Livet är förändring

Jag är så glad att jag fick en bättre titel och ett förbättrat löneläge förra året. Livet blev lite enklare och det är underbart att inte behöva vända på varenda krona, utan faktiskt få pengar över. Jag är glad att jag inte slagit på direkt med en tvåa, då hade jag ju genast fått nya månatliga utgifter som hade följt med ett större boende. Det hade tagit udden av lönelyftet, så jag är glad att jag bott kvar i min lilla etta och sett till att köpa flera olika ridkläder, två sadlar till Galishimo och lite annat som jag blir glad av. Nu kommer nästa inköp som jag är otroligt glad över att ha prioriterat. AC-luftkonditionering till min lilla etta! Min etta är ju på högsta våningen och har ett snett tak i sydvästligt läge vilket gjorde att lägenheten blev kokhet efter lunch och på kvällen förra sommaren. Den var knappt beboelig och jag sov väldigt ofta hos Björn. Dessutom var jag ganska sjuk och väldigt slutkörd förra sommaren och man vet ju inte om dålig nattsömn kan ha bidragit till det

Cykelköpet blev ju en hit på riktigt. Helt otroligt att jag gruvade mig i åtta månader innan jag köpte den. Den är jättefin, bekväm och cykelkorgen (som förresten kom i ett separat paket dagen efter) använder jag ju dagligen. Jag njuter verkligen av cykelturerna till stallet och till jobbet. Jag har börjat ta med mig frukt i min lilla ryggsäck som jag köpte förra sommaren, och har lite hälsosmoothies i en liten mini-termos som också ryms där. Det är ca 3 km till stallet och 2,5 km till jobbet. Så om jag både cyklar till jobbet och stallet en dag så cyklar jag lite över en mil, utspritt lite här och var, över dagen. Det är 5 km till Björn, och uppförsbacke, så om jag ska cykla dit så blir det lite jobbigare, men jag tänker göra det så ofta som möjligt. Det är ju roligare att cykla i fint väder och lyssna på vårfåglarna, än att ta bilen.

Galishimo har verkligen varit mjuk som smör denna vår, och det har varit riktigt härligt att rida honom. Det beror väldigt mycket på vädret då vi haft varma, vindstilla dagar. Ebba värmde upp honom igår, och han lullade runt som en annan ridskolehäst, och eskorterade runt henne med största tillförsikt. Det såg jättetrevligt ut. Ebba pratade med honom och klappade honom hela tiden så han gillade nog att ha henne på ryggen. Jag har varit lite småsjuk på kvällarna men på dagarna går det ganska bra att aktivera sig! Det känns också lätt overkligt, att jag bara blir "småsjuk" och inte långdraget urlakad som jag brukar bli. Planen för sommaren och våren är att rida dressyr två dagar i veckan, löshoppa småhinder en dag i veckan, och rida ut en till två dagar i veckan. Löshoppningen försöker jag klämma in på en vardag innan jag åker till jobbet då ridbanan ofta är tom då. I dressyren tränar vi galoppfattningar, bogförflyttningar, öppnor och slutor och han känns betydligt star

Min bil fick sig ju en ordentlig städning under min påskledighet. Den har sedan dess stått orörd i garaget, och jag har varit duktig och cyklat dit jag tänkt mig. Men nu behövdes den igen då jag skulle hämta mina kassar med veckomat från ICA. Problemet var bara att jag hade dragit handbromsen på bilen väldigt hårt då jag ställt den i garaget, direkt efter biltvätten, så nu hade bromsvajern fastnat i låst läge, trots att jag kopplade ut handbromsspaken. Min bil stod med andra ord där den stod, oavsett hur mycket jag försökte köra. "Försök att rucka lite på bilen genom att slå in backen och gunga lite..." tipsade Björn i telefon under tiden jag förtvivlat satt i bilen utan att komma mig någonvart. Jag tittade mig hjälplöst omkring. Mitt garage är byggt på 50-talet och är anpassat för dåtidens bilar som fanns vid samma tidpunkt. Det var små lådbilar på 50-talet. Det är ett mindre mirakel att jag lyckas ta mig in i garaget med min stora SUV, och marginalerna är bara några cen

