Förkyld men nöjd

I veckan har det inte blivit någon ridning, men Galishimo har fått nya skor och jag hade lyckats planera min tid så dåligt att jag hade lönesamtal en timme efter Galishimos skoning skulle påbörjas. Jag kan säga att jag kom till mötet med noll sekunders marginal och hade bytt från hästkläder till kontorskläder nere i kommunens garage, för att hinna. Tighta marginaler!

Jag fick dessutom hem ett brev om att jag hade körförbud på min hästtransport då jag missat besiktningen som skulle ha gjorts innan årsskiftet. Tur att det var lätt att få en tid på bilprovningen, tidigt på morgonen, innan min arbetsdag började, redan nästa dag!

Transporten gick igenom utan problem, eventuellt kan jag justera bromsarna lite ytterligare, men det var inget som de antecknade i protokollet, och jag skyndade mig tillbaka för att lämna den på stallet, innan jag skulle börja min morgon på arbetet. Jag kanske drog lite för hårt i elkontakten mellan transporten och bilen, för plötsligt följde hela bilens plastlock med transportsockeln när jag drog ut den. Björn trodde att det skulle bli lätt att fixa och erbjöd sig att hjälpa mig med detta till helgen.

Jag var lite frustrerad, men sådant händer ju när man har en gammal bil och en gammal transport. Man får fixa lite emellanåt. 

Lönesamtalet var också ganska givande. Det blir tydligt att jag får kämpa lite mer med min roll som verksamhetsutvecklare än vad jag trodde från början. Jag har ju nämligen haft som paradgren att skärma av mig och leverera resultat i ganska högt tempo. Nu är mina produktiva arbetsuppgifter lite mer begränsade och jag ska bland annat tjäna som bollplank till både chefer och personal på olika boenden, samt handleda andra kollegor som skriver yttranden och rapporter. Jag älskar verkligen att prata med både personal, kollegor och chefer och dra i lite trådar för att se om vi kan förbättra vårt kvalitetsarbete. Men det är lätt att känna sig onyttig eftersom jag nästan inte levererar några egna resultat alls, och ibland kan jag undra för mig själv om jag verkligen är till nytta. Det är ju de andra som levererar resultaten. Och oftast är de ju så skickliga och professionella, så ibland har jag inte så mycket att bidra med annat än att hålla med.

Förut var jag ju väldigt självständig och kunde lätt flexa ut på lunchraster och rida Galishimo, för jag kunde jobba ikapp med mina utredningar hemma. Nu har jag svårare att våga flexa ut eftersom folk ofta passar på att fråga mig om saker när de ser mig på arbetsplatsen, eller när de ser att min lilla chattruta är tillgänglig, och jag vill ju vara lätt att nå. Men det måste ju få ta tid att ställa om sig. Jag har i alla fall varit väldigt uppskattad, som det verkar, och det är fler och fler chefer som vill ha med mig på arbetsplatsträffar och liknande. Det är ju även det roligaste!

Sedan har jag lyckats dra på mig en förkylning, det är väl huvudorsaken till att Galishimo inte fått motionera. Jag har ju förut varit väldigt långdraget sjuk så jag försöker att verkligen ägna mig åt vila nu när jag är förkyld, och inte greja på som vanligt så jag blir ännu sjukare. Vi får se om jag kommer mig iväg till ridhuset, det är rena skridskobanan på Brönet och inte särskilt roligt att rida ut.