Snöblåst och älgmöte
Jag var riktigt omotiverad att rida i onsdags. Men jag höll tummarna att jag skulle kunna råka på någon intressant person som kunde ge mig en motivationsputt i rätt riktning. Det hade jag! Precis när jag kommit in så kom Ebba som äger Måns in, och jag lyckades sälja in en timmes skritt-tur i skitvädret.
En timme senare så står vi förundrat i blåsten och tittar på två älgar som står i skogen. Plötsligt blir man imponerad av de tysta, vackra djuren och tacksam över att man kom sig iväg, ändå.
Jag kunde i lugn och ro sitta av och filma älgen och Galishimo stod lydigt bredvid och tomstirrade.
Måns var mindre intresserad av älgar.
Sedan följde ett väntat beteende hos Galishimo som jag bäst beskriver som "älgdansen". Han blev mycket upplivad och jag kände mig tryggast med att inte sitta på honom, eftersom han ständigt taktade och slängde med huvudet och blev väldigt upprymd. I en timme.
Och även när jag tog ut honom i hagen 90 minuter senare.
Älgdansen tog helt enkelt aldrig slut. Älgsafari är Galishimos grej!
Jag har märkt att jag blivit lite klokare på senaste tiden. Självklart ska Galishimo få älgdansa och självklart ska jag acceptera att jag har en livlig häst. Det är priset jag får betala när jag har en häst som är vaken och lätt blir upprymd. Det är därför han är så trevlig att hantera och rida dressyr på. Han är vaken och är med. Han tröttnar inte att gå varv på varv i ridbanan, utan tycker alltid det är roligt och gör sitt allra bästa. Har man den personligheten så kan det råka bli lite överladdat om han är ute i snöblåsten och spanar på älg. Så länge han inte drar iväg, utan håller sig på sin lilla ruta av lydnad så får han väl dansa inom den rutan, bäst han vill.
Om det inte vore så, så vore han antagligen sjuk. Och det önskar jag honom inte.
En timme senare så står vi förundrat i blåsten och tittar på två älgar som står i skogen. Plötsligt blir man imponerad av de tysta, vackra djuren och tacksam över att man kom sig iväg, ändå.
Jag kunde i lugn och ro sitta av och filma älgen och Galishimo stod lydigt bredvid och tomstirrade.
Måns var mindre intresserad av älgar.
Sedan följde ett väntat beteende hos Galishimo som jag bäst beskriver som "älgdansen". Han blev mycket upplivad och jag kände mig tryggast med att inte sitta på honom, eftersom han ständigt taktade och slängde med huvudet och blev väldigt upprymd. I en timme.
Och även när jag tog ut honom i hagen 90 minuter senare.
Älgdansen tog helt enkelt aldrig slut. Älgsafari är Galishimos grej!
Jag har märkt att jag blivit lite klokare på senaste tiden. Självklart ska Galishimo få älgdansa och självklart ska jag acceptera att jag har en livlig häst. Det är priset jag får betala när jag har en häst som är vaken och lätt blir upprymd. Det är därför han är så trevlig att hantera och rida dressyr på. Han är vaken och är med. Han tröttnar inte att gå varv på varv i ridbanan, utan tycker alltid det är roligt och gör sitt allra bästa. Har man den personligheten så kan det råka bli lite överladdat om han är ute i snöblåsten och spanar på älg. Så länge han inte drar iväg, utan håller sig på sin lilla ruta av lydnad så får han väl dansa inom den rutan, bäst han vill.
Om det inte vore så, så vore han antagligen sjuk. Och det önskar jag honom inte.
Kommentarer
Skicka en kommentar