Livet är förändring

  Jag hade beställt 20 minuters feedback på videon jag skickade på mig och Ares (se förra inlägget) men fick 40 minuter, vilket jag gladeligen betalade mer för. Jag fick väldigt bra feedback och är mycket nöjd. Här är några anteckningar från den.  Ha med mig spöet oftare som en naturlig del av träningen så han är trygg med det. Mjukt röra med spöet över hela kroppen på honom. ”Parkera” honom på en ny och konstig plats Se till att ha tyglarna över huvudet på honom så att det snabbt går att ta kontrollen om han går iväg. Fortsätta öva på den mjuka ”varsågod-sitsen” med låga mjuka händer framåt Tappa beröring med bättre timing och frekvens för att få snabbare respons. Med tappningar så menade vi att man "duttar" med spöet för att efterfråga respons. I detta fall duttas spöet vid skänkel-läget bakom sadelgjorden, och vid detta fall så handlar responsen om att hästen ska gå framåt. Detta pratade vi ganska detaljerat om. Att tappa mjukt med frekvensen "tre tapp på fyra se

Jag gjorde ett litet klipp till min tränare där jag beskrev vad jag och Ares gjort sedan förra kurstillfället. Det går ju att lägga mer energi i ett sådant klipp, och det hade ju varit bra om jag gjorde alla övningar rätt. Vilket jag inte gjorde. Men så är ju livet. Jag jobbar heltid. Jag hinner inte reflektera och göra allt perfekt. Men jag kan ändå må bra av coaching och lite återkoppling. Sedan är jag faktiskt otroligt nöjd med hur långt jag har kommit med Ares. För ett år sedan fick jag inte ens bett på honom, promenaderna var av varierande kvalitet, och idag rider jag runt på honom när det snöar och nästan stormar.  Så i går fick min tränare klippet och i kväll så får jag återkoppling på vad jag kan träna vidare med. Det blir jättespännande. Jag tänkte att även ni tappra krigare som följer bloggen fortfarande, kan ju också få se klippet. Så här kommer det! 

  Jag var på mitt tredje tillfälle att köra traktor hemma på Jonatans gård i helgen. Det är ju mycket snö nu så det passar för mig att träna på att manövrera skopan, ploga små vägar, och göra små högar här och var. Hans fält ser lite roligt och ostrukturerat skottat just nu. Jag undrar om grannarna tror att han tappat förståndet.  Det är nyttigt att lära sig något nytt, jag inser hur svårt det är att få in något från den logiska delen av hjärnan till det praktiska och avspända muskelminnet. Det krävs massor av repetition.  Ofta måste jag titta på spaken för att se hur jag höjer, sänker, vinklar upp och vinklar ned skopan. Trots att jag gjort det massor av gånger nu när jag tränat, så är det svårt att få det till muskelminnet. Ibland försöker jag slappna av och inte titta på spakens symboler men då blir det lika gärna fel och jag måste korrigera rörelsen. Trots att systemet är ganska logiskt.  Jag undrar om det är så här det kan kännas för Ares nu när han rids in. Ett tryck i mungipan b

  Jag har haft en superhelg, milt uttryckt! En av de roligaste delarna av helgen, som jag verkligen är glad och stolt över, det är att jag vågar rida Ares i snöblåst och fulväder. Det är verkligen inte självklart att jag ska rida en treåring när det blåser kallt och snön yr. Framför allt inte utanför ridbanan. Men ändå. Vi var ute, tillsammans med Jonatan, och Ares var riktigt duktig hela vägen. Det är verkligen skönt att han satt ordentligt med vinterpäls och inte är så känslig för kylan. Jag älskar att han är av lite kallblodstyp. För gudarna ska veta att det är kallt i Västerbotten!  Vi rider fortfarande kring 15 minuter bara, så det är inte tal om några långritter. Jag har både lördagen och söndagen suttit upp på ridbanan, där har jag checkat av gas, broms och styrning, så han är införstådd i att det är apan på ryggen som bestämmer, och så har vi ridit ut hur ridbanan för en liten promenad ute. Ofta sitter jag av efter en stund och vi fortsätter att gå lite, så Ares inte kopplar ih

