Laminerade kontaktlappar

Min receptionist och kära vän Josefin gjorde nyligen laminerade (inplastade) kontaktlappar till mig och Galishimo, hela sex stycken! Jag hade pratat om att jag ville ha en kontaktlapp att ha på Galishimos sadelskåp, med olika telefonnummer att ringa om något hänt mig eller Galishimo. På kontaktlappen hade jag skrivit mitt nummer, Elins nummer, mammas nummer och Björns nummer. Jag hade även en liten bild på mig och Galishimo på lappen, så man ser att det är rätt ryttare eller häst. Det finns ju nästan 30 hästar på lantbruket där jag har Galishimo, och det roterar ganska ofta olika ekipage, så det är inte lätt att hålla reda på varandra. Men nu fick jag alltså några bonuslappar i olika storlekar.

Det är ju så att när man väl står där, med flera plastlappar, det är då man inser att kontaktlappar är ju faktiskt bra att ha lite överallt. Exempelvis kan jag ha en kontaktlapp i handskfacket på bilen, och sätta fast den där man brukar fästa bilens parkeringsbiljett, på insidan av bilens framruta, när jag åker iväg ensam med Galishimo. Den är ju bra att ha framme när jag exempelvis åker till ridhuset. Jag har ju åkt till Anna och Pride på uteritter i vinter, och planerar att åka och besöka fler bekanta på fler uteritter framöver. Då är det ju jättebra att lämna en liten plastlapp innan man rider, med kontaktuppgifter.

Känns ju riktigt bra, faktiskt! Tack fina Josefin!


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Flashback

Bild
Jag pratade med John i telefonen, som vi brukar på kvällarna, och utan att jag tänkte på det så kändes det som om hon låg alldeles vid mitt ben och sov. Terven. Jag tänkte inte på det, det kändes bara som att hon var där. Det var inte förrän jag sagt godnatt och lagt på, och rörde på benet som jag insåg att sängen var helt tom. Plötsligt så gråter jag hejdlöst igen. Jag har ju nästan vant mig vid att vara utan henne men plötsligt så känns det sådär ovant och nytt och tomt igen. Det kändes som det bara var alldeles nyss man kunde sträcka ut en hand och klappa henne. Hon låg ju alltid i närheten på kvällen. Hon var ju alltid där. Jag önskar att det var "vi" igen. Jag och terven...
Läs mer