3 veckors manvård senare
Jag har ju börjat greja med Galishimos man, lite mer. Jag har köpt diverse produkter och googlat efter tips och trix på internet.
Med lite lågmäld framtoning har jag pillat på med detta projekt då jag inte vet hur länge jag orkar pyssla på med hans man och svans. Jag tänker att rätt vad det är så gnuggar han av sig svanshåret för att det börjar klia, eller någon häst tuggar av honom en eller två flätor på lösdriften. Då riskerar alla pengar och produkter bli kastade i sjön för detta år. Man och svansvård kombinerat med lösdrift, busiga hästkompisar och många sträva kli-vänliga träd, känns som en ganska riskabel idé. Men det går ju inte isolera honom och snurra in honom i skumplast, heller. Trots att man vill. Vi har ju pratat om det förut.
Kombinationen av lösdrift och fina trädstammar ledde till en lite speciell look förra året, den här tiden. Han kliade bort svanshåret inpå skinnet. På en eftermiddag. Jag fick klippa bort allt övrigt trasigt spretande tagel på ett nästan decimeter. Det såg ganska okej ut på håll, som på den här bilden, men han var faktiskt kortklippt från svansroten och 7 centimeter till, innan svansen börjar växa ut igen. Manen har alltid sett lite sisådär ut, då han och kompisarna ofta kliar varandra.
Nu har han en liten "puff" på 14 centimeter långt svanstagel då allt växte ut som vanligt, och har vuxit på fint, sedan detta spontana tilltag att klia rumpan grundligt. Denna lilla puff av utväxt hår försöker jag fläta in lite, när det är dags för honom att synas på bild. Men poängen med hela historien är att allt kan förstöras på en eftermiddag om han råkar få lite klåda av oklar anledning.
Trots dessa farhågor har jag ju modigt nog börjat spendera lite tid på man och svansvård. Jag försöker då att fläta hans man så den inte ska slitas så mycket, och lägga in lite produkter i den. Sedan gör jag en genomgång av flätorna en gång i veckan.
Första veckans flätor var ganska bökiga och det hela såg lite spretigt och oharmoniskt ut. Galishimo tyckte dessutom att jag var tråkig och försökte köra "bus eller godis!" med mig hela tiden. Jag flätade förmodligen lite för hårt också och det blev nog lite stramt och obekvämt för honom när han rörde halsen.
Andra veckans flätor hade jag sprayat in "flätspray" som skulle få manen att lägga sig lite mer och bli mindre spretig. Produkten kändes ganska sträv och lite klibbig. Manen var lite tjorvig, men Galishimo var något lugnare, och jag sprayade på och kammade och flätade. Jag kände att detta inte alls är ett roligt pill och att det tar evigheter. Det blev några tysta suckar under tiden jag pillade på.
Tredje veckans flätor så hade jag köpt Anti-tangler-flaskan från Hööks men tänkte även använda den där lite kletiga "flätsprayen" igen längst upp, för att få manen att lägga sig lite mer. När flätorna gick upp för sin vecko-genomgång så blev jag väldigt förvånad och helt förälskad. Manen var alldeles ren, silverfärgad, mjuk och vågig. Den luktade gott. Den var blank. Lite förhäxat drog jag fingrarna genom manen, gång på gång. En mjuk, balsamliknande lukt, slog mot mig när jag drog fingrarna genom allt glansigt, vågigt fluff. Den där flätsprayen hade tydligen magiska krafter! Till och med Galishimo trivdes och halvsov när jag pillade med flätorna.
Nu blev jag plötsligt lite biten av det där med manvård. Det var överraskande behagligt, avstressande och skönt att få pyssla med honom. Jag kom till och med av mig från att fotografera den fina slutresultatet. (Innan han reds, gick ut i hagen, och rullade sig grundligt.)
Westernhästar verkar vara överrepresenterade när det kommer till lång, välskött man, jämfört med hästar som rids och tränas "engelskt".
Nu kan jag inte sluta intressera mig. Jag tittar på bilder på hästar som fått den ultimata manvården och drömmer om att lyckas hålla flätorna fina i ett helt år till, tänk er 14 centimeter till tjock, fluffig, glansig man. Hur fint hade inte det blivit?!
Håller en tumme för att ingen hästkompis ser Galishimos fina väldoftande flätor som en aptitlig kulinaritet, bara... eller att det börjar klia i rumpan...
