Umeå universitetssjukhus (Björn)

Nu har det blivit några dagars frånvaro, men det finns absolut en giltig förklaring till detta. Björn skulle genomgå en planerad operation av sin trumhinna på Umeå Universitetssjukhus. Han hör nämligen inte så bra. Han råkade typ... tappa en stor del av sin egen trumhinna någon gång under hösten. Jag vet inte hur det gick till, riktigt. Det var någon förkylning och infektion inblandad.

Operationen under måndagen var ganska komplex, kirurgen skulle ta en bit brosk av hans öra, slipa den skivtunn, och sedan sy dit den som en ny trumhinna. Helt galet vad kirurger kan göra märkliga saker och (i de flesta fall lyckas med det). Björn skulle sövas under ca sju timmar och operationen skulle ta hela dagen. Vi åkte till Umeå på söndagen och kom hem till Björn nu på tisdag eftermiddag. Jag var med som chaufför och moraliskt stöd och första natten sov vi på patienthotellet.

Man ska tydligen ha stödstrumpor på sig även om det är örat som opereras. 

Under tiden Björn opererades, och låg under tillsyn, så shoppade jag i Umeå. Ungefär hälften av shoppingtiden spenderades tyvärr åt att köra vilse men jag tror jag efter detta blivit ett snäpp vassare på att... köra vilse. Nu.

Jag träffade även Ebba (Måns ägare från stallet som lyckligtvis också hade tid över och befann sig i Umeå) samt brorsan med familjen. Jag filmade Björns resa i äkta dokumentäranda, men kanske är den för privat och personlig för att delas här på bloggen. Han fick givetvis en rosa enhörning efter operationen och jag dokumenterar grundligt när han är halvt groggy och tacksamt sitter och klappar sin nya kompis.

Björn var i alla fall modig och härligt positiv från början till slut. När vi skulle bestämma oss för vad enhörningen skulle heta så tryckte vi på larmknappen och den första sjuksköterskan som kom, döpte vi enhörningen efter. Den fick heta Rebecca. Och Björn fick dessutom hjälp med det han larmade över. Utöver namngivningen av Rebecca, förstås.