Livet är förändring

Galishimo har gjort fina framsteg i galoppen, han har ju självklart galopperat ganska många år men som vanligt så är det den äkta lösgjordheten som saker har fastnat i och som jag måste ta hänsyn till. Att få honom att sänka huvudet har aldrig varit så stora problem, men det kan bli en slags falsk lösgjordhet där han blir stum och svår att påverka, och att få honom mjuk och med på noterna är något annat än ett sänkt huvud och taktfast galopp. Lösgjordhet är ett state of mind. Men det gör ju inget att det tar många år att hitta lösgjordheten, han är en jättefin häst ändå, och alltid lydig med stort förtroende för att jag inte tar honom över någon gräns och skapar spänningar. Och jag har följt hans lösgjorda perioder och hans mindre lösgjorda perioder och ibland skippat galoppen helt, och ibland tagit upp den igen. Men denna sommar har det hela känts lite mer annorlunda med galoppen. Han är mjukare och mer rörlig. Han tittar mindre och spänner sig mindre. Om jag bygger upp passet på rä

Jag har jobbat en hel del på min sits. Det finns mycket att jobba på. En stadig oönskad stolsits, två knipande knän, en rumpa i bakvikt... Jag förundras ju lite över hur många saker min kropp kan hitta på som jag inte bett den göra under ett ridpass. Det finns ingen ände på möjligheterna, eller omöjligheterna. Ett klassiskt uppdraget knipande knä. Fyller ingen funktion alls.  Och det verkar bara finnas en sak som verkligen hjälper, och det är att gå ned i skritt. Oh, förnedringen att behöva skritta och finna sin egen kropp! Efter så här många års ridning! På en häst som dessutom har markbundna gångarter och inte skumpar alls. Sedan håller jag den önskade sitsen i trav några steg (om jag har tur), och i galoppen är den borta. Puts väck. Jag tror att det finns flera anledningar till in bristfälliga sits. Den ena är ju den allra mest uppenbara; jag rider för lite. Rider man mycket blir man bättre, rider man 4-5 dagar i veckan så blir man inte bra lika snabbt. Men sedan finns

Ni vet ju att jag gottar mig i ridningen med Galishimo nu och hur oerhört nöjd jag är med hur ridningen fungerar just nu. Vi kan utnyttja hela ridbanan, han spänner sig inte, han är mer lösgjord än någonsin, och dessa öppnor i galopp, som vi introducerades för i  höstas, börjar äntligen ta en bra avspänd form som inte är studsig eller med motstånd. Lösningen var att göra dem väldigt lätta och inte tvära för mycket. Kanske inte ens en öppna i tre spår, två och etthalvt spår duger också. Vad bra vi är! Sedan tittade jag på ett klipp på instagram från en bekant som haft sin mycket unga dressyrtalang i ungefär ett år, och hur de dansar fram i en öppna, som verkligen följer skolboken. Hästen öppnar upp hela bogpartiet och dansar fram med en nöjd ryttare på ryggen. Stegen är långa och elastiska. Mitt i öppnan vrider hen om hästens böjning till en förvänd sluta, utan att tappa varken takt eller linje, och jag häpnar över hur mjukt och följsamt det går. På en unghäst! Galishimo hade tvärstan

Björn är sjuk och jag har hängt ohemult mycket i stallet. Vi har slagit alla rekord i att vara ifrån varandra, då vi bommat precis alla högtider hittills under 2020. Jag är lite orolig när han blir så långdraget sjuk och jag hoppas han kommer på fötter snart igen. När vi började dejta var jag den som alltid var sjuk och han som alltid hade energi, och nu är det lite tvärtom. Jag vet åtminstone hur det känns och hur viktigt det är att inte sätta press på honom eller ge några skuldkänslor för att han inte kan vara med mig. Jag funderar om det är den där jäkla coronan som han inte blir av med, då så många i hans närhet varit konstaterat sjuka i omgångar, och då är jag generös och räknar bort mig själv eftersom jag aldrig tog något test och nöjer mig med "aldrig förut varit så sjuk i hela mitt liv". Nåja, nu är jag friskare i alla fall! Mamma kom och hälsade på Galishimo på lördagen. "Vilken tur at vi delar vårt intresse för djur, tänk om jag hade krävt att vi skulle

