Livet är förändring

Jag har ju varken varit på ridhuset så mycket, eller gått kurser med Galishimo, på ett tag. Jag var faktiskt på vippen att anmäla mig till en westernkurs i helgen då det fanns en ledig plats och tränaren var erkänt duktig. Jag hade vänner som hörde av sig och som erbjöd sig att möta upp mig på plats om jag kände mig vilsen. Men jag kände mig lite förkyld fortfarande, och orkade inte betala och åka iväg med honom ifall jag får ett energitapp när jag väl kommit fram. Kan säga att vi bara haft det mysigt och bra nu, jag och Galishimo. Han har blivit longerad en hel del och sprungit över både bommar och "babyhinder". Vi har ridit ut med sällskap och jag har även tränat dressyr på ridbanan en hel del. Det känns jätteskönt att rida "ostört" utan att ha en "hemläxa". Jag känner mig lugnare när jag kan jobba med det som jag själv tycker känns viktigt, utan att någon annan tycker något annat. Jag menar inte att jag har det bästa omdömet, och självklart så har en

Jag har ju varit i diverse relationer dessa tio år, och åkt på några kängor. Jag har både varit på dejtingsiter och använt appar. Generellt så är jag fruktansvärt naiv och har en förmåga att gilla allt hos alla. Åtminstone inledningsvis. Det är lätt att tänka att det är lite sorgligt att jag valsat runt så mycket och inte "hittat rätt" men då glömmer man allt det coola som också händer när man träffar en ny människa och blir intresserad av dem på ett djupare plan. Jag har fiskat i gömda norrländska insjöar, jag har åkt till Prag, jag har dejtat i de finare delarna av Stockholm, jag har fått bärhjälp på IKEA, jag har fått upp hyllor och fått i ordning möbler i mitt hem, jag har träffat massor med människor som valt alla möjliga livsstilar och yrken. En gång, under tiden jag bodde i Östhammar, fick jag fyra kilo choklad i en stor bag av en kille jag flirtade med. Fyra kilo! Jag tog med bagen till jobbet och vi åt choklad i flera veckor innan vi var färdiga. Jag har till och

Nej. Det finns inga vetenskapliga belägg för att antiinflammatorisk mat ger effekt. Det fastslås Sahlgrenska universitetssjukhuset förra året, oavsett vad alla influensers på instagram säger. Fortfarande gäller det att variera kosten, att frukter och bär är nyttiga, men att man inte kan se att vissa frukter ger mycket mer effekt än andra. Man kan anta detta utifrån olika frukters näringsinnehåll men man kan inte se att avokadoätaren har färre inflammationer än bananätaren. Nötter, frön, bär, fisk och skaldjur är bättre än socker, mjöl, alkohol och rött kött. De stora penseldragen är fastställda. Men de små penseldragen verkar inte vara det. Ännu. Hur som helst så tar jag en smoothie varje dag nu som innehåller varierande mängd av anitiinflammatoriska ämnen såsom: Avokado, cashewnötter, chiafrön, nyponpulver, vegetariskt proteinpulver, bär, spenat, omega-3 fetter, och havremjölk. Jag har ingen aning om detta ger någon som helst hälsoeffekt. Jag kände mig ganska frisk, när jag drog igå

Jag köpte Galishimo år 2011, då han var två år, och sedan har jag hållit fast vid denna märkliga och förunderliga varelse. Jag har hållit fast vid honom för att han kommer åt mig alldeles i roten av hjärtat. Vi når inga rafflande framgångar i någon prestationssport, men han fyller en annan funktion i mitt liv, som är viktigare än så. Han har varit ett beständigt inslag i livet när allt annat varit i gungning. Han tillför förvirring och mystik och när allt annat inte fungerar så måste jag sluta tänka logiskt, och i stället använda min intuition. Intuitionen som jag tidigare i livet varit så dålig på att använda. Nu har jag lärt mig att lyssna på den, en färdighet jag aldrig kommer att tappa bort igen. Varken med människor eller djur. Mer behöver jag inte skriva. Hela bloggen kretsar kring denna märkliga varelse, av en helt annan art.  Djuret med sina starka muskler,  sina kraftfulla instinkter  och sina känsliga sinnen. 

