Ny bil och Sessan glänser på tömkörning

 

Nu är den nya bilen här! Jag älskar den! Det är en Ford Ranger Wildtrak och trots att den har några år på nacken så ser den sprillans ny ut! Den måste vara pedantskött, för jag fick leta länge för att hitta någon repa eller annat tecken på användning. Jag älskar den! Ser ni så liten min BMW ser ut i jämförelse? Den där ska dra vår nya transport när vi är redo för det! Det har verkligen hänt mycket roligt detta år! 

Sedan red jag Ares lite på ridbanan, och vi jobbar fortfarande på skritt och travövergångar då jag sitter ned i sadeln i traven. Jag försöker att inte nöta så länge på övningen, så han inte tröttnar på den. Han var jätteduktig, men jag märker att han tycker det är svårt att korta stegen och börja bära sig bättre. Så vi jobbar bara i ca 10 minuter på det innan vi rider ut i skogen. Jag tror att jag tog denna övning i rätt tid nu, för hade jag börjat göra detta är han var yngre så hade han nog inte blivit jätteglad över varför jag gasade och bromsade samtidigt. Nu när han är sex år, så är han ju mycket mer resonabel och vet att det går göra rätt i detta, om än det är svårt. 

Det är lite skillnad mot Galishimo som aldrig tröttnade på övningar, man kunde göra dem i evigheter och han var lika entusiastisk hela tiden, och så kunde han ju förstås korta kroppen naturligt, han var ju en liten arab. Men anpassar man bara träningen för Ares så kommer vi i mål med detta vi med. Och Ares är ju inte reaktiv heller, det är väldigt tacksamt att jag sitter säkert i sadeln, trots att han brukar skygga lite för grannkatten som ofta lurar i skogen när vi rider, och har några "farliga hörn" som tydligen ska vara extra spännande. Men än så länge har jag utan problem suttit kvar. 

Men bäst i klassen i går var nog Super-Sessan. Jonatan tömkörde henne och hon lunkade nöjt på som om hon aldrig gjort något annat. De har kämpat på hela sommaren, för hon har velat äta gräs och tjurat lite när hon inte fått göra det. Men nu har hon kommit in i uppgiften och tar sitt uppdrag med ro. Jonatan filmade lite när han tömkörde henne, och det är ju helt otroligt att han kan tömköra en treårig unghäst ute i skogen och ha så lite att göra att han kan plocka fram mobilen samtidigt, och leka med den! 

Ares var jättefin i skogen, men lite mer sugen på att äta än vad Sessan var, så jag fick vara lite på alerten så han inte skulle stanna av och försöka dra bladen av kvistarna. Men det är små bekymmer och i det stora hela var vi otroligt nöjda över att spendera en onsdagkväll i skogen med dem vi gillar bäst.

Vilket drömliv!