Jag har fortsatt med mina hälsosmoothies. Jag vet inte hur mycket mitt dagliga intag av nötter, chiafrön, gurkmeja, omega-3, avokado, bär, spenat och allt annat egentligen påverkat min hälsa, men skulle vilja påstå att det eventuellt kan ha blivit en positiv påverkan. Björn har varit ordentligt sjuk under påsken och veckan, och jag har på min höjd blivit lite snorig och nysig. Hittills. Jag brukar ju annars lätt bli rejält sjuk väldigt länge. Jag vågar inte ropa hej innan jag kommit mig över bäcken. Det nystes och snorades lite igår. Idag verkar allt okej igen. Jag tycker mig ha lite lättare för att fokusera också. Det kan ju också ha med våren och att jag har tillfälligt lite lägre arbetsbelastning. Men ja. Jag är försiktigt positiv till mina smoothies.   Därför tänker jag lyfta det hela och även testa Huel. Jag antar att det uttalas som det engelska ordet "Fuel" fast med h. H som i Humans. Fuel for humans. Det är alltså inte ett bantarpulver utan en helt veget

Foto: Maud Holmgren Galishimo fortsätter att utvecklas. Tack gode gud för att han fortsätter att utvecklas. Jag trodde att han skulle vara "färdigbakad" som häst där kring sju års ålder, men nu är han tio och det händer hela tiden små, små, saker som känns riktigt roliga. Som idag när jag red ut med Ebba och hennes häst Rand. Rand är klok. Rand låter Galishimo klämma sig riktigt nära honom om något är läskigt, Rand försöker inte fostra Galishimo om han börjar bete sig barnsligt. Rand lyssnar uppmärksamt på Ebba och låter henne bestämma att han ska trava långsamt, trots att det är roligare att springa fort. Rand och Ebba ser till att alla i gruppen kommer hem hela och rena och utan panik. Så jag har bara kunnat låta Galishimo gå på lösa tyglar och njuta. Både i skritt och trav. "Eh... Galishimo kan ha bråttom hem. Jag sitter nog av innan vi vänder hemåt ifall han får för mycket fart i rumpan..." ursäktade jag mig till Ebba när vi närmade oss vändplatsen. Sedan

En sak som jag måste tänka på ibland, när jag lever i min lilla etta och har överdrivet med egentid, är att man mår bra av att ge. Man mår dåligt om man ger mycket och inte får tillbaka det man tänkt, men man mår även väldigt bra av att ge väldigt små saker utan att vänta sig något i gengäld, lite sådär oförhappandes. I förrgår såg jag att vattenkannan i stallet såg lite sliten ut. Jag försökte diska upp den lite men slutresultatet blev inte tillfredsställande... Om ni undrar vad man har en vattenkanna till i stallet, så brukar vissa ibland vattna betongen efter att man sopat. Jag tror det är för att fukten ska fånga dammet och alla partiklar som yr runt i stallet efter en sopning, så dammet blir tungt och faller till marken, luften blir då förhoppningsvis lite renare att andas in. Jag hittar inga svar på internet om betongen i sig vill bli vattnad och i sådana fall varför. Hur som helst.. Jag cyklade till Granngården och fann denna guldfärgade ersättare och tänkte återföra l

Jag är så glad över att jag fått ha Galishimo i så många år och lärt känna honom väl. Jag varken överskattar eller underskattar honom. Jag vet vad han har för svagheter och styrkor. Jag vet hur mycket jag kan pressa honom och när jag gör bäst i att inte pressa honom. Jag märker en stum mun, en stum rygg eller ett oroligt öga långt innan mina ridkompisar gör det, eller folk på backen. Jag märker om han skickar ut vänsterbogen på uteritterna, bara någon centimeter, för att göra sig beredd att vända akut om det skulle vara något farligt på färde. Jag märker när han ser helt lugn ut men om hans mage är hård som ett trumskinn mot mina hälar, så håller han andan och är rädd, samtidigt som han försöker dölja det i ett försök att vara duktig. Jag vet att han inte är rädd för "barnvagnar" eller "bilar" eller "hundar". Utan att han är mycket mer rädd för riktningar, avstånd och hastigheter än vad det är som rör sig. Något som kommer mot honom snett bakifrån