Jag tänkte förresten berätta hur jag firade min midsommar. Alltid stärker det någon. Jag låg hemma ensam och tittade på Netflix i sängen, och åt chips. Jag hade verkligen kunnat skippa chipsen för de tillförde inget annat än eventuellt salt. Jag hade persiennerna neddragna för jag var väldigt trött på solen också. Mörker och vila var ultimat. Jag bloggade och kollade youtube. Det är nämligen så att jag, precis som väldigt många andra, har begränsad energi. Det är inte en sjukdom, det är inte en form av utbrändhet, det är inte konstigt. Det är bara mänskligt att vilja återhämta mig. Efter jobb och häst fanns det inte så mycket kvar att spela med. Jag tog mig en sovmorgon på midsommaraftonen och städade upp lite i lägenheten, av det jag missat att städa upp under veckan. Jag tog mig en cykeltur till stallet och spenderade över fyra timmar i stallet på dagen. Jag kände mig så tillfreds med detta. Jag flätade Galishimo fint innan ridpasset och gav honom en välförtjänt dusch efter ri

Det är ju lite sådär när man har haft samma häst länge, att motivationen går lite upp och ned. Våren är alltid jobbig, då man väntar på att ridbanan ska tina fram. November-december är inte heller så festlig då man hoppas på lite mer snö. Sedan finns det andra faktorer som påverkar. Arbete, konflikter eller annan stress i livet. Men nu måste jag erkänna att jag är mer motiverad än på länge. Jag måste hindra mig från att inte vara på ridbanan varje, varje, dag. Solen skiner och Galishimo är trygg och arbetsvillig på ridbanan. Jag påstår inte att vi gör gigantiska framsteg, men vi har fått till en riktigt bra rutin, och väldigt god uppkoppling på varandra. Det är ju skön känsla som gör att jag aldrig vill sitta av honom. Jag försöker sätta upp regeln att  bara rida på ridbanan två dagar på raken, och sedan rida ut honom, leda ut honom på promenad, eller bara låta honom vila. Med tanke på hur lite han gick i vintras, och när jag varit sjuk, så kan jag inte maxa med sex dagar i veck

Jag har fortsatt intressera mig över min ekonomi och ju mer jag tar reda på ju mer komplext inser jag att ekonomi är. Det är så tätt förknippat med känslor och det är svårt att reda ut vart just min egen balans går. För ekonomi handlar ju inte bara om pengar, utan om livskvalitet. Man tjänar sannolikt pengar på att ta lån I Riksbankens PM4 om hushållens amorteringsbeslut , (i och för sig från 2014) har man konstaterat att det effektivaste sättet att investera pengar på, som privatperson, är att belåna sin botad maximalt och använda dessa lånepengar till att investera i aktier. Alltså man lånar pengar med låg ränta, för att investera i aktier med högre avkastning än bolåneräntan. Man kan alltså tjäna pengar på att låna pengar. Det är ju lite så en vanlig bank förvaltar våra pengar, så det beteendet kan man även kopiera som privatperson. Sannolikheten att detta projekt lyckas på sikt är väldigt sannolikt eftersom det fungerat de senaste 30 åren, något som även riksbanken konstat