På lunchrasten red jag och Galishimo ut med Sara och hästen Juan. Jag förvarnade Sara att jag var förkyld och att jag lättare blir ridrädd om jag är lite sliten och sjuk. "Så vi får väl se hur det går" muttrade jag. Sara är fantastisk på att anpassa sig efter min dagsform, så hon nickade bara glatt och tyckte att det nog skulle gå bra oavsett om jag satt på Galishimo eller ledde honom. Helt kravlöst. Men jag kände faktiskt redan direkt när jag satte mig i sadeln, att jag omedelbart fick jättefin kontakt med Galishimo. Och den fina kontakten höll sig faktiskt hela ridturen. Det var kallt och isigt ute. -15 grader och solsken. Vi travade glatt jämsides varandra och planerade för vårens ridning. På väg hem blev dock Galishimo lite trippig och jag hade svårt att få honom att skritta. Men jag kände ändå att han var... ja han var glad-trippig och inte panik-trippig. Det är två helt olika typer av trippighet. "Jamen ska vi låta dem trava lite hemåt, så bråkar jag inte med

Någon gång under våren 2013 insåg jag att jag verkligen, verkligen, ville ha en hästtransport och en bra, fyrhjulsdriven bil att dra den med. Jag ville kunna åka iväg med Galishimo och gå på kurser med honom. Eller snabbt och enkelt ta honom till veterinär om han blev skadad. Jag bodde då ensam i min etta och vred och vände på min budget. Jag hade nu lärt mig den viktiga livsläxan att saker inte alltid går som man tänkt sig, så det klokaste vore om jag inte tog onödiga lån utan försökte spara ihop till bil och transport.   Jag kollade räkningar och hästkostnader och livskostnader och landade ständigt på samma summa: ca 2500 kronor kan jag undvara per månad om jag sparar pengar. Jag stirrade lite uppgivet på budgeten. Om jag ville ha en bra bil för ungefär 45.000 kronor och en bra transport för ungefär 35.000 kronor... Det är ganska precis två och ett halvt års sparande. Om inga oförutsedda utgifter kommer. Då kan det ta längre tid. Det kom absolut oförutsedda utgifter. Al

På tio år har jag separerat två gånger från sambos. Båda gångerna har det svidit ganska rejält och det har tagit några år att återhämta sig, både i själen och i ekonomin. För tio år sedan hade jag precis flyttat till Östhammar och flyttat in i drömhuset. Ett vitt radhus på två våningar och med fem stora, ljusa, rum, och två toaletter. Det fanns en fin gräsmatta på baksidan och även möjlighet att pynta lite på framsidan. Terven hade fått en egen gräsmatta! Jag älskade att se henne leka runt där. Jag brukade gå runt i rummen i huset, jag minns fortfarande hur gott det luktade där, en vag doft av nya tapeter och ny färg, och jag tänkte att jag inte kunde begripa att detta var sant, att detta verkligen hände mig. Mannen var en eftertraktad chef som snabbt blev en lokalkändis för sin karisma och sitt ledarskap. Det var lite av ett drömliv. Eftersom vi hade lite för många rum så blev ett rum "tvättrummet" där jag sorterade tvätt och strök kläder med strykjärn. Jag älskade detta

