Livet är förändring

Jag är fortfarande upplevelsebakis. Jag är otroligt trött i både själ och kropp, och vill egentligen inte göra något. Men vi har klämt iväg oss efter den ringlande stigen till sandvägarna och jag har galopperat litegrann! Det blev totalt två timmars promenad men väldigt lite ridning. Men huvudsaken är att hästarna får vara ute och röra sig och miljötränas.  Ares glänser otroligt mycket nu! Han känns trygg i trafiken och lyfter inte ens på huvudet när bilar passerar. Super-Sessan följer med och är precis lika trygg. Jättekul att se. Jag är så otroligt tacksam över att ha en häst som är trygg bland bilar! Jag rider inte genom byn, när vi går mot sandvägarna, utan leder honom, så jag sitter inte på när bilarna kommer, men han vickar knappt på ett öra.  Sedan så skulle vi träna lite på att rida fram och tillbaka efter sandvägarna och jag var så trött så jag föreslog mestadels skritt på långa tyglar. Jag vill bara att Ares ska få en känsla av att vi ska fram och tillbaka och att de...

  Huu nu börjar jag känna mig upplevelsebakis! Det har varit rätt så intensivt ett tag nu med städning av höladan flera helger på rad, besök från mamma, och utforskande av nya ridvägar. Jag har kämpat med kaloriunderskott, försökt att göra ett extra ryck med långpromenader med hundarna då vår vanliga hundvakt (bästa svärmor!) är bortrest, och sedan har jag bränt väldigt mycket pengar på väldigt kort tid och varit väldigt extatisk över det! Det har varit mycket nu...  Jag var inte helt pigg att rida Ares på lördag morgon. Det kändes som det hänt alldeles för mycket på för kort tid.  Ares var å sin sida understimulerad och väldigt jobbig. Det är luftsnappningen eller headshakingen som nästan inte gjorde honom kontaktbar i början. Han ser jättebesvärad ut, trots att en veterinär gått igenom och godkänt honom, samt inte sett något konstigt med tänderna. Han ruskade så mycket på huvudet i början av ridningen att han snubblade en hel del.  Då började huvudvärken komma kryp...

Japp, nu ska jag försöka lugna ned mig i min shopping-glädje, men det blev även en ridbaneharv, som jag beställde nu i morse! Det känns så bra! Jag har harvat många ridbanor med halvdåliga grejer genom åren, och den gamla allmänna ridbanan som vi använder är lite bortglömd, och har nog inte blivit harvad på flera år. Det blir jättekul att putsa upp den! Vi kommer också att få tillgång till en ny allmän ridbana 600 meter bort, och det vore trevligt att enkelt kunna hjälpa till med att harva den också. Denna harv har ju hjul och går lyfta upp så man kan köra den genom byn eller på andra ställen utan att den drar i marken. Den har också vevaxlar i så att man ska behöva slita och dra i spakar och stänger. Det kommer att gå göra ett mycket fint jobb på liten egen fysisk ansträngning.  Jag är så glad och stolt över att jag tar ett helhetsgrepp om gården och allt omkring. Livet handlar ju inte bara om hästar när man har dem hemma. Dessutom blir jag ju inte yngre så det är nu det är dags a...

Ja förvirringen över mitt ekonomiska tillskott höll inte i sig så länge som jag trodde. Jag bollade med Jonatan och kom fram till att det kanske vore bra att köpa en fyrhjuling med lastsläp att ha på gården! Det finns så många fördelar med ett sådant inköp, hästarna har en ganska stor hage som vi mockar flera gånger i veckan, och det blir så mycket lättare att mocka i den, särskilt den nedre stora delen av hagen, om man slipper dra en skottkärra där genom den. Vore det inte bra ändå med en bra fyrhjuling med släp så man bara kunde brumma runt och ta upp skiten där man hittar den? De där mörka blöta höstkvällarna är man kanske extra tacksam över en bra fyrhjuling. Det kan ju bli för tungt i underlaget med en hel traktor och det låter ju ganska mycket när man kör in den och lämnar den på tomgång under tiden man lastar. Den här fyrhjulingen är ju både lättare och tystare. Sedan så kan jag köpa en harv eller liknande för att underhålla underlaget på ridbanan vi har här i närheten också. De...

Idag lämnade jag över nycklarna och fick en transaktionsbekräftelse på att ett par hundra tusen hamnat på mitt konto. Ett par. Hundra. Tusen.  Jag känner mig ändå lite tagen på sängen och jag försöker säga till mig själv att jag förtjänar detta. Det är inte många kvinnor mellan 30-40 år som bor ensamma i en etta och kör skruttiga bilar och betalar av på sina bostadslån och försöker leva någorlunda återhållsamt så länge som jag har gjort. Det finns ju dem som lever loppan och vars bostadsrätt stiger i värde ändå, men jag har ändå försökt att tänka långsiktigt på detta. Det finns flera inlägg där jag skrivit om min ekonomi och hur jag tänkt kring den.  Och nu är bostaden såld till en jättetrevlig mamma som köpt den till sina vuxna barn, och här står jag på en gård och undrar vad jag ska lägga pengar på. Nu är det ju inte flera miljoner, så jag är ju inte knallrik, men det är ju ändå en stor skjuts som jag aldrig upplevt tidigare i livet.  Jag har funderat på om Ares ska få ...

Jag startade ju med kaloriunderskott för några veckor sedan, och blev ju jättedålig första veckan med huvudvärk, ledvärk, muskelvärk, hjärndimma, och allt möjligt elände. Då skrev jag att jag hade ketoinfluensa. Det var inte lätt de första dagarna. Sedan har kroppen stabiliserat sig, huvudvärken försvann, och nu går det väldigt bra att äta med kaloriunderskott.  På helgerna äter jag mer för vi aktiverar oss så mycket då, att det känns helt orimligt med samma kaloriunderskott som på veckodagarna. Exempelvis gick jag över 20.000 steg en helgdag och då behöver man äta ordentligt. Sedan så behövde jag exempelvis motivera mig i söndags då vi jobbat väldigt hårt med ladan på lördagen och hade tre släpvagnar med sopor vi behövde sortera och tömma på söndagen. Då avslutades helgen med en väl förtjänt pizza.  Jag väger mig inte men känner mig mindre svullen i kroppen. Det känns mycket bättre. Kanske skönt att inte väga sig och gå på känsla i stället. Första skrällen kom ju efter den fö...

Mamma var på besök och hon testade promenera den nya ridvägen med mig på fredagen. Hon är ju pensionär nu, och det är otroligt tacksamt att hon orkar följa med på en väg som jag inte vet skicket på, och inte riktigt heller vet hur vi kommer hem igen. Men hon har alltid gått i skogen och tyckte det var härligt med den vackra miljön. Hem kom vi också!  Det enda hon tydligt pensionerat sig från är att filma mig när jag rider. Tydligen så har hon hatat det i smyg och gjort det för min skull, haha! Ända sedan Jonatan började filma och fota, så har hon artigt men bestämt avstått. Jag tror jag skulle kunna tvinga henne om ingen annan råd fanns, men det skulle krävas lite övertalning... Mammas bordercollie Liss var här och de sov över tills på söndag morgon. Liss är till höger på bilden och så himla söt och liten! Hon är fyra år nu men känns verkligen valpig fortfarande, när man ser henne bredvid Skye, som är en ganska stor kille av samma ras, så blir det ännu mer påtagligt. Men båda hunda...

 "Men visst är det roligt att göra allt ni gör?!" frågade en bekant entusiastiskt på nätet, när jag satte ut bilderna på hur vi jobbat med höladan denna helg. Mitt spontana svar är nej. Alla renoveringar och allt jobb vi gör är inte jätteroligt. Jobbar man heltid, har hästar och dessutom är ordförande och ansvarig för 24 bostadsrätter, så studsar man inte av energi och glädje över att städa, sortera och fixa på gården när helgen kommer. En stor del av en vill vila.   Men vet ni vad? Vi fixar med höladan ändå. För att det är skönt att ha det fint och i ordning hemma. För att om vi gör det ordentligt nu så slipper vi göra det senare. Vi brukar prata lite under veckan innan helgen om vad vi tror vi orkar och vad som är realistiskt att börja ta i. Vi försöker skapa realistiska mål, men hur vi än vrider på det, så kommer det att innebära att vi avstår återhämtning och roligheter och kör skräp till sopsorteringen i stället.  Men det är skönt när det går framåt. Och jätteskönt a...

Puh, vad vi kämpat med höladan denna påsk! Det var ett väldigt aktivt beslut som vi fattade redan innan påsken, när vi gjorde den lilla myshörnan i ena änden. Det är en liten mellanvägg vid myshörnan som skärmar av höladan och ger en känsla av att den består av två rum, men bakom mellanväggen var det en väldigt stor del osorterade prylar.  Myshörnan som vi fick ordning på förra veckan. Det var där bakom mellanväggen, till vänster, som det var lite stökigare...  Det är saker från många år tillbaka som Jonatan inte hunnit ta itu med, då livet inte levt helt lätt med honom heller, för några år sedan. Vem tar sig förresten igenom livet som en räkmacka, utan oväntade händelser bortom ens kontroll? (Och förresten - hur odräglig hade en sådan räckmacke-människa egentligen varit? Det är väl just livets svårigheter som gör oss klokare, mänskligare och mer intressanta?)   Jag är dock inte fri från skuld över att det varit en hel del prylar där inne. När det redan är stökigt i ett s...

  Halva ridbanan var upptinad och jag funderade vad för kul övning man kunde göra om man bara har en långsida att jobba med. Jag kom fram till att vi kan ta och skritta över ett kryss några gånger och sedan trava över det. Huvudfokus låg egentligen på Super-Sessan som Jonatan tömkörde och jag och Ares chillade mest och hade det gott i morgonsolen. Sedan fick Ares gå före Sessan och visa henne vägen lite när Jonatan körde henne. Vid ett tillfälle var Sessan lite slamsig och började gå väldigt nära Ares rumpa. Jonatan började småbromsa henne.  "Bromsa henne inte, hon förstår inte en förhållning ännu. Låt henne gå in i rumpan på Ares, han lessnar nog och säger ifrån." sade jag till Jonatan. Vi skulle träna på start, stopp och sväng, bara. Jag hade rätt. Till slut ledsnade Ares och tog till sin berömda vänliga men bestämda fösande spark som han även använde på mig när han var ung och inte ville att jag skulle kratsa hovarna på honom. En sån där fösning som inte ger blåmärken men ...

  Vi letade nya ridvägar och var ute i över två timmar på långfredagen. Jag både red och gick bredvid Ares när vi krånglade oss genom tät skog och riktigt svår terräng, i hopp om att hitta några trevliga vägar som vi anat på kartor och flygfoton. Tyvärr kom vi oss inte riktigt dit vi hade hoppats och fick ge upp och vända på grund av terrängen. Men vi hittade en annan väg som var riktigt trevlig!  Jag har fortsatt med att rida barbacka och i repgrimma och tycker fortfarande att Ares är jättetrevlig att rida på detta sätt. Jag kan tycka det är lite läskigt de första 10 minutrarna när jag rider för Ares kan vara lite extra tittig just i början, men resten av ridturen så åker jag mest bara, och njuter.  Super-Sessan, som är nyfyllda tre år, får ju också en så himla fin start på livet som bara kravlöst får följa med och promenera med husse och en (nästan) vuxen och (nästan) stabil Ares, dessa härliga turer. För Sessan är det verkligen ingen grej att gå på långpromenad och man...

  Igår longerade jag Ares med inspänningstyglar, och det känns alltid väldigt bra. Jag önskar att jag inte varit så rädd för inspänning utifrån allt negativt om dem. Det förekommer ju diskussioner om att förbjuda inspänningstyglar av djurskyddsskäl så jag har förut tänkt att det inte är ett nödvändigt redskap. Men största orsaken till dessa diskussioner är ju att några få personer spänner in hästar för hårt, och att det orsakar lidande. Jag tycker jag har en ganska bra balans på hur inspänningstyglarna ska sitta på Ares för att rama in honom på ett bra sätt.  En väldigt stor skillnad är att Ares upplevs tryggare och trevligare när han longeras med inspänning då och då. Hade jag vetat detta om Ares tidigare, så hade jag longerat honom med inspänning betydligt mer när han var yngre. Han hade ju lite åsikter om tygeltag när han skulle fylla fyra år, och han behövde i första hand förstå att det inte är så lönsamt att argumentera mot tyglarna.  När jag red honom då så tog jag ...