Jag är katastrofalt dålig på att hjälpa andra ryttare med sina hästar. Jag har gett upp för länge sedan. Ibland frågar någon om jag vill hjälpa till på ridbanan, men jag tackar ofta nej och hänvisar till duktiga tränare. En av anledningarna till att jag sällan ger råd, är att ingen, verkligen ingen, vill höra mina råd. Mitt vanligaste, och allra mest impopulära råd, som får alla att himla med ögonen och genast söka sig vidare är: "Ge det några år." Ingen vill ge det några år . De vill ha en snabb lösning (jag säger inte att snabba lösningar inte finns) och konkreta handfasta råd för vad som ska göras precis när. "Ge det några år" är som att punktera en ballong av ridglädje och inspiration. Jag och Galishimo år 2013 Never the less så är det ett sant råd. Anser jag. Särskilt med unga hästar. Och det tvingar ryttaren att rannsaka sig själv om ryttaren är där för att den trivs med sin häst och sporten som helhet, eller om det finns ett kontrakt på att rytta

Tyvärr bara gamla bilder just nu för de senaste två veckorna har varit riktigt varma, men gårdagen bjöd på ännu ett superpass. Jag är så otroligt nöjd med Galishimo. Jag har fått till en bra struktur och bra mönster som jag upprepar varje pass, med mindre variationer så Galishimo inte ska lära sig dem utantill. Jag känner mig så lugn, och betar av övning efter övning, och känner hur både jag och Galishimo gör små framsteg varje gång. Jag följer min planering med mycket skritt inledningsvis, mycket bogförflyttningar och avslutar med öppnor i galopp, vilket jag inte kan så bra, och behöver fortsätta träna på. Men det blir bättre för varje gång och igår kunde jag göra en fin öppna i vänster galopp efter en hel långsida, då Galishimo höll låg och lösgjord form, två gånger. Alltså inte bara några steg utan i en rak linje ca 15 meter. Efter dessa två gånger slutade jag så att han får en positiv känsla av att det inte är så jobbigt när det blir rätt. Drömmen! Idag ska vi upprepa! Det kä

Jag och Björn spenderade helgen i Sandfors (utanför Glommersträsk) och hälsade på pappa som fyller 70 år, och hans Kristina. Här är pappa och hunden Rambo som nu är 14 år.  Jag och Björn tog även med oss våra mountainbikes och cyklade en liten tur och besökte bland annat offerstenen Sejten igen. Det är perfekt med mountainbikes i Sandfors för när jag fick vittring på Sejten så kunde jag bara vika av grusvägen och cykla rakt in i skogen och ta mig fram där med cykel. Tar man det lite försiktigt så går det utmärkt att cykla i skogen utan att följa någon stig. Vi upptäckte även att någon hjälpsam själ snitslat en bana till Sejten vilket jag tycker är lite fusk då själva letandet är en del av upplevelsen. Man hinner fundera flera vändor om man är fel ute och sedan ser man en liiiten liten glänta och så står den stenen plötsligt där i solen och glimmar, och man inser att man hamnar precis rätt.  Någon har även offrat ett halsband med rosenkvarts (en sten som står för lycka i kä

Sista bilden på min och Ebbas gemensamma ridtur Ebba, som jag hängt ganska mycket med de senaste 18 månaderna, har bytt stall! Hon gjorde detta förra veckan och fick låna både min bil och transport och köra själv till stallet med Rand. Hon hade haft körkort i tre dagar. Jag tänkte att det var lika bra hon fick börja köra med hästtransport på en gång så det inte känns lika dramatiskt som det kändes för mig när jag skulle börja (vid typ 36 års ålder). Precis som jag misstänkte så körde hon hur bra som helst. Efter en väldigt omtumlande vecka för henne med både 18-årsdag, teoriprov och körprov så gick transportkörningen av bara farten! Mycket trevligt att åka med och se hur hon hanterade alla situationer perfekt med bilen och släpet. Det började med att hon lyssnade på mina funderingar om stallbyte, och hon följde även med när jag tittade på det nya stallet. För min del föll det hela på att jag inte tror jag skulle nyttja alla fina sandiga ridvägar eftersom jag inte känner mig he

