En intensiv jobbperiod är över
Äntligen är det lite lugnare på jobbet. Jag har nu snart gått ett helt årsvarv i mitt arbete som verksamhetsutvecklare utöver min roll som utredare. Jag har nu fått grepp om sammanställning, uppdrag och redovisning av resultat på brukarenkäter, underlag till verksamhetsplaneringar, jämställdhetsanalyser, samt gått utbildning i Tufft ledarskap. Just nu utbildas jag även i Service design.
Detta har varit både utmanande och roligt. De flesta uppdragen formulerats i stil med: "Här är siffrorna. Gör något som funkar, du löser det!" och att jag själv fått hitta en sammanställning och redovisning som jag själv känt mig bekväm med. Jag har fått en hel del förtroende, vilket har varit väldigt roligt.
Så jag hoppas det tuffaste är gjort nu och att jag hittar någon slags trygghet i detta när jag ska göra om allt årligen.
Med tiden har det även blivit väldigt uppenbart att jag inte kan se arbetet som ett komplement till min fritid. Jag kan inte heller se arbetet som en pengagenerator till min fritid heller. Ett utmanande arbete gör helt enkelt att jag inte kan satsa lika mycket på min fritid, och att jag måste acceptera det. Jobbet har en huvudroll trots att jag inte alltid vill erkänna det, men det är ju faktiskt så det är. Detta innebär ju att Galishimo får vara lite understimulerad och rund om magen i perioder, att jag kanske inte kan gå alla kurser, eller förvänta mig en utvecklingskurva jämförbart med om jag hade ett mindre utmanande arbete. Inte som det ser ut just nu.
Men jag tror Galishimo är helt okej med det. Så länge han får vara med sin flock och leva sitt vanliga hästliv. Jag är också okej med det. Det är ju ändå bra att jag har ett jobb som jag tycker är värd min ansträngning.
.
Detta har varit både utmanande och roligt. De flesta uppdragen formulerats i stil med: "Här är siffrorna. Gör något som funkar, du löser det!" och att jag själv fått hitta en sammanställning och redovisning som jag själv känt mig bekväm med. Jag har fått en hel del förtroende, vilket har varit väldigt roligt.
Så jag hoppas det tuffaste är gjort nu och att jag hittar någon slags trygghet i detta när jag ska göra om allt årligen.
Med tiden har det även blivit väldigt uppenbart att jag inte kan se arbetet som ett komplement till min fritid. Jag kan inte heller se arbetet som en pengagenerator till min fritid heller. Ett utmanande arbete gör helt enkelt att jag inte kan satsa lika mycket på min fritid, och att jag måste acceptera det. Jobbet har en huvudroll trots att jag inte alltid vill erkänna det, men det är ju faktiskt så det är. Detta innebär ju att Galishimo får vara lite understimulerad och rund om magen i perioder, att jag kanske inte kan gå alla kurser, eller förvänta mig en utvecklingskurva jämförbart med om jag hade ett mindre utmanande arbete. Inte som det ser ut just nu.
Men jag tror Galishimo är helt okej med det. Så länge han får vara med sin flock och leva sitt vanliga hästliv. Jag är också okej med det. Det är ju ändå bra att jag har ett jobb som jag tycker är värd min ansträngning.
.
Kommentarer
Skicka en kommentar