No rest for the wicked

Vilket bra och lugnt 2019 jag hade! Jag är väldigt nöjd. Jag gör väl en summering lite längre fram, när jag funderat klart på hur året blivit.

Som vanligt blev det ett lugnt nyårsfirande, denna gång med bekanta från Björns släkt, och vi hade, med god marginal, lagt oss vid 12-slaget. Förut har jag ju åkt till stallet och tittat till Galishimo men det var många som skulle dit och då tänkte jag att det säkert är någon som märker ifall han spårar ur.

Den 31 december så gick träningen inte bra alls. Vi åkte till gamla ridhuset och Galishimo var spänd och stum. Det blir lätt så i gamla ridhuset, det är mycket att stirra på om man är en osäker arab. Nu hade dom satt upp vacker julgransbelysning efter väggarna också. Mycket tufft för en liten arab att hantera.

Jag red några åttor och försökte få honom följsam men han spjärnade med kroppen och var inte alls särskilt med på tåget, så då struntade vi helt enkelt i dressyrträningen, tog av honom utrustningen, och körde frihetsdressyr i stället. År 2019 sade jag ofta "Det går inte misslyckas med löslongering." och det har stämt hela året. Galishimo är klockren. Just nu så tränar vi bara på att jag ska kunna "skicka ut" honom på en stor volt och "locka in" honom på en mindre volt närmare mig, i galoppen. Det ger ungefär samma träning som muskelmässigt som när jag rider honom, fast i en light-variant, och han reagerar precis likadant utan ryttare som med. Vänstervarvet är tuffare och högervarvet är stabilare. Så man kan aktivera vänster bak även helt utan utrustning. Jag har funderat lite på om jag ska lära honom att stegra eller buga men det är ju mer "ögontjänarträning" och är mer av en lek som egentligen inte fyller något syfte för vad jag vill uppnå med honom (utöver positiv uppmärksamhet från vännerna, förstås).  Vi får se hur det blir!

Dagen efter, årets första dag, så var nya ridhuset ledigt och Galishimo var betydligt mer harmonisk och följsam. Han gick att rida betydligt bättre.

Jag sitter bättre i vänstervarvet nu och trots att "huvudproblemet" kvarstår så tycker jag det ser betydligt mer balanserat ut. 

Jag tycker också att han gör trevliga flyttningar utan att tappa takt eller framåtbjudning, på relativt små hjälper.

Det var även en stor elegant privathäst i ridhuset igår. Den var välklippt och pälsen var glansig, den gjorde vackra galoppombyten, och hela ekipaget utstrålade både spänst och harmoni. De var väldigt vänliga och gav mig och Galishimo massor med plats på ridbanan. Men jag kände mig lite underlägsen och otillräcklig med min lilla fluffiga arab och stora westernsadel, när jag jämförde oss. Men han är ju min, och något säger mig att jag skulle bli vilsen utan honom. 

Jag och Galishimo för sju år sedan.