Med lite lågmäld framtoning har jag pillat på med detta projekt då jag inte vet hur länge jag orkar pyssla på med hans man och svans. Jag tänker att rätt vad det är så gnuggar han av sig svanshåret för att det börjar klia, eller någon häst tuggar av honom en eller två flätor på lösdriften. Då riskerar alla pengar och produkter bli kastade i sjön för detta år. Man och svansvård kombinerat med lösdrift, busiga hästkompisar och många sträva kli-vänliga träd, känns som en ganska riskabel idé. Men det går ju inte isolera honom och snurra in honom i skumplast, heller. Trots att man vill. Vi har ju pratat om det förut.
Kombinationen av lösdrift och fina trädstammar ledde till en lite speciell look förra året, den här tiden. Han kliade bort svanshåret inpå skinnet. På en eftermiddag. Jag fick klippa bort allt övrigt trasigt spretande tagel på ett nästan decimeter. Det såg ganska okej ut på håll, som på den här bilden, men han var faktiskt kortklippt från svansroten och 7 centimeter till, innan svansen börjar växa ut igen. Manen har alltid sett lite sisådär ut, då han och kompisarna ofta kliar varandra.
Nu har han en liten "puff" på 14 centimeter långt svanstagel då allt växte ut som vanligt, och har vuxit på fint, sedan detta spontana tilltag att klia rumpan grundligt. Denna lilla puff av utväxt hår försöker jag fläta in lite, när det är dags för honom att synas på bild. Men poängen med hela historien är att allt kan förstöras på en eftermiddag om han råkar få lite klåda av oklar anledning.
Trots dessa farhågor har jag ju modigt nog börjat spendera lite tid på man och svansvård. Jag försöker då att fläta hans man så den inte ska slitas så mycket, och lägga in lite produkter i den. Sedan gör jag en genomgång av flätorna en gång i veckan.
Inte min häst men en inspirationsbild...
Första veckans flätor var ganska bökiga och det hela såg lite spretigt och oharmoniskt ut. Galishimo tyckte dessutom att jag var tråkig och försökte köra "bus eller godis!" med mig hela tiden. Jag flätade förmodligen lite för hårt också och det blev nog lite stramt och obekvämt för honom när han rörde halsen.
Andra veckans flätor hade jag sprayat in "flätspray" som skulle få manen att lägga sig lite mer och bli mindre spretig. Produkten kändes ganska sträv och lite klibbig. Manen var lite tjorvig, men Galishimo var något lugnare, och jag sprayade på och kammade och flätade. Jag kände att detta inte alls är ett roligt pill och att det tar evigheter. Det blev några tysta suckar under tiden jag pillade på.
Någon man-fanatiker har nog gett denna häst fantastisk manvård från föltiden...
Tredje veckans flätor så hade jag köpt Anti-tangler-flaskan från Hööks men tänkte även använda den där lite kletiga "flätsprayen" igen längst upp, för att få manen att lägga sig lite mer. När flätorna gick upp för sin vecko-genomgång så blev jag väldigt förvånad och helt förälskad. Manen var alldeles ren, silverfärgad, mjuk och vågig. Den luktade gott. Den var blank. Lite förhäxat drog jag fingrarna genom manen, gång på gång. En mjuk, balsamliknande lukt, slog mot mig när jag drog fingrarna genom allt glansigt, vågigt fluff. Den där flätsprayen hade tydligen magiska krafter! Till och med Galishimo trivdes och halvsov när jag pillade med flätorna.
Nu blev jag plötsligt lite biten av det där med manvård. Det var överraskande behagligt, avstressande och skönt att få pyssla med honom. Jag kom till och med av mig från att fotografera den fina slutresultatet. (Innan han reds, gick ut i hagen, och rullade sig grundligt.)
Nu kan jag inte sluta intressera mig. Jag tittar på bilder på hästar som fått den ultimata manvården och drömmer om att lyckas hålla flätorna fina i ett helt år till, tänk er 14 centimeter till tjock, fluffig, glansig man. Hur fint hade inte det blivit?!
Håller en tumme för att ingen hästkompis ser Galishimos fina väldoftande flätor som en aptitlig kulinaritet, bara... eller att det börjar klia i rumpan...
Kommentarer
Skicka en kommentar