Jag åkte med Galishimo till Medle igår för att ge honom bättre förutsättningar för en långritt i helgen, och för att träffa Anna och Ebba igen. Jag och Galishimo kom lite i ofas, milt uttryckt. Det tog en halvtimme för mig att ens komma upp i sadeln, han kunde inte skritta utan taktade upphetsat, och ändå har vi tränat ordentligt hela veckan på uteridbanan hemma. Sedan följde ett 90 minuters kämpande då jag satt upp och av om vartannat då han blev för spänd och nipprig för att jag skulle känna mig säker. Det var ett par travhästar och fordon i farten, det föll tung snö från träden, och det blåste.
Det som kändes lite ovanligt för denna gång var att det kändes som att Galishimo inte visste vad han skulle göra av sig själv, i vanliga fall brukar han vilja springa framåt och "springa av sig" efter vägen, men nu var energin ojämn och ibland tryckte han på för att få springa framåt, och när jag gav eftergift och tillät att han fick öka, så ändrade han sig och bromsade. Så energin pendlade hela tiden snabbt fram och tillbaka utan att jag riktigt kunde förutse eller läsa av honom. Och sedan blev han tvärlugn i fem minuter. Och sedan var det som att slå på en strömbrytare och han gick igång igen.
Jag var rätt så besviken när jag kom hem. Och helt slutkörd av ansträngningen.
Så nu tvingar jag mig att försöka hitta fördelarna med denna mardrömsritt:
1. Galishimo står ALLTID stilla både när jag sitter upp och av. Oavsett hur upphetsad och spänd han är.
2. Jag satte upp vid ett tillfälle då skotrar körde ganska snabbt förbi bakom honom, och det hade jag förmodligen aldrig gjort för ett år sedan. Jag fattar inte riktigt varför jag gjorde det nu heller, när jag var så trött.
3. Han skyggade inte för snöklumparna på vägen, som han brukar.
4. Han skyggade inte för spår i snön, som han brukar.
5. Han reagerade mindre på när bilar kom bakifrån än vad han brukar.
6. Sjukt lättlastad häst.
7. Jag hängde aldrig löst i sadeln.
Nu ska jag försöka göra om allt detta idag igen, söndag. Eftersom... eftersom... jag vet inte om det finns något eftersom. Kanske hoppas jag att han är lugnare om han får göra om hela långritten idag och kanske slappnar av bättre. Samtidigt är jag lite rädd och har en klump i magen. Det kommer att falla tung snö från träden även idag. Vi kan möta skotrar även idag. Vi kan möta travhästar även idag. Det finns så mycket avund när man ser hur andra hästar beter sig och hanterar olika situationer, de har ett så trevligt inre lugn i sig själva, som Galishimo inte alls har. Jag brukar även märka av det direkt jag sitter upp på en annan häst. Det finns en stillhet i dem. Även om de är pigga eller starka så finns det en stabilitet. Och de känner sällan av varje rörelse utan verkar göra en egen sortering om vilka hjälper vi ger ifrån oss som är medvetna, och vilka de kan strunta i. Exempelvis om man vänder sig lite i sadeln, för att prata med en kompis.
Jag är just nu lite trött, helt enkelt. Håll en tumme för att försök nr. 2 blir bättre!
.
.
Kommentarer
Skicka en kommentar