Han hör mig!
Björns öronopreration verkar ha fungerat! Han hör mig i situationer då jag inte alls förväntat mig att han ska höra mig. Det har blivit en stor skillnad, bara sista veckan. Bland annat så brukar jag, på ren rutin, ge något ljud ifrån mig när jag kommer in i samma rum som honom, för att inte överraska honom. Jag kan knacka med handen mot en dörrkarm eller säga något högt när jag är på väg in. Inte för att han är lättskrämd men jag vet ju själv att jag inte skulle vara helt bekväm med att någon stod bredvid mig eller sett mig en stund, utan att jag vetat om att de varit där, rent integritetsmässigt.
I morse gick jag ut från sovrummet och in i hans vardagsrum och jag var just på väg att knacka eller säga "Vad gör du?" men i hallen hörde jag honom säga:
"Jag hör dig!" och när jag kom in i vardagsrummet log han mot mig. Små saker som känns riktigt stora nu.
Denna helg har jag testat honom flera gånger och varje gång har han hört mig. Sådana där normala saker som andra gör utan att reflektera, har jag nu förändrat helt utstuderat och medvetet för att se reaktionen.
Som när jag skulle tvätta min bil innan stallet, och jag har ryggen vänd mot honom för att mata in rätt tvättprogram i biltvättsautomaten, han står på andra sidan bilen och frågar:
"Brukar du skruva bort bilantennen när du tvättar?"
I vanliga fall så brukar jag ju självklart vända mig om mot honom så han kan läsa mitt ansikte och prata lite högre eftersom vi både är utomhus och att han är en bit bort. Men nu stod jag fortfarande bortvänd mot automaten och svarade:
"Nej, det brukar jag inte göra."
"Okej, då..." svarar han och sätter sig i bilen igen. Tänk att en så liten dialog kan väcka så stor förvåning. Jag kunde knappt tro att det var sant.
Jag öppnade bildörren när han satt sig i den och var tvungen att dubbelfråga:
"Hörde du mig verkligen när jag svarade dig med ryggen vänd mot dig?"
"Ja" svarade han.
"På riktigt? Jag skakade inte på huvudet, eller så?"
"Nej, jag hörde dig."
"Fantastiskt...!"
Sedan har jag testat honom genom att prata lite med honom när han stått i köket eller ett annat rum, i stället för att gå in i samma rum eller skicka meddelanden till hans mobil. Och han har hört mig varje gång! Eller åtminstone kommit in och sagt "Va? Du sa något..."
Operationen verkar ha fungerat!
.
I morse gick jag ut från sovrummet och in i hans vardagsrum och jag var just på väg att knacka eller säga "Vad gör du?" men i hallen hörde jag honom säga:
"Jag hör dig!" och när jag kom in i vardagsrummet log han mot mig. Små saker som känns riktigt stora nu.
Denna helg har jag testat honom flera gånger och varje gång har han hört mig. Sådana där normala saker som andra gör utan att reflektera, har jag nu förändrat helt utstuderat och medvetet för att se reaktionen.
Som när jag skulle tvätta min bil innan stallet, och jag har ryggen vänd mot honom för att mata in rätt tvättprogram i biltvättsautomaten, han står på andra sidan bilen och frågar:
"Brukar du skruva bort bilantennen när du tvättar?"
I vanliga fall så brukar jag ju självklart vända mig om mot honom så han kan läsa mitt ansikte och prata lite högre eftersom vi både är utomhus och att han är en bit bort. Men nu stod jag fortfarande bortvänd mot automaten och svarade:
"Nej, det brukar jag inte göra."
"Okej, då..." svarar han och sätter sig i bilen igen. Tänk att en så liten dialog kan väcka så stor förvåning. Jag kunde knappt tro att det var sant.
Jag öppnade bildörren när han satt sig i den och var tvungen att dubbelfråga:
"Hörde du mig verkligen när jag svarade dig med ryggen vänd mot dig?"
"Ja" svarade han.
"På riktigt? Jag skakade inte på huvudet, eller så?"
"Nej, jag hörde dig."
"Fantastiskt...!"
Sedan har jag testat honom genom att prata lite med honom när han stått i köket eller ett annat rum, i stället för att gå in i samma rum eller skicka meddelanden till hans mobil. Och han har hört mig varje gång! Eller åtminstone kommit in och sagt "Va? Du sa något..."
Operationen verkar ha fungerat!
.
Kommentarer
Skicka en kommentar