Ares mår bättre, och jag med! (TW: Vikt)
Han är som en skör viol, den här stadiga killen. Om än jag skrev tidigare att jag tyckte han började bli sig själv igen så var han ännu mer sig själv idag. Det måste verkligen ha varit vaccinet som spökade och symtomen behövde tid på sig att klinga ut. Han tyckte haglivet var tråkigt och ville ut och röra på sig. Jag tog honom på töm för säkerhets skull för att kolla vart jag hade honom, och det gick ju bra på ridbanan men blev katastrof i skogen då han drog mig som en vante på sin upptäcksfärd och matresa, med spetsade öron och sin gungande rumpa som gick upp i en hurtig trav titt som tätt! Livet var gott, tyckte han! Väldigt stor skillnad jämfört med i söndags förmiddag då han förskräckt tryckte sig mot boxväggen och inte ens ville att jag skulle röra honom, än mindre ta på honom grimma. Det är en sådan lättnad att han är sitt vanliga brötiga, buffliga jag! Trots att jag inte är på topp själv med dåliga järnvärden så tycker jag att min 45-åriga kropp ändå börjar vara...