Äntligen är det lite stabilare underlag ute och jag kände mig redo att rida lite mer igen. Vi tränade på basövningar och det är mer utmanande än vad man kan tro. Vi tränar alltså gas, broms och sväng. Ska man träna och finlira gas, broms och sväng så tycker jag att det svåraste är att sänka övriga förväntningar och hjälpa hästen att få så lite övriga signaler som möjligt. Exempelvis måste ju Ares få ha huvudet vart han vill, och han får gå allt från grisetrav till travar-trav för det handlar inte om att se fin ut, det handlar om att en dutt på hälen ska betyda lagom mycket gas och att en förhållning av tyglarna och sitsen ska betyda lagom mycket broms, varken någon hastig tvärbroms eller som att försöka bromsa ett godståg. Och att svängande tyglar ska kalibreras till en lagom servostyrning som varken blir för snäv eller för tung. Så om han väljer att gå utåtställd en stund med huvudet som en giraff så är det helt okej, om han gjorde en jättefin ökning på en liten hjälp, och det märktes

Nej, jag har inte köpt ett husdjur som heter fokus. Jag har fått fokus! Hur länge sedan var inte det?!  Jag har haft det lite kämpigt på jobbet men jag har hållit mina projekt flytande. Nu känns det dock så mycket bättre! Som att luften blir lite lättare att andas och huvudet blir mer stilla.  Det är tydligt att det tagit energi för mig att sörja min älskade Galishimo. Men det tar även energi att uppleva positiva saker, som att träffa och bli kär i en helt ny och fantastisk man, som också speglar mig och beskriver mig på ett nytt sätt, från ett annat perspektiv, som också får mig att må bättre.  En annan positiv sak som tagit energi är att ha en ny unghäst som tumlar om både gamla och nya erfarenheter.  Jag har ju också plötsligt två hundar.  Jag har gått in, mer än helhjärtat, i att renovera ett gammalt hus.  Så det är inte konstigt alls att jag inte haft full fokus på jobbet. Att jag inte riktigt varit vass som en kniv, och att jag inte riktigt varit helt säker på prioriteringar och

  Positiv förstärkning Att belöna hästen genom att exempelvis klia, gosa, ge godis, ge närhet, ge uppmärksamhet. Negativ bestraffning Att ta bort belöningen  och stänga godisfickan om hästen exempelvis börjar skrapa med hoven, tigga, buffa, nafsa, leta i fickor osv. Positiv bestraffning Att dra i grimskaftet när ni ska gå framåt (även om du drar mjukt). Att rycka upp hästens huvud när den dyker ned för att äta gräs (även om du rycker så mjukt du kan). Att putta hästen tillbaka om den kommer för nära dig. Att flytta den åt sidan med hjälp av tryck med handflatan när du ska rykta den. Att trycka hästen framåt med skänkeln när du rider. Att dra i vänster tygel för att svänga vänster, men även att lägga tygeln mot hästens yttre sida för att den ska svänga vänster eller att bara sitta mer på ena sittbenet för att få den att svänga. Helt enkelt olika former av tryck som tillförs för att få en häst att byta ett beteende, i detta fall att sluta gå rakt fram och svänga i stället.  Nega