Den här lite tjockare jackan Serrada från Hööks, som jag köpte för ett år sedan , passade perfekt att cykla med till stallet och rida i,i regnet och blåsten. Jag använde den inte så mycket förra året eftersom det var tokvarmt hela sommarsäsongen... Jag brukar ju oftast vara sjuk på påsken. I princip varje påsk. Och om jag inte är sjuk på påsken så brukar jag vara i stort behov av vila. Så det blev en glad överraskning att inse att jag faktiskt är frisk denna påsk. Jag är lite chockad själv, faktiskt, över min prestation. Kollegor har haft feber och Björn har feber just nu. Jag har klarat mig. Mycket mystiskt. Febern kanske kommer nästa vecka. Och återställer ordningen. Idag har det blåst och regnat lite på ridbanan och det fladdrade lite läskigt i plastbalarna vid ridbanan. Jag tog god tid på mig, satt upp och av några gånger, men bestämde mig slutligen för att sitta av och bjuda Galishimo på godis vid de läskiga plastbalarna och chilla. Jag började inte rida ordentligt förrä

Idag fick Galishimo vila till förmån för hemmafix. Jag har tvättat några eftersläntrande tvätthögar, och köpt ett nytt mobilfodral. Det blir lite av en intressekonflikt med mina mobilfodral. Dels har jag ju självklart alltid mobilen med mig i stallet, vilket lätt gör den lite skitig och väl använd, och sedan ska jag på kontoret och jobba och då ser det inte lika missanpassat ut en skitig mobil från stallet, vid fikabordet. Jag har försökt att borsta fodralen rena med en liten tandborste men bästa lösningen är nog att köpa nya billigare fodral 2-3 gånger per år. Bilen har fått en dammsugning och blivit grundligt rengjord på insidan. Jag älskar lukten av rengjord bil. Må så vara att den är gammal och har en uppsättning repor på insidan, det är alltid mysigt när man städat upp bilen ordentligt. Sedan åkte den in i biltvätten på Cirkel K. Tadaaa! Jag åkte även till Biltema och köpte nya gummimattor till framsätena. Det gav ett fräscht intryck. Lite svårt att fånga på bild,

Galishimo har ju lätt blivit stressad av små hinder och de få gånger vi har löshoppat har han vägrat ut sig även på markliggande bommar. Så han fick en paus ett tag. I år är han ju en mogen herre på 10 år, och när jag satte igång honom nu så har han haft en mycket trevligare attityd! Han VILL hoppa och han tycker det är ROLIGT! Så idag så fick han faktiskt löshoppa och han gjorde det med den äran! Precis som jag noterat tidigare så har han lite svårt att stampa ifrån med höger bak så han måste få öva på lite löshoppning i högervarv innan han sätter lika fina hopp som han gör i vänster. Eftersom han inte känns stel i höger bakben i ridningen, så tänker jag att det mest är en koordinationsfråga, och att han gärna använder sin starka vänstra sida när saker blir spännande. Så om han får löshoppa lite regelbundet i högervarvet så hittar han nog ett bättre påskjut... just nu galopperar han helst järnet och viker bara in hovarna i farten, i högervarvet. Det ser lite lustigt och o

Galishimo har verkligen haft några superfina dagar då han varit riktigt trevlig att rida. Det är tryck i rumpan, kan jag lova, och samtidigt som han har mer tryck än tidigare, så har han hela tiden varit väldigt lugn och mjuk i kroppen. Energin är med andra ord precis där jag vill ha den. I går så red jag lite på ridbanan och sedan red jag ut med Björn som premiärcyklade med oss, för året. Det gick hyfsat bra. Galishimo fick väldigt bråttom hem och fick disciplineras från marken, sedan kunde jag faktiskt sitta upp och rida honom igen. Detta känns mycket lovande!

