När kurvans krön passerats

Två tjejer i stallet var mycket glada över att de båda har körkort för moped, och de pratade glatt om deras nyvunna frihet och oberoende, när jag kom in i stallet.

"Tänk på att transportering är en kurva av utveckling, och inte rät linje, som man från början kan tro." förklarade jag (i min självpåtagna roll som deras andliga vägledare). Jag kände mig obekvämt varm och fuktig över ryggen, och fortsatte:
"Först cyklar man. Sedan får man moppekort. Efter detta.."
"... får man körkort för bil!" fyllde ena tjejen instämmande in.

Jag strök bort lite svett som rann från tinningen och höjde ett varnande finger och fortsatte:

"Ja. Men det tar inte slut där. Sedan blir man långsamt fetare och tröttare. Och plötsligt måste man återgå till cykel igen, för att behålla hälsan. Ni kan njuta av körkortet i ungefär tio år..." konstaterade jag.

"...sedan är det kört." avslutade jag allvarligt och försökte fläkta ur lite fuktig värme från tröjan. 

Svettig var jag ju.

Jag hade ju precis cyklat till stallet. 





Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Den där silverbjälken

Planering med att måla hästtransport

Ett tungt beslut om gårdskatterna