Gas, broms och sväng

Äntligen är det lite stabilare underlag ute och jag kände mig redo att rida lite mer igen. Vi tränade på basövningar och det är mer utmanande än vad man kan tro. Vi tränar alltså gas, broms och sväng. Ska man träna och finlira gas, broms och sväng så tycker jag att det svåraste är att sänka övriga förväntningar och hjälpa hästen att få så lite övriga signaler som möjligt.


Exempelvis måste ju Ares få ha huvudet vart han vill, och han får gå allt från grisetrav till travar-trav för det handlar inte om att se fin ut, det handlar om att en dutt på hälen ska betyda lagom mycket gas och att en förhållning av tyglarna och sitsen ska betyda lagom mycket broms, varken någon hastig tvärbroms eller som att försöka bromsa ett godståg. Och att svängande tyglar ska kalibreras till en lagom servostyrning som varken blir för snäv eller för tung. Så om han väljer att gå utåtställd en stund med huvudet som en giraff så är det helt okej, om han gjorde en jättefin ökning på en liten hjälp, och det märktes att det var det han var fokuserad på. 


Men visst fick jag lite härlig "Galishimo"-känsla med Ares på slutet. Jag börjar känna att Ares respons på hjälperna liknar Galishimos. Och det vill jag ju verkligen ha. Särskilt framåtbjudningen och att det blir allt mer "åka" för mig, och han blir allt ivrigare på att gasa på små hjälper. Precis som jag vill ha det! Minusgraderna hjälper ju till så det är inget annat än ett perfekt läge att njuta och berömma för den fina gasen. Bromsen går också lättare och lättare. Han går redan nu mycket på min sits. 



Och sadeln är ju bara kanon! Jag kortade stigbyglarna lite extra för att ha möjlighet att resa mig i sadeln om Ares skulle "poppa" av köldnäppen och ridningen, men trots för korta läder så hamnar jag i en lodrät och balanserad sists. Sadeln är fortfarande värd varenda krona. Och inte busade Ares i kylan heller. Han var helt fokuserad på sina uppdrag. Gas, broms och sväng. 

Precis som det ska vara! 


Och inte har jag glömt Galishimos plötsliga "popp" när det var kyligt ute. Här är han sex år, år 2015,  och vill hem. Älskade lilla häst, vad du lärde mig mycket. 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer