Man mår bra av att ge

En sak som jag måste tänka på ibland, när jag lever i min lilla etta och har överdrivet med egentid, är att man mår bra av att ge. Man mår dåligt om man ger mycket och inte får tillbaka det man tänkt, men man mår även väldigt bra av att ge väldigt små saker utan att vänta sig något i gengäld, lite sådär oförhappandes.


I förrgår såg jag att vattenkannan i stallet såg lite sliten ut. Jag försökte diska upp den lite men slutresultatet blev inte tillfredsställande... Om ni undrar vad man har en vattenkanna till i stallet, så brukar vissa ibland vattna betongen efter att man sopat. Jag tror det är för att fukten ska fånga dammet och alla partiklar som yr runt i stallet efter en sopning, så dammet blir tungt och faller till marken, luften blir då förhoppningsvis lite renare att andas in. Jag hittar inga svar på internet om betongen i sig vill bli vattnad och i sådana fall varför. Hur som helst..


Jag cyklade till Granngården och fann denna guldfärgade ersättare och tänkte återföra lite vardagslyx till stallet.
"Nämen det behövde du ju inte...! Lämna kvittot så får du ersättning!" sade stallägaren men jag sade att jag samlade på lite god karma. Rätt vad det är så har man själv sönder något eller glömmer att mocka efter sig, eller vad som helst. Jag är själv en ganska dålig sopare och en ännu sämre vattnare. Då mår man bra av att ha gett något litet bidrag. Resten av dagen gick jag runt och var oproportionsenligt nöjd över min lilla insats.

"Kolla vattenkannan!!" sade jag belåtet till alla och envar. Mest för min egen skull.

.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Den där silverbjälken

Planering med att måla hästtransport

Ett tungt beslut om gårdskatterna