Två tjejer i stallet var mycket glada över att de båda har körkort för moped, och de pratade glatt om deras nyvunna frihet och oberoende, när jag kom in i stallet. "Tänk på att transportering är en kurva av utveckling, och inte rät linje , som man från början kan tro." förklarade jag (i min självpåtagna roll som deras andliga vägledare). Jag kände mig obekvämt varm och fuktig över ryggen, och fortsatte: "Först cyklar man. Sedan får man moppekort. Efter detta.." "... får man körkort för bil!" fyllde ena tjejen instämmande in. Jag strök bort lite svett som rann från tinningen och höjde ett varnande finger och fortsatte: "Ja. Men det tar inte slut där. Sedan blir man långsamt fetare och tröttare. Och plötsligt måste man återgå till cykel igen, för att behålla hälsan. Ni kan njuta av körkortet i ungefär tio år..." konstaterade jag. "...sedan är det kört." avslutade jag allvarligt och försökte fläkta ur lite fuktig värme från tröj

Visst har jag skrivit att Galishimo förändrat sin attityd till småhinder? I stället för att tycka det är jättejobbigt med småhinder så verkar han nu tycka att det är väldigt roligt redan från start. Han tar i mer över dem och söker sig mot dem. Ingen diarré, och inget behov av tvång eller att man måste gå först och "visa" honom det. Han får inte heller panik och rusar iväg ifall bakhoven klonkar i bommen. Dessutom börjar han ta i bättre med bakbenen och gör mer ordentliga språng. Detta hinder är ju löjligt litet och bara ca 10 centimeter, men jag tror det kommer att gå att höja i takt med att Galishimo får lite mer självförtroende. För att behålla denna stolthet över att Galishimo klarar av ett tio centimeters hinder, så krävs det att jag inte tittar på instagram och hästar i samma ålder som hoppar 140 cm. Då känner man sig som ett skämt. Så jag måste välja mina influenser med omsorg.  Löslongeringen är en dröm! Jag kan omedelbart busa upp honom rejält med ett litet tj

Jag var ute och red Galishimo ensam, en liten sväng, på fredagkvällen. Jag hade lite huvudvärk och var lite trött efter veckan men tänkte att det vore väldigt skönt att få njuta av det första vindstilla vårvädret med min häst. Det kändes bättre än någonsin. Tyvärr var underlaget dåligt, förmodligen så var det kombinationen av vattenpölar, pudersnö, lera och kvällens krypande minusgrader som gjorde att Galishimo fick rejält med is runt skorna och började halka runt. Trots att han hade broddar kvar så var islagret under hovarna tjockare, och han hade inget som helst fäste på isen. Så jag satt av och vi gick hem. Men känslan innan vi fick isproblem var super! Se bara på bilden! Jag red ensam och kunde på lösa tyglar lugnt plocka fram mobilen i fickan och filma samtidigt som han nöjt knallade på. Annars brukar jag ha hjälmkamera eller sällskap innan jag släpper tyglarna och börjar greja med mobilen. Det bådar väldigt gott inför sommaren, och jag tror inte uteritterna kommer att kännas

Foto: Maud Holmgren  "Jag vet inte hur jag ska formulera mig riktigt, så du tar till dig detta, Katarina." sa tränaren AB. Jag stod stilla och klappade Galishimo. Hon fortsatte: "Du gör så mycket bra och du har så fin känsla för honom." sa hon. Jag nickade och hon fortsatte: "Tänk efter nu... hur många ryttare har du i din omgivning som kan samla upp en häst i kort trav och sedan spontant öka på traven och stretcha honom ut ur samlingen? I en ökning? Den delen är faktiskt svårare än vad många kan tro." Jag log. Jo. Faktiskt. Det har vi fått till. "Och så har du en bra känsla för vad han behöver och korrigerar dig snabbt, det är jättetrevligt att se! Ni har ett jättefint samspel."                                                                  Foto: Maud Holmgren Jag blev riktigt glad och lite rörd. Det är riktigt skönt att få cred från tränare i mitt jobb. Det syns inte alltid på Galishimo vad han verkligen kan, men sådana

