Stallgrunden och boxplatser

I tisdags tog jag semester från jobbet för att hjälpa till med gjutningen av stallgrunden. Det var väldigt lärorikt och gick otroligt bra! Jag kan knappt fatta att vi är klar med allt som hade med grunden att göra, men det är Jonatan som kämpat mest med att gräva ut, fylla med granulering, trycka till det med markvibrator, gräva avlopp, vattenledning, och planera el, lägga in ram och isolering, åskledare, armeringsjärn och fan och hans moster. Vi hann allt denna sommar och det känns lite overkligt att det faktiskt har kommit så långt att man kan "begrava" allt grundarbete med betong nu. 

Det finns ju en liten oro ändå för om allt verkligen hållit måttet när betongen kommer. Kommer det att läcka ut betong mellan kanterna? Över kanterna? Kommer järn och avloppsrör att börja röra på sig? Blir det svårt att få det hela helt rakt? Men allt har bara fungerat jättebra, och jag blev väldigt imponerad. 

Vi fick hjälp av några vänner och en pensionär som arbetat med gjutning för att få till det hela bra, men det behövdes knappt! Det enda som vi inte riktigt fick till 100% var fallet ner mot avloppet i den blivande spolspiltan, där det blev relativt plant i stället, men när vi spolade vatten över betongen på slutet, så rann det åtminstone inte vatten ut mot väggarna, men man kan behöva dra in lite vatten mot avloppet med en sop eller golvskrapa, eller dra några borst med sopen, för att fånga upp vattnet bra. Våra hästar ska ju inte duscha varje dag heller, så det lär inte bli ett stort problem. 

Vi räfflade även till betongen med en sop, där stallgången skulle vara så den inte blir för halkig för hästarna att gå in på. Första dragen med sopen gjorde att det hela såg väldigt skrovligt och klumpigt ut, men när vi väntade ytterligare två timmar och sopade rent så blev underlaget fantastiskt bra. 

I det stora hela var det en ganska spännande dag. Trots att både jag och Jonatan var väldigt trötta, mest av den mentala anspänningen, men även av höstens virus, så orkade vi ta hästarna på en skogspromenad på kvällen. Ares var jättepigg och vi provade en väg vi inte ridit på förut, han tycker det är väldigt roligt att undersöka nytt. Sedan går han snabbt från att vara väldigt nyfiken till att bli lite rädd för något, och fryser fast, och då får man vänta en liten stund på honom och klappa honom lite. Men han löser det mesta själv. 

Om man räknar in vårt ganska mysiga kostall, där hästarna står nu, så kommer vi i praktiken att ha sex godkända boxplatser för hästar. Det är ganska mycket! Man skulle kunna tjäna ganska bra på att hyra ut dem, att varje häst får en egen box. Men då har vi ju detta med att jag varit med om ett par konflikter genom åren och har svårt att känna att jag litar på att ha någon inhyrd hemma. Den senaste händelsen skedde nu i höstas när en gammal vän hörde av sig och frågade om jag kunde vara referens åt en kvinna som sökte ny stallplats i stallet hon hade sin egen häst i, eftersom jag haft min häst i samma stall. 

"Ja, självklart kan jag det! Hon är jättetrevlig, henne får ni inga problem med. Hon fungerar bra i team och ställer inte till med något, hon har stabil ekonomi och bryr sig om sin häst." sade jag spontant. 

"Jag har ingen aning om hur personen ser ut. Har du någon bild?" frågade personen. 

"Ja absolut, jag har haft henne på Facebook i många år. Jag ska kolla om jag hittar något" svarade jag. 

...För att upptäcka att jag är blockerad från all kontakt från henne och inte ens kommer åt hennes profilbild. Haha, man vet inte om man ska skratta eller gråta, men det är lite så det är. Hon hade inte bara tagit bort mig som vän utan även sett till att jag omöjligen kan se om hon ens har en profil på Facebook. Jag bad maken kolla upp om han såg om hon hade en profilbild och han kom åt den direkt, så det var inte så att hon avslutat sitt konto. Sedan försökte jag rädda situationen och säga att jag säkert råkat säga något som kanske togs emot fel och att hon inte alls blockerar folk generellt. Så jag gjorde mitt bästa ändå. 

Men det är en ganska typisk situation ändå. Att det lätt blir konflikter och att man står där som ett frågetecken och undrar vad man missat. Sedan har jag ju alltid en längtan att känna samhörighet med hästmänniskor så självklart funderade jag ju länge och väl vad som föranlett blockeringen, men kände inte att jag ville kliva över gränsen och fråga henne då en blockering är tydlig om att hon inte vill ha kontakt.  Det är ju lite ledsamt men bättre med någon som är tydlig om att de inte vill ha kontakt, än en fake friend som låtsas vara kompis bara för att leta brister. Det har man ju råkat på också. 

Sedan så finns det ju en annan fördel med att inte hyra ut boxplatser och det är ju att hagen verkar klara av två hästar väldigt bra. Vi har haft en otroligt regnig höst, och vet att många haft problem med lera,  men när man bara har två hästar i en ganska stor hage så har det inte blivit särskilt lerigt ändå. Det är ju bra för deras hälsa också! 

Så nej, som det ser ut nu så kommer vi inte att hyra ut några boxplatser!