Livet är förändring

Jag var riktigt omotiverad att rida i onsdags. Men jag höll tummarna att jag skulle kunna råka på någon intressant person som kunde ge mig en motivationsputt i rätt riktning. Det hade jag! Precis när jag kommit in så kom Ebba som äger Måns in, och jag lyckades sälja in en timmes skritt-tur i skitvädret. En timme senare så står vi förundrat i blåsten och tittar på två älgar som står i skogen. Plötsligt blir man imponerad av de tysta, vackra djuren och tacksam över att man kom sig iväg, ändå. Jag kunde i lugn och ro sitta av och filma älgen och Galishimo stod lydigt bredvid och tomstirrade. Måns var mindre intresserad av älgar. Sedan följde ett väntat beteende hos Galishimo som jag bäst beskriver som "älgdansen". Han blev mycket upplivad och jag kände mig tryggast med att inte sitta på honom, eftersom han ständigt taktade och slängde med huvudet och blev väldigt upprymd. I en timme. Och även när jag tog ut honom i hagen 90 minuter senare. Älgdansen tog helt en

Vilken tuff vinter vi haft! Knappt någon snö men väldigt mycket is. Nu verkar det i alla fall komma lite mer snö till veckan, och kanske behöver jag inte åka till ridhuset för att få till lite kvalitetsträning. Idag klippte jag av säkert 5 cm av Galishimos man också, den var tunn söndertuggad av en hagkompis, och stripig. Jag låter honom ha kortare man från och med nu, med färre flätor, som är mer välskötta. Det blir fint det med! Sedan har vi pillat på med galoppen ute på fältet. Jag startade lite försiktigt med många svängar och mindre cirklar, för att kolla om Galishimo skulle bli busig, men han blev inte alls busig. Han var vaken och glad men lydig och snäll i alla gångarter. Det är så skönt så jag kan knappt med ord beskriva hur skönt det är. Det är så många år som vi kommit i mental otakt med varandra då han blivit spänd och jag besviken på honom. Och nu för tiden gör han mig oftast positivt överraskad. Han är riktigt trivsam och har inte förlorat ett dugg av sitt glada sä

I lördags var jag i ridhuset med hjälp av Ebba, som Galishimos groom och filmare. Anna och Pride var också där och det var riktigt roligt att träffa dem och se deras framsteg. Anna har en betydligt stabilare galopp på sin häst än vad jag har, och givetvis finns det en förklaring till att Galishimo inte är så lätt att galoppera alla gånger, men jag blev ändå triggad att fortsätta jobba med hans galopp. Ebba filmade oss båda och jag har insåg en viktig sak att slipa på: Jag gnäller lite i onödan. Visst ska man vara grundlig med Galishimo när man rider men jag kan ju formulera mig annorlunda. Jag liknade honom vid en get vid ett eller två tillfällen, innan han värmt upp och kommit upp med ryggen. Jag kunde ha sagt att han var lite ringrostig i stället. Sedan blev jag riktigt glad när jag såg vad Ebba filmat. Sidvärtesövningarna är ju jättefina och när jag bläddrade tillbaka två år så blev skillnaden riktigt stor. Så här såg Galishimo ut på sista sidvärtesövningen. Han höjde rygge

Min vänstra fot har börjat krångla och jag kände mig lite vemodig över detta, utifrån min träning som går så bra nu. Men jag bytte i morse till en stride-maskin i stället för att springa på rullband, och lättnaden över att jag inte fick någon som helst smärta i stride-maskinen, gjorde mig genast motiverad igen. Nu springer jag bara 3 min vid två tillfällen och kör stride före och efter gym-passet. Jag är supernöjd över detta alternativ, för jag känner inget akut behov av att bli jättebra på just löpning. Det är ju detta med att svettas och bli flåsig som känns så skönt. Dessutom kan foten bli bra på bara några dagar, men man vill ju ta itu med eventuella problem  tid. Min nya kompis, stridemaskinen.  Om ni undrar hur jag hinner träna så kliver jag upp 05.30 på morgonen, åker till gymmet vid 06.00 och börjar mina första möten på jobbet vid 08.00. Känner jag mig sliten eller trött så sover jag i stället, jag håller inte benhårt på denna rutin. Galishimo har fått lite ofrivillig

Mamma gav mig 1000 kronor att köpa mig något i födelsedagspresent. Först så köpte jag ett häst-täcke men det passade tyvärr inte Galishimo och fick lämnas tillbaka. Sedan har jag ändrat mig och tänkt om, och det nya beslutet blev riktigt bra. Jag gillar verkligen stövlar. Jag har nästan alltid stövlar på jobbet och med åren har jag blivit allt mer förtjust i läder och stövelvård. Jag rengör och smörjer ju Galishimos prylar som ren terapi på helgerna och gillar även att hålla mina stallskor fina, särskilt inför helgen. Däremot ser det ut som skräp i hallen när stövlarna ligger huller om buller. Det ser inte bättre ut i mina förråd, där stövlar ligger slängda och skaften vikta lite var stans. Därför har jag köpt en uppsättning med stövelstöd från Hööks. Jag kunde inte finna om priset inkluderade per styck eller per par så antingen har jag hela åtta par stövelstöd, eller fyra par. Den som lever får se. Jag har då räknat upp till att jag har minst sex par stövlar så de kommer gara