I helgen har jag varit domarsekreterare, under två dagar. Det är väldigt roligt och intressant. Jag brukar kalla det VIP-platsen där man får höra allt om hur domarna tänker och resonerar. En liten detalj ställde till det för många ryttare i år. Ser ni den där mörka linjen som går rakt över ridbanan? Många ryttare tog detta för att vara en mittlinje, men om ni tittar riktigt noggrant så går ju denna mörka rand en meter till vänster om C, som är den faktiska mittpunkten. Den mörka linjen är inget som ingår i tävlingar utan råkade bara vara där helt oförhappandes. Men detta innebar tyvärr att många ryttare vid uppridningen inte red rakt mot C och domaren, utan följde den mörka linjen och hamnade liiite lite till vänster, vilket de fick poängavdrag för. Sedan så red dom program där man skulle göra 15 meters volter och halvcirklar lite här och var, och de flesta ryttare tog den mörka linjen som ett ögonmått om var mitten på ridbanan befann sig. Det är nämligen så att kortsidan på ri

Det gick ju väldigt snabbt för cykeln att komma! Det tog mindre än en vecka. Tyvärr saknas cykelkorgen så jag har mailat Cykelkraft och frågat hur vi löser det. Men annars är jag mer än nöjd! När blåsten lagt sig och det blir någon lite behagligare vårkväll ska jag ta några bilder på den. Och precis som jag trodde så passar den jättefint till mina jobbstövlar! Det känns verkligen roligt att den är här. Att köpa en ny cykel var som att gå igenom en mindre förlossning. Det tog typ 9 månader från att jag upptäckte att cykeln var stulen till att jag insåg att det faktiskt måste hända. Sedan har jag surat, knorrat, tittat på min budget, fått en existentiell kris, rastlöst vankat runt i affärer, och frågat Björn om detta handlar om en cykel eller bara ett taskigt försök till materiell lycka. Jag har även rådfrågat min mor. Mamma tyckte att, eftersom jag inte har några barn att prioritera, så vore det väl ändå märkligt om jag inte kunde prioritera mig själv. Nu fattas det bara att

Jag kände mig riktigt trygg med Galishimo på uteritten idag. Jag var ute med Sara och Juan, och Amanda och Cortina. Solen sken men det blåste lite kallt. Galishimo hade blivit av med sin överskottsenergi, sedan longeringen igår. Han var lugn och glad, vi travade i täten och han betedde sig exemplariskt från början till slut. Man kunde verkligen sitta avspänt på honom. Något litet skutt blev det här och var, men inte så jag hängde löst eller behövde korta tyglarna. Han taktade lite på hemvägen, men han gjorde det kanske mest för att komma ikapp de andra hästarna. Jag hade mest lösa tyglar och kunde prata glatt med det trevliga sällskapet. Det blev en bra dag. Han är bäst när han är lite trött!

Okej. Den där "spring"-leken jag gjorde med Galishimo häromdagen var kanske att ta i lite. Han har toksprungit i 20 minuter när jag skulle longera honom idag. Helt utan initiativ från mig. Toksprungit och trumpetat. En vanlig häst kan nöja sig med trumpetande och rivstarter i några minuter, om det är på en känd plats. Galishimo hakade upp sig som en grammofonskiva, då han förmodligen blev upphetsad av sin egen upphetsning, och gjorde samma utspel igen, och igen, tills hela hans päls var alldeles krullig av svett. Det var han mot världen. Det var läskigt. Och roligt.  Jag stod tyst och såg på när han rände runt, och tänkte: 1. Han får bra träning nu när han håller på med dessa hysteriska tempoväxlingar 2. Måste jag sladda om ridbanan nu när han accelererat så kraftigt att det blivit stora gropar i ridbanan? Eller räcker det med en ursäkt till stallägaren? 3. Han måste vara frisk och må bra i kroppen. Hade han ont någonstans skulle han aldrig orka hålla på sådär.. En

