Livet är förändring

  Alltså gårdagens och dagens pass - wow! Jag är så otroligt nöjd och full av nyfikenhet inför hur våren och denna sommar blir. Galishimo var rekordlugn (jag tycker jag skriver det hela tiden, men han blir verkligen bättre hela tiden) och jag känner mig också lugn och trygg med honom. Varje pass ler jag stort och allt jag ber honom om försöker han alltid göra! Jag tror det var i januari jag fokuserade mycket på mina händer och idag red jag enkelt med en hand under nästan hela uppvärmningen. Det gick svänga och göra allt möjligt på lösa tyglar. Det är bara i skolor eller när jag gör något som han tycker är kämpigt som jag stöttar upp med två händer. Men första kvarten kan man lugnt ta på lösa tyglar så han får värma upp och känna sig för.   Han är inte lika spänd som han brukar vara i ridhuset och inte jag heller. Jag sitter mer nedsjunken i sadeln och är betydligt mer passiv och det hela ger bara en fantastisk känsla. Ingen av oss bryr sig om det knäpper och knakar i ridhuset och det k

 Galishimo har tappat bort högergaloppen lite. Det är lätt att slarva bort högergaloppen om man är en liten arab. Detta går dock direkt att härleda till att han har blivit riktigt fin i vänstergaloppen och det är säkert både bekvämare och roligare att ta den galopp man är duktig på. Skitsamma om jag fattar högergaloppen i ett högerhörn så det ska bli så omöjligt som möjligt att ta fel galopp.  "Tadaa!" säger Galishimo och tar den förvända vänstergaloppen med lätthet även i den skarpaste kurvan.  Så jag får göra om, och göra om, och göra om, och hoppas att han inte bara stärker sin förvända vänstergalopp utan kommer igång bättre med högersidan. Just igår så fick jag åtminstone till fler högerfattningar än felfattningar, men ju tröttare han blir i kroppen ju oftare tar han fel galopp, så man får träna ofta och lite.  Jag måste också träna in på vart hans kropp och bog är på väg INNAN han fattar fel galopp, så jag har ett strålande tillfälle att bli mer medveten om hur han bär s

 Jag har gått ned i vikt! Denna gång gick det rasande lätt och det har egentligen bara rasslat till utan jättestor ansträngning från min sida. Eftersom jag äter mer på helgerna så har måndagarna varit rätt så jobbiga då kroppen förväntar sig att jag ska fortsätta helgfrossa. Men annars har det gått fint.  Det som gått lite mindre friktionsfritt är ju att tala eller blogga om denna viktnedgång. Hur många kilo som försvann på hur lång tid verkar vara något som omgivningen har lite svårt att ta emot på ett bra sätt.  När mitt BMI började tangera mot övervikt så tog jag upp det för omgivningen.  "Nu är mitt projekt 'so you think you can eat?' officiellt slut! Nu blir det att banta ner sig!" deklarerade jag och fick genast svar i stil med:  "Men du är ju inte överviktig, nämen inte behöver du banta. Du ser jättefin ut precis som du är nu. Känn ingen stress över det där inte."  Men jag är ju kapten på mitt eget skepp, har alltid varit detta, så jag tyckte att det

  Vilken superhelg jag haft! Äntligen börjar solen kika fram och det mörka, blåsiga, vädret bjöd på lite sol. Man känner i hela själen en lättnad och ibland kan man nästan ana hur solstrålarna värmer kinderna. På lördagen var det bara två minusgrader och vindstilla när jag stoppade Galishimo i transporten för att ta honom på en längre uteritt med Anna och Pride igen. Galishimo har aldrig gått så bra som han gjorde denna helg. Visserligen hade vi ju vädret på vår sida men jag tror även att han börjar känna igen rutinerna, travhästarna och ridvägen och fann ett bättre lugn i det hela. På ställen där han exhalterat knappt ens vill skritta utan upphetsat taktat fram, så skrittade han nu på långa tyglar och gav ifrån sig trivselljud. Han hummade för sig själv, suckade och frustade mjukt. Det kändes helt fantastiskt att han kom till ro så pass mycket  och jag njöt verkligen.  Söndagen red jag på ridbanan och fortsatte med serpentinbågarna med galoppfattning. Galishimo var lite i gasen och fö

  Jag red dressyr med Galishimo igår. Eller dressyr och dressyr. Min typ av dressyr. Jag vet inte riktigt vad jag ska kalla det. Bra går det i alla fall!  Sedan vi fick en vinterridbana så har jag jobbat mycket med galoppfattningar och gjort en hel del 8:or (kallas egentligen "byt om volt) och försökt att byta galopp ofta med många avbrott. Det börjar kännas lite stabilare och Galishimo börjar göra både fattningarna och avbrotten på ett lugnt och metodiskt sätt.  "Byt om volt" eller 8:an, som jag brukar kalla den.  Förra veckan testade jag att göra 8:an snävare, till tre serpentinbågar, med ett avbrott och en ny fattning innan varje båge, och det gick ju lite vingligt och förvirrat från början. Jag får göra avbrott här och var och göra en cirkel i trav någonstans, eller gå ned i skritt när det behövs, men det har ändå gått ganska ordnat.  Tre serpentinbågar med avbrott för trav i mitten innan jag fattar ny galopp i svängen.  Nu har vi ju ridit på långtur både lördag och

  Uteritt nr 2 gick bra! Jag är så lättad! Jag fattar inte riktigt vad jag fick mod ifrån, att sitta kvar när Galishimo var lite sprattlig, men han var betydligt tröttare nu vilket kanske underlättade lite.  Jag red trots att vi mötte travhästar, såg skotrar, bilar, och andra utmaningar. Jag satt inte av en enda gång. Det kändes toppen och jag vill bara omfamna Galishimo och säga att allt kommer att bli bättre, jag kommer att bli en bättre ryttare, det kommer att gnissla mindre och flyta på mer. Jag måste bara kämpa lite till!  Ibland är det så lätt att tro att man inte kommer sig längre i utvecklingen med honom. Han fyller 12 och jag är 40 och vi har ju inte undvikit uteritter direkt. Men jag kan göra mer, vi kan rida längre, vi kan utmana oss mer, och fortsätta växa.  "Den där araben kommer att bli fin med lite träning." sade en travkusk efter att Galishimo stelt sprattlat sig förbi ett lugnt möte med honom och hans travhäst. Och jag blev glad. Nu har ju Anna och Ebba sagt

  Jag åkte med Galishimo till Medle igår för att ge honom bättre förutsättningar för en långritt i helgen, och för att träffa Anna och Ebba igen. Jag och Galishimo kom lite i ofas, milt uttryckt. Det tog en halvtimme för mig att ens komma upp i sadeln, han kunde inte skritta utan taktade upphetsat, och ändå har vi tränat ordentligt hela veckan på uteridbanan hemma. Sedan följde ett 90 minuters kämpande då jag satt upp och av om vartannat då han blev för spänd och nipprig för att jag skulle känna mig säker. Det var ett par travhästar och fordon i farten, det föll tung snö från träden, och det blåste.  Det som kändes lite ovanligt för denna gång var att det kändes som att Galishimo inte visste vad han skulle göra av sig själv, i vanliga fall brukar han vilja springa framåt och "springa av sig" efter vägen, men nu var energin ojämn och ibland tryckte han på för att få springa framåt, och när jag gav eftergift och tillät att han fick öka, så ändrade han sig och bromsade. Så energ