Ares kom inte när vi ropade på honom idag. Det är ovanligt. Han brukar oftast vilja komma. Men nu stod han vid höhäcken och tittade nyfiket på oss. När Jonatan skulle hämta honom så kom det fram med all tydlighet varför Ares inte kommit. Han hade klivit in i häcken och fastnat med hovarna i nätet!  Så där stod han och såg obekymrad ut. Vi försökte få loss hovarna men den högra satt fast ordentligt. Vi fick ringa stallägaren, som kravlade sig mellan Ares framben och började skära loss honom med kniv. Under hela kalabaliken stod Ares i mitten och såg oskyldig ut.  Till slut kom han lyckligtvis loss och han klev försiktigt och snällt ut ur häcken. Med blott lite nätrester kvar runt ena framskon.  Sedan sadlade vi honom och gjorde honom redo med ett paniksnöre jag köpt honom. Jag fann det på nätet och slog till direkt. Ett extra snöre att hålla fast mig i om han skulle skutta till någon gång. Det såg kanoners ut!  Jag satte det på Ares och red runt lite och det kändes superbra! Jätteskönt

Jag har en vän som "hör till familjen" så att säga, och någon som jag mer betraktar som en släkting, eftersom hon funnit med länge i mitt liv. Först som väninna till min mamma när jag kanske var åtta år, men sedan spillde det över till att vara kompis med mig med. Hon har haft ett par hästar, och hon gör alltid ett jättefint jobb med dem. Men nu har hon nyligen ofrivivilligt tvingats avliva sin vackra, pampiga PRE (Pura Raza Espaniola) efter att en otäck skimmel-cancer spridit sig. De har jobbat flera år tillsammans och utvecklats massor. Nu letar hon efter en ny häst.  Jag är bedrövligt dålig på att hjälpa henne. Eftersom vi har helt skilda perspektiv på vilka funktioner vi personligen behöver på hästen.  "Den får gärna se stor och snygg ut. Gärna brun med bläs." säger hon och skickar fantastiskt fina filmer och bilder på kvalitetshästar som inte ligger under 100.000 kronor.  "Man lever bara en gång! Det är dyrare att köpa en snöskoter!" säger hon nöjt oc

  Många som känner mig vet att jag pratat om en grej i flera år.  ”Att lära mig skotta snö med traktor är på min bucket-list!”  Och det har det verkligen varit! Och nu kom det första lite tjockare snöfallet, och vi åkte till Jonatans gård för att fixa lite. Efter Jonatan fixat den lite mer viktiga snöskottningen på gården, så fick jag köra ut på ett tomt fält och övnings-skotta. Första skopan med snö att lasta i och ut, kändes lite besvärlig, och jag hade lite svårt att hålla reda på alla spakar. Det tog lång tid, jag körde på lägsta växeln och behövde fundera varje gång jag skulle göra en ny rörelse med traktorn. Jag tänkte att tre skopor räcker för en dag… men sedan gick det lättare, och lättare, och snart hade jag lastat snö i en halvtimme. Jonatans traktor är otroligt fin och nästan ny, det var verkligen roligt att köra den.  Jag blev allt mer entusiastisk men till slut blev jag trött mentalt. Men det var precis lika roligt som jag trodde, om inte roligare!  Sedan har vi fortsatt s

  Just nu har vi en mysig och lugn vardagslunk. Ares är lite sprallig i blåsten och kylan så han får absolut bara vara en sprallig unghäst en stund och göra sin unghästgrejer. Jag släpper honom lös på ridbanan och han får bocka loss och busa och springa runt hur mycket han vill. När han lugnat ner sig så tömkör jag honom bara några minuter och tränar in bettverkan lite noggrannare, start och broms, och styrningen. Bara lugna upprepningar. Han är jättelydig och uppmärksam. Han vet när det är bus och när det är allvar.   Men mest låter jag Ares bralla för det är hans prioriterade behov framför träningen, just nu.  Lugnet börjar lägga sig med Jonatan också, trots att vi är nya för varandra så börjar jag känna mig trygg, vi kommer så bra överens och har det så harmoniskt tillsammans. Jag får så mycket energi av det. En stor del av tiden har jag mest bara glott rakt ut och försökt att fatta vad som händer, men det tomma gloendets tid börjar vara förbi. Han är här och han kommer att stanna e