Jag har ju varit sjuk och skjutsat hem Björn från sjukhuset, jag fick även min veckomat hemlevererad idag eftersom jag anade att jag var på väg att bli sjuk när jag gjorde beställningen i fredags. Det kändes underbart att få maten levererad vid dörren av trevlig personal. Sedan slängde jag ihop en stor näve cashewnötter, babyspenat, avokado, en halv banan, havremjölk och kokosmjölk samt blåbär och lite salt. Jag kunde inte bestämma mig för vad jag skulle ha, och inte ha, i smoothiebowlen så jag tog lite av varje. Det tog ungefär fem minuter att slänga ihop och mixa med en stavmixer till en jämn smet. Och det blev så gott. Det blev så sjukt gott! Jag kan alltså inte misslyckas med detta. Knappt någon disk blir det heller. Hade jag vetat att detta skulle utvecklas till en så trevlig smakupplevelse så hade jag sparat lite skivad banan och ett spenats-blad som dekor på bowlen, för en fulländad bild, men jag trodde på riktigt inte att detta skulle vara så gott och gå så lätt att sno iho

Björns operation i örat verkar ha gått bra och vi hoppas att hans hörsel blir bättre. Jag hade hoppats att detta skulle bli lite semester för min del, men förkylningen har gjort att jag mest velat sova och återhämta mig. Jag har köpt lite saker som jag lovat mig själv att köpa i alla fall. En jobbjacka. Jag går till jobbet i träningsjackor, friluftsjackor, och ibland tvättade hästjackor. Denna är Ceres Coat av STOCKHLM, som jag hoppas håller sig fin många år framöver. Den var neutral, stilren och går att kombinera med olika scarfs. Jag köpte denna scarf från STOCKHLM att kombinera den med. Allt hittat på MQ. Det blir skönt med en jacka som inte drar uppmärksamhet till sig men ändå visar lite klass. Jag tror att jag kan ha den många år utan att tröttna på den. Sedan var jag givetvis på HÖÖKS hästsport och handlade en sprillans ny tömkörningsgjord. Galishimo ska tömköras denna vår, sanna mina ord! Jag har längtat efter en riktig tömkörningsgjord länge. Jag blev lite besviken när

Den 4 september 2011 träffade mamma Galishimo för första gången. Och sedan dess har hon älskat honom. Förmodligen har ingen älskat Galishimo så förbehållslöst som min mamma. Fast hon var livrädd för honom i början och vågade knappt röra honom. Det här är faktiskt en bild på första gången hon rör honom. Sedan blev hon bara mer och mer intresserad. Det började med att Galishimo fick en fix idé att dra ned hennes mössa över ögonen på henne, första gången fnissade hon nervöst, andra gången fnissade hon mer hjärtligt. "Han gör ju det med flit!" utbrast hon förvånat. Och sedan dess har hon utvecklat sin känsla för hästar. Hon utvecklade sin hästkänsla så mycket att hon slutligen började vilja lära sig rida honom. Att min mamma skulle fastna så mycket för min häst var en större bonus än vad jag kunnat föreställa mig. Och efter att hon ägnat åtskilliga helger åt att följa med på kurser, att läsa min blogg och att studera Galishimo, så blev hon helt otippat en oväntat

Jag passade på att rida Galishimo innan vi åkte iväg till sjukhuset, och Björn följde med och filmade. Det var isigt och jag vågade inte trycka på Galishimo på banan. Jag tycker Galishimo är trevlig och kämpar på så bra han bara kan, under de förutsättningar (läs ryttare) han har.  Vi har tränat öppnor, slutor och skänkelvikningar. Ibland har vi inte riktigt vetat själva vad vi gjort av dessa alternativ. Jag kände mig lite otrygg i starten men sedan så lossnade vi. När jag växlar öppnor med slutor så kommer det där "trampet" då han höjer huvudet och samlar upp sig lite. Helt på eget bevåg, det är en mycket angenäm känsla. Annars brukar han ju trampa i anspänning, vilket inte alls känns roligt. När han trampar lite på detta jämnmodiga, avslappnade viset, så känns det mycket roligare för mig som sitter ovanpå.