Äntligen är det lite lugnare på jobbet. Jag har nu snart gått ett helt årsvarv i mitt arbete som verksamhetsutvecklare utöver min roll som utredare. Jag har nu fått grepp om sammanställning, uppdrag och redovisning av resultat på brukarenkäter, underlag till verksamhetsplaneringar, jämställdhetsanalyser, samt gått utbildning i Tufft ledarskap. Just nu utbildas jag även i Service design. Detta har varit både utmanande och roligt. De flesta uppdragen formulerats i stil med: "Här är siffrorna. Gör något som funkar, du löser det!" och att jag själv fått hitta en sammanställning och redovisning som jag själv känt mig bekväm med. Jag har fått en hel del förtroende, vilket har varit väldigt roligt. Så jag hoppas det tuffaste är gjort nu och att jag hittar någon slags trygghet i detta när jag ska göra om allt årligen. Med tiden har det även blivit väldigt uppenbart att jag inte kan se arbetet som ett komplement till min fritid. Jag kan inte heller se arbetet som en pengagener

Jag fick ju min cykel stulen förra året och har sedan dess deppat över att behöva köpa en ny cykel. Jag har tittat på Blocket och vankat runt på olika sportbutiker, och på Biltema, med trumpen uppsyn, ett par månader. Inget känns bra. Utgiften känns totalt onödig och inget jag egentligen velat lägga pengar på. Blocket säljer flera cyklar men de ser anskrämliga ut eller är i grälla färger, svart eller vitt. Jag har ju insett att grejer som jag ska använda mig av nästan varje dag, är det bäst att jag gillar. Men nu är beslutet fattat och jag har klickat hem denna på nätet. Jag har sökt efter cyklar som varit gräddvita, cappucino, brunt, beige och av ett bra märke som jag redan sett i cykelaffärerna. Jag vill även ha både korg framme (i plast för det känns som rotting kan bli äckligt av att stå ute i regnet) och en pakethållare bak, eftersom jag kan vilja ha med mig både jobbväska och gymväska om jag ska gymma i sommar. Jag har även tittat på elcyklar men har slutligen kommit fram

Idag har jag longerat Galishimo under lunchrasten. Han gillar inte riktigt när det fladdrar i de vita höpåsarna utanför hagen när jag longerar. Och jag hade lite tråkigt och tyckte han var lite väl energisnål och markbunden i sin galopp. Nu är han ju en arab och SKA ha energisnål galopp så det var ju inte så att det var förbjudet, men det borde ju gå peppa upp lite. Så precis när Galishimo passerat fladdret och riktat sin allra käraste rumpa och ögonvrå mot prasslet, så skuttar jag till och skriker: "SPRING!" Och som han sprang. Den lilla Galishimo. Som han sprang. Först flög han rakt upp i luften. Sedan fick han panik och sköt den lilla rumpan under kroppen som en liten kanin och sköt iväg i små kaninskutt i 10-20 meter som sedan urartade till en mer långsmal bock -och sparkserie, i rent självförsvar, så leran yrde åt alla håll. Och jag skrattade, och skrattade. Efter att han bockat klart tittade han förvånat på mig. "Du måste ju fly!" skrattade jag och pekade

Björns öronopreration verkar ha fungerat! Han hör mig i situationer då jag inte alls förväntat mig att han ska höra mig. Det har blivit en stor skillnad, bara sista veckan. Bland annat så brukar jag, på ren rutin, ge något ljud ifrån mig när jag kommer in i samma rum som honom, för att inte överraska honom. Jag kan knacka med handen mot en dörrkarm eller säga något högt när jag är på väg in. Inte för att han är lättskrämd men jag vet ju själv att jag inte skulle vara helt bekväm med att någon stod bredvid mig eller sett mig en stund, utan att jag vetat om att de varit där, rent integritetsmässigt.  I morse gick jag ut från sovrummet och in i hans vardagsrum och jag var just på väg att knacka eller säga "Vad gör du?" men i hallen hörde jag honom säga: "Jag hör dig!" och när jag kom in i vardagsrummet log han mot mig. Små saker som känns riktigt stora nu. Denna helg har jag testat honom flera gånger och varje gång har han hört mig. Sådana där normala saker som an