Äntligen lossnade förkylningen och jag kunde ta mig ett långt och skönt träningspass efter att jag och Ebba varit ute på morgonritt. Likaså startade jag söndagen med ett ordentligt pass innan jag och Anita skulle rida ut också. Under förkylningen har jag saknat Galishimo så mycket, och allra mest våra uteritter då han är så vaken och har så roligt. Så i stället för att starta i ridhuset så har jag tagit två skritt-turer på vardera timme i helgen. Nästa helg så kör vi igång igen med träningen igen, två veckors lugnare träning har nog gjort oss båda gott. Det är så tydligt numera att jag tränar mer för själen än kroppens skull. Kroppen är ju som sagt 39 nu och några omvälvande tävlingar eller framsteg tänker jag inte utsätta den för. Själen däremot. Den vill svettas och jobba och röra på sig för att jag ska må bra. Det må jag väl ge den.

Jag är fortfarande sjuk och orkar varken träna eller rida, men jag orkar det viktigaste: jag orkar jobba! Jobb betyder cash och cash betyder att jag kan ha roligt sedan när jag mår bättre. Ca-shing! Det som är jobbigt med att bara orka jobba , är att jag blir ganska låg och lättirriterad när jag inte får röra på mig. Detta förändrade stämningsläge blir så uppenbart när det gått lite över en vecka, utan varken ridning eller träning. Jag blir mer lättirriterad och lugnar inte ned mig lika snabbt som annars. Jag drömmer obehagligare drömmar och känner mig vemodig när jag vaknar. Jag får onödiga existentiella funderingar om vad jag gör på planeten och om jag förvaltar mitt korta, korta, liv här på jorden rätt. Visst är det bra att tänka sådana tankar någon gång då och då, men nu står tankarna i farstun och trampar fram och tillbaka och jag hade inte alls lust att bjuda in dem just nu, just idag. Att träna kroppen är som att få en mental regnkappa på sig, där saker som faller över en

Idag fyller jag 39 år. Det känns fantastiskt. Jag har fått flera grå hår på huvudet och därmed slutat tona det i olika färger, jag vill se hur jag blir som "gråhårig" och jag vill absolut se åldersadekvat ut. Åtminstone än så länge. Jag kanske ändrar mig längre fram. Jag har också fått glasögon som jag åtminstone försöker använda när jag kör bil och ser på TV, men har lite svårt att vänja mig vid att ha dem till vardags. Hur känns det att snart vara 40, då? Jag är helnöjd. Jag kan med säkerhet konstatera att jag aldrig mått så bra i hela mitt liv som jag gjort de senaste åren. Och det blir bara bättre. Jag får mer energi, lyssnar bättre på kroppen, stressar mindre och är tryggare med min vardag. Jag har lättare för att uppskatta Galishimo för den han är och vågar stanna av i vardagen utan att hela tiden försöka sträva vidare. Okej då, jag har en tendens att varva upp i stället för att varva ned när jag är sjuk, men det vore ju för tragiskt om jag vore fulländad som männi

Jag blev så dålig idag att jag var tvungen att gå hem tidigare från jobbet och lägga mig. Febrig och utslagen. Och till dig Ebba, som är hela 22 år yngre än mig, och som brukar kolla min blogg när du sitter på skolan. Du som gav mig rådet att varva ned och vila lite mer under helgen. Denna bild är tillägnad dig. Gå tillbaka till dina skoluppgifter!

Jag som tänkte vila idag, eftersom jag känner att jag fortfarande blir yr vid ansträngning, tuffade på bra länge med att fixa saker. Här är lite av listan på saker jag gjorde: Sydde igen trasiga hästtäcken för hand Flyttat ett hönät som hästarna glatt stod på (nej, hönät ska inte ligga på marken och hästar ska inte glatt stå på dem. Det kan sluta med en oändlig variation av olyckor, the sky is the limit) och plockat bort en boot som Alladin hade på sig i hagen, som snurrat runt.  Rensade ur hästskåpets överdel och skänkte bort det som andra ville ha och som jag inte använde  Fyllde en sopsäck med prylar jag inte använt på 18 månader, för att slänga, typ gamla grimmor.  Tog en halv sopsäck med saker som kan vara i förrådet hemma, eftersom de används för sällan Sköljde igenom gammalt schabrak och sadelunderlägg Tog Galishimo på en timmes promenad, med Cecilia och Quattro.  Försökte skryta om Galishimos fantastiska löslongering för en ny tjej på Brönet men Galishimo gick genast f

