Ponnyförbud!

"Ponnyförbud!" sa pojkvännen när han insåg att jag hostar lite blod ibland, nu när jag är lite sjuk. Troligen har jag någon mindre inflammation i luftvägarna. Jag känner det när jag andas. Så länge jag hostar "rosa" så har jag lovat honom att inte rida.

Det känns onödigt att ringa en läkare för jag har inte gjort åtgärd 1 först och främst: Vilat. Först vilar man. Fungerar inte det så ringer man läkare. Man kan inte köra 150 knyck och sedan be om ett piller. Kroppen måste få en chans att lösa saker den naturliga vägen först, innan man tillsätter kemikalier. 

Men angående Ponnyförbudet så är det bra med pojkvänner ibland. De kan fatta de där kloka besluten jag inte orkar fatta själv. Som att jag Måste Vila. Ibland när han säger "nu tar ditt ansvar slut, och mitt ansvar tar vid" så blir jag irriterad och lättad på samma gång.

Terven tycker dock INTE att jag ska vila. Det är ju vår ute. Terven tar ingen hänsyn. Med orubblig bestämdhet (som nästan bara gamla tanter besitter) så släpar hon iväg mig och de korta promenaderna blir långa. Hon vägrar gå hem, helt enkelt. Så jag får vackert sätta mig vid vattnet och låta henne ränna runt utan vett och sans. Terven får nosa på saker, gnaga på pinnar, och känna sin vårglädje.

Det får man väl unna henne. Hon är ju 13 år...  Hon lever ju inte för evigt. Det kan ju komma en dag då hon inte längre längtar ut, och inte vill spring av sig längre, och då måste man ta de svåra besluten. Nej... det är bra att hon fortfarande vill njuta. Och leva.



Kommentarer

  1. lmd8328 mars 2014 kl. 18:39

    Klart tervtanten ska få ränna utan vett och sans!! Längesen vi fick se bilder på skönheten, förresten *hint*
    Krya på dig!!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer