Året 2019

Året 2019 har varit ett jättefint år. Jag är väldigt tacksam över hur lugnt jag har det nu, och det tycker jag mig märka på min hälsa rent allmänt. Förkylningarna blir kortare och jag har kortare perioder av trötthet som jag återhämtar mig snabbare ifrån. Förutom oktober. Oktober var en skitmånad. Jag orkade jobba och rida men inte något annat. Men en månad av 12 kan man väl få må skräp.

Jag fick ju bättre ekonomi våren 2018 då jag blev verksamhetsutvecklare, och blev ju även av med några lån, så år 2019 kände jag en stor lättnad över att ekonomin blivit bättre. Många trodde att jag skulle köpa en större lägenhet för extrapengarna men jag beslutade mig för att försöka unna mig lite mer saker för överskottspengarna.

Jag känner mig inte bara ekonomiskt tryggare nu, utan tycker verkligen att livet fått lite guldkant när jag kan köpa mig mer saker och förbättra min vardag. Som denna cykel som jag beställde under våren och verkligen älskar. Det var skönt att känna att jag kunde välja vilken cykel jag ville utan att tänka på priset. 

Jag började även med Huel för att förenkla min vardag och det har fungerat väldigt bra. Jag har inte gått ned ett gram i vikt men fått betydligt stabilare blodsocker, vilket gör att jag orkar mer. Jag dricker Huel nästan varje dag, antingen som frukost, mellanmål, eller huvudmål om jag vill göra annat. 

Jag kunde också köpa ett litet utdragbart bord och fyra stolar från IKEA, samt en extra hylla från JYSK, vilket har gjort det lättare att ta hem vänner och göra något trevligt hemma hos mig. Tänk att det tog 6 år innan jag hade ett ordentligt matbord i min lilla etta, men det var väl inte högst på prioriteringslistan, helt enkelt. 

Jag fick tag på denna sadel i slutet på 2018 men den har spelat en väldigt stor roll under 2019. Jag har suttit betydligt säkrare och fått mycket bättre självförtroende i ridningen. Jag har inte suttit löst på Galishimo en enda gång och klarat både skenturer och sidokast galant. Jag älskar ju dressyr och skulle ju göra allt för en fint passande dressyrsadel, men om det inte passar varken mig eller hästen måste jag vara flexibel och hitta nya lösningar. 

Jag har bara ridit för en och samma tränare hela året, och det var ett riktigt bra beslut. Jag hamnade inte i konflikt med olika filosofier om Galishimos träning, utan fick ett och samma budskap, samma hemläxor och samma tolkning av Galishimo. Det har uteslutande varit från tränaren Anna som vi gemensamt flugit in från Stockholm, en gång i månaden (det är många som anlitar henne). Det har aldrig varit så roligt att rida kurs som under år 2019 och det är ytterst få tillfällen jag har varit besviken på Galishimo efter en kurs. 

Jag har också ridit ut en hel del i gott sällskap, ofta har vi varit en hel flock glada amatörer som ridit ut på lugna uteritter tillsammans. Mest har jag ridit med Ebba och Rand, vilket jag uppskattat massor, men det har även blivit härliga ridturer även med Angelica och Minn, Ebba och Måns, och Anita och Willgott. 

Sedan fortsatte jag spendera pengar och gjorde bland annat en synundersökning och skaffade glasögon, vilket min omgivning påstår att jag behövt i flera år... Jag använder glasögonen när jag kör bil, ser på TV hos Björn, eller har möten då man ska titta på en projektor. I övrigt har jag lite svårt att vänja mig vid dem, men det kanske blir bättre under nästa år. 

Under hösten så bestämde jag mig att plugga för BE-körkort (tungt släp) och gå lite körlektioner för att bättre köra med hästtransporten. Jag körde Galishimo lagligt på B men ville vara öppen för att eventuellt kunna ha en ny bil eller transport i framtiden. Eftersom det var 18 år sedan jag tog mitt vanliga körkort så behövdes mina teoretiska kunskaper dammas av lite, men det är ju på ett sätt enklare att plugga nu för tiden då man lätt kan köpa olika program på nätet som hjälper mig att lära mig. Så slipper man sitta med näsan i boken och fokusera. Det var lite tuffare utifrån att mitt jobb var ovanligt krävande under just den perioden, men det gick bra. Teorin genomförde jag under feber och huvudvärk men lättnaden blev stor när jag klarade det. 

När jag gjorde uppkörningen var jag sjukt nervös, inte bara för att det kostade mig 1600 kronor att genomföra, utan för att jag tydligen backar väldigt dåligt med släp under press. Hemma går det tydligen bra. Lättnaden var riktigt stor när jag klarade det! 

Jag och Björn renoverade hans Kajak så den blev riktigt fin. Det är inte mer än rätt att jag engagerar mig i hans intressen lite under min semester, när han lägger ned så mycket tid på mina intressen resten av året. Han har en egen liten timmerstuga som han fixar med, och han gillar generellt att laga och återanvända gamla trasiga saker. Jag lärde mig en hel del!

Jag har även spenderat en hel del tid med min mamma. Här hälsade vi på Björns mamma under ett loppis och besökte fyndplatsen för världens äldsta skida. Alltid lika mysigt att vara med mamma!

Ett annat stort inköp var att börja på ett lite finare gym efter en längre period utan gymträning. Jag var inte alls sugen på att träna igen men ibland måste man ju agera först, och vänta på att motivationen ska komma i efterhand. Det gjorde den! Den låg bara två kvarter från min nya arbetsplats också så det har varit lätt att träna i anslutning till arbetet. Jag är nöjd om jag tränar 1-3 gånger i veckan och håller det på en lättsam nivå, precis som planerat. 

Sista roliga slutspurten var ju att jag blev anlitad som illustratör, bestämde mig att gå all in, och genomförde inköpet av en Ipad Pro för att lättare kunna leverera snygga bilder. Ipaden och pennan var årets dyraste inköp på ca 14.600 kronor men jag hade råd och tömde mitt sparkonto. Beställarna var jättenöjda och jag håller fortfarande på att utforska min kreativitet och mina möjligheter med Ipaden. 

Björn har hängt mycket med mig i stallet. Han opererade luftvägarna under våren och vi fick bo på patienthotell och hänga i Umeå, vilket vi gjort tidigare år också, men annars har han mått bra och han har följt med ofta, ibland på cykel och uteritter, men även ofta till ridhuset, då han följt mig och filmat. Förutom att det gett mig möjlighet till bättre träning så har ju även Galishimo blivit så van vid lastningen att han lastar i och ur sig själv ut transporten, nu för tiden. Tänk om jag visste det år 2017 då jag slet för att få honom att acceptera transporten! 

Jag fortsatte med Galishimos manvård under 2019,  men något under sensommaren gjorde att manen tunnades ut och finare än så här blev det inte. Men det blev fint ändå! 

Om jag ska sammanfatta 2019 så blir det tydligt att den förbättrade ekonomin gav mig mer frihet, och jag utnyttjade varenda krona. Jag tror detta år varit det bästa år jag någonsin haft, och håller tummarna för att få uppleva fler sådana här år. Galishimo har varit superfin, Björn har hängt kvar och stöttat mig helhjärtat i allt jag gjort, liksom min mamma, och det har även varit riktigt roligt att umgås med tjejerna i stallet! 

Vad hoppas jag få ut av 2020, då? Jag vet faktiskt inte. Det vore jätteskönt om året fortsatte i samma anda; Att jag finner tillfällen att njuta av den förbättrade ekonomin, att Galishimo fortsätter vara frisk och utvecklas i dressyren, och att Björn vill vara med och engagera sig i samma utsträckning.