En superhelg!

 

Vilken superhelg jag haft! Äntligen börjar solen kika fram och det mörka, blåsiga, vädret bjöd på lite sol. Man känner i hela själen en lättnad och ibland kan man nästan ana hur solstrålarna värmer kinderna. På lördagen var det bara två minusgrader och vindstilla när jag stoppade Galishimo i transporten för att ta honom på en längre uteritt med Anna och Pride igen. Galishimo har aldrig gått så bra som han gjorde denna helg. Visserligen hade vi ju vädret på vår sida men jag tror även att han börjar känna igen rutinerna, travhästarna och ridvägen och fann ett bättre lugn i det hela. På ställen där han exhalterat knappt ens vill skritta utan upphetsat taktat fram, så skrittade han nu på långa tyglar och gav ifrån sig trivselljud. Han hummade för sig själv, suckade och frustade mjukt. Det kändes helt fantastiskt att han kom till ro så pass mycket  och jag njöt verkligen. 

Söndagen red jag på ridbanan och fortsatte med serpentinbågarna med galoppfattning. Galishimo var lite i gasen och försökte förekomma mig med fattningarna så jag fick bromsa en hel del, men det hela känns riktigt bra och han känns hela tiden starkare. Ju starkare han blir, ju mindre kommer han att skynda sig in i fattningarna. Dock så blev han ordentligt muskeltrött ganska tidigt, eftersom uteritten på lördagen säkert också tog ut sin rätt, så nu får han vila helt i två dagar innan jag rider igen. 

Planen är faktiskt att han ska få lite mer ro i serpentinbågarna och sakta av lite lättare och trava lite lugnare, sedan ska vi gå ned i skritt mellan fattningarna tills han är stark i detta. Det känns så roligt att få jobba mer med galoppen nu och man märker nästan för varje passa hur han balanserar sig bättre. Det är så roligt att rida nu! 

Det är skönt att rida utan tränare, eller kritiska ögon utifrån nu också. Jag har inga problem med att motivera mig och lägga upp en plan för vad jag vill uppnå vid varje ridpass, på en nivå som både jag orkar med och som Galishimo orkar med. Vi har skapat en liten egen bubbla där vi trivs och är nöjda med varandra. Ibland fokuserar jag på mina händer, ibland på mina sittben, ibland på hans bogar, ibland på att bara lösgöra honom när mycket spännande händer runtomkring, ibland tränar jag på galoppfattningar, och ibland skruttar jag bara runt på ridbanan och filmar ridkompisarna från hästryggen, om det visat sig att både jag och Galishimo har en dålig dag. Det blir vad det blir, och det finns ingen större prestige i detta. 

.