Sjukdom, mockning och chaps som passar

Nu har jag varit sjuk ett par dagar och Jonatan har tagit huvudansvaret om Ares och Sessan. 

Jag har inte egentligen interagerat med så många de här dagarna, bara pratat lite häst med två vänner. Jag har fått en ny elektrisk filt av maken och ligger en hel del under den, samt låter tvättmaskinen gå några rundor här hemma. 

Igår orkade jag hjälpa till med mockningen och reda ut Ares tjocka svans, men jag blev tyvärr lite sämre efteråt. Det är ganska lustigt ändå, hur perspektiven förändras. Vi flyttade hästarna till gården för snart ett år sedan och att mocka hagen var den största och jobbigaste omställningen. Men då hade vi ju bara skottkärra också så det tog ju mer tid. Men nu har vi ju en bra fyrhjuling och tippvagn så det går mycket snabbare och man passar också på att kratta och göra fint kring höbaren och i ligghallen utan att det blir så mycket tyngre jobb. Nu när jag var sjuk så längtade jag verkligen efter att få hjälpa till att städa i hagen. Det är ganska mysigt att gå runt med maken, med var sin grep, och prata om dagen, tillsammans. Vissa ses kring matbordet och pratar, vi går i hagen och mockar och pratar, och det var det jag längtade efter mest. 

Det har regnat mycket hela hösten och även igår regnade det och blåste en hel del. Jag kan föreställa mig att många hagar har problem med tjock lera nu, särskilt de hagar som står på jord med fler hästar, men det är ändå helt okej i vår hage. Vi har flyttat matbaren till skogen där det finns mycket sand och rötter, och vattnet verkar rinna undan väldigt bra. Jag är jättenöjd med hur fint hästarna har det i omständigheterna. Jag skulle bara vilja gjuta en betonggrund i lösdriftskojan någon sommar framöver, så blir det ännu lättare att hålla det torrt och fint där. Det är en favoritplats för hästarna att kissa där! Man behöver göra någon form av lutning på golvet och kanske små rännor så kisset rinner undan på ett bra sätt också. Då kommer det att gå väldigt snabbt att mocka ur kojan! 


En annan trevlig nyhet är att jag fortfarande går ned i vikt, långsamt och stadigt, och äntligen mycket lättare får på mig chapsen som jag fick av maken i julklapp förra året. Jag hade chapsen ett par gånger i våras men de var svåra att få på sig, och så provade vi efter semestern och det var fortfarande kämpigt. De är storlek Medium men det har inte varit en särskilt generös Medium. 

Men NU har jag äntligen förlorat den där jobbiga extra centimetern i lår-omfång som gjort dragkedjan svår att dra igen!  Jag hade dem på mig när vi mockade och de höll värmen väldigt bra i regnet och blåsten. Och eftersom det är läder så kommer de ju att gå ut lite mer ju mer jag använder dem. Det blir härligt att kunna använda dem mer! 


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Den där silverbjälken

Att det kan gå så fel

Nu kom glädjen!