Det är verkligen en fröjd att rida Galishimo, nu kommer ett gäng mer eller mindre suddiga bilder från förra veckan, men jag vill ändå visa. Traven är rak och har fått sig ett trevligt lyft och han är rakare än någonsin! Det vinglas betydligt mindre än tidigare år, och han har perfekt bjudning för mig, varken lat eller het. Ber jag honom växla upp tempot så går det på ett ögonblick och så håller han sig där. Han plockar tillbaka sig själv om jag håller emot med magen lite.  I travslutorna tuffar han på jättefint, avslappnat och elegeant, med rumpan något innanför spåret. Precis så länge som jag ber honom. Inga problem!  Öppnorna i trav är också jättefina och nytt för i år är att han har mycket mer bjudning i dem än förra året, då jag började klicka eller smacka lite i slutet för att hålla upp takten. Det behövs verkligen inte i år!  Lite dålig bild men även galoppen är stabilare och det går lättare att växla upp och variera tempot i Galishimos två galoppvä

Jag håller på att spara till en ny bil igen. Jag trivs bra med Hondan men bilen är 18 år nu, har gått 23.000 mil, och håller kanske inte för evigt. Dessutom så hade jag gärna haft en lite nyare bil med back-kamera och lite andra nyheter. Jag kör ju ofta hästtransporten och vet ju att både bil och backkamera skulle användas ofta. Jag började spara vid årsskiftet då jag hade 0 på bonuskontot, och nu, ett halvår senare, har jag i alla fall kommit upp till 38.000 kronor. Det tar lite tid att spara, men det får det göra. Jag funderar på en Hyundai Santa Fe av lite nyare modell (10.000-15.000 mil) så jag får spara ett tag till. Om jag tittar på Blocket på Hyundai-bilar för 38.000 så får man en bil som gått ca 25.000 mil och det blir alltså en bil som gått längre än min Honda, och förmodligen därmed inget uppköp, om jag vill ha en nyare bil. Så jag får tuffa på med sparandet. När jag kommit upp till ca 60.000 kr så kan jag eventuellt köpa en bil som gått ca 20.000 mil men jag vill ju ha e

Jag var otroligt nöjd över Galishimo i lördags. Jag har tidigare skrivit om hans vänstra galopp då han velat "slänga över" mig på sin högra sida och då jag behövt stärka honom lite mer. Han är så sjukt fin nu, jag övade igår på att fatta galopp, och rida galopp, och hålla i tyglarna med bara en hand, och han var superfin och gick att styra med vikten med stor precision. Här på bilden ovan galopperar jag honom (i hans "svåra" varv) och håller i tyglarna med bara höger hand. Han svarade jättebra och bar upp mig fint på ryggen. Jag kan också börja öka galoppen lite mer utan att han krullar ihop sig eller kortar upp sig. Vilket är hans vanliga reaktion på både longerlina och i sadeln vid drivning i galopp. Det är tack vare min tränare som detta så sakteliga börjar fungera, då hon jobbat mycket med att jag bara ska kräva några stegs ökning i taget och inte bara försöka driva honom ur det. Plus att jag dragit ned på galoppträningen ute då han oftast blir spänd och ko

Jag gjorde två ridpass efter varandra som var väldigt intressanta och lärorika, av olika skäl. Det ena passet var nämligen katastrofdåligt och det andra passet var väldigt bra. Det katastrofdåliga passet blev dåligt av flera olika skäl. 1. Jag hade jobbat övertid och inte hunnit landa eller reflektera över dagens pass när jag satte mig upp i sadeln. 2. Jag ville ta upp dressyren där jag slutade i lördags, i stället för att ta upp ridningen där jag BÖRJADE i lördags. 3. Jag ville visa Angelika hur duktig jag är och vilket bra skänkelläge jag har. Resultatet blev väldigt spända ben och flackande skänkel. 4. Jag började fnissa och skratta i stället för att korrigera Galishimo när han muntert sprang iväg i slängtrav med mig. För att han är rolig. 5. Jag blev plötsligt irriterad för att Galishimo sket i mina hjälper och sprang runt så slamsigt, trots att huvudproblemet var att jag själv värmt upp honom slamsigt och bara koncentrerat mig på att sitta perfekt, och inte att få honom lyhö