väldigt oroliga när det blåser. Det rör sig, fladdrar och prasslar överallt och dessutom slås både lukt och hörsel ut lite när det blåser hårt, det gillar inte hästar. Första tanken jag hade var att inte rida honom utan tömköra honom i stället, så jag skulle slippa åka av, ifall han brallade och fick panik hemåt. Någon verkade ha tänkt samma tanke för en annan häst blev tryggt longerad ute på fältet, utan ryttare på ryggen. Andra tanken var att jag borde vara veteran på att kliva utanför min komfortzon och det borde Galishimo också vara. Så nojjiga som vi båda är, så borde vi vara experter på nojjighet . Teoretiskt sett så borde blåsten inte vara det värsta vi varit med om. En plastpåse kan ju likväl kan väcka panik, liksom diverse fantasimonster. Teoretiskt sett så borde lite fladdrande presenningar och en kraftig vind inte vara värre än Galishimos påhittad

En trött häst är en bra häst

Bild
Jag har lyckats öka träningen med Galishimo från fyra pass till fem pass i veckan, denna vecka. Dessutom travar jag betydligt mer med honom nu. Han har blivit väldigt trött och lugn av detta. En lydig och trevlig Pelle. Vi var ute ensamma och red på fältet idag. En stigbygel råkade lossna så jag fick kliva av, fästa den, och sedan svinga mig upp i sadeln igen, från marken. Ensam och utan pall. Jag brukar alltid ha en liten pall att kliva upp på honom från, eftersom jag är rädd att han ska bli rädd när sadeln "skjutsar till" i sidled, när man svingar sig upp från marken. Dessutom är ju "svingandet" upp i sadeln från marken en ganska yvig och häftig rörelse och har man en yvig och häftig unghäst kan det ju bli full fart.. i vilken riktning som helst. Men nu stod han som ett ljus och lät mig svinga mig upp. Han är en otroligt trevlig kille just nu. Jag är inte alls rädd längre när jag rider honom. .

Sötnötet

Bild
Galishimo stoppar ju själv bettet in i munnen nu. Han är så söt varje gång han börjar "läppja" sig mot bettet för att söka rätt på bettet, att hjärtat smälter lite...

Klappar och smisk

Bild
Idag visade jag upp Galishimo för mamma igen. Han var jättefin och lugn. Han fick mycket beröm och många klappar. Tyvärr så surnade han till och testade gå baklänges igen. Då fick han smisk. Nu är det inte isigt och beckmörkt längre, så nu får små stygga hästar smisk på sina luddiga rumpor om de inte uppför sig. Han fattade vinken väldigt snabbt. Och så blev han plötsligt väldigt lydig. "Han är verkligen inte dum den där killen..." sa mamma imponerat. "Nej... på gott och ont..." sa jag.