Idag, söndag, ligger jag och Björn på hotell igen i avvaktan på operation av ett öra igen. Det var ju ungefär ett år sedan sist och nu ska nästa öra opereras för andra gången. Operationen tar ca sju timmar så vi sover på ett hotell i anslutning till universitetssjukhuset. Eftersom förra operationen inte blev så bra så har jag väl inte så stort hopp, men det vore ju kul om vi lättare kunde kommunicera med varandra igen. Det blev ju lite svårare sedan några veckor tillbaka. Björn sover på sjukhuset efter operationen och jag sover kvar här på hotellrummet. Vi åker hem på tisdag eftermiddag. Förra året tyckte jag att det var väldigt jobbigt och var osäker på hur han skulle må efter en så omfattande operation, men denna gång känner man sig lite lugnare. Man hittar enkelt till hotell och parkering, hotellrummet är i samma korridor som innan. Jag vet vart jag hittar honom på det stora sjukhuset, och vilka rutiner som gäller. Han kommer även att få en hörapparat i det öra som inte ska oper

Bloggen fyller tio år och jag tar några ögonblick som påverkat mig. Det här lilla inlägget för sju år sedan är skrivet ganska lättsamt och jag hade då ingen aning om att händelsen skulle utvecklas till ett trauma. Men idag förstår jag att det var just det som hände när jag föll av. Det blev ett trauma. Ett trauma är ett slags stress-syndrom som kan uppkomma om man blir riktigt rädd och inte får stöd och trygghet efteråt. I detta fall var jag i en olycklig samborelation som stressade mig konstant, och arbetssituationen var stressad och otrygg den med. Det är alltså inte enbart händelsen i sig som avgör om man får ett trauma eller inte, utan möjligheten till återhämtning efteråt. Och jag hade ingen möjlighet till återhämtning, varken i stallet, hemma eller på jobbet. För att undvika ett trauma så handlar det inte alltid om att prata och bearbeta det inträffade, utan det handlar om att rent konkret sänka stressnivåerna i kroppen, vara lugn när man sover, och sova ordentligt, in

Jag har ju bloggat mer än tio år, en just denna blogg fyller tio den 25 februari. Förut hade jag en träningsblogg men den blev för snäv och jag ville skriva om bredare områden så då blev det "livet är förändring" och en öppen blogg om allt möjligt. Nu blev den hur som helst oavsiktligt begränsad till häst, men så kan det gå! Och livet blev inte så mycket förändring. Så kan det också gå.  Men jag plockar lite tillbakablickar om tillfällen under dessa tio år som var av betydelse. Som detta inlägg för sex år sedan, när jag var 32 år och plötsligt insåg att allt som jag längtat efter och tagit för givet kanske inte längre var vad jag längre längtade efter och tog för givet.  I detta inlägg var jag mitt uppe i förvirringen och förstod inte ett smack om vem jag var och vart jag var på väg.   Denna otroligt jobbiga, tidskrävande och energikrävande process hade lyckligtvis ett slut. Och all förvirring landade i en långvarig, hållbar, nöjdhet över livet precis som det är. M

Sedan några månader tillbaka har det blivit ganska många smoothies här hemma. Det är gott att mixa avokado och annan frukt med havremjölk, det blir några smoothies i veckan. Största fördelen är att jag får i mig mycket näring på minimalt med ansträngning. Jag brukar ofta vilja göra mina smoothies lite tjockare och bara kalla det "fruktpuré" men när jag googlade på det nyligen så har det tydligen ett mycket trendigare namn som heter "smoothie bowl". Så än en gång är jag trendig utan att veta om det. Precis som när jag för sex år sedan råkade fastna i min lilla etta på 34 kvm och ett fåtal yngre människor plötsligt ansåg att jag var mycket intressant som körde minimalistisk livsstil och compact living. Och feministisk normbrytare som inte bor med en man. I själva verket har jag väl fastnat här för att det är bekvämast så. Det är kul att träffa Björn på helgerna. Det är skönt att ha något eget också. Jag behöver nu alltså bara ändra min vokabulär från "fruktpuré

Måndagkväll råkade jag somna vid åtta på kvällen. Tisdag morgon vaknade jag sju timmar senare, klockan 03.00. Pigg och utvilad! What to do? Jag drog fram dammsugaren,plockade fram en trevlig ljudbok i hörlurarna, diskade, rengjorde badrummet, bytte sängkläder, tvättade två maskiner (eftersom tvättstugan givetvis var ledig), sorterade lite i garderoben och slocknade åter vid 06.00. Sedan ringde klockan vid 07.00 och jag sträckte på mig och gäspade. Sammantaget åtta timmars sömn, alltså! Jag vaknade till en väldigt ren lägenhet och doften av nybytta sängkläder. Det var som att jag gett mig själv en liten present. Tänk vilken tur att jag bor ensam. Annars hade jag vaknat klockan 03.00, fått en flyktig tanke om allt jag borde göra, insett att ingen sambo skulle önska att jag drog fram dammsugaren denna tid på dygnet, rastlöst skruvat på mig flera varv i sängen till klockan 06.00, somnat om, och sedan varit halvsur resten av tisdagen för att jag "sovit dåligt". Även igår somna

Jag kan tycka att Galishimo bär sig lite bättre i år, motför förra året, när han går sidvärtes. Jag vet inte säkert för det kan ju vara så att jag försöker motivera mig själv att tro på framsteg. Men ibland är det väl okej att göra en stor grej av små detaljer. Här nedan är en bild från igår och här ovan en bild från mars 2018. Jag kände liksom hur energin lätt "rann ur" honom i övningen förut, men nu upplever jag oftare att han liksom laddar upp sig lite under övningen och tar sig igenom den bättre. Små små detaljer. Måhända något inbillade. Ändå lika viktiga. 

Idag så gjorde jag denna övning med Galishimo, igen. Man rider i en åtta och gör öppna i ena varvet och sluta i det andra. Det är alltid samma bakben som måste jobba, på denna bild är det höger bak som gymnastiseras i båda delarna av åttan, så man måste "byta varv" i åttan om man vill byta bakben som ska jobba hos hästen. Jag måste ju börja ta denna övning på allvar, den är verkligen rolig och blir bara bättre med träning. Först gör jag den i skritt ett par gånger, då har jag inga krav annat än att han ska lyssna och förstå övningen på ett ungefär. Han ska slappna av. Det tar en stund innan vi är där. Sedan lägger jag på en ganska kort trav i lite undertempo och så börjar vi göra övningen ett par gånger så. Då brukar han bli småsur eftersom det är lite jobbigt men efter några varv så kommer han in i det. Sedan sätter jag lite sprätt på det sista varvet, jag peppar upp traven, gör den trippigare, blåser in mer energi i honom och så klämmer vi fram sista varvet med en slu

Det blev en lite sen premiärjogg i år, då vi haft så långdragen kyla och blåst i år. Men i morse, innan jobbet, så kom jag mig iväg. Jag har haft ungefär tre månaders uppehåll. Jag hade förväntningen att känna mig tung i kroppen. Kroppen brukar även gå "i baklås" och jag kan få väldigt svårt att andas de första fyra-fem turerna, innan kroppen kommit igång och slutat låsa sig. Det var därför jag ville vänta till varmare väder. Det är inte kul att stå stilla dubbelvikt en kvart, och hyperventilera, när det  -20 grader ute. Så jag inväntade denna dag med blott -8 grader innan premiärjoggen. Så kroppen kan gå i baklås hur mycket den vill, utan att jag får köldskador. Jag blev faktiskt positivt överraskad även här. Kroppen kändes inte alls tung och motsträvig utan ganska mjuk och lätt. Jag joggade långsamt i 4 km och sedan så råkade jag välja en oplogad stig och fick promenera för att ta mig fram sista kilometern. Men om det inte vore för mitt olyckliga vägval hade jag relativt

Det bästa med mitt jobb är att man kan jobba tidigt, flexa ut på lunchen, och sedan jobba ifatt lite på kvällen. Det gör att jag ibland kommer ut på ridturer på dagen, som ett välkommet inslag av sol och natur mitt i kontorslivet. Och idag var det äntligen soligt ute och bara några få minusgrader. Som jag längtat! Jag fick desssutom bingo på stallet, jag träffade Anita och haflingern Wilgot som just var på väg ut, och skyndade mig för att hämta Galishimo för att få följa med dem. Sedan hann jag tyvärr ändra mig fem gånger på den korta promenaden från hagen till stallet. Eftersom det snöat mycket, och solen lyser för första gången på flera veckor, så rasar det ju snö från kvistarna. I massor. Galishimo stirrade nyfiket på rasen. Jag tänkte något i stil med att det är idag jag kommer av dö. Jag kommer att dö skendöden då Galishimo flyr i panik över snöras och jag rätt och slätt dör av chocken. På vägen från hagen till stallet, skulle vi dessutom förbi en slamsugarlastbil som pumpad

Jag har inte så vansinnigt mycket spännande att redovisa om söndagens förehavanden. Björn gjorde chokladmuffins med smält Dumlegodis inuti. Jag förklarade för honom att "mat inte är kärlek" och att jag blir fet av vår relation och att han måste respektera att jag inte kan äta så här mycket av allt som han bakar. Tyvärr sade jag detta till Björn, samtidigt som jag hade muffins fulla munnen, och gav ifrån mig välbehagsljud samtidigt som dumlen varmt sipprade ut i gommen. Så han kan ha fått dubbla signaler. Men nu blev det en muffinshelg och jag tänkte att det är väl lika bra att vi tar den nu när de där långdragna minusgraderna börjat släppa sitt grepp om norra Sverige, så får jag väl prova jogga bort några muffinskalorier till veckan.Vi får se. Sedan har jag ridit Galishimo. Först hade vi sällskap på ridbanan och då blev han både sned, halt och med minimal framåtbjudning. Jag har lite svårt att hitta rätt kravnivå på när han blir osäker på andra hästar. Jag använder ju s

Jag har haft ganska intensiva dagar på arbetet nu. Alla i arbetslaget fick göra personlighetstester och sedan fick vi diskutera hur vi drar nytta av varandras personligheter och hur vi samverkar på bästa sätt utifrån vad som kommit fram. För mig kändes det otroligt bra, eftersom jag ofta får höra att jag är välstrukturerad och "fyrkantig" vilket jag ofta opponerat mig mot. Det är helt enkelt 15 års kontorsarbete som tvingat fram den kompetensen hos mig, och inget som jag i grund och botten har haft lätt för. Jag gör ofta Excel-filer med översikter på mitt arbete, har ofta Powerpoints när jag redovisar saker, håller alltid tider både på redovisningar och möten, och driver sällan iväg i diskussioner, vilket får folk att tro att jag i grund och botten är väldigt saklig, konkret och strukturerad. En vanlig kommentar från mig på möten kan vara "Ska vi gå tillbaka till huvudfrågan?". Men ni som läser bloggen vet ju att jag har andra sidor, och det sken verkligen igeno

Jag har fått hem lite läroböcker från Hippson och tror det blir ett bra alternativ till kurser om jag känner mig lite osäker på hur mycket jag kan räkna med Galishimo. I grund och botten har ju Galishimo en bra bas och inga större problem eller snedheter eller annat som kräver experthjälp. Så om vi strukturerar upp sommarträningen med en bättre plan och genomtänkta övningar så kommer nog inspirationen att fortsätta hålla i sig. Jag blir ju ofta filmad så jag kan nog fila på med sitsen också, ifall jag vill det! Jag har också köpt en bok om tömkörning och vi har ju en ganska hyfsat bra grundträning även där, så det blir nog roligt att komma igång med också. Snart kommer jag förmodligen att köpa in lite bättre tömkörningsutrustning som jag ser fram emot att prova. Jag känner mig faktiskt motiverad och tror vi har ett roligt år framför oss!