Även idag är jag sjuk, det är en ganska mild förkylning med trötthet, men jag försöker att inte bita ihop och göra för mycket. Lördag och allt. Jag som ville till ridhuset och rida Galishimo. Jag har väldigt svårt för att vara stilla, även när jag är sjuk, så jag har lite försiktigt påbörjat att rensa ur min lägenhet och lite ur förråden, samtidigt som mitt immunförsvar rensar ut virus. Teamwork! Nu har jag flera kassar med skräp här i ettan som jag forslar bort på måndag. Jag hittade de här ridbyxorna från 2013 , nästan oanvända. De senaste sju åren har jag inte vägt 60 kilo igen, och jag lär inte göra det heller. Jag tycker om mat för mycket. Jag ska kolla om Lill-Ebba på stallet vill ha dem då hon redan fått jackan jag också bär på bilden. Det är kul att se grejer komma till användning. Jag bor för litet för att ha ett litet museum med prylar från mitt förflutna i lådorna. Björn är bäst i världen. Han städade faktiskt ur transporten dagen före besiktning, och idag så tog han

I veckan har det inte blivit någon ridning, men Galishimo har fått nya skor och jag hade lyckats planera min tid så dåligt att jag hade lönesamtal en timme efter Galishimos skoning skulle påbörjas. Jag kan säga att jag kom till mötet med noll sekunders marginal och hade bytt från hästkläder till kontorskläder nere i kommunens garage, för att hinna. Tighta marginaler! Jag fick dessutom hem ett brev om att jag hade körförbud på min hästtransport då jag missat besiktningen som skulle ha gjorts innan årsskiftet. Tur att det var lätt att få en tid på bilprovningen, tidigt på morgonen, innan min arbetsdag började, redan nästa dag! Transporten gick igenom utan problem, eventuellt kan jag justera bromsarna lite ytterligare, men det var inget som de antecknade i protokollet, och jag skyndade mig tillbaka för att lämna den på stallet, innan jag skulle börja min morgon på arbetet. Jag kanske drog lite för hårt i elkontakten mellan transporten och bilen, för plötsligt följde hela bilens pla

Så här, som på bilden ovan, såg jag och Galishimo ut i ungefär en halvtimme idag. Jag var väldigt orolig, och självklart mest orolig över vad som hände bakom Galishimo, och inte framför. Eftersom Galishimo kan vara bakskygg om det oturar sig. Ridhuset som vi oftast brukar ha för oss själva har varit fullt av ryttare vid flera tillfällen, och jag känner inte någon av dem. Det har suttit folk på läktaren och inga ryttare verkar följa varandras övningar utan har övat på det de behövt. Någon har övat på att galoppera snabbt efter långsidorna samtidigt som någon annan övat på att trava i runda serpentinbågar över hela ridbanan, och någon annan har gjort galoppombyten. Allt har sett mycket prydligt och kontrollerat ut, men jag var rädd att någon skulle komma i snabb fart bakom oss, alltså stod jag mest stilla. Galishimo skötte sig å andra sidan exemplariskt. Precis som på bilden. Han slappnade av och tittade sig nyfiket omkring. Jag kan inte fatta att detta är den arab som för ett och ett

Det fortsätter gå bra när jag och Björn petar in Galishimo i transporten och åker till ridhuset. Största skillnaden just nu är att Galishimo flåsar betydligt mer än vad jag gör, när vi galopperar. Han har varit vinglig, kantig och tittig och jag har både spänt mig och behövt parera honom i galoppen. Så det brukar oftast sluta med att jag är helt slut och flåsar och Galishimo tycker att vi bara värmt upp. Men inte nu längre! Galishimo bär mig betydligt bättre och gör sina hemläxor med vänster bakben i galoppen för nästan egen maskin, vilket slutar med att han är ganska fuktig i svett och i fullt flås, under tiden jag känner mig ganska utvilad. Så, nu när hästen flåsar mer än ryttaren, så känner jag att vi är på rätt väg! Han har ju inte dåligt med muskler heller. Det märks att han inte får totalvila från ridningen. Igår hade han råkat vrida en sko så då fick han vila tills en hovslagare rakriktat den åt honom, det tog 5 timmar innan vi fann en ledig hovslagare! På en lördag! Men

Året 2019 har varit ett jättefint år. Jag är väldigt tacksam över hur lugnt jag har det nu, och det tycker jag mig märka på min hälsa rent allmänt. Förkylningarna blir kortare och jag har kortare perioder av trötthet som jag återhämtar mig snabbare ifrån. Förutom oktober. Oktober var en skitmånad. Jag orkade jobba och rida men inte något annat. Men en månad av 12 kan man väl få må skräp. Jag fick ju bättre ekonomi våren 2018 då jag blev verksamhetsutvecklare, och blev ju även av med några lån, så år 2019 kände jag en stor lättnad över att ekonomin blivit bättre. Många trodde att jag skulle köpa en större lägenhet för extrapengarna men jag beslutade mig för att försöka unna mig lite mer saker för överskottspengarna. Jag känner mig inte bara ekonomiskt tryggare nu, utan tycker verkligen att livet fått lite guldkant när jag kan köpa mig mer saker och förbättra min vardag. Som denna cykel som jag beställde under våren och verkligen älskar. Det var skönt att känna att