Wow!

 


Alltså gårdagens och dagens pass - wow! Jag är så otroligt nöjd och full av nyfikenhet inför hur våren och denna sommar blir. Galishimo var rekordlugn (jag tycker jag skriver det hela tiden, men han blir verkligen bättre hela tiden) och jag känner mig också lugn och trygg med honom. Varje pass ler jag stort och allt jag ber honom om försöker han alltid göra!

Jag tror det var i januari jag fokuserade mycket på mina händer och idag red jag enkelt med en hand under nästan hela uppvärmningen. Det gick svänga och göra allt möjligt på lösa tyglar. Det är bara i skolor eller när jag gör något som han tycker är kämpigt som jag stöttar upp med två händer. Men första kvarten kan man lugnt ta på lösa tyglar så han får värma upp och känna sig för. 


 Han är inte lika spänd som han brukar vara i ridhuset och inte jag heller. Jag sitter mer nedsjunken i sadeln och är betydligt mer passiv och det hela ger bara en fantastisk känsla. Ingen av oss bryr sig om det knäpper och knakar i ridhuset och det känns som min fobi (som ofta gör att jag reagerat väldigt kraftigt på små ljud) är helt borta. Jag såg i filmen då jag red, att det knäppte till i ridhuset här och var och jag märkte inte ens det när jag red. Det hjälper ju att inte heller Galishimo reagerar på detta längre. 

Det är så mycket som känns så bra och inspirerande nu! Nu följer bara mars månad med slask och lite dåligt ridunderlag men sedan så har jag ett halvår med en fin ridbana och hur mycket roligt som helst att göra! 


Vill jag samla upp honom och sätta tryck i honom - så är det bara att be om det. Han svarar direkt! 


.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer