Björn opereras igen

Idag, söndag, ligger jag och Björn på hotell igen i avvaktan på operation av ett öra igen. Det var ju ungefär ett år sedan sist och nu ska nästa öra opereras för andra gången. Operationen tar ca sju timmar så vi sover på ett hotell i anslutning till universitetssjukhuset. Eftersom förra operationen inte blev så bra så har jag väl inte så stort hopp, men det vore ju kul om vi lättare kunde kommunicera med varandra igen. Det blev ju lite svårare sedan några veckor tillbaka.

Björn sover på sjukhuset efter operationen och jag sover kvar här på hotellrummet. Vi åker hem på tisdag eftermiddag. Förra året tyckte jag att det var väldigt jobbigt och var osäker på hur han skulle må efter en så omfattande operation, men denna gång känner man sig lite lugnare. Man hittar enkelt till hotell och parkering, hotellrummet är i samma korridor som innan. Jag vet vart jag hittar honom på det stora sjukhuset, och vilka rutiner som gäller.

Han kommer även att få en hörapparat i det öra som inte ska opereras, om några veckor.


Det är fullständigt olämpligt att klaga på att jag har en förkylning, men jag har en förkylning. Jag hade tänkt leva loppan och shoppa och ha en minisemester, träffa min bror och mina brorsbarn, men nu blir det nog inte lika livat. Jag hoppas allt kommer att gå bra! Med Björn alltså. Inte min förkylning. 

Kvällens fundering: Kan man bajsa när man ligger nedsövd? Är det någon som vet? 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Flashback

Bild
Jag pratade med John i telefonen, som vi brukar på kvällarna, och utan att jag tänkte på det så kändes det som om hon låg alldeles vid mitt ben och sov. Terven. Jag tänkte inte på det, det kändes bara som att hon var där. Det var inte förrän jag sagt godnatt och lagt på, och rörde på benet som jag insåg att sängen var helt tom. Plötsligt så gråter jag hejdlöst igen. Jag har ju nästan vant mig vid att vara utan henne men plötsligt så känns det sådär ovant och nytt och tomt igen. Det kändes som det bara var alldeles nyss man kunde sträcka ut en hand och klappa henne. Hon låg ju alltid i närheten på kvällen. Hon var ju alltid där. Jag önskar att det var "vi" igen. Jag och terven...
Läs mer